Vi ska i denna artikel gå igenom vad Advokatsamfundet och Regeringen uttalat respektive fastslagit i frågan rörande en legaldefinition över vad som är en “kriminell organisation”. Samtidigt får vi också svar på om det är korrekt av Polisen att hänvisa till EU:s defintion över organiserad brottslighet vid insatser mot mc-klubbar.
Sveriges Advokatsamfunds remissvar, Ju2008/499/L5 över promemorian Ds 2008:6, Sveriges antagande av rambeslutet om organiserad brottslighet
Sid 2: ”Advokatsamfundet vill inledningsvis understryka den stora betydelse för det demokratiska rättssamhället som bekämpandet av allvarlig och gränsöverskridande brottslighet har. För att kunna bekämpa vad som ofta benämns som organiserad brottslighet krävs dock att det är helt klarlagt vad detta är. Samtidigt är det angeläget att framhålla det fundamentala i att värnandet av det demokratiska rättsamhället förutsätter en respekt för individers grundläggande fri- och rättigheter. Varje inskränkning eller ingrepp i dessa rättigheter måste därför föregås av en noggrann och grundlig prövning av åtgärdernas ändamålsenlighet, nödvändighet och effektivitet. Enligt Advokatsamfundets mening medför tillnärmandet av medlemsstaternas lagstiftning när det gäller kriminaliseringar och påföljder för brott som rör deltagande i en kriminell organisation en uppenbar risk bland annat för att rambeslutet får negativa effekter och till och med inskränker den i regeringsformen skyddade mötes och föreningsfriheten. Därför måste regelverket kring en kriminalisering och påföljder för deltagande i kriminella organisationer ovillkorligen prövas mot individens grundläggande fri- och rättigheter.”
Sid 4: ”Advokatsamfundet är starkt kritiskt till att över huvud taget kriminalisera ett deltagande i en kriminell organisation som sådant. Mot bakgrund av den mötes- och föreningsfrihet som råder i vårt land under skydd av regeringsformen, är det högst anmärkningsvärt att ett deltagande i sig, utan något individuellt brottsligt agerande, skall vara kriminaliserat. Trots befintliga europeiska instrument till reglerande av en sådan kriminalisering (t.ex. den gemensamma åtgärden 1998/733/RIF om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott, Palermokonventionen etc.), anser Advokatsamfundet att utformningen av artikel 2 i rambeslutet väcker frågor om bestämmelsens förenlighet med kraven i regeringsformen och Europakonventionen. För det fall begreppet ”kriminell organisation” skall förstås så att en sammanslutning skall betraktas som en sådan organisation oavsett om brott inte begåtts genom organisationens försorg, ens på planeringsstadiet, skulle detta i så fall innebära ett krav på kriminalisering som avviker från svensk rättstradition och en utvidgning som måste ifrågasättas i ljuset av regeringsform och Europakonvention. Sett till hur artikel 2 som sådan är formulerad torde även ledande av och aktivt deltagande i organisationen vara kriminaliserat, även om något individuellt straffbelagt handlande inte har begåtts. Detta är inte rimligt och skulle i så fall vara något som ställer krav på att självständiga straffbestämmelser måste införas i svensk lagstiftning, något som även regeringen tidigare har noterat, se Regeringskansliets Faktapromemoria 2004/05:FPM53”.
Länk till Advokatsamfundets remissvar:
http://payback.name/Ju2008499L5.pdf
Ur Regeringskansliets Faktapromemoria 2004/05:FPM53
Sverige kommer att verka för att rambeslutet får en utformning som på ett proportionerligt sätt bidrar till att förstärka insatserna mot organiserad brottslighet samtidigt som regleringen uppfyller kraven på legalitet och förutsägbarhet. Särskilt viktigt är att reglerna inte kommer i konflikt med den grundlagsfästa föreningsfriheten. Sverige kommer också att verka för att det förutsätts att ett brott har begåtts, i vart fall på planeringsstadiet, för att en organisation skall falla in under definitionen. Vidare bör de brott som omfattas av definitionen i artikel 1 begränsas på ett lämpligt sätt.
Som artikel 2 är formulerad kan den dock förstås så, att den ställer krav på att självständiga straffbestämmelser skall införas, genom vilka ledande och aktivt deltagande skall kriminaliseras på sätt som föreskrivs i artikeln. En sådan tolkning väcker frågor om hur sådana bestämmelser skulle förhålla sig till regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de mänskligarättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) i fråga om föreningsfrihet.
Om definitionen av en kriminell organisation i artikel 1 skall tolkas så, att det inte krävs att ett brott (ens på planeringsstadiet) faktiskt har begåtts av organisationen för att den skall bli tillämplig, torde detta innebära en kriminalisering som avviker från svensk rättstradition. En sådan utvidgning accentuerar ytterligare frågan om förslagets förenlighet med regeringsformen och Europakonventionen.
Regeringens slutsats i faktapromemorian: Sverige kommer att verka för att rambeslutet får en utformning som på ett proportionerligt sätt bidrar till att förstärka insatserna mot organiserad brottslighet samtidigt som regleringen uppfyller kraven på legalitet och förutsägbarhet. Särskilt viktigt är att reglerna inte kommer i konflikt med den grundlagsfästa föreningsfriheten. Sverige kommer också att verka för att det förutsätts att ett brott har begåtts, i vart fall på planeringsstadiet, för att en organisation skall falla in under definitionen. Vidare bör de brott som omfattas av definitionen i artikel 1 begränsas på ett lämpligt sätt.
Länk till: faktapromemoria
Regeringens proposition, 2007/08:144, Sveriges antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet
I regeringens proposition genomgicks alternativet att införa en legaldefinition på vad som utgör en kriminell organisation. Regeringen valde bort denna möjlighet på grundval av nedanstående argumentation och beslut kan inte heller Polis eller Åklagare hänvisa till EU.s definition då den inte är antagen, utan istället avvisats av Regeringen!
Viktiga bitar att citera från propositionen:
Sid 10. I svensk rätt finns inte någon legaldefinition av begreppet kriminell organisation. Rambeslutet kräver inte heller att det införs en sådan.
Sid 15. Av det sagda har alltså framgått att ett genomförande av rambeslutet får anses kräva lagstiftningsåtgärder alldeles oavsett om genomförandet sker i enlighet med modellen i artikel 2 a eller
2 b. Ett genomförande i enlighet med den förra artikeln synes dock vara lämpligast, bl.a. av det skälet att man då undviker den av Sveriges advokatsamfund kritiserade vägen att behöva kriminalisera någons deltagande i en kriminell organisation utan att samtidigt uppställa krav på att en konkret straffbar gärning har begåtts inom ramen för organisationens verksamhet.
Länk till propositionen: http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/10/39/70/ac1b5087.pdf
Slutsats: Polisen har inget som helst stöd för att hänvisa till EU:s definition över organiserad brottslighet då regeringen avvisat att införa en legaldefinition!
Regeringens faktapromemoria uttryckte att: Särskilt viktigt är att reglerna inte kommer i konflikt med den grundlagsfästa föreningsfriheten. Sverige kommer också att verka för att det förutsätts att ett brott har begåtts, i vart fall på planeringsstadiet, för att en organisation skall falla in under definitionen.
Advokatsamfundets remissvar i ärendet uttryckte att: För det fall begreppet ”kriminell organisation” skall förstås så att en sammanslutning skall betraktas som en sådan organisation oavsett om brott inte begåtts genom organisationens försorg, ens på planeringsstadiet, skulle detta i så fall innebära ett krav på kriminalisering som avviker från svensk rättstradition och en utvidgning som måste ifrågasättas i ljuset av regeringsform och Europakonvention. Sett till hur artikel 2 som sådan är formulerad torde även ledande av och aktivt deltagande i organisationen vara kriminaliserat, även om något individuellt straffbelagt handlande inte har begåtts. Detta är inte rimligt och skulle i så fall vara något som ställer krav på att självständiga straffbestämmelser måste införas i svensk lagstiftning, något som även regeringen tidigare har noterat, se Regeringskansliets Faktapromemoria 2004/05:FPM53”.
Både regeringen och advokatsamfundet var således vid denna tidpunkt rörande eniga om att ett brott, om så på planeringsstadiet, var tvunget att ha begåtts för att en organisation ska kunna falla in under en definition av att utgöra en kriminell organisation eller för att verka under så kallad organiserad brottslighet. Båda parter var vid denna tidpunkt även motsåndare till att införa en legaldefinition samt klara motståndare till att införa regler som begränsade den grundlagsskyddade föreningsfriheten.
När Polisen således hänvisar till EU:s defintion över organiserad brottslighet så äger de inget som helst lagstöd vilket polisen måste ha bakom sig för varjeinsats eller åtgärd då grundlagen uttalar att all form av myndighetsverksamhet ska ske under lagarna och därvid äga ett direkt uttryckt stöd i lagen!
Regeringen har avvisat att införa en legaldefinition över organiserad brottslighet vilket innebär att Polisen inte under några omständigheter kan hänvisa till en definition som ej antagits vid prövning av Sveriges Regering!
