Obevisat påstående i polisrapport fastslogs vara förtal!

Bakgrund

Ett för bikerkulturen mycket intressant och väldigt viktigt juridiskt ärende är skadeståndsärendet vid JK 3497-06-40 från 2007.

Rikskriminalpolisens rapport 2005:7A ”Problembild 2007 var från början ämnad att vara ett internt arbets-dokument men efter begäran från media lades en sekretessprövad variant ut på Rikspolisstyrelsens webbplats.

På sidan 27 i rapporten s. 27), under rubriken ”Hot, våld, utpressning och bestickning”, stod bland annat följande.
”De tre olika typerna av påverkan, hot/våld, utpressning, och bestickning, hänger samman och samspelar på
olika sätt. Hot om våld är ett relativt enkelt sätt att försöka influera utgången av ett ärende. Ofta rör det sig om
förtäckta hot eller insinuationer. Ett exempel på detta är den bok de ryska systrarna VE och LE skrev om sina
kontakter med Skatteverket i vilken den tjänsteman som genomförde revisionen namnges. I flera av de fall
som är kända har den utsatta tjänstemannen övergått till andra arbetsuppgifter eller slutat.”

Systrarna åberopade genom sin advokat att tillhandahållandet innefattar en enligt tryckfrihetsförordningen otillåten repressalie samt ett brott mot oskuldspresumtionen i artikel 6 (2) i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Genom att rapporten publicerats på Rikspolisstyrelsens hemsida på Internet har uppgifterna fått stor spridning.

Polisens yttrande (sidan 2) : Av 5 kap. 1 § första stycket BrB framgår att förtal i brottsbalkens mening innebär att någon pekar ut någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller på något annat sätt lämnar uppgift som är ägnad att utsätta den utpekade för andras missaktning. Av andra stycket följer att uppgiftslämnaren går fri från ansvar om han var skyldig att uttala sig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den…Det textavsnitt i Rikskriminalpolisens rapport i vilket VE och LE nämns ingår i en sammanställning av olika trender som iakttagits inom polisarbetet. De uppgifter som VE och LE menar utgör straff- ochskadeståndsgrundande förtal är en bedömning som Rikskriminalpolisen gör i sin rapport, nämligen att vissa uppgifter i “Aktiebolaget Rysk Roulette” och det sätt på vilket VE använt boken utgör ett exempel på metoder och beteenden som kan utsätta enskilda handläggare för obehag, vilket i sin tur kan försvåra deras opartiska myndighetsutövning.

Sidan 3: VE och LE har i den här delen anfört att uttalandena om dem i Rikskriminalpolisens rapport innefattar ett offentligt ställningstagande i skuldfrågan avseende ett brottspåstående som inte blivit rättsligt prövat.
Uttalandena innebär därmed en kränkning av deras rätt enligt artikel 6 (2) i Europakonventionen. Till stöd för
sin inställning har systrarna hänvisat till Europadomstolens praxis och särskilt till rättsfallet Allenet de Ribemont
mot Frankrike. Enligt artikel 6 (2) i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna ska var och en som blivit anklagad för brott betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen har fastställts. Den situation som här avses torde vara då någon person har blivit formellt anklagad för brott.

Justitiekanslerns beslutar att systrarna utsatts för förtal och att skadestånd ska utbetalas

Ur Justitiekanslerns (JK) beslut (sidan 4): VE och LE har, som de slutligen har bestämt sitt anspråk, gjort gällande att staten är skadeståndsskyldig gentemot dem i första hand på grund av att den av Rikspolisstyrelsen tillhandahållna rapporten innehåller uppgifter som innefattar grovt förtal mot dem.

Sidan 6: Det går enligt min mening inte att undvika att få uppfattningen att VE och LE genom
sitt handlingssätt utgör exempel på personer som genom brottslig handling har försökt påverka utgången av ett
ärende som de själva har varit parter i. Det intrycket förstärks vidare av att uppgifterna förekommer i en polisiär
hotbildsanalys i ett avsnitt som genom sin rubricering tydligt avser brottsliga handlingar… Även
om jag anser mig ha anledning att beakta att uttryckssättet inte riktigt synes avspegla vad som har varit
budskapet måste textavsnittet ändå vid en helhetsbedömning anses innefatta missaktning – och därmed förtal
– av VE och LE i den mening som avses i förtalsbestämmelsen… Vid en samlad bedömning av omständigheterna kommer jag alltså fram till slutsatsen att det inte var försvarligt att lämna uppgifterna om VE och LE på det sätt som har skett kan jag således konstatera att de objektivt sett har utsatts för förtal.

Sidan 7: Som jag tidigare har nämnt måste det ha stått klart för Rikspolisstyrelsen att uppgifterna om VE och LE var ägnade att utsätta dem för andras missaktning. På grund härav, och eftersom förtalsbestämmelsen inte som
brottsrekvisit ställer upp ett krav på att det skall finnas ett syfte att förtala någon för att ansvar skall kunna
utkrävas, finns det även subjektivt sett förutsättningar att bedöma uppgifterna som förtal.

I enlighet med det sagda föreligger det alltså grund för anspråken även med anledning av att VE och LE har
utsatts för förtal, dock inte grovt förtal. Staten är därmed är ersättningsskyldig gentemot sökandena för lidande
också enligt bestämmelserna i skadeståndslagen.

Juridisk funktion av JK-beslutet 

JK beslutar således i ovanstående ärende att förtal föreligger på grund av obevisade påståenden i en polisrapport publicerad på Rikspolisstyrelsens hemsida. Det finns således juridiska möjligheter att utefter detta JK-beslut angripa och anmäla till JK såsom skadeståndsyrkande vid beskyllningar mot bikerklubbar.

JK-beslutet

Att Förtal inte kan avse grupper är inte sant! Om mindre grupp eller bestämd person i gruppen pekas ut kan det vara förtal!

OM Förtal och Förolämpning

 

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin