Om ofredande och förföljelse av biker!
Det var en fin sommardag 2016 i närheten av Borås. Varmt och soligt. Jag var ute och körde hoj ”minding my own business”. Valde små kurviga landsvägar med fin natur, urgamla hagar, insprängda hus i skog och mark. Omväxlande skog och åker.
Plötsligt ser jag en polisbil närma sig i backspegeln, komma upp jämsides och ge tecken att köra in till sidan. Ut kommer en fetlagd Texas Patrol-officer, sävligt tuggande med solglasögon, inbyggd mage och med händerna innanför bältet. Han ber om körkortet vilket jag framvisar. Under tiden har ännu en loj polis med möda frigjort sig från bilen med en munk i handen. Han börjar gå runt hojen med ett block i andra handen. Ber att jag ska visa att blinkers, tuta och fram- och bakljus fungerar. Efter några minuters inspektion säger Texas Patrol att ja, då var vi klara här och de båda poliserna försvinner in i bilen, startar och kör iväg.
Nåväl, smått irriterad startar jag hojen igen och kör vidare. Njuter av känslan av vinden i ansiktet, värmen och att dra genom kurvorna med accelererande fart, njutande av dundret från den stora amerikanska motorn mellan benen. Så härligt att för en gångs skull bara köra utan mål på mindre vägar istället för att behöva ta motorvägen för att ta sig från punkt A till B under någorlunda rimlig tidsåtgång.
Efter 10 minuter störs jag återigen av en polisbil i backspegeln som hastigt närmar sig. Mönstret upprepar sig närmast identiskt. Bilen kör upp jämsides, vinkar in mig och vi stannar. Körkort fram och uppvisas. Partnern som lullar runt hojen och kollar. Blinkers och ljus som ska slås på och inspekteras. – Då var vi klara här och två lullande fetknoppar tränger sig in i bilen och kör iväg.
Ännu lite mer irriterad drar jag återigen igång hojen och kör vidare. Kommer till en liten by och får syn på en kulturbod, en gammal korvkiosk. Kommer plötsligt på att jag varit så upptagen av att njuta av hojkörningen att jag hoppat över lunchen. Stannar och går fram och köper mig två korvar med mos. Å va fan! Kommer det inte en polisbil inrullande efteråt på den öppna planen och parkerar precis när jag skulle sätta mig och avnjuta korven. Innan polisen hunnit riktigt ut ur bilen är jag framme och fotar regskyltarna, polisbilens ID-nummer samt de båda poliserna och vräker av mig, att säger ni ett ena ord om körkort eller vill inspektera hojen så kommer jag att kontakta en mycket gammal vän på en tidning och be han publicera såväl korten på er som på polisbilen med medföljande berättelse från mig om hur ni bär er åt mot en fredligt åkande biker! Utan ett ord sätter de sig i bilen och kör iväg utan att syna bluffen. För någon sådan vän på en tidning som skulle våga hänga ut poliser och polisbilar har jag inte men det visste ju inte dom.
Nåväl, sätter mig igen och ska börja äta då en polismotorcykel svänger in och parkerar. Föraren tittar på mig, nickar och ler lite avvaktande. Går fram och köper två Red Bull och en chokladbit, Japp samt en banan. Han går försiktigt fram till bordet där jag sitter och säger:
– Härligt väder att köra hoj idag, inte sant?
– Jo, det är gött, svarar jag.
– Hur är det egentligen att köra med ett sånt styre? (jag har ett aphängarstyre)
– Jo, det är skitbra. Man sitter som en kung och får aldrig ont i ryggen.
– Ja, jag har aldrig prövat men är lite nyfiken, svarar han.
– Jag såg att det kom en polisbil härifrån. Var allt ok?
– Nej, inte direkt. Jag har blivit stoppad två gånger på tio minuter för körkort och hojinspektion och nu skulle de förmodligen kollat mig en tredje gång om jag inte protesterat.
– Ja, det kan ju aldrig vara korrekt, säger polisen. Jag ser att du har ett Paybackmärke på västen.
– Ja, jag är med där.
– Ja, de gör ett bra jobb, säger han överraskande. De ser till att hålla polisen på mattan och tvingar oss att följa lagen precis som vi ska. Samma regler för polisen som för bikers.
Han stoppar den ena energidrycken på sig efter att ha druckit upp den första och ätit chokladbiten och bananen. Ler, nickar och säger: Ha en bra runda nu, sätter sig och kör iväg.
Jag satt kvar och funderade. Egentligen borde jag ju anmäla polisen för två genomförda och ett försök till kontroll. Allt under cirka en halvtimme. Problemet är bara att jag är biker och har ett säkerhetsklassat jobb. Hmmm. Så jag tänker att nej för egen del är det korkat. (Å man är ju säg själv närmast ibland) Då jag inte har några problem på jobbet kommer jag ju att få då. Så jag ska skriva ett vittnesmål om detta istället och skicka in till Payback. Det tog alldeles för lång tid men jag får väl skylla på att livet kom emellan. Dålig ursäkt, jag vet.
Nåväl här har ni min berättelse där polisen ofredar och förföljer en biker utan någon som helst anledning mer än att jag kör i klubb med märken på västen. Bara i bikervärlden!
JKS
