Payback Sverige har skickat remissyttrande!

Payback Sverige har under onsdagen skickat in remissyttrande avseende Utredningen om förbättrade förutsättningar för ordning och säkerhet i domstolarna (Ju 2015:15). 

Remissyttrandet avser del omkring: Kläder och symboler som kan uppfattas som hotfulla. 

Remissyttrandet

Här nedan följer Payback Sveriges text i remissyttrandet med undantag av formalia såsom ärendeangivelse, adressuppgifter med flera nödvändiga utredningsspecifika uppgifter.

Remissyttrandet har stort informationsvärde då den innehåller all relevant information kring mc-västar i olika miljöer och all rättslig reglering i ämnet.

Remissyttrande

:i del Kläder och symboler som kan uppfattas som hotfulla

Ärende: Utredningen om förbättrade förutsättningar för ordning och säkerhet i domstolarna (Ju 2015:15)

Om Kommunala Västförbuds utformning

Tre olika kommuner har under åren försökt att förbjuda mc-västar utefter olika utformning. I Luleå kommun prövades möjligheten att förbjuda kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som är kopplad till kriminell verksamhet, i lokaler som ägs eller hyrs ut av kommunen.

I Eskilstuna kommuns fall avsåg förbudet att gästerna på kommunens restauranger inte skulle tillåtas bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som kan uppfattas som hotfull, diskriminerande eller kriminell.

I Göteborgs kommun avsåg förbudet den speciella dresscode, till exempel västar med emblem, som förekommer inom organisationer med huvuddelen dokumenterat straffade medlemmar”.

I Luleå Kommun avsåg förbudet att i lokaler som ägs och hyrs ut av Luleå kommun ska hyrestagare och/eller gäster inte tillåtas bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som är kopplad till kriminell verksamhet. Vidare ställdes såsom krav att som förutsättning för att hyra lokal som ägs av Luleå kommun gäller vidare att hyresgästen och/eller arrangerande företags ledande personer inte är medlemmar i någon organisation som är kopplad till kriminell verksamhet.

Rättsläget kring västförbud i kroglokal

I Eskilstunas och Luleås fall har ärendena varit föremål för prövning i landets högsta rättsliga instans, Högsta Förvaltningsdomstolen, som i två prejudicerande domar, med rättsverkan över hela Sverige, beslutat att ett kommunalt västförbud, oavsett inriktning, står i strid med yttrandefriheten och saknar stöd av eller bemyndigande i lag!

Domstolsutslag

Eskilstuna Kommuns Västförbudsförslag behandlades i följande rättsförhandlingar:
Länsrätten i Södermanlands Län, Mål nr: 1926-09/Förvaltningsrätten i Linköping, Mål nr: 1359-10
Kammarrätten i Jönköping, Mål nr: 866-10, Rotel 203
Högsta Förvaltningsdomstolen, Mål nr: 5969-10

Luleå Kommuns Västförbudsförslag behandlades i följande rättsförhandlingar:
Förvaltningsrätten i Luleå Mål nr: 773-10, Rotel 4
Kammarrätten i Sundsvall, Mål nr: 1129-10
Högsta Förvaltningsdomstolen, Mål nr: 2296-11

Göteborgs Kommuns Västförbudsförslag behandlades i följande rättsförhandlingar:
Förvaltningsrätten i Göteborg, Mål nr: 13181-10 E, Enhet 2:5
Kammarrätten i Göteborg, Mål nr: 5079-10

Om domstolsutslagen

Svenskt Domstolsväsendes utslag kan sammanfattas enligt följande:

– Emblem är att anse som en åsiktsyttring enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

– Ett västförbud strider mot yttrandefriheten då ett sådant förbud saknar stöd av eller bemyndigande i lag.

– MC-västar faller under och skyddas av yttrandefriheten.

– Straffbestämmelsen om Förargelseväckande beteende kan inte tolkas så att den fungerar som en yttrandefrihetsbegränsning och är därför inte tillämplig på yttranden oavsett innehåll. För att förargelseväckande beteende skall anses föreligga krävs att yttrandet till formen tar sig ett förargelseväckande beteende och inte enbart att västen har ett förargelseväckande budskap.

Vi vill härunder punkten domstolsutslag även peka på två andra i sammanhanget relevanta domslut med prejudicerande verkan då de avkunnats av Högsta Domstolen.

Högsta Domstolen fastslog 1996, i mål nr: B3203-96, att bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel är att anse som en åsiktsyttring enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

En intressant parentes i ämnet är även Högsta Domstolens utslag från 1995 i Mål nr: B4354-93. Målet avsåg en person som trots att han förbjudits av affärsinnehavaren att besöka hans lokal likväl inträngde i affärslokalen. HD fann att mannen inte gjort sig skyldig till olaga intrång då en affärslokal, liksom exempelvis en krog eller en rättsförhandling, är en plats dit allmänheten har fritt tillträde.
Se: https://lagen.nu/dom/nja/1995s84

Riksdagsmotion om västförbud

Under riksmötet 2011/12 lades Motion 2011/12 fram som förslag till riksdagsbeslut

Motionstexten löd som följer:

Ett antal kommuner har planerat införa ett så kallat västförbud i offentliga lokaler. Kommuner har även i sina alkoholpolitiska program rekommenderat restaurangägare att inte släppa in personer med kläder som visar tillhörighet till gäng eller grupperingar som kan uppfattas som kriminella. Syftet med de tänkta västförbuden är att begränsa de kriminella gängens möjligheter att agera och få PR genom att via västsymboler visa sin tillhörighet. De grupperingar som åsyftas är välkända för att agera i brottsligt syfte.

Saken har nu prövats i ett antal rättsinstanser och i en dom i förvaltningsrätten nyligen har det fastställts att förbud mot västar i såväl offentliga lokaler som restauranger strider mot yttrandefrihetsgrundlagen.

Med anledning av ovan anförda föreslås att regeringen och riksdagen tar initiativ till lagförändring så att västförbud kan införas.
Se: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Vastforbud_GZ02K358/?text=true

Konstitutionsutskottets behandling av västförbudsmotionen

Efter behandling löd KU:s förslag till riksdagsbeslut enligt följande: Riksdagen avslår en motion om möjligheten att besluta om förbud mot att bära kläder som visar tillhörighet till grupper som kan uppfattas som kriminella.

Utskottets ställningstagande blev: Utskottet är inte berett att förorda ett förbud mot att bära viss klädsel som kan visa tillhörighet till grupper som kan uppfattas som kriminella, och avstyrker motion 2011/12:K358.

Konstitutionsutskottets uttalande, sidan 40: http://data.riksdagen.se/fil/1D8BF3AD-0E34-4794-8674-DA58354E49DA

Riksdagsbeslutet fattades därefter med acklamation = När ett beslut fattas utan omröstning.Innebär ett i det närmaste enhälligt bifall till ett förslag, vilket gör att det inte behövs någon omröstning.
Se: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201112/KU14/?vote=true

Rättsläge kring MC-väst under rättsförhandling

JO-beslut

JO har i två olika ärenden fastslagit att blir personer utvisade utan att det föreligger sådanaomständigheter som att ett vittne ej vågar fritt berätta sanningen på grund av åhörares närvaro eller om personer uppträder hotfullt i rättssalen så utgör det ett brott mot såväl förenings- som yttrandefriheten i Regeringsformen 2:1.1, 2:1.5.

JO-besluten som refererats till i Sammanfattningen har diarienummer: 105-1998 och 2693-2008

Utdrag ur JO-besluten

JO-beslut 105-1998

Om vi börjar med att titta på det äldsta fallet, Dnr 105-1998, så fastslår JO följande: Av protokollet från huvudförhandlingen framgår inte annat än att förhandlingen var offentlig och att ingen av de säkerhetsåtgärder som anges i lagen om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar hade vidtagits.

Att en förhandling är offentlig innebär att allmänheten har fritt tillträde till den lokal där förhandlingen hålls. Häri ligger att envar har rätt att övervara förhandlingen utan att behöva undergå identitetskontroll eller förklara varför han önskar närvara. Åhörarna kan vidare självfallet i princip vara klädda som de själva önskar.

JO fortsätter: Det finns däremot enligt min mening inte rättsligt stöd för att vid en offentlig domstolsförhandling i andra fall visa ut eller förbjuda en åhörare att komma in i rättssalen endast på den grunden att han genom sin klädsel visar att han tillhör en viss förening eller annan sammanslutning, även om denna skulle förknippas med värderingar och som står i strid med vad som är gängse i samhället. Jag vill här erinra om det skydd för yttrande- och föreningsfriheterna som ges i 2 kap. RF.

Vi citerar ytterligare stycken ur JO-beslutet: man måste kräva att vittnets känslor inför en viss eller vissa åhörare kan antas vara sådana att vittnet inte fritt berättar sanningen i deras närvaro. Härav följer också att det inte är motiverat att visa ut andra personer ur rättssalen än sådana som vittnets rädsla e.d. riktar sig emot. Det torde således i praktiken inte bli aktuellt att med stöd av denna bestämmelse ålägga t.ex. representanter för pressen att lämna rättssalen. Vad som hittills sagts avser de fall då part eller åhörare söker påverka ett vittne under en förhandling utan direkt yttre iakttagbara medel. De situationer där sådana mera påtagliga medel används faller under tillämpningsområdet för 5 kap. 9 §.

Rätten kan således i ett fall som det aktuella visa ut samtliga åhörare med anknytning till en mc-klubb under ett vittnes- eller målsägandeförhör, om dessas närvaro kan antas påverka förhörspersonen på det sätt som åsyftas i 36 kap. 18 § första stycket RB.

Rätten bör redan före förhandlingen – efter hörande av parterna – kunna besluta om en tillämpning av bestämmelsen (Fitger, Rättegångsbalken Del 3 s. 36:44). Det finns däremot inte någon laglig möjlighet för rätten att vid en offentlig domstolsförhandling visa ut eller förbjuda en åhörare att komma in i rättssalen under t.ex. sakframställning eller slutanföranden annat än om han stör ordningen.

Det finns således inte någon grund för att ta Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer till intäkt för att det skulle vara möjligt att förbjuda en medlem av en extrem motorcykelorganisation att bära en väst som visar hans föreningstillhörighet när han uppträder som åhörare vid en rättegång.

JO-beslut 2693-2008

I fall 2, Dnr: 2693-2008, fastslår JO inledningsvis följande allmänt gällande regel: Rätten får
besluta att en part eller en åhörare inte får vara närvarande vid ett vittnesförhör om det finns anledning att anta att vittnet av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av partens eller åhörarens närvaro, 36 kap. 18 § första stycket 1 RB. Bestämmelsen ska tillämpas även vid förhör i bevissyfte med part eller med målsägande som inte för talan, 37 kap. 3 § första stycket RB.

JO fortsätter med att poängtera att det inte är västen utan personerna ett vittne torde frukta: Det förefaller osannolikt att det obehag som en förhörsperson känner inför att yttra sig minskas av att personer som anses ha uppträtt hotfullt, och kan tänkas ogilla innehållet i förhörspersonens utsaga, tvingas ta av sig särskilda kännetecken men ges tillfälle att stanna kvar i rättssalen.

JO avslutar sedan sitt beslut med: 5 kap. 9 § RB ger rättens ordförande en möjlighet att visa ut personer från rättssalen. Enligt min uppfattning torde det ofta vara befogat att vidta en sådan åtgärd mot den som uppträder hotfullt i rättssalen. Vidare har rätten, om det finns anledning anta att en målsägande av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av t.ex. en åhörares närvaro, möjlighet att förordna om att åhöraren inte får vara närvarande i rättssalen under förhöret, 36 kap. 18 § och 37 kap. 3 § RB.

Sammanfattningsvis är det således min uppfattning att Khennet Tallinger i den uppkomna situationen, mot bakgrund av hur han själv beskrivit den, i stället för att förbjuda de personer som genomförde hotdemonstrationen att bära vissa kläder, borde ha övervägt att vidta någon av de nyss nämnda åtgärderna.

Om polispåverkan under rättsförhandlingar

När en ung kvinna i november månad 2012 skulle vittna mot en polis som stod åtalad för tjänstefel fylldes hela rättegångssalen av poliser. Kvinnans advokat Marianne Andersson uttryckte sig som följer om situationen: Hon upplevde det som mycket jobbigt och kände i efterhand att hon velat få fram ändå mer. Hon tyckte att det var oerhört påfrestande att sitta där med så många poliser… självklart blev det inte lättare för kvinnan att berätta. Jag har haft mål där personer från andra tjänstemannagrupper åtalats för tjänstefel, fast då har man inte haft den totala uppslutning som vi hade här.

En annan advokat skrev följande till tidningen som rapporterade från rättegången rörande polisnärvaron: Naturligtvis påverkar detta den unga kvinnan och eventuellt andra som skall höras. Frågan är om detta är en lämplig signal från samhällets sida. Polismännens närvaro är självklart förenlig med offentlighetsprincipen men kan enligt min uppfattning starkt ifrågasättas utifrån lämplighet och yrkesroll…

Se: http://www.bt.se/nyheter/boras/poliser-fyllde-rattssal-nar-kollega-atalades—anmals-till-jo(3561677).gm

Samma beteende från Polisen kunde bland annat också observeras vid en rättegång i Eskilstuna där en polisman var tilltalad. Den tilltalade och en kollega dök upp i rättssalen med ett flertal beväpnade och uniformerade poliser på åhörarplats. Förfarandet fick chefsåklagaren att skicka ett pm till överåklagaren som begärde svar från polisen rörande beteendet. Överåklagaren skriver bland annat: att det självfallet är av högsta vikt att bevispersoner kan lämna sina utsagor i domstolen utan att känna ett ”grupptryck” från åhörare.

Andra reflektioner från åklagarna: Hur har så många polismän, som fick antas vara i tjänst, kunnat avsätta arbetstid för att sitta och lyssna på förhandlingen? Kunde inte vittnen som stödde målsägarens sak uppfatta polisnärvaron som en maktdemonstration? Är det inte högst olämpligt att en tilltalad polis uppträder beväpnad i rätten? En annan incident som åklagarna finner märklig är det ”obstinata” svaret från två uniformerade poliser som stod vid dörren som ombads att sätta sig ned – ”Vi står bra här”.

Skrivelsen har också skickats till lagmannen vid Eskilstuna tingsrätt, chefsåklagaren vid åklagarkammaren i Eskilstuna, samt till polis och åklagare i Bergslagen och chefen vid Falu tingsrätt eftersom ett liknande fall där också beskrivs.

Se: http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.3799977-polisens-beteende-i-ratten-kritiseras

Ett eventuellt kommande förbud mot mc-västar och/eller kläder som visar igenkänningstecken eller support för lagliga föreningar måste därför även innehålla ett förbud för poliser att bära, inte bara uniformen som sådan utan även alla andra former av polisiära igenkänningstecken, för att rättssäkerheten och tryggheten ska kunna upprätthållas.

Poliser vittnar i de flesta rättsförhandlingar och de flesta åtalade känner med största sannolikhet osäkerhet, rädsla för kommande trakasserier m.m. inför polisens närvaro i uniform.

Payback Sveriges slutsatser kring Utredning över om mc-västförbud under domstolsförhandling

Ur utredningens direktiv framgick följande: De grundlagsaspekter som ryms i uppdraget ska särskilt uppmärksammas. Förslagen ska vara förenliga med tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihets-grundlagen och regeringsformen.

Ett västförbud i lokal som är öppen för allmänheten såsom en lokal för rättsförhandling eller en restaurang kan inte göra gällande ett förbud mot olika former av kläder eller så kallade mc-västar. Ett sådant förbud skulle direkt strida mot Yttrandefriheten såsom den uttrycks i grundlagen. Detta faktum framgår tydligt utifrån de åtta olika domstolsbesluten kring kommunala västförbud. Utredningen kan därför inte lägga fram ett förslag m mc-västsförbud under domstolsförhandlingar då ett sådant förbud redan olagligförklarats i åtta raka domstolsbeslut. Grundlagen kan förvisso förändras med hjälp av två riksdagsmötes beslut med val emellan men ett västförbud under rättsförhandling skulle även strida mot Europakonventionens yttrandefrihet vilken Sverige knappast skulle äga någon som helst möjlighet och än mindre makt att förändra.