Jag har under 20 års tid drivit olika former av krogar runtom i Sverige. En del i egen regi och en del som franchising för större kedjor. För fyra år sedan flyttade jag norrut för att efter många år tillsammans äntligen få sammanbo med min kvinna.

Jag startade upp en ny krog efter ett eget koncept på den nya bostadsorten och allt flöt på under cirka 1 1/2 år. Då tog friden slut. Länspolismästaren själv uppenbarade sig till min förvåning i egen hög person på krogen och bad om ett enskilt samtal. Han inledde samtalet med att informera att ett antal oroliga ortsbor hört av sig till polisen och berättat att min krog ofta besöktes av olika mc-klubbsmedlemmar och att det gjorde att folk kände sig obekväma och kanske lite rädda för att gå dit. Jaha, sa jag. Det var ju tråkigt men jag förstår inte varför det skulle föranleda polisbesök. Jo, skruvade länspolismästaren på sig och fortsatte därefter besvärat: Nu är det så att inga andra krogar häromkring släpper in dessa klubbar och så vill vi att det ska fortsätta. Vi vill inte ha sådant pack inne på krogarna.

Jag häpnade men höll masken och svarade: De ni kallar pack råkar faktiskt vara mina bästa och trognaste stamgäster. De har under ett och ett halvt år aldrig ställt till ett enda bråk eller ofredat en enda person på min krog. Tvärtom har de istället hjälpt till ett flertal gånger när bråk mellan andra personer uppstått och gått emellan och lugnat ner stämningen. I ett fall när ordningsvakterna inte klarade av att hantera situationen när ett större antal Svenssons rök ihop hjälpte de till med att förpassa bråkstakarna ut på gatan medan jag själv larmade polisen.

Så jag har inget otalt med dessa människor och de är även fortsättningsvis välkomna till min krog så länge de sköter sig. Jaha, då vet vi det blev svaret från Länspolismästaren, som fortsatte; vi får säkert anledning att återkomma lite längre fram i saken.

Polisen och Skatteverket i samarbete!

Två månader gick och jag hade nästan glömt bort händelsen när ett brev dök upp från Skatteverket. De hade efter information från samverkande myndigheter, inom ramen för den särskilda satsningen mot grov, organiserad brottslighet, beslutat inleda en granskning mot krogen då den misstänktes vara en central för olaga penningtvätt bland annat på grund av det “kriminella klientel” som frekventerade krogen. Efter olika kontakter, samtal och besök överlämnade jag samtliga kassarapporter, verifikationer, bokslut, kontosammanställningar med mera till Skatteverket för granskning. Jag tvingades också överlämna identiskt material från min förra krog för att verifiera egenfinansieringen av köpet av nuvarande krog. Medan utredningen pågick genomförde skatteverket tillsammans med polismyndigheten ytterligare två razzior, under öppettid och inför häpna kunder, för att beslagta kassakvitton och tillse att all försäljning verkligen registrerades, som det hette.

Tio månader senare avslutade Skatteverket utredningen då de inte funnit bevis för några oegentligheter. Jag pustade ut och försökte återuppbygga det förtroende hos allmänheten som självklart blivit något skamfilat av utredningen och razziorna. Besöksantalet hade halverats och hade gått från att vara en blomstrande verksamhet till att nu visa röda siffror! Det är ju inte så att inte vanligt folk får reda på såna här saker men det är väl kanske själva syftet med utredningar och razzior också; att slå mot plånboken på folk som inte gör som myndigheterna behagar.

Nåväl, här trodde jag saken var slut och att jag fått min beskärda del. Fel hade jag! Nu började istället kommunen bråka om serveringstillståndet. De informerade om att de öppnat en utredning på grund av “koppling till kriminella nätverk” och begärde in yttrande från mig i sak. Kommunen begärde också in yttrande från Polismyndigheten som uppgav att en manlig person som arbetade för mig var gift med en kvinna som i sin tur var bror till en medlem i en mc-klubb. Ett faktum som var helt okänt för mig och som jag givetvis inte heller hade frågat honom om. Som krogägare är det min uppgift att bedöma att de anställda har rätt kompetens, utbildning och är seriösa i sin yrkesutövning så de kan göra ett bra arbete. Allt annat är för mig oviktiga uppgifter och jag lägger mig inte i personers privatliv och än mindre släktskap. Det är helt ovidkommande.

Nåväl, för att göra en lång berättelse kort miste jag serveringstillståndet, överklagade till Förvaltningsrätten men efter att domslutet även där gått mig emot gav jag upp. Jag insåg att jag hade helt enkelt inte de ekonomiska musklerna som en sådan har kamp kostar och begärde istället krogen i konkurs. Krogen hade efter det indragna serveringstillståndet tickat pengar i nästan ett års tid utan att ge en krona i inkomst.

Idag driver jag en återigen krog i min gamla hemstad. Jag och min sambo tog vårt pick och pack och drog till vänligare trakter. Här hade jag också upparbetade bank- och kommunala kontakter varför det inte var några som helst problem att vare sig få serveringstillstånd eller banklån trots min plump i protokollet. Men jag har med egna ögon sett hur omfattande förföljelsen mot mc-klubbarna är och att det inte har någonting med vad som står i tidningarna att göra. Klubbarna och medlemmarna som besökte min krog var kanske inte guds bästa barn de hade säkert hittat på en del i sitt liv men de uppförde  sig långt bättre än andra besöksgrupper, ställde aldrig till några bråk och hjälpte till att upprätthålla ordningen på ett ställe där de blev väl bemötta och förhoppningsvis trivdes.

Att polisen lägger vinn om att lagföra personer som begår brott är självklart riktigt och rätt. Det är deras arbetsuppgift. Men att de förföljer och trakasserar personer som försöker sköta legala verksamheter som krogar och fastigheter är inte brottsbekämpning och kan aldrig vara okay. Begår mc-killarna brott så bura in dem men låt dem i övrigt få vara ifred. Detta har spårat ur och gått alldeles för långt! Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa till att få upp ögonen på några som läser detta och att det kan bidra till en bättre och rättssäkrare utveckling!