Bakgrund

Det finns en dold och mycket farlig agenda i Sverige som bygger på att snabbskriva rapporter för att understryka ett redan utsagt påstående.

I förra veckan gick Thomas Möller till attack i media mot Kronofogdemyndigheten och Skatteverket efter att de uttalat sig om att sätta lagverk och föreningsfriheten ur spel med uttalande om att förfölja och punktmarkera bland annat bikers. Direkt högg Expressen och Kvällposten till med att försöka förvandla och få Möllers skrivelse till att utgöra ett hot mot myndigheterna såväl som de enskilda tjänstemännen. Ett helt befängt påstående då allt Möller yttrat var att han skulle medverka till att dra myndigheterna inför rätten. Ett löfte om att vidta juridiska åtgärder kan självklart aldrig ses som ett hot! Det är ett helt lagligt löfte om att vidta juridiska åtgärder vilket alla medborgare har rätt att göra!

Beställningsjobb för expressen och TV 4 att arbeta med!

SÄPO presenterade därefter  rapporten ”Otillåten påverkan på viktiga samhällsfunktioner”. Det är alltså lika lite som när poliser utreder poliser en neutral och opartisk utredning. Det är en partsinlaga från den part, polisen, som har allt att vinna på att förstora upp och misstänkliggöra bikers med flera för att behålla och om möjligt utverka än större resurser mot bikers där det enda de har att anföra är egentillverkade rapporter och mediauttalanden. Det är också i detta ljuset rapporten ska bedömas förutom att den kom direkt i anslutning till Möllers helt legala uttalanden… Att TV 4 därefter följer upp rapporten med att få politiker med flera att uttala sig om hårdare lagstiftning är ju bara ytterligare en ingående del i det olaga samarbetet mellan vissa media och polis.

De utredningar som istället bör beaktas i sammanhanget är den utredning som den på vetenskap och forskning byggda institutionen Brottsförebyggande Rådet utgav 2009. Vi kommer därför att återge de verkliga fakta som föreligger i saken från rapporterna som tidigare publicerats i samband med utgivningen på Payback:

BRÅ-rapport 2009:7, Polisens möte md organiserad brottslighet

Med anledning av Brå-rapport 2009:13, Otillåten påverkan mot åklagare och domare, samt den tidigare i år publicerade rapporten 2009:7, Polisens möte med organiserad brottslighet, måste jag för mc-kulturens räkning gå i svaromål och peka på ett antal faktorer som utgör symptom på en dold agenda och något mycket sjukare som lever i bakgrunden av dessa rapporter.
Rapporten

Först och främst vill jag påpeka att i den senaste rapporten som fokuserar på åklagare och domare finns inte några siffror redovisade som går att knyta till olika grupper varför heller ingen kan säga vilka grupper som utsatt dessa rättsrepresentanter för olika hot, trakasserier m.m. Därav kan de inte heller bemötas adekvat varför jag koncentrerar mig på den först publicerad rapporten rörande hotbilden mot polisen.

I Sverige tycks vi ha en särskild sorts räddhågad polis som ger uttryck för en upplevd fruktan som inte har grund i verkligheten. Rikspolischefen Bengt Svensson målar upp en bild av polismän som är skrämda till passivitet och inte längre vågar utföra eller är trygga i utövandet av sitt jobb. Låt oss då granska denna hotbild mot polisen och vilken källa vore väl objektivare och bättre att använda än den nyligen presenterade Brå-rapporten 2009:7, Polisens möte med organiserad brottslighet. Rapporten har haft sin utgångspunkt i två olika enkäter varav en gått ut till poliser och en till civilanställda, 2 698 poliser och 796 civilanställda. Därutöver har intervjuer med 62 personer ägt rum, 41 poliser som utsatts för otillåten påverkan, 14 gärningspersoner med koppling till organiserad brottslighet, men också 7 anhöriga till drabbade poliser.

Låt oss då gå över och granska siffermaterialet. 3 % uppges ha utsatts för hot, 4 % trakasserier, 1 % för våld samt 7 % för negativ påverkan = Trakasserier, hot, skadegörelse och våld. Vilka är då de grupper som sägs utöva dessa hot? Mc-gäng svarar för 28 % och 70 st; Ungdomsgäng för 26 % eller 66 st och Förortsgäng för 26 % och 66 st. Vilka grupper sätter därefter dessa hot i verket: Förortsgäng svarar för 32% och 9 st, Ungdomsgäng 25 % och 7 st samt Mc-gäng för 21 % eller 6 st. Det kan ju vara intressant att då ta fram den procentuella siffran för hur stor risk det är att drabbas av våld härrörande från just mc-killar. 6 st av 3 494 personer ingående i undersökningen = 0,17 % risk.  Knappt en femtedels procents risk alltså när man plockar ner siffrorna således. En risk som är så liten att den närmast är försumbar och måste sägas komma med yrkesvalet. Siffrorna ger inte underlag för den enskilde att vare sig vara skrämd till passivitet eller för rädd att utföra sitt arbete. Om så är, bör nog personerna ifråga istället betänka sitt yrkesval!

0,17 % risk. Det är då dags att istället fråga sig vad för annan dold agenda som kan tänkas ligga bakom den uppmålade hotbilden ifrån mc-gängen om den inte betingas av verkligheten? Samma fenomen som kan iakttagas när snart varje rättegång mot medlemmar av mc-klubbar hålls i säkerhetssalar under massiv bevakning av k-pist beväpnade poliser samt kroppsvisitering av åhörare. En ytterligare aspekt är att likt i boken Svensk Maffia så vill snart alla svenska poliser som uttalar sig i mc-frågor numer vara anonyma. Detsamma gäller i boken ”Dödens änglar” skriven av William Marsden och Julian Sher. Jag citerar ur Malin Krutmeijers recension publicerad på Helsingborgs Dagblad, http://hd.se/kultur/boken/2008/02/01/kriminellas-revansch-eller/ , ”I Marsdens och Shers bok är det intressant nog framför allt svenska informationskällor som inte vill ha sina namn med, men författarna spekulerar tyvärr inte i varför.”

Om risken att en mc-klubb sätter ett hot i verket är knappt två tiondels procent; om ingen mc-medlem någonsin fritagits i samband med en rättegång och om bara svenska poliser anser de behöver vara anonyma när de kommenterar företeelser runt mc-klubbar börjar så sakta ett mönster ta form. Ett systematiskt iscensatt scenario som inte bygger på en faktisk hotsituation utan utgör ett symptom med en helt annan sjukdoms- och motivbild. Ett sätt att måla upp en skräckbild för politiker och media som inte velat granska om det finns relevans och fakta bakom hotbilden. Ty ställer du upp en massa beväpnade vakter inför en rättsförhandling; pratar polisen ideligen om vilken farofylld situation de genomlever och kräver snart varje polis som skall uttala sig anonymitets skydd så visar du upp en bild av en genomfarlig och skräckinjagande mc-kultur, verklig eller inte, inför politiker och allmänhet.

Däri, och blott däri, ligger sanningen bakom den uppmålade hotbilden. Den är ett infernaliskt och väl genomtänkt led i en systematisk poliskampanj att demonisera mc-kulturen för att kunna fortsätta hetsjakten och få mer medel till denna Wanted – Dead or Alive-kampanj emot mc-klubbarna! Ty om du inte förmår faktiskt bemöta och bevisa felaktiga de fakta som mc-kulturen framlägger för sin sak, så måste du istället bemöta fakta med abstrakta medel så väl synliga och stort uppmärksammade att allmänhet, politiker och media vilseförs och bortglömmer att granska fakta i målet.