Nu presenterar Payback Sverige den fullständiga sanningen om kriminaliteten inom bikermiljön. Fullständiga och kontrollerbara fakta i brottstyp efter brottstyp. Ta del av den verkliga bilden, sanningen! Fakta och forskning och inte påståenden! Artikeln är publicerad tidigare men publiceras här i redigerat skick!

Skrönorna om bikerklubbarnas kriminalitet har med åren byggts ut och förmerats för att numera ha uppnått rent legendariska höjder. Polisen har med stora, yviga, svepande drag målat upp en mörk och hotfull bild av bikers såsom farliga och gravt kriminella element samt av bikerklubbar som ett hot mot själva samhällets existens och fortlevnad. Press och TV har helt samvetslöst och med förvånansvärd skicklighet förmått kopiera nästan hur långa stycken som helst ur polisens olika rapporter och pressmeddelanden utan att någonsin vare sig granska eller ifrågasätta informationens kvalité eller beskaffenhet. Det förunderliga är att detta kunnat ske under s.k. ”fullständig radiotystnad” då motparten (läs: bikerkulturen) aldrig fått möjlighet till varken replik eller genmäle.

Det är därför hög tid att presentera de faktiska siffrorna gällande kriminaliteten ibland specifika bikers. De källor som finns att tillgå är Brå: s rapport MC-Brott 1999:6, sammanställd av Roger Sundberg, samt Sveriges Radios granskning av mc-gängens kriminalitet från 2007.

Låt oss fastslå: Både BRÅ och Sveriges Radio har bara fått tilldelat sig material från Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst KUT. Därför skall heller ingen skugga falla över dessa parter. All kritik i nedanstående avsnitt riktar sig därför emot den materialansvariga parten, polisen, som underlåtit att tillställa utredarna ett fullödigt underlag som kunde gett en rättvis, klargörande och heltäckande statistisk sammanställning över bikers och bikerklubbarnas kriminalitet.

Nåväl: Det utlämnade materialet, det utlämnade, uppfyller inga som helst krav på vetenskaplig objektivitet eller rättvisande urval. Varför? Jo, statistiken ifråga sträcker sig mellan 1987-2007. Då 68 brottsrubriceringar inneburit att personen ifråga överlämnats i socialtjänstens vård, sista gången så sent som 2004, måste jag utgå ifrån att materialet till stora delar inte är hänförligt till densamma tid som individerna ifråga varit medlemmar i någon mc-klubb. Detta då personerna varit minderåriga vid tiden för brotten och därför saknat alla förutsättningar att kunna vara medlem i en mc-klubb. Vidare bildades Dirty Dräggels MC (sedermera Hells Angels MC) runt 1987 och Morbids MC (sedermera Bandidos MC) 1991 vilket innebär att flertalet, i undersökningen ingående personer, inte heller kan ha varit medlemmar i någon klubb vid brottstillfällena då deras klubbar vid brottstillfällena helt enkelt inte existerade. Då undersökningen (SR: s) dessutom avser medlemmar i HA, Bandidos och Outlaws finns ännu ett statistiskt aber. Dessa kom till Sverige först 1993, 1995 respektive 2001 varför ännu fler år, medlemmar och åtalspunkter borde strykas samt plockas bort ur registret och statistiken. (Dessutom bildades och upphöjdes andra avdelningar i samma klubbar vid ännu senare tidpunkter)

Varför nämner jag då detta? Jo, dels för att ni skall förstå hur och varför statistiken högst medvetet manipulerats, friserats och skräddarsytts, av polismyndigheten innan den lämnades ut till BRÅ och SR, i avsikt att erhålla så hög brottslighet som möjligt ibland dessa individer. Vidare för att påvisa att statistiken är irrelevant och högst avsiktligt missvisande då den omfattar en mängd brott och årtal då individerna antingen var minderåriga eller icke var medlemmar alls i någon mc-klubb, varför också brottsligheten är högst ointressant i sammanhanget!

Vad mer kan sägas om statistiken? Jo, är polisen beredd att bruka dylika smutsiga knep, i enda syfte att förmera och förstora brottsligheten bland bikers, visar detta väl också med all önskvärd tydlighet, både med vilken ärlighet de normalt handskas och förfar med sanningen samt även hur långt de är beredda att gå, vad gäller att vinkla, förvanska och förfalska sanningen. Dels för att rädda hem fler miljarder till sin egen budget och dels för att få bikers att löpa gatlopp i pressen!!

Angående urvalet vill jag också citera två oberoende källor som var för sig kan sägas bekräfta ovanstående slutsatser. Först ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 48: ”Majoriteten av Hells Angels-männen hade straffats redan innan de gick in i mc-klubben. Men även om både dråp, grovt vållande till annans död och grovt rån finns med på listan över tidigare brott så var stölder, trafikbrott och misshandel och andra mindre allvarliga brott det dominerande under deras tid som icke Hells Angels medlemmar.” Detta uttalande bekräftar att brottsligheten inte startat med klubbinträdet utan varit en del av personens liv redan innan, vidare säger det att personerna ifråga dels begått allvarliga brott och dels många brott före klubbinträdet. Brott som självklart skulle varit raderade och inte orättfärdigt belastat och förstorat kriminaliteten ibland bikers.

Vidare ur Brå: s rapport 1999:6, MC-Brott, sid. 37: ”Ur materialet är det omöjligt att avgöra i vilken mån individen begått de brott som han straffats för under tiden för sitt medlemskap i mc-gänget. Det är troligt att en del (okänt hur stor) av brotten har begåtts innan individen blev medlem. Det faktum att åtalsunderlåtelse på grund av ålder förekommer relativt flitigt, är möjligen ett tecken på att den del av brotten som har begåtts innan individen blev medlem kan vara större.”

Tabell 1: Statistik över bikers faktiska kriminalitet i siffror

Antalet åtalspunkter som lett till fällande domar och strafförelägganden –1998 avser 100 st. medlemmar i Hells Angels och Bandidos (Källa: Brå:s rapport MC-brott 1999:6. )

1987-2007 avser 112 medlemmar i Hells Angels, Bandidos, Outlaws samt i deras undergrupper. (Källa: Sveriges Radios granskning, juni 2007)

Vapenbrott och explosiva varor

Kommentarer och slutsatser över materialet i Tabell 1:

1. Brott mot inkassolagen, 6 stycken. I alla år har vi lyssnat till polisens beskyllningar om hur bikers och bikerklubbarna systematisk utövar olaga inkassoverksamhet i stor skala. Nu föreligger statistiska fakta i saken och verkligheten ger en helt annan bild. Fakta säger nämligen att det under 21 års tid föreligger endast 6 stycken dokumenterade fall av brott mot inkassolagen!! Således har polisen under alla år ljugit såväl media, allmänhet som politiker rakt upp i ansiktet i det de påstått att mc-klubbarna systematiskt gör sig skyldiga till brott mot inkassolagen samt att just inkassoverksamhet är en huvudsaklig inkomstkälla för mc-klubbarna. Det  saknas således all form av bevis, fakta och forskning som stödjer polisens tes!

Det mest skrämmande är hur enkelt polisen förmått manipulera och vilseleda så många enskilda människor och yrkesgrupper, under så många år, utan att någon enda person under hela denna period begärt pappren på bordet eller själv tagit fram fakta bakom alla lösa anklagelser. ”Alla” har lika okritiskt accepterat polisens utsagor såsom varande Guds egna ord i dess renaste form och därför den enda och absoluta sanningen. Med synnerligen enkla medel hade vilken rättsivrande journalist eller politiker som helst i detta land, kunnat begära fram bakgrundsmaterialet. Sammanställt statistiken. Synat. Lagt korten på bordet och avslöjat bluffen.

Den viktigaste lärdomen vi måste dra av detta är att det går att anklaga i stort sett vem som helst för vad som helst om bara tre viktiga kriterier är för handen.

A) Parten du anklagar måste utgöras av en grupp du tidigare anklagat och fördömt upprepade gånger i svepande och ospecificerade ordalag och därigenom undergrävt allt förtroende för parten i fråga. Du kommer då inte riskera att angripas av några som helst tillskyndande försvarare.

B) Parten du anklagar måste utgöra en politiskt svag grupp som du därvid med enkla medel kan förhindra utnyttja sin lagstadgade yttranderätt.

C) Du måste själv ha så mycket in- och upparbetat förtroende, både bland samhällets maktbärare och maktens granskare, att ingen ens skulle drömma om att ifrågasätta, än mindre betvivla dina kungsord.

Till sist vill jag be er hålla detta i minnet medan ni läser resten av boken såväl som i resten av ert liv. Allt är inte som det verkar. Allt är inte heller nödvändigtvis sant bara för att det sägs ofta och/eller av många. Så bygger man en sanning av en lögn både i diktaturer och i demokratier. Det kallas hjärntvätt, manipulation och indoktrinering oberoende samhällsordningen. Makthavarna är desamma och propagandan identisk, bara motiven och den dolda agendan skiftar!

2. Utpressning.

Grundfakta: 27 fall på 21 år och 112 personer.
27 fall/112 medlemmar = 0,241 brott/person
27 fall/21 år = 1,286 brott/år
1,28/112 = 0,011 brott per person och år

Ett samhällshot? Knappast! Satt i perspektiv: 1,28 fall per år och 0,011 brott utslaget per år och medlem. Ännu en gång avslöjas och uppenbaras en polisär bluff mitt framför våra ögon. Inte heller vad gäller utpressning föreligger således några som helst faktamässiga eller forskningsmässiga rön som stödjer polisens utsaga. Tvärtom, sett i detta perspektiv, med specifika siffror i svart på vitt, inser nog de flesta att sagan om bikers som samhällshot är just bara en saga framkallad ur en önskan om större resurser för poliskåren att bekämpa ett imaginary bikermonster.

27 fall på 21 år och 112 medlemmar av utpressning kan inte med bästa vilja i världen vare sig kallas samhällshotande och systemhotande eller vara systematiskt iscensatt!!

3. Trafikbrotten svarar för 34,4 %, Narkotikabrotten för 11,4 %. Förhållandevis höga och ökande siffror för dessa brottskategorier. Trafikbrotten mestadels på grund av den ständigt ökande kontrollen, övervakningen och punktmarkeringen. Narkotikabrotten på grund av att eget bruk under perioden kriminaliserats då nästan samtliga brott går att finna under denna kategori. (För vidare kommentarer kring trafik- och narkotikabrott, se kapitlets två avslutande stycken)

4. Ur Brå: s material kan man även utläsa att 25 av mc-klubbarnas 100 medlemmar var helt ostraffade och att ytterligare 22 medlemmar hade högst ett par ärenden på sig. Däremot svarade 25 individer själva för 2/3 av den sammantagna brottsligheten, 505 av 756 åtal, samt 111 av 151 års fängelse. Vad berättar då dessa fakta berätta för oss? Jo, att en liten klick av medlemmarna svarar för en väldigt stor del av brottsligheten. Detta i sig, bevisar och talar ju starkt för att det inte är klubbarna utan de enskilda medlemmar, som själva eller tillsammans med utomstående står för de kriminella aktiviteterna. Ty hade kriminaliteten varit styrd och beslutad av klubbarna hade brottsligheten varit tämligen jämnt fördelad över medlemmarna.

Vidare, för att fog skulle finnas att kalla mc-klubbar för kriminella organisationer skulle också samtliga medlemmar nödvändigtvis vara fällda för samma brott, vid ett och samma tillfälle. Alternativt måste klubbarna beslås med att antingen ha kriminalitet som yttersta idé och metod eller att ha fattat beslut om kriminella handlingar, utfört desamma samt att det ekonomiska utfallet av handlingarna, tillfallit klubben. För att detta skulle vara fallet har aldrig ens skuggan av ett bevis framlagts!!

Liknande tankegångar uttalar och följer Janne Flyghed, professor i allmän kriminologi, i kapitlet Externa Experter om bikerkulturen. ”Kriminella mc-gäng skulle vara en adekvat benämning om det finns sådana som har som huvudsaklig verksamhet att begå brott och att detta omfattar samtliga personer som är medlemmar.”

5. Bikerstatistiken Brå: –1998:

Grundfakta: 756 åtalspunkter och 151 års fängelse på 100 medlemmar och 12 år.
756 åtalspunkter/100 medlemmar = 7,56 per individ/12år = 0,63 åtal per år och medlem.

Statistik över antal domar finns inte tillgänglig när det gäller Brå: s undersökning.

Bikerstatistiken 1987—2007:

Grundfakta: 1330 åtalspunkter och 284 års fängelse på 112 medlemmar och 21 år
1330 åtalspunkter/112 medlemmar = 11,87/medlem/21 år = 0,56 åtal per år och medlem
Antalet domar: 621 st. =/112 medlemmar = 5,54 domar/21 år = 0,26 domar per år och medlem.

Cirka ett halvt åtal per år och medlem i snitt. Kan då dessa tal sägas bekräfta polisen och medias anklagelser rörande bikers och bikerklubbarnas omfattande kriminalitet? Nej, tvärtom. Siffrorna är överraskande låga och modesta och utgör istället ännu ett bevis för att bikerkriminaliteten är de enskildas kriminalitet och inte klubbarnas.

Ett annat intressant faktum är att antalet åtal per år och medlem jämförelsevis är lägre under perioden 1987-2007 än under perioden –1998 i Brå: s statistik. Detta bevisar att brottsligheten de facto sjunker och inte ökar ibland bikers. Således precis tvärtemot vad polis och media hela tiden låter påskina!!

Tabell 2: Statistik över systemhotande brottslighet inom bikerkulturen.

Kommentarer och slutsatser över materialet i Tabell 2:

1. Bikers hade i Brå: s material under åren 1987 till och med 1998 begått

262 systemhotande brott/100 medlemmar = 2,62 brott/person.
262 brott/11 år = 23,8 brott/år
23,8/100 = 0,238 brott per person/år

Bikers hade i SR: s granskning under åren 1987 till och med 2007 begått:

396 brott av systemhotande karaktär/112 medlemmar = 3,54 brott/person och år.
396 brott/21 år = 18,9 brott/år
18,9/112 = 0,168 brott/person/år

2. Brotten av så kallat systemhotande karaktär har, i motsats till vad polisen uttalar, således inte ökat. Tvärtom, minskar de allteftersom. Så har polisen medvetet simulerat fram en skräckvision av bikern som ett systemhotande vidunder. Denna imaginära vision är dock icke byggd på vare sig sanning eller fakta. Nej, den är byggd uteslutande av drömmars stoff och fantasterier samt på en het önskan om större resurser, förbättrade övervakningsmöjligheter samt ett nytt super-FBI. Som stöd för detta mitt påstående kallar jag härmed polisen själv till vittnesbåset, i form av Rikskriminalpolisen: Samtidigt menar Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst KUT ”att rädslan tycks vara större än befogat. Faktiska hot och faktiskt utförda hämndaktioner, motiverar inte den upplevda omfattningen av de problem som rättsväsendet kan möta i samband med mc-gängen. … finns en rädsla som endast delvis är berättigad. Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan… På så sätt har medier och polis också förstärkt mc-gängens systemhotande karaktär.” (Citat ur Brå: s rapport 1999:6, MC-Brott)

En annan tveksamhet vad avser statistiken rörande systembrottslighet utgörs av själva brottskategorierna. Utgör nödvändigtvis samtliga brott mot vapenlagen och alla misshandelsfall en systemhotande verksamhet? Måste innehavet av en pistol eller ett liknande föremål förutsätta att någon hotar själva samhällssystemet och planerar att ge sig på statsministrar, vittnen eller någon ”höjdare”? Skulle man inte kunna tänkas inneha ett vapen i syfte att t.ex. skydda sig själv? Måste det faktum att man som biker slår ner en person som utmanar eller provocerar en t ex i ett gatuslagsmål, med automatik innebära att man är ett hot mot stat och säkerhet i ett land? Om ett misshandelsfall innefattar att man klår upp ett vittne som skall vittna emot en i kommande rättegång då är misshandeln självklart en systemhotande handling, ja. Men ”vanliga” misshandelsfall kan ju inte med bästa vilja i världen kategoriseras såsom systemhotande varför statistiken borde uppdelas i ovidkommande och adekvata, systemhotande misshandelsfall. Antalet systemhotande brott hade då självfallet blivit väsentligt mycket lägre avseende bikers vilket förmodligen är orsaken till att denna naturliga uppdelning inte heller ägt rum!

Jag skulle vilja avsluta detta kapitel om bikerkriminaliteten med två citat och en avrundande kommentar. Först ut är ett citat ur boken Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey, JR – Den enda procenten berövas gadden: ”Även om Änglarnas utforskning av gränserna för den egna livsstilen förledde vissa klubbmedlemmar att begå smärre lagbrott, var de i sitt allmänna mönster av kriminella aktiviteter inte annorlunda än andra män från underklassen. Men deras subkulturella identitet och särpräglade stil gjorde dem till väl synliga måltavlor för polisiära åtgärder. Enligt Thompson utsattes Änglarna i samband med sina träffar rutinmässigt för polisens trafikkontroller, vilket ledde till åtskilliga åtal för mindre överträdelser som normalt skulle ignorerats.. Den primära effekten av denna praxis blev att brottsregister för klubbmedlemmar upprättades genom en process av selektiv lagtillämpning. Änglarna kanske inte bröt mot lagen oftare än andra motorcyklister, men de blev mycket oftare än den mera slätkammade majoriteten uppskrivna för de överträdelser de begick. Det kriminella mönster som utvecklades bland Änglarna under dessa år skapades alltså lika mycket genom den av polisen utövade sociala kontrollen som på grund av enskilda Änglars benägenhet för brott.” Avsnittet refererar till Hunter Thompson och hans bok Hell´s Angels.

Mitt andra och sista citat väljer jag ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 82.”..här var det ordningspolisen med piketstyrkan i spetsen, som fick i uppdrag att punktmarkera mc-klubbarnas medlemmar och supportrar ute på stan och i trafiken. Mängder av anmälningar skrevs om rödljuskörningar, bristande bilbältesanvändning, rattfylleri och ringa narkotikabrott”.

Detta är nyckeln till bikers förhöjda lightbrottslighet (mindre allvarliga förseelser) vad exempelvis avser trafik- och narkotikabrott. Kontrolleras ditt fordon och ditt blod ideligen kommer det givetvis att ge utslag i statistiken. Utslaget hade förmodligen blivit detsamma vilken befolkningsgrupp som än utsatts för liknande granskning avseende fordonskontroller, blodprov, skattefusk och svartarbete. Det är inte mängden av gruppernas vardagsbrottslighet som skiljer sig åt. Det är antalet kontroller och det repetitiva och systematiska i kontrollerandet som, endast drabbar bikerkulturen och självfallet därvidlag, också i faktiska tal genererar fler fall av exempelvis bristande bilbältesanvändning.

Källor: Brå:s rapport MC-Brott 1999:6. Kan laddas ned gratis från: http://bra.siteseeker.se/?q=mcbrott+1999%3A6B

Sveriges Radios granskning av mc-gängens brottslighet:
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1418325

Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey – Den enda procenten berövas gadden:

Svensk Maffia – Lasse Wierup & Matti Larsson