Vredens galla över media, kommuner, myndigheter och polis! Del 3

Här följer den tredje och avslutande delen i serien. För den som vill läsa hela artikeln utan uppehåll föreslås att scrolla ner till detta inläggs slut. Efter den streckade linjen har alla delarna lagts upp i en enda oavbruten artikel.  

Polislagen och Svea Rikes Lag ger, om särskilda omständigheter är för handen, stöd åt kroppsvisitationer, legitimationskontroller, husrannsakningar, buggning, avlyssning, fordonsgenomsökning m.m. Men intentionen med lagarna har aldrig varit att att ge lagstöd för systematiska och ideligen förekommande kontroller och åtgärder riktade mot specifika personer eller bikerklubbar. Åtgärderna må vara ett led i polisens så kallade störning och punktmarkering av bikerklubbar men det finns fördensskull inget som helst lagrum som ger stöd åt att rikta sådana åtgärder annat än mot individer eller klubbar i specifika fall där lagens kriterier är uppfyllda.

Än mindre finns det lagstöd för polisen att som sämre sladderkärringar springa till arbetsgivare, hyresvärdar eller skol- och förskolepersonal och påverka och baktala personer på grund av en bikertillhörighet. Sådana åtgärder kan aldrig vara polisens uppgift och vad mera är: Det saknas all form av lagstöd likaväl som det är slående exempel på diktaturstaters behandlingsformer av oliktänkande. Därutöver är det den feges sätt att föra krig. Den som inte vågar gå i strid med ärliga, blanka vapen och öppet stå upp för vem den är och vad den är utan istället gömmer sig bakom illistiga handlingar för att bringa fienden på fall. Det är polisens arbetssätt. Det är aldrig bikerns. Vi slåss i det öppna och för vår kamp för bikers rättigheter med cleana vapen på öppna fält. Alla ser oss och vi driver inga spel i lagens gråzons källarhål!

De pressetiska reglerna eller tryckfriheten kan inte heller åberopas för att vidimera medias ständiga anklagelser och begagnandet av uttryck såsom “kriminella mc-gäng”. Ej heller för namn- eller bildpublicering av anhöriga, våra eller deras adresser, inkomster eller liknande. Således saknar även press, radio och TV alla former av lagligt stöd och mandat för sina företagna publiceringar av alla liknande uppgifter. Därför utgör alla av aktörernas ovan beskrivna gärningar i förlängningen brott mot lag/pressetiska regler och grundläggande mänskliga rättigheter samt inte minst brott mot de demokratiska spelreglerna då de utförs utan erforderligt stöd uti lag, mandat, regler eller ifrån folkdjupet, i form av väljarna!

Slår du upp ordet Diktatur i ett uppslagsverk eller uti en ordbok erhåller du en väldigt förenklad förklaring av ett komplext begrepp. Oftast förekommande förklaring torde vara envälde eller enpartistat. Är det verkligen så enkelt eller kan det föreligga betydligt fler till synes välfungerande stater som borde inrymmas under diktaturens inskränkande fanor? Kan rentutav ett samhälle där det demokratiska styrelseskicket förvisso är intakt men där de demokratiska rättigheterna likväl, för vissa specifika grupperingar, totalt satts ur spel inräknas i skaran? Vi pratar då om stater där de mänskliga fri- och rättigheterna inte längre varken är styrande för olika aktörers agerande eller ens äger aktualitet eller giltighet för hur utvalda medborgare behandlas. Är ett sådant samhälle fortfarande en demokrati? Är inte principen om alla människors likhet inför lagen ett fundamentalt kriterium för en demokrati? Är inte en annan ovillkorlig förutsättning för en demokrati att polisen behandlar alla samhällsmedborgare lika samt med respekt och värdighet och inte själv systematiskt och konsekvent åsidosätter och sätter sig över lag och grundlag? Och, sist men inte minst; Är det inte av yttersta vikt för att demokrati ska kunna anses råda att ingen part någonsin sätter sig över de mandat, lagar, regler och befogenheter de har att foga sig efter i utövandet av sin verksamhet utan accepterar dessa spelregler i vetskapen om att de stiftats just i den avsikten att att inte rättsröta. medial eller polisiär anarki och smygdiktatur ska börja gripa över allt större områden av samhället? Jag bara frågar!

