Norsk Maffia versus Svensk Maffia

Boken “Organisert Kriminalitet i Norge”, är skriven av Ole
Martin Kristiansen och utkom 2008. Då Ole Martin dels givit ut en bok i samma
ämne och dels är författare och journalist liksom Lasse Wierup faller det sig
naturligt att titta på hur två olika personer med samma bakgrund ger sig i kast
med samma ämne. Hur använder de sig av materialet, hur förmår de sätta in
händelser och utveckling i ett större skeende och kommer de till samma slutsats
rörande vad som är och inte är organiserad brottslighet.

Källhänvisningar

Medan Lasse Wierup använder sig av en mängd anonyma källor och
personer med mycket tvivelaktig motivbas i den första volymen av Svensk Maffia
och i den senaste volymen istället använder sig av olovligt underrättelsematerial
från polisen och till större delen hänvisar sin faktainhämtning till
egenförfattade artiklar gör sig Kristiansen betydligt större omak att gå till
botten med ämnet genom att inhämta material från många och skilda källor. Norsk
Maffia-volymen, som Kristiansens bok kallas i folkmun, innehåller inte mindre
än 25 sidor med litteraturlista/källhänvisningar till böcker, rapporter,
utredningar med mera. Således ett gediget hantverksarbete med stor
trovärdighet.

Sociala faktorer och sammanhang

Wierups böcker har av ett flertal recensenter kritiserats för att
helt lämna därhän olika socialt inverkande faktorer samt för att inte sätta in problematiken
i ett större sammanhang. Kristiansen tar inga dylika genvägar för att
snabbproducera bästsäljande böcker för den breda massan, utan bemödar sig att
analysera orsaker och verkan och sätter in olika företeelser och faktorer i vidare
socialpolitiskt sammanhang. Där Kristiansen lågmält påvisar fyra viktiga
proceser skriver Wierup populärlitterärt vidare i ett förutbestämt syfte och
låter sig vare sig påverkas av verkligheten, socialpolitik eller vilka
processer som skapar djupare grogrund och förutsättningar i samhället.

Som ett exempel väljer jag att förenklat återge vilka företeelser
Kristiansen anser varit avgörande för utvecklingen av så kallad organiserad
brottslighet i Norge.

Kristiansen menar att fyra olika processer bidragit till att ändra
förutsättningarna för så kallad organiserad brottslighet i Norge:

1. Välståndsökningen

2. Centraliseringen och framväxten av storstäder i Norge

3. Introduktionen av narkotika

4. Den internationella globaliseringen

 Bikerkriminaliteten

På sidan 58 och 59 slår Kristiansen fast bland annat följande
rörande Hells Angels MC och Bandidos MC: ”Ett exempel är Hells Angels som
upprepade gånger framhärdat i att klubben inte är ansvarig för vad medlemmarna
gör och att Hells Angels därför inte är en kriminell organisation även om många
av medlemmarna har kriminella brottsregister”…”Dette stämmer ju: Hells Angels
och de andra 1 %-klubbarna kan ses som intresseorganisationer där en stor del
av medlemmarna är kriminella. Den formella klubben gör i sig ingenting
kriminellt”. ..”Dessa organisationer är inte kriminella men lockar till sig
kriminella element”…”Själva klubben eller klubbarnas ledare beordrar inte
kriminaliteten”.

Således kommer Kristiansen till en helt annan slutsats rörande
bikerklubbarnas kriminalitet än sin svenska kollega. Kristiansen analysera
fakta i saken och avger därefter sin bedömning att klubbarna inte är några
kriminella organisationer! Wierup, å andra sidan, vare sig analyserar och än
mindre reflekterar över mc-klubbarnas kriminalitet. Hans ambition är istället
att med ovederhäftiga medel och verktyg bevisa en förutfattad slutsats.

Omdöme

Överhuvudtaget är Norsk Maffia bra litteratur skriven av en författare
med en ambition att ge ett brett anslag och en större verklighetsbild av ett
lands olika brottstyper och vilka grupperingar som verkar inom landets gränser.
Boken tar upp så skilda ämne som gatugäng, mc-klubbar, rån- och torpedmiljöer,
moderna slavhandlare, öststatsgäng, balkan-maffian, internationella
narkotikaligor, penningtvättare och ”bankmännen” m.m. Kristiansen tar även upp
olika begrepp och mer abstrakta företeelser och återger även långa berättelser
om olika personer och gruppers uppgång och fall.

Även om jag inte är bekväm med eller menar att allt överensstämmer
med sanningen, i en del fall som med olika mc-märkens betydelse är uppgifterna direkt
felaktiga, så är Kristiansens bok välskriven, intresseväckande och ett stycke
god journalism och gott författarskap. Köp och läs boken.

