Myndighetssamverkan mot organiserad brottslighet 2011 – några citat ur rapporten:

Under 2011 inleddes 12 insatser och tingsrättsdomar föll i 11 insatser.

Myndigheterna ska i första hand titta på strategiska personer och deras nätverk med kapacitet att agera inom de tre brottsområden som bedöms som särskilt samhällsfarliga i kombination med varandra.

 Dessa brottsområden är användandet av

1. företag i brottslig verksamhet – hotar det ekonomiska systemet, rättvis konkurrens och den fria företagsamheten

2. otillåten påverkan – hotar det demokratiska samhällets grundläggande processer inom politiken och rättsväsendet samt den fria debatten i medierna

3. våld – hotar den grundläggande tryggheten och bedöms i kombination med övriga punkter som särskilt samhällsfarlig

Tre typer av huvudfokus har använts för att övergripande beskriva skillnader mellan insatserna:

• kriminella individer (målpersoner) eller kriminella konstellationer och nätverk

• brottstyper

• fenomen kopplad till kriminella strukturer.

Statistiska resultat av den myndighetsgemensamma satsningen

Vi börjar med att titta på en statistisk jämförelse mellan de enda två hela verksamhetsåren som satsningen varit igång:

Två insatser har varit väldigt dominerande under året 2011:

Södertäljeinsatsen har renderat nästan en tredjedel av den redovisade resurstiden för samtliga insatser 2011 och omfattat 20 % av antalet misstänkta personer.

Dopinghärvan står för dygt hälften av samtliga åtalade vid tingsrätten under 2011 och närmare en tredjedel av den utdömda fängelsetiden.

Det går inte att dra särskilt många långtgående slutsatser ur ett jämförelsevis så tunt underlag som trots allt två verksamhetsår innebär. Polisen svarar för ett mindre antal resurstimmar och de övriga myndigheterna delar på övriga 23 %.  Antalet häktade och misstänkta personer har minskat med 29 respektive 50 %. I gengäld har antalet åtalade ökat med 54,6 %, härrörande från i första hand dopinghärvan, men antalet dömda bara med 9,5 % ur vilket man kan dra slutsatsen att många åtal underkänns vid domstolsprövningen.

Antalet utdömda fängelseår ökar något (+7,5 %) medan förverkandeyrkandena verkar ha sjunkit till en mer realistisk nivå varför också en större andel pengar kunnat förverkas via domslut.

Inga av de redovisade siffrorna kan dock sägas vara ett mått på framgång med tanke på hur många myndigheter som är inblandade; hur många fler aktionsgrupper och poliser som tillkommit för att arbeta med satsningen och så stora ekonomiska resurser som satsningen kostar. Det krävs betydligt bättre resultat för att påvisa satsningens nödvändighet!

De två absolut största svagheterna i redovisningen

Det finns två faktorer som gör att det knappast alls går att bedöma satsningens resultat. Det första beror på en faktor som inte kan lastas de samverkande myndigheterna och utgörs av att ärendena fortfarande inte kommit längre än till domslut i tingsrätten. Det innebär att ärendena inte prövats av mer professionell juridisk kompetens och att domsluten därigenom inte heller vunnit laga kraft i merparten av fallen varför de redovisade resultaten är högst preliminära och inte kan ligga till grund för en bedömning.

I rapporten står följande mening att läsa: Förhållandevis få av insatserna står för en stor del av resultatet. Ett faktum som återigen får oss att knyta an till den viktigaste frågeställningen som framfördes i årsredovisningen 2010:

I rapporten förekommer en mycket viktig skrivning vilket också mediarepresentanterna tagit fasta vid. “Till stor del är den brottslighet och de kriminella personer som utgör insatsernas fokus, redan tidigare uppmärksammade av de samverkande myndigheterna och hade ändå varit föremål för olika brottsbekämpande aktiviteter. I vilken utsträckning det kvantitativa resultatet är ett uttryck för ett mervärde kan ännu inte slås fast!”

Det finns fortfarande ingen som helst redovisningsmetod framtagen som påvisar om insatserna mot de personer och brottstyper som redovisas är ett resultat av ett mervärde eller om resultaten lika bra kunnat uppnås genom vanligt myndighetsarbete mot brottstyper och personer. Därvid är det inte heller någonting som säger att satsningen ens har ett faktiskt berättigande. Payback Sverige anser att eftersom satsningen nu pågått i snart två och ett halvt år är det rent ut sagt bedrövligt att så många myndigheter och personer i samverkan inte ens förmått plocka fram en redovisningsfunktion som visar om satsningen har ett mervärde eller ej.

Frågan vi därför måste ställa oss är om myndigheterna inte är kapabla att ta fram en sådan redovisningsmetod? I så fall säger det väldigt mycket i sig om myndigheternas kompetens och effektivitet. Eller, om en sådan framtagen redovisningmetod skulle komma att påvisa det faktum att den stora, särskilda satsningen mot en så kallade organiserad brottslighet, som enligt uppskattning svarar för 2-3 % av den sammantagna brottsligheten i Sverige, inte fyller den stora funktion och ger det mervärde som var syftet? Payback Sverige rekommenderar nu de samverkande myndigheterna att lägga era pannor i djupa veck och fåror och ta fram en redovisningsmetod som påvisar mervärdet av satsningen till den årliga redovisningen 2013. Annars tvingas vi utgå ifrån att satsningen inte ger något mervärde alls gentemot exempelvis vanlig polisiär linjeverksamhet och då kan vi ju lika bra avskaffa hela satsningen då det finns många andra brottstyper där uppklarningsprocenten snart är helt obefintlig…

Redovisningen av myndighetssamverkan 2010:
http://www.payback.name/wp-content/uploads/myndighetssamverkan2010.pdf

Redovisningen av myndighetssamverkan 2011:
http://www.payback.name/wp-content/uploads/internutredning2012.pdf

Paybacks utvärdering för myndighetssamverkan 2010:
http://www.payback.name/?p=1349