Bakgrund
För ett litet tag sedan gick den oseriösaste av de oseriösa kvällstidningarna ut med en artikel om att personer som är medlemmar i en mc-klubb, som i sin tur har koppling till en annan mc-klubb, faktiskt är övervakare och biträdande övervakare åt andra personer. Inte nog med denna sensationella nyheten utan dessutom var en av klubbmedlemmarna därutöver också övervakare åt en person med koppling till klubben som begått brottsliga gärningar. Det kanske är därför som han ska ha övervakare så det ligger i sakens natur, eller? Är det inte så?
Oavsett har personen inga som helst kopplingar till klubben. En gång gjorde han klubben en tjänst och fick en tackplakett för det men det gör inte att han har några som helst kopplingar till klubben.
Artiklarna visar på ett allt större problem
Denna nämnda artikeln är bara en i en lång rad av artiklar med enda syfte att smutskasta och misstänkliggöra mc-klubbar när det inte händer någonting kring mc-klubbarna. Media fungerar som de springpojkar de är åt makten och myndigheter som vill ha resurser att bekämpa den promille av brottsligheten som mc-klubbmedlemmar bidrar med så de inte behöver jobba mot de som istället står för 999 promille av brottsligheten. Se underlag
Dock visar artikeln också på ett betydligt större problem. Nämligen det faktum att fler och fler yrken ska hållas rena från mc-klubbsmedlemmar. Samma taktik med näringsförbud som en gång nazisterna använde som vapen mot judar och andra misshagliga grupper. Visst, det var i mycket större omfattning men nog hörs stöveltrampet ändå ur fjärran.
Försörjningsproblematiken vid arbetsmarknadsutstängning
För om det blir fler och fler yrkeskategorier hela tiden som bikers trängs undan ifrån vart ska de då till slut ta vägen? Hur ska de försörja sin familj? För när media, polis och andra myndigheter i samverkan stänger allt fler verksamhet för bikers så uppkommer dels en paradox men även ett direkt moraliskt dilemma som herrar journalister och poliser borde fundera över.
Paradoxen
Paradoxen är väldigt enkel och innebär att den biker som inte längre kan eller får fullgöra det jobb han kan och är utbildad inom, på grund av medial förföljelse eller juridiska förbud, inte heller längre kan försörja sig hederligt utan tvingas av media och myndigheter ut i kriminalitet till slut. På det viset tillses att bikern blir kriminell mot sin vilja men likväl bekräftar den mediala och polisskapade bild av bikern som kriminell.
Moraliskt dilemma
Om bikern trots skapade näringsförbud vägrar att låta sig tvingas till att bli kriminell så är hans utväg att istället gå på bidrag. Först arbetslöshetsersättning och när den upphör så gå vidare till att kvittera ut socialbidrag och ligga samhället till last. Då kostar bikern plötsligen samhället medel istället för att han som tidigare kunnat bidra till samhället. Hur ska då politiker, som är de som i sista hand beslutar kring samhällsmedlens fördelning, hantera denna problemställning? Ska det skapas speciella bikerfonder för bikers som tvingats ut i arbetslöshet och till socialbidrag kan söka bidrag ur? Ska media och myndigheter som initierat arbetslösheten bland bikers tvingas finansiera dessa bikerfonder såsom högst ansvariga? Vi är inte där än. Inte på långa vägar men vägen dit har stenlagts och det är dags att myndigheter såväl som media börjar fundera ett varv kring detta dilemma. För det är det ni åstadkommer genom skrivelser och smutskastning och skapandet av alltfler bikerfria zoner inom arbetsmarknaden dit bikers ej har tillgång.
