Med anledning av att Payback Sverige meddelade att vi inskickat remissyttrande till Utredning kring bl.a. MC-Väst i domstolsförhandlingar har det ställts frågor kring villkoren för att skicka in remissyttranden samt kring vem som har rätt att skicka in remissyttranden. Därför publicerar vi nedanstående text innehållande svar på frågeställningarna.
Sammanfattning
Alla som önskar har rätt att skicka in ett remiss-yttrande till en utredning. enligt Regeringsformen 7:2.
Rättsläge
Lagstiftning
Regeringsformen stadgar i 7:2 följande: Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig. Lag (2010:1408).
Regeringsuttalande
Payback Sverige skickade för ett antal år sedan en förfrågan till regeringen omkring vad som gällde för remmissyttranden. Fredrik Ahlén, Expeditionschef på Regeringskansliet svarade: Det finns ingen ordning, speciella krav, för hur “man blir remissinstans”.
I stället avgörs det från fall till fall till vilka instanser en remiss ska ställas. Utgångspunkten för den bedömning som görs är bestämmelsen i 7 kap. 2 § regeringsformen. Av den bestämmelsen följer att vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare ska upplysningar och yttranden också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig.
Med utgångspunkt i bestämmelsen i 7 kap. 2 § ställs alltså en remisskrivelse till ett antal utvalda remissinstanser. Det är dock inget som hindrar att andra yttrar sig under remissförfarandet. Detta förekommer relativt frekvent.
Det förekommer att framför allt företag och organisationer skriver till Regeringskansliet och förklarar att de vill vara remissinstanser inom olika områden. En sådan framställning sprids bland de berörda handläggarna i departementet som sedan har att beakta den när ett remissutskick ska göras.
Ur skriften: Svara på remiss – hur och varför framgår bland annat följande:
För andra remissinstanser, t.ex. kommuner och organisationer, innebär remissen en inbjudan att lämna synpunkter. Det är naturligtvis viktigt att alla som kan bidra med synpunkter också gör det för att underlaget för regeringens och riksdagens ställningstaganden ska bli så allsidigt som möjligt.
Möjligheten att yttra sig över ett förslag står för övrigt alltid öppen för var och en som har synpunkter på det. Betänkanden i serierna Statens offentliga utredningar (SOU) och Departementsserien (Ds) finns som regel tillgängliga i elektronisk form på regeringens webbplats.
Formkrav i korthet
– Ange att skrivelsen är ett ”Remissyttrande”
– Ange vilken utredning remissyttrandet avser
– Ange namn och kontaktuppgifter
– Inled med en sammanfattning
– Skriv kortfattat
– Återge inte utredningsförslagen i onödan
– Försök ge skrivelsen en tydlig disposition
– Skilj referat från synpunkter
– Avge tydligt ställningstagande
– Använd lättbegripliga termer och språk
– Skicka departementet texten i elektronisk form
Regeringsformen 1974:152:
https://lagen.nu/1974:152
Regeringskansliets utgåva: “Svara på remiss – hur och varför:
http://www.regeringen.se/contentassets/b682c0e61b4c40c9ab88d227707c47b5/svara-pa-remiss—hur-och-varfor-pm-200302
Statens Offentlig Utredningar (SOU):
https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utredningar/Statens-offentliga-utredningar/
