Stort tack, Micke, för den utmärkta reklamen i ”Sveriges Städmästare” för Payback Sverige!!
Fria Fantasier om felaktiga rapporter och med anonyma sagovittnen!
Ännu så länge har man rätt att ha personliga åsikter om olika personer. En rätt jag i nedanstående artikel utnyttjar.
Tidningen Fria Fantasier, före detta Expressen, löper helt agurk som danskarna brukar uttrycka saken. Under söndagen och måndag har vi sett artiklar som även för sagoberättare är lågmärken. Det går helt enkelt inte att skriva mer oseriöst eller ovederhäftigt. The Bottom is nådd!
Söndagen inleds med artiklar om kvinnornas status i Hells Angels MC. Ett ämne där hela Wierups kunskap lätt skulle få plats på ett knappnålshuvud med tanke på den insyn han äger inom mc-världen, det vill säga noll och ingen. Ett fenomen som självklart retar gallfeber på personen ifråga när ingen vill prata med honom efter hans tidigare alltför fantasifulla artiklar och böcker.
Vi måste betänka att vi bevittnar en man vars hela karriär och anseende står på spel!
Vi ska dock betänka en sak här. Förutom polisen, som ju numer är så skakade att de hemligstämplar material som enligt lag och egna jurister ska utlämnas och hellre stämplar organisationer som Payback Sverige som en fara för nationens säkerhet, så är Wierup den part i Sverige som har mest att förlora på att polisen skulle tvingas sluta med förföljelserna av bikers. Wierup har nämligen satsat hela sin karriär på att demonisera bikers. Skulle fasaden falla står han naken och förlöjligad mitt på torget avslöjad som den sagoförfattare han är. Därav hans, liksom polisens, panik nu. De är för första gången pressade och vet kostnaden i en förlust. All form av prestige, pengar, karriär och budgetmedel parterna under många år nu avnjutit är i ett enda slag då förlorat. I den belysningen ska vi också se den desperation som nu fläckar spalterna i Fria Fantasier!
Fortsatt användande av fantasifigurer!
Trots avslöjandet i TV-serien Svensk Maffia att Wierup använde en polisinformatör att framstå som en gängledare fortsätter Wierup oförtrutet utan att lära sig medicinen att gång efter annan använda sig av så kallade anonyma vittnesutsagor. I deras mun kan man ju bekvämt lägga vilka högljudda och korkade fantasiframställda fågelungar som helst som kan brukas till att påstå vad som helst. Fakta går ju nämligen inte att kontrollera av objektiva och allsidiga aktörer.
Därutöver använder sig Wierup för fyrahundrafemtielvte gången av Mega och hans bedragarkumpan Ebba. Ebba och Mega som tillsammans samlade in stora summor pengar till en då 21-årig flicka, att användas för att få loss och hem flickan till Sverige. Pengar som dock paret själva behöll och lät flickan sitta och ruttna i Thailand. Där flickan förmodligen fortfarande suttit om inte andra personer förbarmat sig och hjälpt henne hem.
Läs hela historien om bedragarparet och polisinformatörerna Mega och Ebba här:
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/polisen-media-mega-och-ebba-del-2-437876
http://www.payback.name/?p=7639
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/polisen-media-mega-och-ebba-del-1-435162
Utmärkande för hela ”Wierupjournalistiken = Total avsaknad av fakta- och källhänvisningar!
Och just häri ligger ju hela problematiken kring Wierups journalistik. Det saknas alltid fakta- och källhänvisningar. Hela böcker och skrivelser tillkommer utan att det på något ställe hänvisas till fakta. Alternativet är Mega-boken där hänvisningar faktiskt finns till vissa rättsfall men där paret används för att framsäga en rad påståenden om händelseförlopp kring fallen som aldrig framkommit varken i rättsförhandlingar eller i förhör. Obevisade påstående således utan faktabakgrund.
Vad varje tänkande människa måste ha i minne när de läser Wierup!
Varje gång Wierup själv skriver, eller låter andra journalister skriva under artiklar som i Fria Fantasier, borde varje tänkande människa ställa sig följande frågor:
1. Finns det någon som helst faktahänvisning eller källhänvisning som bevisar att utsagan är sann? Vi pratar då om konkreta rättsfall, domar, rapporter eller utredningar m.m där fakta framgår och direkt kan kontrolleras. Gör det inte så är det med största sannolikhet bara påståenden i egen sak. Läs här vad riktiga experter på kriminologi och forskning kring bikers anser om Wierups journalistik utan faktahänvisningar: http://www.payback.name/?p=7713
2. Wierup använder som metod enskilda medlemmars brottslighet för att kriminalisera en mc-klubb. Men en klubb kan aldrig påstås syssla med olika former av kriminell verksamhet på grund av en enskild medlems handlingar. Den enda utredning som gjorts kring mc-klubbar, Brottsförebyggande Rådets: MC-Brott 1999:6 sidan 32, fastslog just: Det finns ingenting som tyder på att profiten av den brottslighet som medlemmarna begår tillfaller gruppen (mc-klubben). Istället tycks denna delas mellan medlemmen och de som eventuellt har deltagit. Av övriga kan en del varit medlemmar av gänget andra inte.
Klubbarna sysslar således ej med kriminell verksamhet! Vissa enskilda medlemmar gör. Och hittills har varken Wierup eller polisen, trots spaltmils skrivande, kunnat framlägga ett enda bevis som påvisar felaktigheten i BRÅ:s slutsats. Bär detta med er i ert minne varje gång ni läser någonting som sägs eller skrivs eller uttalats av Wierup och/eller polisen.
Wierups skrivelser är inte helt värdelösa! De kan användas som varnande och avskräckande exempel!
Wierups journalism är dock inte helt värdelös. Den kan användas såsom ett mycket gott, avskräckande exempel. Polisen har nämligen länge lobbat för att få infört anonyma vittnen och kronvittnen. Wierups journalismform är ett utmärkt typexempel på varför sådana system, oavsett effektivitet, aldrig kan eller får sättas i bruk. Anonyma personer kan då påstå precis vad som helst utan att det vare sig går att kontrollera fakta eller veta vem personen är eller vilka dolda motiv eller syften personen äger. Kronvittnen kan på samma vis som Mega & Ebba även fås att påstå precis vad som helst under löften av strafflindring och/eller vittnesskydd. Så på så vis och bara så fyller Wierups journalistik faktiskt ett syfte – som ett varnande och direkt avskräckande exempel.
Helt felaktig rapport utgår från inkorrekta antaganden
I en artikel dagen efter, underskriven av annan medarbetare, framställs ett helt horribelt fantasyfoster om hur mycket en mc-klubbsmedlem eller en hel avdelning av en klubb kostar samhället över tid. Även här används anonyma vittnen vilket, här liksom tidigare, utefter ovanstående resonemang helt saknar trovärdighet.
Varför är siffrorna orealistiska och tagna helt ur fantasivärlden?
1. I alla mc-klubbar arbetar 92-100 % av alla medlemmar liksom i vilken annan form av förening som helst i Sverige. Detta faktum i sig gör att jämförelsen faller direkt och platt på marken. Du kan inte ta en statistisk siffra och multiplicera rakt av med ett antal medlemmar i en klubb. Uppgifterna om klubbmedlemmars fängelsestraff är därmed inte heller hämtad från verkligheten.
2. I artikeln förekommer också en lika intressant som utopisk vision om en mc-klubb med 35 medlemmar samt med ytterligare ett hangarounds och prospects: Gänget består av 35 personer varav kärnan cirka 15 personer. Dessutom finns ett dussintal hangarounds och prospects.
Hade Fria Fantasiers samlade journalistkår besuttit någon form av basala kunskaper om bikerklubbar hade dessa rader aldrig kommit i tryck. Bikerklubbar har inte i närheten av dessa antalet personer involverade i en avdelning eller klubb.
3. Pisa-undersökningen, som påvisar att de flesta studenter inte klarar att räkna enkla tal visar sig i och med Fria Fantasiers artiklar tyvärr vara helt sann. En helt orimlig multiplikation används för att demonisera en klubb. Att ta ett visst antal medlemmar och multiplicera med en fixerad årskostnad x ett visst antal år låter sig helt enkelt inte göras. Det är som Peps Persson säger bara falsk matematik.
Medlemmarna i bikerklubbar jobbar i precis lika stor utsträckning som andra medborgare och kostar inte staten en krona per år, om vi bortser ifrån Polisens självvalda fixeringskostnader i form av olaga kontroller, spanings-, övervaknings- och underrättelsekostnader. Dock kan de kostnaderna enkelt reduceras till noll den dag polisen väljer att bekämpa konkret och verklig brottsbekämpning och låter enskilda bikers brottslighet fångas upp av vanlig polisiär linjeverksamhet.
Varför drar rapporten helt felaktiga slutsatser? För att grundläggande antaganden är direkt felaktiga!
Rapporten ifråga heter Vänd dem inte ryggen och är en socioekonomisk rapport skriven av nationalekonomerna Eva Lundmark – Nilsson och Ingvar Nilsson. Rapporten kan för övrigt läsas via: http://cides.fryshuset.se/files/2012/06/cides_vanddeminteryggen.pdf
Hade författarna till rapporten läst in sig på ämnet mc-klubbar via att gå till Brottsförebyggande Rådets olika rapporter så hade de inte utgått från redan i början felaktiga antaganden och därvid också kunnat använda korrekta och helt andra siffror.
I likhet med Fria Fantasiers artiklar saknar rapporten källhänvisningar hur de antagit de förutsättningar de utgår ifrån i rapporten. Var har de hämtat grundläggande uppgifter ifrån? Vilka rapporter och utredningar ligger till grund för olika antaganden? Ingen vet,vilket i sig också påvisar att detta inte är en på fakta, forskning och vetenskap byggd rapport för i sådana skrivelser är det av yttersta vikt att alltid redovisa samtliga källor i en litteraturförteckning sist i rapporten. Rapporten innehåller förvisso en litteraturförteckning men den upptar bara författarnas egna verk…
Om Rapportens felaktiga antaganden
På sidan 75 staplar författarna upp vad kalkylerna baseras på. Vi väljer att här nämna två:
• Hälften av medlemmarna erhåller sjukpenning eller sjukersättning.
• Hälften av medlemmarna har någon gång dömts till längre fängelsestraff, samtliga ett kortvarig fängelsestraff.
Dessa två uppgifter som kalkylen baseras på är nog för att konstatera att rapportens ekonomiska utvärderingar är ogiltiga och inkorrekta. Varför?
1. Brottsligheten inom bikerkulturen: Den enda oberoende rapport kring mc-klubbar som tagits fram i Sverige är Brottsförebyggande Rådets MC-Brott 1999:6. I rapporten fastslår Brå att 25 % av medlemmarna är helt ostraffade. 22 personer har bara ett fåtal ärenden på sig där exempelvis trafikförseelser är ett exempel. Av övriga har 20 % av medlemmarna begått drygt 2/3 av brottsligheten. Vi ska dock komma ihåg att ur statistiken inte framgår hur mycket av brottsligheten som begåtts under tiden personerna varit medlemmar i mc-klubben vilket är den enda adekvata beräkningsgrunden.
Rapportförfattaren påpekar också det faktum att åtalsunderlåtelse på grund av ålder flitigt förekommer i materialet vilket innebär att personerna varit minderåriga och därmed inte varit medlemmar i klubben när ett flertal brott begåtts. Flertalet brott är också av karaktären trafikbrott.
2. I Sverige arbetar mellan 92 och 100 % av medlemmarna liksom ett tvärsnitt av befolkningen.
Dessa två direkta faktafel omkullkastar hela rapportens slutsatser omkring kostnader kring mc-klubbsmedlemmar varför det inte heller är adekvat att närmare analysera rapporten då den bygger på helt felaktiga slutsatser och antaganden.
Välj ämnen du äger kunskap och insikt att skriva om!
Vi vill avsluta kommenterandet av Fria Fantasiers artiklar med att citera den berömda danska författaren Peter Höeg, i hopp om att Wierup ska förstå att det helt enkelt inte låter sig göra att skriva om en kultur utifrån, som betraktare. Du måste tillägna dig kunskap om kulturen genom att leva inom den: Det finns ett enda sätt att försöka förstå en annan kultur. Att leva den. Att flytta in i den, att be att få bli tåld som gäst, att lära sig språket.”
