Två sidor kommer till tals i polisuppsats om bikerklubbar
En Bacheloruppsats från Polishögskolan i Norge är av intresse för bikerkulturen. Den innehåller en hel del av polisens egna påståenden kring bikerklubbarna men låter samtidigt kritiska röster komma till tals och pekar på felaktigheter och svagheter i polisernas demonisering av bikerklubbarna.
Vi citerar här nedan från ”sammanfattningen” av uppsatsen och rekommenderar läsarna själva att läsa uppsatsen som publiceras nedan via länk. Läs gärna också artikeln omkring forskningsuppsatsen samt Paybacks kommentarer och slutsatser kring uppsatsen.
Avslutningen
Fra 2008 har politiet gått hardt ut mot 1%-miljøet og oppfordret til en kollektiv samfunnsboikott av miljøet. Som en følge av dette har medias dekning av Hells Angels båret preg av ”moralsk panikk” (Olsen, 2015).
Kriminalitet som kommer fra 1%-miljøet ser ut til å være betydelig. Likevel er det vanskelig å si om kriminaliteten kommer fra enkeltpersoner eller om klubbene er dirkete årsak til kriminaliteten.
Kriminalstatistikken som Kripos argumenterer med (2010, 2012) har store mangler, da den ikke har noen sammenligningsgruppe, og deler av statistikken mangler opplysninger om gjerningstidspunkt. Det betyr at det er vanskelig å knytte kriminaliteten til klubben. At de store klubbene tenderer til å rekruttere stadig eldre medlemmer, er med på å underbygge at mye av kriminaliteten fra statistikken kan være begått før 1%-klubbene var inne i bildet.
Det kan virke som at politiets strategier og arbeidsmetoder har overtalt Stortinget og kommuner, uten at de har overbevist i ordets bokstavelige betydning, i form av vitenskapelige etterprøvbare bevis for de grunnleggende holdningene i arbeidene. Dette kan ses på som problematisk og veien blir kort til å kunne anklage politiet for stigmatiserende holdninger overfor 1%-miljøet.
Det finnes et behov for å avklare begreper og produsere argumenter som er etterprøvbare. Det holder ikke å si ”sånn er det bare” uansett hvor sant det måtte være. Som politi og forvalter av statens maktmonopol er vi nødt til å ha et reelt og etterprøvbart faktagrunnlag for å legitimere så inngripende virkemidler som det er snakk om i denne sammenhengen.
Kommentaren fra Gottschalk i Stavanger Arbeiderblad om at det er greit at politiet slår ned på 1%-miljøet, så å si uten lov og dom, mener jeg er typisk for samfunnsdebatten. Påstanden er i beste fall uheldig, og man kan spørre seg om hvem som definerer seg utenfor samfunnets normer og regler etter å ha kommet med denne kommentaren: de som er enige med professoren, eller 1%-miljøet?
Paybacks kommentar
Uppsatsen pekar ut flera väldigt viktiga saker som Payback hela tiden poängterat och understrukit vad gäller polisens arbete mot bikerkulturen.
1. Förföljelserna av bikerklubbar bottnar inte i reella hot utan bygger på moralpanik!
2. Att enskilda medlemmar i olika klubbar begår brott innebär inte att klubbarna är kriminella!
3. Brottsstatistiken som kommer från polisen har många inbyggda fel bland annat framgår det inte om brotten har begåtts medan medlemmarna har varit medlemmar utan kan mycket väl ha begåtts före medlemstiden. Antalet medlemmar som polisen har plockat fram statistik för är inte lika med verkligt antal medlemmar varför statistiken kan ha manipulerats avsevärt via fiktiva medlemmars fiktiva brottslighet.
4. Polisen har inte lagt fram bevis och fakta för att klubbarna är kriminella eller att de strategier och metoder de vill kommuner och riksdag vill besluta om och verkställa grundar sig på fakta eller vetenskapligt utprovade metoder!
5. Vem är det som egentligen är kriminell om polisens arbetsmetoder och strategier mot mc-klubbarna inte har lagstöd eller direkt strider mot lagen?
Länk till artikel om forskningsuppsatsen: https://fangetutenrettigheter.wordpress.com/2018/03/31/politiets-kamp-mot-mc/
