Ett födelsedagskalas ( 50 år) för en känd biker, där släkt, barn, barnbarn och föräldrar var inbjudna tillsamman med goda vänner, specialbevakades kvällen och natten den 2 april 2011, i Gunnilse.  Trots att polismyndigheten säger sig inte ha resurser och tid, till att utreda grova barnporrbrott, kollegors flagranta tjänstemissbruk och en halvmiljonstad att övervaka, samtidigt som en hel stadsdel brinner, anser sig Göteborgspolisen sig ha råd att avsätta några patruller, en lördagskväll, med att trakassera gästerna på en födelsedagsfest. Under en täckmantel av ”trafik och förarkontroll” lät myndigheten alla gäster och arrangören, passera under nålsögat, i en fältoperation, som inte gav någonting annat är ett ökat förakt för kåren. Resultatet kommer förmodligen att bakas in i andra liknande operationer, som skett på samma plats och med samma resultat.

En av gästerna en handikappad, pensionerad författare, berättade att han både kom och åkte därifrån, i en av Kommunens Färdtjänstbussar. Vid hemfärden hade polisen kollat chauffören, när han anlände och då var ensam i bilen. Vid återfärden gjordes proceduren om. Då öppnade man även kupén och avkrävde övriga passagerare legitimation. Med motivet att Polislagens 14§ gav dem rätt att göra så.

Händelse

Lördagen den 2 april 2011 stoppades en av Sandarnas Taxis handikappbussar ( nr. 210) klockan 22.50 på Kroksjövägen 1, vid Lerjedalens Golfklubb i Gunnilse, av polis. De uppgav vid stoppandet av bussen att de genomförde en ”fordons och förarkontroll”. Föraren ombads visa körkortet. Under pågående visitation, lyste en annan polis in i kupén, med en stark strålkastare, på de båda passagerarna. Strax efter öppnades kupédörren, av tre uniformerade poliser (två yngre kvinnor och en man) och passagerarna uppmanades att legitimera sig. Den främsta passageraren frågade till anledningen av polisens legitimationsbegäran.  En av de kvinnliga poliserna svarade, mycket arrogant, ”- Vi genomför en förar- och fordonskontroll.”  Den främre passageraren svarade då att han inte körde någon bil och därför inte ansåg sig behöva visa legitimation. Den manlige polisen avlägsnade sig.

De båda kvinnliga poliserna, upprepade då sitt krav och förstärkte det med argumentet ” – Vi gör det med stöd av §14 i Polislagen.”. Argumentationen trappades upp och de båda kvinnliga poliserna övergick till att hota passagerarna. ”- Vi kan hålla kvar er hur länge vi vill.” Eftersom poliserna (kanske) insåg att den främre passageraren, inte lät sig imponeras av deras hot eller agerande, utan i stället ringde upp en advokat och konsulterade honom, i ärendet, ökades trycket i argumentationen. Advokaten bad att få tala med polisen, via telefonen, men detta förvägrades honom.  Polisen använde okvädningsord såsom: ”Det är riv i gubben.”, antagligen för att förstärka sin maktposition, under alla omständigheter var det en onödig och ovärdig kommentar.

Den bakre passageraren (en äldre kvinna) uppmanades också, i samma arroganta och överlägsna ton, att legitimera sig. Den främre passageraren sade då: ”Du behöver inte visa någon legitimation, utan anledning.”, varvid en av de kvinnliga poliserna petade kraftigt, med handen och replikerade: ”Du är ju myndig och kan väl prata för dig själv!”. Efter cirka tjugo minuter, så chauffören bönat om att få fortsätta sitt arbete, hittade den mest aggressiva av de kvinnliga poliserna en lösning, genom att begära att få se på den ”resebeställning” som skrivs ut i bilen, från Färdtjänstens datasystem Planet. När hon på så sätt fått den främre passageraren identifierad, sade hon hånfullt: ”Nu kar jag dig och ni kan åka!” och höll samtidigt upp pappersremsan, från datorn, som rättmätigt skall vara passagerarens kvitto. Den bakre passagerarens identitet kontrollerades inte.

