Om livet som bikerhustru!

We´llstandtheground70mm.PDF

Payback publicerar ännu ett vittnesmål om konsekvenserna av att polis och media stigmatiserar anhöriga till bikers. Detta vittnesmål är från en kvinna vars enda “brott” är att hon valt att vara gift med en biker.

Om livet som bikerhustru!

Det är inte lätt alla gånger. Man blir uttittad, viskad om & baktalad, det är väldigt konkret. Lika så från skolor med dess lärare, också det är konkret. När man har suttit på föräldramöten är det många som valt att sätta sig någon annanstans, jag vet inte om vi luktar illa, eller om vi skakar om deras trygga inrutade värld.

Även en del av mina vänner förstår inte valet jag har gjort, just på grund av det, har jag fått avsäga mig kontakten med några stycken..

Att hela tiden vara påpassad & granskad i sömmarna tär på en. Att alltid behöva hålla garden uppe, beredd på flodvågen. Kritik, så som att bikers är dumma i huvudet, vuxna män som leker tonåringar, vi får minsann skylla oss själva att polisen jagar oss med blåslampa mm mm.

Det sociala livet utanför biker kretsen blir minimalt. Jobb, ja det vet vi alla att dom inte finns i överflöd. Skulle jag söka ett jobb inom vården t.ex. skulle jag inte bli långvarig när det kommer till deras kännedom att jag är gift med en biker & som dessutom är med i en klubb.

Sänker man sig själv ett snäpp & kikar på städjobb, ja då är man också ganska rökt. Jobbade för många år sedan för ett städbolag som heter ISS. Det var mycket kontors städning som tex Securitas  Innan man fick tillträde till skurmedel, skurmoppar, trasor & vagn, så gjorde dom en koll hos farbror polisen & deras register. Skall tillägga att det på den tiden inte var några problem. Jag hade nämligen inte träffat min man då. I dagens läge skulle det inte se likadant ut. Så nog är man begränsad alltid.

Min familj har inte alltid stöttat mig i det liv jag har valt att leva. Speciellt min far, där har det varit många & långa diskussioner. I frågasättande, åsikter osv. Alla har rätt att ifrågasätta & ha åsikter. Det säger jag ingenting om. Men tyvärr brukar diskussionerna allt som oftast spåra ur, just p.g.a. den negativa bilden som media kalkerar angående hojkulturen, men också som polismyndigheten gör sitt yttersta för att förstärka.

Det är också en nackdel som man möter nästan dagligen, människor som -t r o r- sig veta hur det är, för det har dom läst minsann.

Försöker man sedan förklara för dom hur det i själva verket är, ja då slår dom dövörat till & anser att man bara vill försvara osunt kriminellt leverne.

Men kort & gott, jag älskar min man för den han är & inte för märket på ryggen. Jag skulle inte älska honom mindre om han trampade runt på en Bambinocykel heller iförd en reflexväst.

Han är i första hand min man. Det är därför jag orkar. Det finns dom flickvänner, sambos, fruar som ställer ultimatum på sin hälft, mig eller klubben. Personligen skulle jag aldrig göra en sådan sak. Det är som min man skulle säga…….du får välja mellan mig & barnen.

Vi tar den här resan tillsammans, för det heter väl så, i nöd & lust? Men jag ljuger, om jag skulle säga att livet som bikerhustru, är som att glida runt på en räkmacka genom tillvarons branta backar, iförd ett pår såpade träskor.

Kunde jag förändra EN sak, ja då skulle det bli andra människors syn på sina medmänniskor. Livet är inte svart & vitt. Det finns faktiskt gråzoner också. Så kort & gott. Allmänheten får en att känna sig pestsmittad. Ständigt har man polis som flåsar en i nacken. Misstänksamma blickar, ja jag vet inte, men det kanske är så att jag ser kriminell ut när jag åker till affären & handlar tillsammans med min familj. Andra barns föräldrar som tittar snett. Vissa barn fick inte leka med min dotter när hon var mindre, just pga att vi åker hoj & min man är klubb ansluten.

Å tack vare allt det ovanstående, känner man sig som en stridspitt, färdig att försvara sig. Det finns mycket mera att tillägga, men det blir alldeles för långt & invecklat. Ibland handlar det inte om vad människor säger, utan mera om deras attityd & hur dom ser på en. Jag lever i en försvars position där jag måste försvara mig, mina barn, min rätt till existens. Det är min baksida av att vara gift med en biker. Men jorden går inte under ändå & gör den det, ska jag passa på att få med mig ett par skitskallar på kuppen!