Antag vidare att detta skedet redan är över oss. Då ställs vi automatiskt inför en annan serie av minst lika viktiga frågor: När tangerar och överskrider i själva verket en demokrati gränsen och övergår i diktatur? Kan den enskilda medborgaren identifiera och varsebli när gränsen slutgitigt korsas eller är det snarare en fråga ett subtilt och omärkligt glidande förlopp som först i efterhand kan analyseras när, var och hur denna gräns oåterkalleligen överskreds?

Vilka kriterier kan vara adekvata att lägga till grund för en sådan bedömning avseende när demokratin slutligen övergavs när man som i Sveriges fall alla odemokratiska övergrepp som specificerades tidigare i inlägget sedan länge varit sed och kutym? Lägg därtill den sakta upptrappade kontrollen och övervakningen av den enskilda människan samt den formliga skog av lagar som stiftats av grovt, integritetskränkande natur. Jag pratar här om den uppsjö av lagar gällande rumsavlyssning, telefon- och mobilavlyssning, gps-spårning av mobilnummer och dess ägares förflyttningar och positioner, sms- och mejlövervakning, trafikuppgifter rörande mejl, samtal och meddelande, brev- och paketgenomgång. kameraövervakning, kartläggning över vem som har kontakt med vem via mejl och mobil m.m. En kontroll av medborgaren som är betydligt mer komplett och omfattande än någonsin Stasi eller KGB förmådde iscensätta då det vare sig existerade data- eller mobiltrafik medan deras makt och riken var som störst. Anser ni fortfarande att Sverige är ett rättfärdigt samhälle där alla behandlas utefter samma normer? Anser ni Sverige är en rättsstat? En demokrati? Jag önskar eder isåfall en varm, lång och ostörd sömn för uppvaknandet till den kalla, bistra verkligheten kommer en dag snart att bli hårt och kallt. Sov gott!

För att avslutningsvis återvända till inläggets frågeställning om ett samhälle med demokratiskt valt styre likväl kan räknas som en diktatur vill jag bara säga: Sverige har bevisligen ett folkvalt styre vilket utgör kriteriet för bedömningen om ett land ska räknas till en demokrati. Men, om alla partier i princip är eniga och ställer sig bakom lagstiftning som möjliggör inskränkade begränsningar av sådana mänskliga fri- och rättigheter som normalt försvaras och upprätthålls i en demokrati? Om polisen under förevändning att bekämpa så kallad grov, organiserad brottslighet i princip fått ett frikort att låta ändamålen helga medlen och att alla demokratins upprätthållande och vårdande instanser såsom regering och riksdag, rättsväsende och kriminalvård, myndigheter med flera väljer att blunda och vare sig se eller höra alla de uppenbara rättsliga övergrepp som polisen systematiskt iscensätter mot bikerkulturen? Om media till fullo kontrolleras av polisen och bara tillåter eller ger utrymme för polisens version och fullständigt valt bort de pressetiska reglerna kring bland annat allsidig rapportering och att låta alla parter komma till tals i bikerärenden? Om polisen fritt får påverka och hota olika privata aktörer såsom krogar, fastighetsägare, hyresvärdar, arbetsgivare, försäkringsbolag, banker med flera att handla i linje med vad polisen bedömer och omvandlat aktörerna till lydiga lakejer i koppel? Om polisen förmått hela kommunstyrelser och fullmäktige och olika kommunala nämnder och bolag att fatta beslut utefter polisens intresse rörande västförbud, serveringstillstånd, bygglov, skyltar, förebyggande inköp av fastigheter som skulle kunna blivit klubbkåkar med flera ärenden? När polisen stiftar egna lagar för att använda såsom trakasseringsmedel eller styrmedel såsom i fallet med Polislag 20a som skrevs direkt utefter polisens önskade lagtext och även i fallet med polisens rätt att helt godtyckligt debitera bevakningskostnader? Ja, då har demokratin upphört att fungera i alla delar utom just i den delen att vi fortfarande organiserar fria val. Val där vi dock bara kan välja mellan partier som alla stödjer just polisens åtgärder…

Det är således inte de fria valen som är avgörande för en demokratis vara. Det är statsapparatena förmåga att upprätthålla de mänskliga fri -och rättigheterna som är helt avgörande för om en stat skall anses vara en demokrati eller en diktatur och i det avseendet råder inget tvivel: Sverige är en polisstyrd stat och därvid en diktatur!

Ni har sått vind. Och Payback är stormen som ska gå över landet! 

