En fråga man ställer sig allt oftare är varför allting är okay när det gäller bikers men aldrig när samma saker drabbar andra grupper i samhället. En annan fråga man också ställer sig är hur i andra sammanhang både förnuftiga och intelligenta människor med i många fall stort rättspatos plötsligt inför bikerfrågor förmår kasta alla värderingar överbord och acceptera vilka rättsvidriga åtgärder och insatser som helst så länge de “bara”avser och riktas mot bikers? Vi har länge funderat på det men inte kunnat komma upp med några svar. Det är som om hatet mot allt vad bikers är och representerar överskuggar allt runtomkring och upphäver människors moral, förnuft, rättskänsla m.m.

Kan det vara vad bikers representerar frågar man sig då? Att vi är fria individer som framlever våra liv på hojen med vinden i ansiktet och att våra belackare framlever sina liv i ultrapid och sitter fast i livsstilar de egentligen inte vill ha? Att de upplever sig som fjättrade själar utan möjlighet att förändra sin situation? Kan det vara så att de också skulle vilja grensla en bullrande, vibrerande Harley och leva sitt liv i vinden? Bara köra, utan mål och egentlig mening bara för att känna man lever. Lever i frihet, för att vara fri. Känner själva livet med varje nerv och varje fiber i kroppen när vi rullar nerför vägarna. Verkligen lever och inte bara existerar i ett vacuum, i ett tomrum utan meningsgörande innehåll eller konkret form?

Eller är det personerna, de män och kvinnor som lever inom kulturen ni retar er på? Vad vi står för och representerar? Att vi är starka och kompromisslösa individer med båda fötterna begravda i myllan som inte tar skit och inte följer samhällets normer. Att vi står fria och över alla tidens nycker och trender? Att det vi tror på är tidlöst såsom vinden och solen. Att vårt ord har ett absolut värde och det vi sagt och lovat står vi för. Att lojalitet, broderskap och systerskap är faktiska och existerande begrepp och inte bara tomma ord i rymden i en värld där alla försöker klättra på varandra för att komma uppåt till en chimär topp som likväl bara kan härbärga ett fåtal. Att vi faktiskt står upp för våra brödrar och systrar och försvarar dem. Att heder fortfarande är ett levande begrepp inom vår kultur, i en värld som för övrigt består av ryggradslösa individer som säljer sig till reapris. Att integritet och frihet är ledstjärnor för vårt liv? Att vi inte säljer och salubjuder våra liv, själar, kroppar, intellekt samt integritet på offentlighetens altare för att en kort stund få synas i hjärnbefriade dokusåpor? Att vi inte är konventionella, sociala flockdjur utan väljer vårt eget livs innehåll och har skapat oss en egen kultur med egna evenemang dit ni inte är inbjudna och inte heller välkomna. För det är vår värld dit inte alla är inbjudna och dit alla inte är välkomna. Du får bjudas in och för alla är det helt enkelt inte meningen. De kommer aldrig att bli en permanent del av vår värld. De är gäster och turister som tillfälligt vistas där men som snart åker tillbaka till de platser och det liv som är deras verklighet.

Kan det vara just det? Själva den slutna världen och att den världen inte är för alla, ni ondgör er över? Att ni vet med er att ni inte är av rätt virke och att ni i själva verket saknar alla de egenskaper som skulle möjliggjort att ni vann och tog en plats i bikervärlden? Att ni skulle behöva förändra er i grunden och offra och göra avkall på långt mer än ni ens tror och anar för att bli en del av bikervärlden? Att ni skulle behöva göra aktiva val och svåra prioriteringar i ert privatliv och att du vet du inte är beredd att offra allt det som är du och vad du idag står för? Att du inte är mannen och kvinnan som över tid kan stå vid ditt ord, hålla avtal och löften? Att du inte är lojal och den som står vid dina brödrar och systrar när de är i medialt eller juridiskt trångmål? Att du inte är beredd att välja bort släkt och vänner för att skapa tid och möjlighet för ett liv med dina brödrar och systrar, ett bikerliv? Att du inte vill se dina vänner och kollegor reduceras i antal, kanske ända ner till noll, och försvinna bortom horisonten när drevet går och vinder blåser hårt mot?

Är det den frihet som hojen och livet kring hojen representerar, är det bikern i sig, själva bikerpersonligheten, eller är det vår värld och dess slutenhet och att ni aldrig kan vinna full insyn eller ens inträde i den som upprör, förargar eller avundsgör?

Vad vet jag? Jag är bara en gammal, åldrande biker som sitter framför en high-tech data och funderar och spekulerar över det hat som hela tiden riktas emot bikers och varför…

Karaktären Heavenly Blues i filmen “De vilda änglarna”: We wanna be free! We wanna be free to do what we wanna do. We wanna be free to ride. We wanna be free to ride our machines without being hassled by The Man!