Bakgrund

Ett av Paybacks ansvarsområden är att hålla sig uppdaterad  med rättsutvecklingen på adekvata områden för bikerkulturen. Det innebär konkret att gå igenom olika former av rättsfall, juridiska böcker, dokument och utredningar och därefter publicera fakta direkt för bikerkulturen likaväl som att tillämpa kunskapen som juridiska ombud för bikers framöver.

Sanningsövervikt

Doktorn i processrätt, Jur dr, Universitetslektorn vid den juridiska Institutionen Stockholms Universitet, Simon Andersson fastslog i sin doktorsavhandling Skälig Misstanke att kravet för att skälig misstanke ska kunna föreligga för användande av tvångsmedel, som såväl id-kontroll som kroppsvisitation och husrannsakan utgör, är att det råder en Sanningsövervikt (sidan 42 och 44).

Sanningsövervikt  innebär att det ska vara mer sannolikt att en person är skyldig än oskyldig till det brott han misstänks för vilket i sin tur innebär att klädsel eller föreningstillhörighet i sig själv inte kan medföra en rätt att använda tvångsmedel mot en person. Andersson fastslår också att det implicit finns ett förbud mot att misstänkliggöra en människa utifrån dennes grupptillhörighet såsom en förening.

Vi ska ge ett antal exempel direkt ur Simon Anderssons bok Skälig Misstanke – En Handbok som är en handbok för poliser, åklagare och domare och utgör en förkortad version av Anderssons doktorsavhandling med samma namn. Boken är även tänkt att fungera som kurslitteratur på jurist- och polisutbildningarna.

Misstanken måste avse ett konkret brott

Sidan 63: Givetvis räcker det inte heller med att misstänka ett någon är med i en viss gruppering som antas syssla med viss brottslighet, till exempel en mc-klubb. Det är inte brottsligt att vara med i en mc-klubb så en sådan misstanke skulle inte ens klassas som misstanke om brottslig verksamhet.

Om påståendet konkretiseras, så att det handlar om att personen ifråga genom medlemskapet kan misstänkas för ”utpressningsverksamhet” går det visserligen tala om misstanke om brottslig verksamhet, men för att kravet på konkret brott ska vara uppfyllt måste gärningen konkretiseras till ett visst brott såsom till exempel olaga hot.

Sidan 64: Finns misstanke om att några personer ur en kriminell gruppering på en känd tid och en känd plats kommer att beskjuta medlemmar av en annan kriminell gruppering, måste brottet anses vara konkretiserat tillräckligt även om det är oklart vilka som ska beskjutas.

Om inget alls är känt avseende tid, plats och handlande utan det enbart misstänks att medlemmar ur en viss gruppering någon gång kommer att utföra en hämndaktion mot personer ur en annan gruppering, går det inte att tala om misstanke om ett konkret brott.

Med dessa två ovanstående uttalanden omkring mc-klubbar fastslår doktorn i processrätt Simon Andersson i sin doktorsavhandling en helt ny policy avseende myndigheters olika insatser och åtgärder mot mc-klubbar: Det måste föreligga konkretiserade misstankar i form av kännedom om ett konkret, planerat brott för att kunna genomföra kontroller exempelvis utefter PL 19 och PL 20 gentemot medlemmar ur mc-klubbar eller besökare på mc-event!! 

Krav på individualisering av misstanke

Sidan 45: JO:s praxis bör tolkas som att JO anser att misstanke inte enbart kan grundas på grupptillhörighet… något jag utläser av JO:s krav på ”konkreta omständigheter. Det ska enligt JO finns ”konkreta, objektivt underbyggda omständigheter som med viss styrka talar för att personen ifråga har begått den gärning som misstanken avser”. Se t.ex. JO 1990/91 s.63, JO 1992/93 s. 204, JO 1998/99 s. 107 och JO 2009/10 s. 72

Alla medborgare ska enligt grundlagen behandlas lika varför vi också tar upp skrivelser i doktorsavhandlingen som förvisso berör narkomaner men har samma juridiska funktion avseende bikers både utefter grundlagens krav på likabehandling såväl som utefter så kallad analog rättstillämpning, det vill säga användning av samma rättstillämpning vid liknande eller identisk situation, utefter likabehandlingsprincipen.

Sidan 46: Vi kanske till och med finner det sannolikt att om vi skulle visitera denne person så kanske vi skulle hitta narkotika på honom eller henne eller i vart fall märka att personen ifråga är påverkad. Enligt JO får vi dock inte grunda en skälig misstanke på sådana erfarenhetssatser. Det krävs konkreta omständigheter som visar på att personen har narkotika på sig, och enbart det faktum att vi vet att denna är narkoman är enligt JO inte en sådan konkret omständighet… ett bättre sätt att förstå JO:s krav på konkreta omständigheter är att bevisningen måste vara tillräckligt individualiserad så att bedömningen inte enbart bygger på grupptillhörighet. (Se: Henrik Edelstam 1991 s. 109, Sakkunnighetsbeviset. En Studie rörande användningen av experter inom rättsväsendet samt Bengt Lindell, Sakfrågor och rättsfrågor. En Studie av gränser, skillnader och förhållanden mellan mellan faktum och rätt, 1987 s. 261 ff.).

Forts sidan 46-47: I JO 1993/94 s. 101 uttalar JO att förhållandet att någon är känd i narkotika-sammanhang inte kan vara tillräckligt för att uppnå skälig misstanke och detsamma gäller den som är i sällskap med någon annan som är känd i narkotikasammanhang… JO tycks mena att det vore orimligt om man kunde skäligen misstänka personer på dessa grunder då det innebär att polisen i princip när som helst skulle kunna ingripa med tvångsmedel mot kända missbrukare och i kända missbrukarmiljöer… Enligt JO kan som sagt inte enbart förhållandet att någon som är känd i narkotikasammanhang, är i sällskap med någon annan som är känd i narkotika-sammanhang eller påträffas i anslutning till där sådana personer brukar uppehålla sig , ge upphov till skälig misstanke… Missbrukare skulle ständigt drabbas av kroppsvisitation och kroppsbesiktning om det räckte att de umgicks i grupp för att skäligen misstänka dem för narkotikabrott. Vi får acceptera att sådant som ingår i dessa personers levnadssätt inte kan vara tillräckligt för att vi ska ingripa med tvångsmedel mot dem.

Sidan 52: Om skälig misstanke ändå inte kan grundas på så breda generaliseringar som grupptillhörighet spelar polisens egen uppfattning om sannolikheten för brott för just den gruppen ingen roll. Även om polisen skulle ha rätt i att sannolikheten för brott för personer som tillhörde en viss grupp är högre än för personer som inte tillhör gruppen, får polisen på grund av kravet på konkreta omständigheter ändå inte ingripa.

Sidan 74: Som jag tidigare nämnt kan kravet på ”konkreta omständigheter” bäst förstås som ett rättspolitiskt krav på individualisering av brottsmisstankar. Detta krav finns för att undvika att människor utsätts för brottsmisstankar enbart beroende på deras tillhörighet till viss grupp.

Sidan 75: Det är värt att framhålla att när det gäller just kravet på individualisering av brottsmisstanken, eller kravet på ”konkreta omständigheter” när det är fråga om skälig misstanke, följer detta krav av rättskällorna, det vill säga JO-praxis.

Paybacks slutsatser

Jur dr Simon Andersson ger en hård bakläxa åt polisens historiska arbete och tvångsmedelsanvändande mot bikerklubbarna.

Handboken slår fast tre oerhört viktiga saker för kampen för bikers rättigheter:

1. Det måste finnas sannolikhetsövervikt vid varje tillgripande av tvångsmedel. Sannolikhetsövervikt innebär att det ska vara mer sannolikt att en person är skyldig till ett brott än oskyldig.

2. Det måste föreligga konkreta misstankar med sannolikhetsövervikt, skälig misstanke, mot enskild person för att verkställa tvångsmedel.

För att få verkställa tvångsmedel mot en grupp av personer så måste det föreligga konkreta, skäliga misstankar och kännedom om konkret, planerat brott för att kunna verkställa tvångsmedel exempelvis utefter PL 19 och PL 20 gentemot medlemmar ur mc-klubbar eller besökare på mc-event eller vid färd i stad eller väg!! Sådana skäliga misstankar kan föreligga om exempelvis information föreligger om att en grupp ska beskjuta en annan på känd plats och vid känd tid.

Polisens påstådda ”erfarenhetsmässiga misstankar” spelar ingen som helst roll då de utgör otillåtna generaliseringar byggda på fördomar! Polisen får inte ingripa utefter sådana misstankar.

3. Individbaserade misstankar om konkret brott uppgående till skälig misstanke måste föreligga för att ingripa mot enskild person/medlem. Misstanke kan inte grundas enbart utefter grupptillhörighet. Det måste varje gång föreligga konkreta omständigheter som ej grundar sig på tidigare erfarenhetssatser.

Det måste i alla fall finnas individualiserade och konkreta misstankar på personnivå vid varje tillfälle. Tvångsmedel kan inte få användas och riktas mot grupper såsom bikers utefter förenings- eller kulturtillhörighet utefter rutinmässiga skäl utan konkreta brottsmisstankar, som dels har sanningsövervikt och dels når upp till skälig misstanke nivå måste föreligga vid varje tillfälle då åtgärder utgör tvångsmedel såsom vid id-kontroll utan samtycke, kroppsvisitation
/kroppsbesiktning, fordonsgenomsökning, husrannsakan m.fl. åtgärder.

Tillsammans med de två JK-besluten från förra veckan står nu bikerkulturen starkt rustad inför framtiden och framtida juridiska ärenden! Se: https://payback.name/konsekvensanalys-over-tva-jk-beslut-vars-betydelse-for-bikerkulturen-inte-kan-overskattas/