Länk till del 1:
http://www.payback.name/?p=7095

Länk till del 2:
http://www.payback.name/?p=7231

——————————————————————————————————————————————————————-

Här nedan följer även hela artikeln bestående a del 1-3

Vredens galla över media, kommuner, myndigheter och polis

Jag har blivit varse att det är människors liv jag skriver om. Livsöden är inte oberörbara men kräver en särskild omsorg. En medmänsklig varsamhet är på sin plats. Det etiska ansvaret människor emellan måste alltid utgå ifrån respekten för individens integritet. Ur doktorsavhandlingen Vagabond MC : Gemenskap, manlighet och marginalitet – Stig Grundvall

Tillägnad media: Att överträda sitt juridiska och etiska mandat!

Därför, att jag är biker och bikers är mitt folk gör det mig också heligt förbannad när jag ser det bokstavligt talat barbariska svineri som idag drabbar bikerkulturen och dess medlemmar. För det är vårt liv ni spottar på! Det är vår tro ni skändar! Det är allt vi är och står för ni så djupt kränker, föraktar och drar i smutsen.

Ni ser inte alls till helhetsbilden och inser därför inte heller vidden av era handlingar. Att spåren av era gärningar inte stannar här utan leder vidare, långt, långt vidare. För det är inte bara vi bikers som drabbas. Det är till nästan lika delar våra barn, fruar, tjejer och släktingar som ni utlämnar, våldtar och offentligt lynchar i press och media. Ty när ni med namn, bild och bostadsdorter utelämnar oss utlämnar ni även dem till allmänhetens spott, spe och mobbpatruller!

Har ni en enda gång ens skänkt den minsta lilla tanke åt det faktum att ni fördärvar dessa fullständigt oskyldiga människors rykte, liv och leverne inte bara idag, här och nu, utan i många fall kanske för all framtid. Att ni tar in dem och likställer dessa anhöriga med oss och därmed gör dem till lika delar av den orättfärdiga stämplings- och stigmatiseringsprocess ni driver gentemot bikerkulturen. En process som därför skördat horder av oskyldiga, civila offer där ni, media, har iklätt er rollen av militära ingenjörstrupper som bokstavligen bereder sig väg genom att urskiljningslöst hugga ner allt och alla i dess väg.

Är ni så till den grad i avsaknad av all form av mänskliga känslor att ni överhuvudtaget inte begriper och ej heller kan sätta er in i vilken tragedi som drabbar dessa människor eller vilka oreparabla skador ni dem åsamkar? Förstår ni inte eller vill ni helt enkelt inte förstå?

Hatet, mot de som våldtar “mitt folk”, och förgriper sig på alla de som genom släkt och vänskap nära bikers levande är, utgör samtidigt det bränsle som driver Paybacks arbete framåt. Det som näringsger och dagligen göder och på-nytt-föder vårt skrivande och agerande för bikers rättigheter. För dessa mediala övergrepp har ni ingen som helst rätt att begå. Vare sig juridiskt eller moraliskt. Ni har genom dessa handlingar passerat och gått långt över gränsen för vad människor har rätt att företa sig gentemot subkulturer, medborgare eller medmänniskor. Och, för detta saknar ni all form av befogenhet och inte heller har någon gett er mandat för att exekutera mediala folkmord! Ty inget politiskt parti har haft massmedial lynchning eller offentlig medborgaruthängning på vare sig agendan, något valmanifest eller enskilt partiprogram och än mindre finns det legalt stöd eller stöd i de pressetiska reglerna för era mediala lynchkampanjer varför ni för dessa kampanjer utan vare sig folkets mandat, stöd eller röst! Ty dessa kampanjer och reportage om bikers och bikerklubbar utgör ingenting annat än förtal och ärekränkning i, inte i dess renaste, utan i dess allra lägsta och smutsigaste form!

Vidare, med vilken rätt överträder och struntar ni fullständigt i de pressetiska reglerna och publicerar namn och bild på mc-klubbsmedlemmar tillsammans med exempelvis inkomstuppgifter, bostadsort med mera så personerna blir än enklare att identifiera. Det är inte straffbart att vara medlem i någon mc-klubb. Det är därför inte heller ett verktyg som kan underbyggas med att utgöra någon form av vare sig brottsbekämpning eller ett led i en kamp mot organiserad brottslighet.

Avtjänat straff = Sonat sitt brott

Av vilken anledning fortfar ni med att publicera bikers brottsregister efter avtjänat straff? I Sverige och andra uppgivna demokratiska statsbildningar lever vi efter principen att när en person avtjänat sitt straff ska han också ha ansetts sonat sitt brott. Med vilken rätt sätter ni er över den rådande rättsprincipen och publicerar upprepade gånger personers brottsregister. De brott ni ständigt hänger över bikers har de redan sonat i motsats till exempelvis polisanställda som närmast aldrig riskerar att åtalas ens oavsett begånget brott och därvid inte heller någonsin kan sägas ha avtjänat och sonat sina brott.

Om polisens störa och förstöra taktik

Polisen har länge ansett sig ha full rätt att trakassera och förfölja bikerklubbar utan att behöva redovisa något som helst lagstöd. De har under många år hänvisat till nolltolerans och på senare allt mer till en så kallad störa och förstöra taktik. Om media, som frekvent skrivit om dessa polisiära företeelser, gjort sitt jobb och ställt konkreta frågor om vilket lagrum polisen har att hänvisa till såsom lagstöd för åtgärderna hade åtgärderna för länge sedan kunnat upphöra då sådant lagstöd självklart inte föreligger! Media har dock valt att stå vid sidan om och bara återge polisens uttalanden i sådana ärenden utan att någonsin ifrågasätta lagstödet.

Polisen har under ovanstående paroller helt ofredat kunnat iscensätta systematiska förföljelser i form av ideliga kontroller av fordon och person med bikertillhörighet. Frekventa razzior och husrannsakningar hos intressanta mc-klubbar som i vissa fall underbyggs i efterhand utefter vilka fynd som görs i samband med razziorna men oftast både före och efter aktionen saknat all form av lagstöd och utgjort olaga åtgärder. Uppräkningen kan hålla på närmast för alltid men det är inte detta inläggs syfte.

Riktiga män lärde sig i förskolan att inte slå tjejer eller de som var mindre

Polisen har under det senaste halvåret också iscensatt i två fall oerhört brutala razzior som är föremål för JO-utredningar i skrivande stund. En av åtgärderna avsåg en julfest hos Punisher MC och en annan en jubileumsfest hos Bandidos. Bägge aktionerna saknade fullständigt lagstöd och hade som gemensamma nämnare omfattande och brutalt våld från polisens sida. Inte bara emot mc-klubbsmedlemmar utan även gentemot många inbjudna vänner och festdeltagare som normalt sett inte bevistar mc-fester. Många av de drabbade var kvinnor vilket inte hindrade maskerade poliser från att släpa dem längre stycken längs marken, pepparspreja och tvinga dem att sitta utomhus i flera timmar i närmast nollgradigt väder iklädda bara blusar och linnen. Redan i förskolan lärde sig riktiga män att man slår inte på de mindre och försvarslösa och aldrig på tjejer. Helt tydligt fick polisen inte sådana moralvärderingar i sig då de utan urskiljning slår och sparkar på både kvinnor och män medan de själva står med hotande och hetsade hundar och maskingevär för att hålla personerna i schack. Att inte tidningarna tagit tag i dessa övergrepp kan bara förklaras av en enda sak. De saknar fullständigt intresse för både rättssäkerhet och för bikers lika rättigheter såsom varande medborgare. Det hittills närmast incestuösa samarbetet mellan media och polis, där allt polisen gör kan tillåtas passera oavsett om åtgärderna har lagstöd eller ej och där polisens version får massmedialt utrymme utan att motsvarande utrymme erbjuds motparten, bikerkulturen, strider i varje enskilt fall mot de pressetiska reglerna.

Orsak och konsekvenssamband

Även när det gäller bikers och inte bara anhöriga måste vi dock ställa de viktiga frågorna: Har ni massmediarepresentanter och polisanställda någonsin funderat över att personerna ni kriminaliserar och förstör framtiden för är vanliga människor med hus, lägenhet, barn, kvinnor? Att de är vanliga hederliga människor med vanliga, hederliga arbeten? Förstår ni media egentligen vad ni gör mot dessa bikers när ni publicerar deras namn, bild och andra uppgifter bara för att tjäna några futtiga extrakronor på att sälja lösnummer? Att ni oavsett om personerna har något brottsregister, faktiskt sonat sina brott och därmed inte längre ska pekas ut såsom brottslingar mer att ni genom personernas medlemskap allena kriminaliserar dem i allmänhetens ögon? För ett medlemskap som är helt lagligt enligt såväl grundlag som Europakonventionen?

Förstår ni polisanställda i sin tur vad ni gör när ni kontaktar arbetsgivare och pratar om att personerna är kriminella och/eller medlemmar i så kallade kriminella gäng? Eller när ni kontaktar skolperonal och berättar om olika bikers helt legala rätt att vara medlemmar i en bikerklubb? Förstår ni vad det får för konsekvenser för den enskilda personen ifråga? Att han om han sparkas kommer att bära avskedsanledningen med sig i pappren i resten av sitt liv vilket direkt kommer att förhindra nya anställningar? Och, att ni därigenom lämnar personer utan något som helst annat val än att skaffa sig en försörjning genom den svarta marknaden? Är ni kapabla att inse dessa konsekvenser av ert handlande? Förstår ni att det föreligger ett direkt samband mellan er handling och konsekvenserna för offret, bikern?

Polislagen och Svea Rikes Lag ger, om särskilda omständigheter är för handen, stöd åt kroppsvisitationer, legitimationskontroller, husrannsakningar, buggning, avlyssning, fordonsgenomsökning m.m. Men intentionen med lagarna har aldrig varit att att ge lagstöd för systematiska och ideligen förekommande kontroller och åtgärder riktade mot specifika personer eller bikerklubbar. Åtgärderna må vara ett led i polisens så kallade störning och punktmarkering av bikerklubbar men det finns fördensskull inget som helst lagrum som ger stöd åt att rikta sådana åtgärder annat än mot individer eller klubbar i specifika fall där lagens kriterier är uppfyllda.

Än mindre finns det lagstöd för polisen att som sämre sladderkärringar springa till arbetsgivare, hyresvärdar eller skol- och förskolepersonal och påverka och baktala personer på grund av en bikertillhörighet. Sådana åtgärder kan aldrig vara polisens uppgift och vad mera är: Det saknas all form av lagstöd likaväl som det är slående exempel på diktaturstaters behandlingsformer av oliktänkande. Därutöver är det den feges sätt att föra krig. Den som inte vågar gå i strid med ärliga, blanka vapen och öppet stå upp för vem den är och vad den är utan istället gömmer sig bakom illistiga handlingar för att bringa fienden på fall. Det är polisens arbetssätt. Det är aldrig bikerns. Vi slåss i det öppna och för vår kamp för bikers rättigheter med cleana vapen på öppna fält. Alla ser oss och vi driver inga spel i lagens gråzons källarhål!

De pressetiska reglerna eller tryckfriheten kan inte heller åberopas för att vidimera medias ständiga anklagelser och begagnandet av uttryck såsom “kriminella mc-gäng”. Ej heller för namn- eller bildpublicering av anhöriga, våra eller deras adresser, inkomster eller liknande. Således saknar även press, radio och TV alla former av lagligt stöd och mandat för sina företagna publiceringar av alla liknande uppgifter. Därför utgör alla av aktörernas ovan beskrivna gärningar i förlängningen brott mot lag/pressetiska regler och grundläggande mänskliga rättigheter samt inte minst brott mot de demokratiska spelreglerna då de utförs utan erforderligt stöd uti lag, mandat, regler eller ifrån folkdjupet, i form av väljarna!

Slår du upp ordet Diktatur i ett uppslagsverk eller uti en ordbok erhåller du en väldigt förenklad förklaring av ett komplext begrepp. Oftast förekommande förklaring torde vara envälde eller enpartistat. Är det verkligen så enkelt eller kan det föreligga betydligt fler till synes välfungerande stater som borde inrymmas under diktaturens inskränkande fanor? Kan rentutav ett samhälle där det demokratiska styrelseskicket förvisso är intakt men där de demokratiska rättigheterna likväl, för vissa specifika grupperingar, totalt satts ur spel inräknas i skaran? Vi pratar då om stater där de mänskliga fri- och rättigheterna inte längre varken är styrande för olika aktörers agerande eller ens
äger aktualitet eller giltighet för hur utvalda medborgare behandlas. Är ett sådant samhälle fortfarande en demokrati? Är inte principen om alla människors likhet inför lagen ett fundamentalt kriterium för en demokrati? Är inte en annan ovillkorlig förutsättning för en demokrati att polisen behandlar alla samhällsmedborgare lika samt med respekt och värdighet och inte själv systematiskt och konsekvent åsidosätter och sätter sig över lag och grundlag? Och, sist men inte minst; Är det inte av yttersta vikt för att demokrati ska kunna anses råda att ingen part någonsin sätter sig över de mandat, lagar, regler och befogenheter de har att foga sig efter i utövandet av sin verksamhet utan accepterar dessa spelregler i vetskapen om att de stiftats just i den avsikten att att inte rättsröta. medial eller polisiär anarki och smygdiktatur ska börja gripa över allt större områden av samhället? Jag bara frågar!

Antag vidare att detta skedet redan är över oss. Då ställs vi automatiskt inför en annan serie av minst lika viktiga frågor: När tangerar och överskrider i själva verket en demokrati gränsen och övergår i diktatur? Kan den enskilda medborgaren identifiera och varsebli när gränsen slutgitigt korsas eller är det snarare en fråga ett subtilt och omärkligt glidande förlopp som först i efterhand kan analyseras när, var och hur denna gräns oåterkalleligen överskreds?

Vilka kriterier kan vara adekvata att lägga till grund för en sådan bedömning avseende när demokratin slutligen övergavs när man som i Sveriges fall alla odemokratiska övergrepp som specificerades tidigare i inlägget sedan länge varit sed och kutym? Lägg därtill den sakta upptrappade kontrollen och övervakningen av den enskilda människan samt den formliga skog av lagar som stiftats av grovt, integritetskränkande natur. Jag pratar här om den uppsjö av lagar gällande rumsavlyssning, telefon- och mobilavlyssning, gps-spårning av mobilnummer och dess ägares förflyttningar och positioner, sms- och mejlövervakning, trafikuppgifter rörande mejl, samtal och meddelande, brev- och paketgenomgång. kameraövervakning, kartläggning över vem som har kontakt med vem via mejl och mobil m.m. En kontroll av medborgaren som är betydligt mer komplett och omfattande än någonsin Stasi eller KGB förmådde iscensätta då det vare sig existerade data- eller mobiltrafik medan deras makt och riken var som störst. Anser ni fortfarande att Sverige är ett rättfärdigt samhälle där alla behandlas utefter samma normer? Anser ni Sverige är en rättsstat? En demokrati? Jag önskar eder isåfall en varm, lång och ostörd sömn för uppvaknandet till den kalla, bistra verkligheten kommer en dag snart att bli hårt och kallt. Sov gott!

För att avslutningsvis återvända till inläggets frågeställning om ett samhälle med demokratiskt valt styre likväl kan räknas som en diktatur vill jag bara säga: Sverige har bevisligen ett folkvalt styre vilket utgör kriteriet för bedömningen om ett land ska räknas till en demokrati. Men, om alla partier i princip är eniga och ställer sig bakom lagstiftning som möjliggör inskränkade begränsningar av sådana mänskliga fri- och rättigheter som normalt försvaras och upprätthålls i en demokrati? Om polisen under förevändning att bekämpa så kallad grov, organiserad brottslighet i princip fått ett frikort att låta ändamålen helga medlen och att alla demokratins upprätthållande och vårdande instanser såsom regering och riksdag, rättsväsende och kriminalvård, myndigheter med flera väljer att blunda och vare sig se eller höra alla de uppenbara rättsliga övergrepp som polisen systematiskt iscensätter mot bikerkulturen? Om media till fullo kontrolleras av polisen och bara tillåter eller ger utrymme för polisens version och fullständigt valt bort de pressetiska reglerna kring bland annat allsidig rapportering och att låta alla parter komma till tals i bikerärenden? Om polisen fritt får påverka och hota olika privata aktörer såsom krogar, fastighetsägare, hyresvärdar, arbetsgivare, försäkringsbolag, banker med flera att handla i linje med vad polisen bedömer och omvandlat aktörerna till lydiga lakejer i koppel? Om polisen förmått hela kommunstyrelser och fullmäktige och olika kommunala nämnder och bolag att fatta beslut utefter polisens intresse rörande västförbud, serveringstillstånd, bygglov, skyltar, förebyggande inköp av fastigheter som skulle kunna blivit klubbkåkar med flera ärenden? När polisen stiftar egna lagar för att använda såsom trakasseringsmedel eller styrmedel såsom i fallet med Polislag 20a som skrevs direkt utefter polisens önskade lagtext och även i fallet med polisens rätt att helt godtyckligt debitera bevakningskostnader? Ja, då har demokratin upphört att fungera i alla delar utom just i den delen att vi fortfarande organiserar fria val. Val där vi dock bara kan välja mellan partier som alla stödjer just polisens åtgärder…

Det är således inte de fria valen som är avgörande för en demokratis vara. Det är statsapparatena förmåga att upprätthålla de mänskliga fri -och rättigheterna som är helt avgörande för om en stat skall anses vara en demokrati eller en diktatur och i det avseendet råder inget tvivel: Sverige är en polisstyrd stat och därvid en diktatur!

Ni har sått vind. Och Payback är stormen som ska gå över landet!

 

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin