Känner du till vad forskningen säger om bikerklubbarna?

Payback har publicerat en artikel om vad forskningen säger om bikerklubbarna på Newsdesk. Artikeln är riktad till sveriges journalistkår i avsikt att ge direkta kontrollerbara fakta rörande forskningen kring bikerklubbarna men kan självfallet också ha relevans och intresse för alla Paybacks läsare:

De som arbetar yrkesverksamt som journalister har oftast ett väldigt pressat schema. De skall varje dag producera ett antal artiklar eller inslag om varierande ämnen varför tid till fördjupning i olika ämnen knappast existerar. Därför hade jag tänkt att återkommande presentera enkla presentationsmaterial i olika ämnen kring bikerkulturen. Det första materialet handlar om vad Brå, Brottsförebyggande Rådet, uttalat om Sveriges bikerklubbar. Jag har sammanställt ett material som är lätt att använda, ställa frågor utefter samt citera i den journalistiska yrkesverksamheten.

Vad är det då för speciellt med just Brå som gör att jag vill informera om deras verksamhet? Jo, Brå utgör själva centrumet för all forskning och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet och arbetar utefter ett direkt uppdrag från Sveriges Regering samt svarar samtidigt för Sveriges officiella kriminalstatistik. Brå är vidare den enda forskningsenhet som arbetar kring att forska och utvärdera så kallad organiserad brottslighet varför det är speciellt intressant för alla journalister som arbetar med att skildra olika fenomen ikring detta ämne att känna till vad just Brå uttalat i fråga om Sveriges bikerklubbar.

http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=2&module_instance=9

Snabba fakta kring bikerklubbarna enligt Brå!

Vi börjar med ett mycket intressant uttalande hämtat från Brå-rapporten 2002:7:
Sidan 42: “Denna utgångspunkt innehåller alltså den symboliska påföljden att en för brott dömd eller misstänkt individ tillskrivs en viss grupptillhörighet, att personen i fråga kategoriseras utifrån vem vederbörande är, och inte utifrån av vad han har gjort. Annorlunda uttryckt: medlemmen i en mc-klubb är inte farlig på grund av sitt brott, utan brottet visar hur farlig han är…..Genom en social kategori sker en kollektiv klassificering av individer som reducerar dem till medlemmar i en mc-klubb. När en av dessa individer begår brott beskrivs följaktligen denna brottslighet som brott av en medlem i en mc-klubb”.

Vi fortsätter direkt med ett citat hämtat ifrån rapporten 2008:22: Sidan 71: “Även om Brå inte gjort någon studie på senare år som tar sikte på mc-gängen utan mer kommit i kontakt med deras aktivitet genom en rad andra studier, talar mycket för att dessa grupperingars brottslighet ofta överskattas. De spelar exempelvis en roll som indrivare av skulder (Brå 2007c) och kan utföra andra uppdrag i företrädesvis byggbranschen där svart arbete sker i organiserade former (Brå 2007b) men även om samtliga personer i den kriminella mc-miljön skulle hamna i fängelse torde det inte nämnvärt påverka organiserad brottslighet i Sverige”.

Ur den kanske viktigaste rapporten av dem alla, MC-Brott 1999:6, som är den enda forskningsbaserade utredningen rörande bikerklubbarnas verksamhet som någonsin utförts i Sverige, citerar jag följande väldigt talande stycken:

Sidan 7: “Brottsligheten är alltså ojämnt fördelad. Detta stärker hypotesen om att de svenska mc-gängens brottslighet främst begås av vissa grupper av medlemmar och då inte i organiserad form. De åtgärder som samhället vidtar mot mc-gängen bör således, för att vara effektiva, främst riktas mot de medlemmar som begår brott i organiserad form”.

Sidan 8: “…så begås merparten av vad som brukar kallas mc-relaterad brottslighet endast av någon eller några medlemmar. Dessa mindre grupper agerar ibland tillsammans med personer utanför gängen. Enligt KUT ska mc-gängen alltså inte förstås som brottsorganisationer i traditionell mening”.

Sidan 30: “I material hos Rikskriminalpolisen i Sverige, framstår inte mc-gängen som brottsorganisationer av klassiskt snitt. Organiserad brottslighet sägs dock förekomma. Det kan till exempel handla om att grupper av medlemmar – ibland tillsammans med personer utanför gängen – ägnar sig åt illegal verksamhet. Men den grupp som ägnar sig åt organiserad brottslighet är i sådana fall inte liktydigt med mc-gänget”.

Sidan 35: “Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan”.Sidan 36: “Även om hänsyn tas till de brott för vilka det finns skäliga misstankar, ger det sammantagna utdraget ur PBR-registret inga belägg för att mc-gängen i sin helhet kan likställas med traditionella brottsorganisationer”.

 Jag avslutar med ett citat från hösten 2010 där Lars Korsell, Brå-chef över enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet, i en intervju för Sveriges Radio, Upplandsnytt, gör ett flertal intressanta uttalanden. Korsell uttalar i intervjun att förbud mot så kallade mc-västar i krogmiljö är ett exempel på när samhället gått för långt i sin brottsbekämpande verksamhet. Korsell finner det även problematiskt att polis och media pratar om mc-gängskriminalitet och markerar att Brå tar avstånd från förföljelserna mot mc-klubbarna med orden: “Vår bild är nog den att de här mc-gängen är inte kriminella organisationer eller egentligen kriminella utan att det finns personer i gänget som är involverade i kriminalitet”.

Brå har genom alla år således hållit en konsekvent linje och hävdat att mc-kriminaliteten dels är gravt överdriven och dels uteslutande ett resultat av enskilda individers kriminalitet!

Källor: Brå-rapport 2002:7,Organiserad brottslighet-lösa maskor eller fasta nätverk?

Brå-rapport: MC-Brott 1999:6

Brå-rapport 2008:22, 14 projekt mot organiserad brottslighet

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4090647

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin