På given signal börjar tidningarna skriva samma sak!???
När ett antal tidningar vid en given tidpunkt börjar skriva samma sak förstår man att direktiv kommit uppifrån (läs:polisen) om en ny medial strategi. Och det faktum att media och polis har ett alltför incestuöst samarbete när det gäller mc-klubbar ämnar vi bevisa under hösten: http://www.payback.name/?p=11037
Under vecka 30 fann vi att ett flertal artiklar innehöll, med lätta variationer, skrivningen att vissa länder förbjudit mc-klubbar vilket inte Sverige gjort eller kan göra på grund av föreningsfriheten!???
Detta är på många sätt inte korrekt varför vi härunder har tänkt gå till botten med uttalandet och påvisa att föreningsfriheten i sig inte har med saken att skaffa utan det är rätttsssäkerheten som förhindrar ett förbud mot mc-klubbar i Sverige och inget annat!
Europakonventionens stadgade föreningsfrihet
Om föreningsfriheten skulle vara orsaken till att mc-klubbar i Sverige inte kriminaliserats hur kan det då vara att exempelvis EU:s samtliga stater är förbundna att iaktta Europakonventionens 11:e artikel om ”Frihet att delta i sammankomster och föreningsfrihet”? 17:e och 18:e artikeln stadgar därutöver att ingenting i konventionen får tolkas så att det medför en rätt för någon stat att utplåna, inskränka eller begränsa de rättigheter som angetts i Konventionen. Likväl utgör Tyskland som är medlem i EU just en av de två stater som infört ett förbud på delstatsnivå mot mc-klubbar. Australien är det andra landet.
Tyskland har nämligen struntat i Europakonventionen, satt sig över alla rättssäkerhetsaspekter och på samma vis som exempelvis olika organisationer terorriststämplats fastslagit i domstol att vissa mc-klubbar utgör kriminella organisationer utan att saken gått att få prövad på sedvanligt sätt. Det är alltså rättssäkerheten som åsidosatts medan föreningsfriheten lämntas helt därhän och inte varit föremål för prövning i saken.
Se: http://www.payback.name/?p=8782
Om legaldefinition av kriminell organisation
När frågan om införandet av en legaldefinition kom på bordet i Sverige i samband med att ett rambeslut mot organiserad brottslighet skulle antas skrev advokatsamfundet följande i sak:
För det fall begreppet ”kriminell organisation” skall förstås så att en sammanslutning skall betraktas som en sådan organisation oavsett om brott inte begåtts genom organisationens försorg, ens på planeringsstadiet, skulle detta i så fall innebära ett krav på kriminalisering som avviker från svensk rättstradition och en utvidgning som måste ifrågasättas i ljuset av regeringsform och Europakonvention. Sett till hur artikel 2 som sådan är formulerad torde även ledande av och aktivt deltagande i organisationen vara kriminaliserat, även om något individuellt straffbelagt handlande inte har begåtts. Detta är inte rimligt och skulle i så fall vara något som ställer krav på att självständiga straffbestämmelser måste införas i svensk lagstiftning, Se:http://payback.name/Ju2008499L5.pdf
Utefter bland annat Advokatsamfundets svar ovan fastslog Regeringen därefter på sidan 15 i propositionen 2007/08:144 följande: Ett genomförande i enlighet med den förra artikeln synes dock vara lämpligast, bl.a. av det skälet att man då undviker den av Sveriges advokatsamfund kritiserade vägen att behöva kriminalisera någons deltagande i en kriminell organisation utan att samtidigt uppställa krav på att en konkret straffbar gärning har begåtts inom ramen för organisationens verksamhet.
