Bakgrund

Idag publicerade Expressen, polisens egen lydmedia, en djupt socialt demoniserande artikel om ett antal personer i Hells Angels MC samt Bandidos MC. Personerna utpekas med i de flesta fall namn, bild samt befattning i mc-klubben. Ovanpå detta tillåts som vanligt ett antal poliser komma till tals och påstå att klubbarna är kriminella organisationer som finansieras via olika brottstyper där

Polisen pratar vidare om olika märkens betydelser, vilka endast de berörda klubbarnas medlemmar äger kunskap om och absolut inte polisen. Vidare återupprepar polisen sitt ständiga mantra om att klubbarna uppfyller EU:s kriterier för organiserad brottslighet. En definition som redan avvisats av regeringen på grund av alla som prövas från förnsterputsningsfirmor över ungdomliga snattarligor liksom polismyndigheten själv faller direkt under samma definition vid en prövning… Något som varken den fakta- och forskningsresistenta Polismyndigheten eller Expressens journalister förmått ta till sig…

Slutligen pratar polisen om att enskilda medlemmars brottsutbyte går direkt in i klubbkassan något som Brå för längesen konstaterat i olika rapporter utgör direkta lögner!

Sluta babbla och lägg fram bevisen istället!

Payback har erbjudit Polisen om 50 000 kronor vid bevisframläggande om klubbarnas kriminella status och som ett krav därvidlag även just bevis för att brottsutbytet om enskilda medlemmar begår brott också går in i klubbkassan.

Klockan tickar obönhörligt och den 3:e februari ska bevisen vara inskickade till Payback Sverige…
Se: http://www.payback.name/?p=18206

Att Polisen väljer att föra all sin brottsbekämpning av mc-klubbar i media istället för i verkligheten samt att de trycker på just EU:s definition och de obevisade påståendena om att brottsutbyte tillfaller klubbarna ska självklart ses i belysningen att Polisen blir alltmer stressade medan klockan tickar och snart blir till den 3:e februari!

Oavsett är både Expressens skriverier och Polisens uttalanden helt oacceptabelt speciellt emedan inga som helst belägg i sak presenteras. Självutnämnda expertkommentatorer liksom självutnämnda gängexperter tillåts att offentligt driva ett socialt demoniseringsdrev mot bikers utan att ens personerna ifråga är misstänkta för konkreta brott! Det är lågt! Det är uselt! Och det är ett nazistinspirerat propagandakrig mot mc-klubbar de hatar utan fog. Och sist men inte minst är det som vanligt ett led i att försöka tillskansa sig fler läsare (ecxpressen) och mer resurser i form av pengar och personal till polisen.

Vi avslutar artikeln med att låta en verklig mc-expert, bikerforskaren och fil.dr Stig Grundvall komma till tals nedan tillsammans med att utdela råd och anvisningar till seriös media som kan ta till sig och betänka nedanstående text!

Det är fäder, söner och gifta män ni skriver om! Det är barn, hustrur och släkt som drabbas!

Den svårt stigmatiserande publiceringsstrategin gentemot bikers är omfattande och drabbar allt och alla – brett och vitt!

När en tidning eller publicist publicerar artiklar där bikerklubbar kriminaliseras utan belägg innebär det inte bara att en namngiven mc-klubb demoniseras. Varje sådant inlägg har även som bieffekt att de enskilda medlemmarna stigmatiseras liksom deras barn och anhöriga. Det är således inte bara den specifika klubbens olika medlemmar som riskerar att råka ut för olika former av negativ särbehandling. Nej, problematiken är mycket större och värre än så. I flera fall har exempelvis sambos/hustrur mist sina anställningar och barn blivit ensamma och utfrusna i skolan förutom de direkta konsekvenserna för de drabbade medlemmarnas arbets- och sociala situation exempelvis.

Konsekvenserna av felaktiga, missvisande eller stigmatiserande publiceringar slutar dock inte där. På grund av att mc-världen består av mer än 300 olika klubbar med liknande märkessymboler, och då allmänheten inte kan särskilja klubbarna, så drabbas i förlängningen hela bikerkulturen och deras anhöriga varje gång av identiska följdverkningar.

Bikerforskaren Stig Grundvall uttryckte vikten av varsamhet vid publicering av skrivelser om bikers enligt följande i sin avhandling ”Gemenskap, manlighet och marginalitet”: Jag har blivit varse att det är människors liv jag skriver om. Livsöden är inte oberörbara men kräver en särskild omsorg. En medmänsklig varsamhet är på sin plats. Det etiska ansvaret människor emellan måste alltid utgå från respekten för individens integritet.

Så skriv med varsamhetens lätta anslag!

Med journalistyrket följer nämligen även ett ansvar. Ty då man arbetar för olika media med stor spridning och påverkan på folk, följer också ett särskilt publicistiskt ansvar. Vi uppmanar därför Sveriges media och journalister att fortsättningsvis agera med större återhållsamhet och att inte utan att klara belägg föreligger misstänkliggöra mc-klubbar, i första hand på grund av det orättfärdiga i beteendet men även på grund av de ovan beskrivna, omfattande konsekvenserna för alla medlemmar i bikerkollektivet.

Granska fakta och ställ myndigheterna mot väggen varje gång!

Vi uppmanar även media att kritiskt granska de fakta som föreligger i alla ärenden kring mc-klubbar eller enskilda bikers. Att ställa myndigheter mot väggen och tvinga dem att i varje enskilt fall redovisa vilka konkreta bevis de kan framlägga när de riktar anklagelser gentemot bikers eller bikerklubbar.

Förföljelsen av bikers har fått fortgå alltför länge utan att media iakttagit de etiska regler som skall styra verksamheten såsom att tvinga exempelvis polisen att redovisa vilka faktiska belägg, såsom domar, de har för att olika mc-klubbar skulle bedriva olaga verksamhet eller vilka bevis de har för att en mc-klubb skulle vara en kriminell organisation. För faktum är att myndigheterna saknar sådana bevis trots över 20-års totalövervakning av kulturen till en kostnad av minst tvåsiffriga miljardbelopp.

Den enda gång polismyndigheten ställts mot väggen i en rättsförhandling och tvingats redovisa vilka belägg de har för att mc-klubbarna skulle vara kriminella organisationer var det enda de kunde framlägga i sak att begreppet begagnades genom ett mer allmänt språkbruk och att ”kriminella mc-gäng” var vad myndigheten valt att kalla vissa klubbar. Behöver vi tillägga att polisen förlorade tvisten då deras belägg saknade all form av juridisk bärighet och relevans? Se vidare: http://www.payback.name/?p=5511

Så nästa gång ni journalister ska skriva om bikers eller bikerklubbar: Minns vad jag skrivit och tänk er för en extra gång. Är vad polis eller myndighet påstår någonting de faktiskt kan bevisa? Ställ konkreta frågor över vad myndigheterna har för belägg i olika saker och låt er inte nöjas med svepande påståenden. Återupprepa frågeställningen tills ni antingen får ett svar som skulle hålla för en rättsförhandling eller inser att det som påstås helt enkelt inte är sant och att det är därför de inte kan framlägga bevis i sak.

För håll i minnet att varje gång ni skriver om bikers är det riktiga människor av kött och blod ni skriver om. Människor med exakt samma fri- och rättigheter enligt lag att slippa bli förtalade, ärekränkta eller smutskastade. Håll även i minnet att varje gång ni skriver något som inte är sant eller belagt kan ni också bära skulden till att en människa mister sitt arbete, blir utfrusen socialt eller får sina barn omhändertagna eller mobbade. Och, här pratar vi inte bara om bikers utan samma sak gäller bikerns partner och barn. Vill ni verkligen bära skulden till att skada människor på detta vis bara för att redaktören vill sälja några fler lösnummer eller för att ställa in er hos olika myndighetspersoner och föra deras talan? Tänk efter före och skriv sedan med varsamhetens lätta anslag…