Regeringens utredare, Stefan Strömberg, lagman vid Göteborgs tingsrätt och f.d rikspolischef, har lagt fram betänkandet Brottmålsprocessen (SOU 2013:17) till justitieminister Beatrice Ask. Utredningsförslagen är tämligen långtgående och vi väljer att presentera de viktigaste i punktform för att avsluta med Paybacks kommentarer samt med länk till sidan med de nedladdningsbara filerna kring utredningsslutsatserna.

Utredningens förslag i korthet

– När ett åtal väcks ska den som åtalas för brott informeras om den påföljd som åklagaren yrkar. Den som åtalas ska alltså inte bara få veta vilket brott han eller hon anklagas för. Åklagaren ska samtidigt ange vad en fällande dom kan leda till i övrigt, exempelvis skadeståndsansvar. Även om den åtalade inte har en offentlig försvarare ska han eller hon ha rätt till viss kostnadsfri rådgivning av advokat för att bättre kunna förbereda sig inför rättegången. Det ska gälla i alla mål när åklagaren yrkar mer än böter.

– Åklagaren ska som huvudregel utfärda strafföreläggande vid bötesbrott. Handläggningen i domstol ska förenklas i de fall föreläggandet inte godkänns.

– Erkända mål som rör relativt lindriga brott ska kunna avgöras i en skriftlig ordning, om den åtalade erkänner gärningen hos rätten och godtar påföljden med mera. Det handlar om mål i vilka åklagaren yrkar villkorlig dom, skyddstillsyn eller straff som motsvarar max fängelse i sex månader

– Hovrättsprocessen ska tydligare inriktas på vad parterna vill ha prövat, bland annat genom ytterligare krav på överklagandets innehåll. Det ska göras en inledande granskning i alla mål (generellt krav på prövningstillstånd införs). Om det då står klart att målen är rätt handlagda och avgjorda i tingsrätten ska målen inte prövas vidare.

– Fler mål ska avgöras av en domare i tingsrätt och vid behov ska tre juristdomare utan nämnd kunna döma i exempelvis stora mål. I hovrätten ska enbart juristdomare döma.

– Förenklad delgivning ska kunna användas mer. När en delgiven tilltalad inte kommer till huvudförhandlingen ska målet som huvudregel ändå kunna avgöras, om påföljden inte motsvarar mer än fängelse i sex månader.

– Domstolen ska inte självmant kunna hämta in utredning i skuldfrågan. Ansvaret för att utredningen i målet är tillräcklig för en fällande dom ska ligga på åklagaren. Åklagaren ska också sätta den yttersta gränsen för hur strängt straff den tilltalade kan dömas till. Åklagaren ska under rättegången kunna ändra yrkandet om påföljd. Men domstolen ska inte kunna bestämma en mer ingripande påföljd än åklagaren slutligen begärt.

Payback Sveriges kommentar

Prövningstillstånd i Hovrätten!??

En förenklad process där en person som erkänner brott kan godkänna ett straff och därvid slippa rättegång är bra. Likaså att enklare fall kan avgöras utanför domstol via bötesföreläggande. Likaså att den som inte dyker upp till domstolsförhandlingar döms i sin frånvaro. Ytterligare ett bra förslag är att den åtalade får full information om vilket brott han anklagas för samt vilken påföljd han riskerar.

Att tingsrättsförhandlingarna görs mer effektiva och rättssäkra genom att tre juristdomare utan nämnd dömer är också ett bra förslag men där slutar det positiva.

Utredningen föreslår att alla brottsmål framöver ska kräva prövningstillstånd i Hovrätten. Det som kommer att bedömas framöver vid ansökande om prövningstillstånd i hovrätten är endast om målen är rätt handlagda och avgjorda i tingsrätten. Är de så kommer inte målet att kunna prövas i högre instans vilket i sin tur även medför att ytterst få mål även kommer att nå Högsta Domstolen och ytterst få prejudicerande domar kommer att utdömas som blir vägledande för kommande liknande fall.

Problemet är härvidlag att du dels bara kan få en prövning av din sak och dels att prejudicerande domar kommer att mista sin betydelse. Det är absolut inte ett bra och rättssäkert förfarande!

Kronvittnen smyginförs genom nytt förslag

I utredningen står följande. Sidan 234: Påföljdsutredningen har i betänkandet Nya påföljder, SOU 2012:34, föreslagit en ändring i 29 kap. 5 § BrB som innebär att det i ökad utsträckning ska kunna tas hänsyn till om den tilltalade genom att erkänna eller på annat sätt medverkat i utredningen av det egna brottet. Enligt förslaget ska det inte längre krävas särskilda skäl för att gå under straffminimum. Det ska vara fråga om fall då den tilltalades medverkan i utredningen är ett uttryck för ansvarstagande och ånger.

Den föreslagna strafflindringen är inte avsedd för en gärningsman som kallsinnigt erkänner och berättar om det han har gjort sig skyldig till eller för den som uppenbart försöker förhandla sig till en lindrigare påföljd. Den tilltalades medverkan ska ha haft betydelse för utredningen. Det innebär att det framförallt kommer att kunna vara aktuellt med strafflindring vid allvarlig och svårutredd brottslighet.

Påföljdsutredningens förslag tar bara sikte på medverkan i utredningen av det egna brottet. Förslaget är inte avsett att innebära några förändringar när det gäller möjligheten att medge strafflindring för s.k. kronvittnen. Om Påföljdsutredningens förslag genomförs kommer det att i 29 kap. BrB, finnas lagstöd för åklagaren att vid yrkandet om påföljd – när det är befogat – beakta att den tilltalade erkänt eller på annat sätt medverkat i utredningen av det egna brottet.

Kombinationen av den strafflindringsgrund som Påföljdsutredningen föreslår och en ordning där åklagaren sätter den övre
gränsen för hur sträng påföljd som kan dömas ut kan uppfattas som problematisk. En tänkbar invändning är att åklagare skulle kunna utlova den tilltalade ett lägre straff i utbyte mot ett erkännande eller annan medverkan i utredningen, m.a.o. att det skapas ett utrymme för informella åtalsuppgörelser (eller s.k. plea bargains)

Mycket ord för att dölja det faktum att åklagaren själv bestämmer påföljden för en person som domstolen inte kan gå emot och höja straffet utefter att den åtalade personen ”medverkat” under brotsutredningen och vad mera att åklagaren faktiskt får en laglig rätt att bestämma påföljden till att vara under gärningens stipulerade minimistraff.

Oavsett vad den förre riskpolischefen uttalar i utredningen är detta bara ett förslag om att smyginföra ett kronvittnessystem där personer som anger andra i en brittsutredning direkt belönas med ett straff som understiger straffvärdet för den egna insatsen i brottet och därvid får ett lägre straff än någon annan i landet kan få för samma gärning.

Det öppnar också dörren för risken att människor kommer att dömas oskyldigt för att en person ser om sitt eget hus och ljuger om sin egen skulddel likaväl som han/hon förstorar andras del i brottsligheten. Det är således ännu ett rättsvidrigt instrument som här föreslås för att möjliggöra lögnaktig tjallning och därigenom kunna försöka lösa brott som är viktiga för polis och åklagare att klara upp.

Länk till utredningen:
http://www.regeringen.se/sb/d/16874/a/213813