Polisen har många olika, skiftande  kanaler att få ut sin version av hur olika saker och företeelser fungerar – Bikerkulturen få. Därför repriserar jag en artikel från Payback nr 3/2009 som säkert fallit i glömska hos de flesta: Slutredovisning av Rikspolisstyrelsens mobilisering mot grov, organiserad brottslighet (GOB). Artikeln är fortfarande högaktuell då den redovisar såväl arbetsmetoder, samverkande myndigheter, olika polisorgan samt vilka ekonomiska och materiella resurser polisen har till sitt förfogande inom mobiliseringsramen. Läs och bliv vis!

Slutredovisning av Rikspolisstyrelsens mobilisering mot grov, organiserad brottslighet

I Payback nr 2 skrev jag om Rikspolisstyrelsens (RPS) delrapport avseende arbetet med mobiliseringen mot grov organiserad brottslighet (GOB), presenterad i januari 2009. Den 26 juni slutredovisade därefter RPS för regeringen ”hur en effektiv och uthållig bekämpning av den grova, organiserade brottsligheten skall organiseras”, POA 400-4599/08.

Vi börjar med att gå igenom vad som ingick i det ursprungliga uppdraget för att därefter övergå till att granska vad som slutligen beslutats rörande satsningen, dess struktur, verksamhet och uppbyggnad. Den första avdelningen blir därför delvis en repetition av förra delredovisningen av satsningen.

Den 17 juli 2008 gav regeringen bl.a. Rikspolisstyrelsen i uppdrag att genomföra en mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten. Följande huvudpunkter ingick i det ursprungliga uppdraget:
1. RPS fick tillsammans med Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket i uppdrag att ”säkerställa en effektiv och uthållig bekämpning av den grova organiserade brottsligheten.
2. Särskilda aktionsgrupper om 200 poliser skall inrättas på 8 olika platser i landet samt hos Rikskriminalpolisen.
3. Permanenta regionala underrättelsecenter skall etableras på 8 olika platser i landet.
4. Operativa rådet skall ha en bred myndighetsrepresentation.
5. De resurser polisen tillförts i avsikt att säkerställa att det år 2010 finns 20 000 poliser i Sverige skall även finansiera denna polisiära mobiliserings kostnader, med undantag av förslaget till resursförstärkning av Rikskriminalpolisen.
6. Säpo får ett nationellt huvudansvar för att förebygga, kartlägga och motverka den grova organiserade brottslighetens otillåtna påverkan på politiker, myndighetsföreträdare och journalister.
7. De samverkande myndigheterna skall årligen gemensamt redovisa resultatet av den särskilda satsningen mot grov, organiserad brottslighet.

Den övergripande filosofin kommer till uttryck redan i inledningen: ”Även om en hög lagföring av brotten står i centrum för arbetet, är en viktig del i arbetet med att försvåra för den grova organiserade brottsligheten att minska rekryteringen av ungdomar till de kriminella gäng. Genom det gemensamma synsätt mot grov organiserad brottslighet som myndigheterna nu intar, kommer det brottsförebyggande arbetet mot grov organiserad brottslighet att stärkas. Samarbetet mellan Polisen och kommunerna är i detta sammanhang särskilt betydelsefullt. Ett särskilt fokus från myndigheterna på återtagande av brottsvinster är också viktigt, även ur ett brottsförebyggande perspektiv.”

Nu över till granskandet av mobiliseringens uppläggning och utefter vilka principer och modeller arbetet skall grundas:

Polisens Underrättelsemodell (PUM)

Sedan ett par år tillbaka styrs allt polisarbete av PUM. Denna modell, som utgör ett verktyg för ledning och styrning baserat på analys av bearbetad information, ska vara vägledande för polispersonal även inom denna särskilda mobilisering. Modellen är uppbyggd kring strategiska ledningsgrupper på regional såsom lokal nivå. De regionala ledningsgrupperna, ej att förväxla med de regionala underrättelsecentrumen, förekommer inom sju regionala samverkansområden och kommer att få stor betydelse avseende styrning och ledning av aktionsgrupperna. Varje region har dessutom en Samo-Kut, samordningsenhet för den regionala kriminalunderättelsetjänsten, som förser de regionala, strategiska och operativa ledningsgrupperna med underlag.

Samverkansrådet och Operativa rådet

Det ursprungliga Operativa rådet har delats i ett samverkansråd och ett uppgraderat Operativt råd. Samverkansrådet har till uppgift att utefter en myndighetsgemensam lägesbild, framtagen av det nationella underrättelsecentrumet, fatta beslut om den strategiska inriktningen mot GOB. Beslut i samverkans- och Operativa rådet skall alltid fattas i konsensus, total enhällighet, och omfattar samtliga samverkande myndighet. Samverkansrådet leds av Riskpolischefen och övriga deltagare utgörs av generaldirektörerna för respektive samverkande myndighet. Rådet skall träffas 2 gånger per år och varje deltagare skall ha fullt beslutsmandat för den myndighet han/hon företräder.

Operativa rådet (O.r) skall bestå av representanter från polisen och samverkande myndigheter. Rådsledaren utses av Rikspolischefen och chefen för Riskkriminalpolisen är föredragande. O.r ansvarar för den operativa nationella inriktningen; fattar beslut rörande användningen av aktionsgrupper och andra så kallade multidisciplinära resurser i enskilda ärenden samt beslutar om vilken polismyndighet, alternativt Rikskriminalpolisen, som skall leda enskilda insatser från aktionsgrupperna. Detta kan innebära att en eller flera aktionsgrupper flyttas för att utgöra förstärkning mot GOB runtom i Sverige. O.r skall vidare fatta enhälliga beslut om operativa insatser mot GOB utefter de strategiska inriktningar som beslutats av Samverkansrådet, Insatserna skall genomföras gemensamt av samverkande myndigheter alternativt av en enskild samverkande myndighet.

Operativa rådets kansliSamverkansrådet och Operativa rådet har som stöd inrättat ett kansli för myndighetsgemensam berednings-, uppföljnings- och redovisningsfunktion och får därför en central roll såsom ett nationellt nav för Samverkansrådet och Operativa rådets verksamhet. Kansliet skall även stödja Polisens nationella, strategiska ledningsgrupp i deras arbete.

Nationellt underrättelsecentrum (NUC)Hos Rikskriminalpolisen har ett nationellt underrättelsecentrum inrättats med uppgift att bearbeta och analysera underrättelser från samverkande myndigheter. I centrumets uppgifter ingår även att ta fram en myndighetsgemensam lägesbild öer utvecklingen av GOB såsom underlag för strategiska inriktningsbeslut i Samverksrådet. Slutligen skall det Nationella Underrättelsecentret bearbeta och analysera operativa underrättelser samt producera underlag för insatser till Operativa rådet.

Polisens nationella strategiska ledningsgrupp

En nationell, strategisk ledningsgrupp skall inrättas vid Rikspolisstyrelsen för att fastställa en gemensam strategisk inriktning avseende arbetet mot GOB: Inriktningen kommer att vara polisens bidrag till underlaget för den myndighetsgemensamma strategiska inriktningen. Gruppen kommer att bestå av Rikskriminalchefen, Riskpolischefen, avdelningschefen för polisavdelningen vid RPS samt länspolismästarna vid polismyndigheterna i Stockholms, Östergötlands, Uppsala, Örebro, Västra Götaland, Skånes och Västerbottens län.

Aktionsgrupper (Ag)Fasta aktionsgrupper om sammantaget 200 personer, har inrättats vid åtta polismyndigheter samt vid Rikskriminalpolisen. Dessa fördelas med 30 personer vardera vid Rikskriminalpolisen, Polismyndigheterna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län. Med 20 personer vardera vid Polismyndigheterna i Östergötlands, Örebros och Uppsala län samt med 10 personer vid Västerbottens och Västernorrlands län.

Varje aktionsgrupp består normalt aktionsgruppchef och/eller aktionsgruppledare, utredare, analytiker, spanare, registerförare samt administratörer och assistenter. Aktionsgrupperna utgör en särskilt avdelad basresurs som kan sättas in över hela landet. Personal från övriga samverkande myndigheter kan vid behov biträda Ag. Då en Ag ej är ianspråktagen enligt beslut i O.r beslutar den regionala polisiära ledningsgruppen över vilka ärenden Ag skall arbeta med, i enlighet med samverkansrådets beslut samt polisens nationella inriktning.

Ag arbete leds av polismyndigheten där insatsen genomförs eller av Rikskriminalpolisen. Polismyndighet kan även delegera ledningsansvaret till aktionsgruppledaren. Vidare kan Ag välja att samarbeta med personal från övriga samverkande myndigheter. Om en förundersökning är inledd beslutar dock förundersökningsledaren, utefter Rättegångsbalkens bestämmelser, om vilka åtgärder som ska vidtas.

Vilken utrustning står då till en aktionsgrupps förfogande?Baserat på en grupp av 10 spanare skall dessa ha tillgång till följande:
– Spaningsfordon (uppskattningsvis 6 st)
– Civila tjänstefordon, 1-3 st
– 4 st kikare, modell större
– 2 st mörkerkikare
– 3 st Digitalkameror med objektiv
– Utrustning för spaning utomhus och svår terräng, 4 set med liggunderlag, sovsäck m.m.
– 2 st bärbara datorer
– 6 st GPS, en till varje spanbil
– 1st moped
– 1 st cykel

 Spaningspersonal bör även ha tillgång till följande personliga utrustning:–

– Rakel, inklusive bärväska, batterier samt kringutrustning
– Mobiltelefon med headset
– Mindre kikare
– Digital diktafon
– Instickshölster för tjänstevapen
– Materialväst för handfängsel, batong m.m.
– Civil batong
– Civil OC-spray
– Civil skyddsväst
– Sig Sauer P 239, mindre modell
– Videokamera med stillbildsfunktion

Regionala Underrättelsecentrum (RUC)5 stycken nya regionala underrättelsecentrum har inrättas vid polismyndigheterna i Uppsala, Örebro, Västerbottens, Västernorrlands samt Örebro län. Redan tidigare fanns RUC vid polismyndigheten i Stockholms, Västra Götaland och Skåne län. De RUC skall arbeta med ärenden som är myndighetsöverskridande inom ramen för den nationella inriktningen mot GOB, och den därmed sammanhängande brottsligheten. De RUC skall ledas av styrgrupper bestående av representanter från polismyndigheten samt samtliga samverkande myndigheter.  Styrgrupperna har därutöver till uppgift att samordna och fördela ärenden till de eller den samverkande myndighet som bäst är lämpad att handlägga ärendena. Utifrån underlagen styrgrupperna erhåller från bland annat handläggargruppen beslutar styrgrupppen därefter om underrättelseärende skall inledas och hur respektive ärende skall verkställas. Ärendena samordnas och fördelas därefter till den eller de som lämpligast kan handläggas ärendet. Respektive myndighet fattar utefter ärendets beskaffenhet och myndighetens resurser beslut om att antingen åta sig eller inte åta sig tilldelat uppdrag. Bedöms ett ärende som lämpligast att bearbetas av polisen överlämnas detsamma från RUC till regionala operativa ledningsgrupper för vidare handläggning.

Arbetet i de Regionala Underrättelsecentrumen är skilt från polisens övriga underrättelseverksamhet men bedrivs i nära samverkan med desamma. Inom polisen ska Samo-KUT samverka med RUC och leverera underrättelser till Rikskriminalpolisen ”i enlighet med särskilda inriktningsbeslut och metoder.” Slutligen ska RUC vara placerade i lokaler som aktuell polismyndighet ställer till förfogande och varje samverkande myndighet skall bära sina egna kostnader och gemensamma kostnader fördelas mellan deltagande myndigheter.

Handläggargruppen inom de Regionala Underrättelsecentrumen

Styrgruppen beslutar om handläggargruppens bemanning. Avseende Ekobrottsmyndigheten, Skattebrottsmyndigheten, Polisen, Tullverket rekommenderas en bemanning på 3-4 dagar/vecka. Handläggargruppens uppgift är att samla in, bearbeta och analysera underrättelseinformation inom ramen för särskilda undersökningar (SUR). Arbetets målsättning är att få fram underlag för straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga åtgärder mot aktuella personer.

SURFARikspolisstyrelsen har igenom ett projekt avseende dataapplikationen Surfa utvecklat systemet att ge ”en säkrare och effektivare hantering och delgivning av information.” Åtgärden beräknas bland annat underlätta för Kriminalunderrättelsetjänsten att få fram underlag till den gemensamma nationella lägesbilden rörande GOB samt samordna insatser och delge information till bland annat aktionsgrupperna.

Myndighetsgemensam mediestrategi”Rikspolisstyrelsen har tagit initiativ till en gemensam mediestrategi och kommunikationsplan för polisen och de samverkande myndigheterna. Strategin kommer att beredas inom myndigheterna och föras fram till samverkansrådet för eventuellt beslut.” Således, de redan många förekommande, lika svepande som obevisade, förtalande anklagelserna riktade mot bikervärlden kommer med största sannolikhet att öka katastrofalt både i mängd och styrka. Det är tur att vi redan i förväg skaffat oss mediemöjligheter att be- och nedkämpa kommande angrepp. Jag talar då om Payback, Newsdesk och Newsmill. Tre utmärkta plattformar att igenom artiklar och pressmeddelanden snabbt kunna gå till motangrepp och slå tillbaka omfattande och osanna anfall ifrån.

Författningsändringar

Efter företagen undersökning bland samverkande myndigheter, med efterföljande svarsanalys, har RPS sammanställt önskemål om ett legalt stöd för att ett långsiktigt och rutinmässigt utbyte av uppgifter mellan brottsbekämpande myndigheter. (Information rörande undersökningen står att finna i ”Sammanställning av uppgifter från vissa myndigheter om hinder för samverkanoch informationsutbyte m.m. i arbetet med att bekämpa den GOB,  diarienummer: RA 400-3411/09”) Detta bör ske dels genom en ändring i sekretesslagen och dels genom justeringar i de samverkande myndigheternas registerförfattningar. Generalklausulen i 14:3 sekretesslagen är dels inte avsedd för ett rutinmässigt uppgiftslämnande och kräver dessutom att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse sekretessen ska skydda. Detta medför att varje myndighet måste göra individuella bedömningar och intresseavvägningar. Beroende på varje myndighets registerlagstiftning kan detta i förlängningen innebära att uppgiftslämnande enligt sekretesslag 14:3 förblir omöjligt. För att, som RPS uttrycker saken, få en rimlig avvägning mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och integritetshänsyn föreslår RPS en sekretessbestämmelse för de brottsbekämpande myndigheterna och en annan för de myndigheter som inte i sig är brottsbekämpande, men som samverkar med sådan myndighet. Med andra ord föreslås olika sekretessbestämmelser gälla utefter vilken kategori och övergripande syfte en myndighet har.

Vilka myndigheter ingår då under vilken kategori och hur föreslår RPS att den sekretessbrytande bestämmelsen skall utformas?De brottsbekämpande myndigheterna är: Åklagarmyndigheten, samtliga polismyndigheter, Statens kriminaltekniska laboratorium, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen. Andra myndigheter såsom Kriminalvården och Migrationsverket bedriver verksamhet som i vid bemärkelse anses vara brottsbekämpande. Enligt RPS skall därför informationsutbyte kunna ske inom ramen för brottsbekämpande verksamhet oavsett vilken myndighet saken avser. Sekretessbestämmelsen föreslås utformas på följande sätt:

”Utan hinder av sekretess får uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden lämnas mellan Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, Statens kriminaltekniska laboratorium, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverkets skattebrottsenheter om det behövs för den brottsbekämpande verksamheten.
Sekretess hindrar vidare inte att uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden lämnas mellan myndigheter om det behövs för brottsbekämpande verksamhet och det föreligger misstanke om brottslig verksamhet som är av allvarlig eller omfattande karaktär.”

Förslag till ändring i registerförfattningar

De samverkande myndigheterna anser vidare att att det föreligger behov av att samordna och utforma myndigheternas registerförfattningar på ett likartat sätt. RPS föreslår i enlighet med de samverkande myndigheternas önskemål följande bestämmelse:

”Utan hinder av sekretess får uppgifter lämnas till Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, Statens kriminaltekniska laboratorium, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverkets skattebrottsenheter om det behövs för den brottsbekämpande verksamheten.
Sekretess hindrar inte att personuppgifter lämnas till annan myndighet än som angetts i första stycket om det behövs för brottsbekämpande verksamhet och det föreligger misstanke om brottslig verksamhet som är av allvarlig eller omfattande karaktär.”

RPS anser vidare att bestämmelsen måste ges en flexibel utformning: ”Det bör finnas utrymme att kunna tillämpa de sekretessbrytande bestämmelserna vid utlämnande i andra situationer än de som omfattas av bestämmelserna i registerförfattningarna.” RPS anser att detta förslag kan fungera likt en mall som efter anpassning kan införas i de aktuella myndigheternas registerförfattningar.

Slutligen anser RPS att bestämmelserna kring direktåtkomst till uppgifter inom en SUR (särskilda undersökningar) ändras så att alla representerade myndigheter inom de regionala underrättelsecentrumens handläggargrupper har klart författningsstöd för direktåtkomst till SUR:ar de arbetar med. Idag kan endast personer som arbetar med en SUR enligt 7 paragrafen polisdataförordningen ha direktåtkomst. Bestämmelsen kan endast anses reglera verksamhet vid polisen och Ekobrottsmyndigheten vilket medför att andra myndigheters möjligheter direktåtkomst är juridiskt tveksam.

Finansiering

Polisen har avsatt 100 miljoner för satsningens genomförande andra halvåret 2009, 60 miljoner till lönekostnader/verksamhetskostnader samt 40 miljoner till merkostnader. Från och med år 2010 beräknas polisens årliga kostnad uppgå till 206 miljoner. Då jag tidigare skrivit en artikel där jag kommenterar just polisens medelstilldelning avser jag inte här att ännu en gång fördjupa mig i detta ärende utan hänvisar istället till: http://newsmill.se/artikel/2009/03/17/polisen-ljuger-medvetet-i-avsikt-att-vilseleda-journalister-och-allmanhet

Åklagarmyndigheten beräknar att den ökade arbetsbelastningen för de internationella kamrarna kommer att medföra ökade kostnader på 3 miljoner 2009 och 4 miljoner årligen 2010-2012. Åklagarmyndigheten beräknar vidare behöva ett tillskott motsvarande 12 specialåklagare för att möta polisens och övriga myndigheters behov av åklagarledning och åklagarstöd.

Ekobrottsmyndigheten kräver 12,3 miljoner årligen i extra tilldelning medan

Skatteverket äskar 16 miljoner för 2010; 16,5 miljoner 2011 samt 11 miljoner extra för 2012. Kriminalvården bedömer att de behöver förstärkning med 6-7 miljoner för att ens kunna medverka i de Regionala Underrättelsecentrumen, en begäran som inte hörsammats av regeringen. Kronofogdemyndigheten har begärt förstärkning med 6 miljoner kronor vilket inte heller godkänts av regeringen. Kustbevakningen har beräknat sitt förstärkningsbehov till 3 miljoner kronor årligen från och med 2010 och slutligen beräknar Tullverket att de behöver 15 miljoner för att förstärka sin organisation.

Ökad hotbildRikspolisstyrelsen bedömer att arbetet med GOB kommer att medföra en ökad hotbild mot vittnen och personal som aktivt arbetar med frågorna. RPS har därför tagit fram förslag till föreskrifter och allmänna råd, FAP 480-3, nationella riktlinjer samt en handbok för hur polisens lokala personsäkerhetsarbete ska bedrivas. Hösten 2009 kompletteras dessa skriftliga instruktioner med en utbildningsinsats för personsäkerhetshandläggare.

Korta nyheter i övrigt rörande de samverkande myndigheternas verksamhet

Den 1 mars samlades Åklagarmyndighetens bekämpning av grov organiserad brottslighet under en överåklagare med nationellt ansvar för dessa frågor.

Skatteverket deltar i arbetet mot GOB inom 2 verksamhetsgrenar, brottsbekämpning och beskattningsverksamhet. Beskattningsverksamheten avser fiskala arbetsuppgifter med syfte att fatta skattebeslut medan brottsskatteenheterna avser att medverka genom brottsutredningar och underrättelseverksamhet.

Kriminalvården har under de senaste åren kraftig förstärkt sin underrättelseverksamhet och har numera en fast sambandsman placerad på Rikskriminalens underrättelsesektion.

Kronofogdemyndigheten skall medverka i satsningen mot GOB genom att på plats omedelbart verkställa utmätning, betalningssäkring eller besluta om kvarstad på egendom.

Tullverket sak bidra till att minska antalet kriminella nätverk som ägnar sig åt narkotika-, alkohol-, tobakssmuggling eller ekonomisk brottslighet. Under 2009 sker en omorganisering  av den operativa verksamheten. En ny enhet för nationell styrning, samordning och prioritering införs i kärnverksamheten. Detta för att på en övergripande, operativ nivå styra, samordna och prioritera Tullverkets kontrollerande och brottsbekämpande verksamhet.

För ytterligare information i ämnet se vidare:
http://www.payback.name/payback20092.html#mobilisering   och

http://www.polisen.se/Varmland/Aktuellt/Pressmeddelanden/Rikspolisstyrelsen/Unik-samverkan-mot-grov-organiserad-brottslighet/