Se: http://www.government.se/content/1/c6/10/39/70/ac1b5087.pdf
Kriminaliseringsutredningens uttalande rörande kriminalisering av organisationer
Vi går vidare och tittar på vad den s.k Kriminalitetsutredningen yttrade i SOU 2000:88:
Sid 181 (59): En fråga i sammanhanget är emellertid om en sådan kriminalisering likväl skulle kunna medföra att möjligheterna till politisk opinionsbildning inskränktes på ett otillbörligt sätt. I våra direktiv konstateras att det inom miljörörelsen och fredsrörelsen i dag finns grupper som, för att uppnå politiska mål som i och för sig är accepterade i ett demokratiskt samhälle, använder sig av metoder som är brottsliga och genomför sina aktioner i organiserad form. Även om de brottsliga gärningarna som sådana givetvis måste beivras så kan det, enligt vad som anförs i direktiven, inte komma i fråga att ingripa mot deltagandet i eller stödet till sådana organisationer i och för sig. Som skäl för denna ståndpunkt anförs just att ett sådant ingripande skulle innebära att möjligheterna till politisk opinionsbildning skulle kringskäras på ett sätt som vore oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.
Sid 182 (60): Som vi ser det kan det inte gärna komma i fråga att utforma straffbestämmelserna på ett sådant sätt, att skillnad skulle kunna göras mellan olika sammanslutningar beroende på vilka mål dessa vill uppnå med de brottsliga aktiviteterna. Man kan alltså inte bortse från risken för att bestämmelser av här diskuterat slag skulle kunna leda till resultat som från de i direktiven angivna utgångspunkterna skulle framstå som oacceptabla. Vi anser mot bakgrund av det anförda att övervägande skäl talar för att de här diskuterade straffbestämmelserna inte bör införas. Det sagda innebär att vi gör bedömningen att någon utvidgning inte bör ske av det kriminaliserade området såvitt gäller deltagande i eller stöd till sammanslutningar där det förekommer allvarlig brottslighet.
Se: http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/15/5b43eadc.pdf
Brå fastslog att enskildas brott grundar klubbstigmatiseringen
Nuvarande Universitetslektorn i Straffrätt vid Lunds Universitet, Sverker Jönsson skrev i Brå-rapporten 2002:7 Organiserad brottslighet– lösa maskor eller fasta nätverk, sidan 42,som följer: Denna utgångspunkt innehåller alltså den symboliska påföljden att en för brott dömd eller misstänkt individ tillskrivs en viss grupptillhörighet, att personen i fråga kategoriseras utifrån vem vederbörande är, och inte utifrån av vad han har gjort. Annorlunda uttryckt: medlemmen i en mc-klubb är inte farlig på grund av sitt brott, utan brottet visar hur farlig han är.
Genom en social kategori sker en kollektiv klassificering av individer som reducerar dem till medlemmar i en mc-klubb. När en av dessa individer begår brott beskrivs följaktligen denna brottslighet som brott av en medlem i en mc-klubb. Detta innebär i sin tur att kriterierna för kategoriseringen tycks vara riktiga.
Se: http://www.payback.name/wp-content/uploads/2002_7_organiserad_brottslighet.pdf
Payback Sveriges slutsats
Det är således inte den grundlagsskyddade föreningsfriheten i sig som utgör ett hinder mot kriminalisering av mc-klubbar! Det är svensk rättstradition och rättssäkerheten som sätter stopp för ett sådant förfarande i det att en demokratisk statsbildning som vill göra anspråk på att upprätthålla rättssäkerheten inom landet omöjligen kan kriminalisera en klubb utan att konkreta brottsliga gärningar begåtts inom ramen för klubbens verksamhet. Att en klubb således planerat, beslutat och verkställt en brottslig gärning i egen regi. Att enskilda individer inom en klubb begår brottsliga gärningar kan inte lastas över på klubben och ligga till grund för en kriminalisering av klubben. Det är och förblir just enskilda medlemmars gärningar och har juridiskt sett ingenting med klubben att göra. Och, det är anledningen till att bikerklubbar i Sverige inte är kriminaliserade och inte föreningsfriheten!