Polislag

Ändrad SFS 2009:389

14§ Anträffas en okänd person av en polisman och finns det särskild anledning att anta att han är efterspanad eller efterlyst och med stöd av lag skall berövas friheten vid anträffandet, får han omhändertas för identifiering, om han vägrar att lämna uppgift om sin identitet eller det finns anledning anta att hans uppgift om denna är oriktig.. Rättegångsbalken kap. 23 §8 åberopades inte.

Följaktligen får man då uppfattningen att de medborgare, som pensionerade, invalidiserade och eller skötare av sådan person, ingår i den kategori ”okända personer”, som polisman (kvinna) med stöd av denna lag skall ha särskild anledning att anta vara efterlyst och skall frihetsberövas. Detta ger oss ett skrämmande perspektiv på de poliser, som uppfattar sin roll i Polislag 1§ ”främja rättvisa och trygghet skall polisen upprätthålla allmän ordning och säkerhet”, tror att de kan och skall misstänka allt och alla och på så sätt bedriva ett eget arbete för att skapa en polisstat och inte ett demokratiskt rättvisesamhälle.

Passagerarna i färdtjänstbussen, kunde nämligen vara brottslingar (ospecificerad klyscha) eller  omotiverat efterlysta. Något realistiskt motiv, för handlandet kunde inte ges. Och när polisen frågat chauffören om vem som beställt körningen, ansåg man uppenbarligen att identitetskontrollen var tillfredställande gjord. Den övriga passageraren kommenterades bara som ”myndig” och fick passera.

Med det upplägget, är säkerligen ingen av de deltagande, ledande eller planerande poliserna inte oroliga för några ”studieskulder”. Däremot ger de bränsle till ytterligare förakt, för den kår i samhället, som sägs vara den som skall ”Serve and Protect”. Någonting, som man finner svårförklarat, när medborgarna, genom polisens urskillningslösa maktmissbruk, trakasseras och utsätts för en integritetskränkande behandlig, i akt och mening att visa att man som myndighetsperson, gör nästan vad man vill.

Denna och liknande händelser, gör att kraven på en fristående granskning, av polismål och poliser, som inte kan bete sig riktigt inom tjänsten, höjs och förhoppningsvis snart kommer att förverkligas.

Sammanfattning av händelsen

Sammanfattningen av denna händelse är att: Har de,vid platsen tjänstgörande tv kvinnliga poliserna, haft en dold agenda, där de uppmanats att,”trakassera” och identitetskontrollera förbipasserande medborgare, på en liten väg, där nästan ingen trafik pågår? Och motiveringen därvid varit att, det varit i enighet med Polislagen? Då har de förvisso försökt att följa givna instruktioner, om än detta inte lyckats fullt ut.

Har denna situation gällt,har uppenbarligen det polisbefäl, som har utfärdat instruktionerna, varit medvetet negligerande av gällande lagar, alternativt okunnig. Det har ju som bekant använts som argument, för att försvara svensk säkerhetspolis agerande, i ett uppmärksammat fall.Dessutom har de båda kvinnliga poliserna, varit okunniga och/eller ointresserade av att ävenledes följa lagen. Att sedan enbart nöja sig med att få en av passagerarna i färdtjänstbussen, identitetsstyrkt, är i så fall tjänstefel. Deras arrogans och attityd, mot medborgarna, hör definitivt inte hemma, hos en myndighetsperson, som skall tjäna samhället. Egenpåtaget polismaktmissbruk har världen alldeles för mycket av redan.

Har det däremot varit fallet, att poliserna skulle genomföra en ”fordons och förarkontroll”, kanske i någon form av utbildningssyfte, så åligger det ansvarigt polisbefäl att, dels vid förberedandet av en sådan fältoperation, ha med kunniga poliser, som kan föregripa att liknande trakasserande klavertramp, inte sker. Men också förse de agerande poliserna med handledare, så att arbetet utförs riktig och att maktmissbruk och hot inte förekommer.

I allt polisiärt arbete åligger det också poliserna som konfronterar medborgarna att, förklara skäl och orsaker, till sitt handlande. Ett undantag från detta, kan vara i sådana situationer som är svårövergripbara, geografiskt spridda eller för att förhindra ett pågående brott.

Följden av detta är att ABATE advokaten Lars Svärd gjorde en anmälan om händelsen till Riksdagens ombudsmän ( JO ).

En Pensionerad före detta författare