Summa summarum, boken ”Organisert kriminalitet i Norge”,
speglar således samma mc-kultur och samma mc-klubbar, men kommer likväl till en
diametralt motsatt slutsats än Lasse Wierup i Svensk Maffia! Kristiansen
fastslår nämligen bestämt att mc-klubbar är inte kriminella. Enskilda
individer är det
ibland.

Avrundande citat

Jag vill avsluta denna recension av Kristiansens bok med att
citera från två olika källor.

Jag inleder med artikeln ”Norsk Maffia” från Scanbike nr 2/2009. I
artikeln genomför Payback Norges ledare Atle Jörgensen en
intervju med Ole Martin Kristiansen där Kristiansen fastslår följande:
Det är några få individer som står för brottsligheten. De kriminella handlingar
som utförs av medlemmar i en-procentklubbarna är inte ófficiella klubbangelägenheter.
Det finns ruttna äpplen överallt, men det kan vara att dessa klubbar har attraherat särskilt
många med ett brokigt förflutet. Hursomhelst, det är inte klubben utan
medlemmarna som bryter mot lagen.”

Den andra källan jag avslutningsvis vill fästa
uppmärksamhet är Norska Politidirektoriatet (POD) som i rapporten:
“Tendenser i kriminaliteten- utfordringer i Norge i 2007 – 2009” Sidan
12, uttalar: “1 % MC miljøet” består av et begrenset antall medlemmer. Erfaringer
viser at det er enkelte medlemmer innen klubbene som er svært aktive kriminelle,
og at de samarbeider med personer utenfor klubben”.


Vidare ur rapporten är en kommentar på Sidan 27 också väldigt värd att
fästa uppmärksamhet på: “Kriminaliteten begås i all hovedsak av uavhengige
grupper eller enkeltmedlemmer, i samarbeid med nettverk utenfor klubbene”.

Lägger man dessa två uttalanden i närtid tillsammans och även drar paralleller
dels med det faktiska läget i Sverige men framförallt det senaste halvårets poliskampanj
i medierna mot mc-klubbarna i Norge framträder en lika skrämmande som fantastisk bild.
För polisen i både Norge och Sverige agerar mot mc-klubbarna som om de vore kriminella organisationer
utan att besitta någon som helst grund för aktionerna. Än mer intressant är det
faktum att de i båda länderna agerar i direkt strid mot sina egna rapporters
slutsatser!!??

Vad finns det då för påverkande faktor som får
polisen att agera i strid med sina egna fakta kring mc-klubbarna? Jo, en allt
mer desperat polisstyrka försöker genom demoniserande massmediakampanjer måla
upp en bild av kriminella mc-klubbar i en jakt efter mer och större resurser i
form av personalförstärkning och större budgetanslag! Polis och media målar
tillsammans upp en bild som lever ett eget liv utan förankring i bevis,
forskning eller faktiska belägg.

Och, vilken faktor är det som gör att polisen
använder just mc-klubbarna som hävert för större anslag? Helt enkelt för at det
finns inga andra möjliga måltavlor. MC-klubbarna syns och märks överallt i
samhället tack vare sin självvalda synlighet i form av sina emblemprydda
västar. Inga andra organisationer äger samma synlighet i samhällsbilden varför
polisen inte har någon annan valmöjlighet. För att äska utökade budgetanslag
utefter grupper som vare sig syns eller uppmärksammas i samhället låter sig
helt enkelt inte göras. En skröna om en fiende måste ständigt underbyggas och
upprepas. Den måste vara synlig och uppträda öppet på samhällsarenan inför
allmänheten och pressen för att kunna uppofylla sitt syfte. Och, därför är
bikerklubbarna det enda och givna målet. Endast bikerklubbarna uppfyller
synlighetskriteriet. Att sedan all forskning och fakta talar emot
mediakriminaliseringen av mc-klubbarna saknar all form av betydelse så länge
inga journalister eller mediaföretag vågar granskar polisbluffen. Vågar du?

Recensioner av Lasse Wierups Svensk Maffia-böcker:

Att dissekera en Wierup – Del 1:

http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/att-dissekera-en-wierup-492364

Att dissikera en Wierup – Del 2:

http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/att-dissikera-en-wierup-del-2-fortsaettningen-546123

Boken “Organisert Kriminalitet i Norge”:

http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=advanced&author=Ole
Martin Kristiansen&fromproduct=true    

Norska Politidirektoriatets rapport: “Tendenser i
kriminaliteten- utfordringer i Norge i 2007 – 2009

https://www.politi.no/vedlegg/rapport/Vedlegg_23.pdf

 

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin