Bakgrund
Göran Hult har forskat kring bakomliggande drivkrafter om framförallt hojkörning ur ett socialpsykologiskt perspektiv i uppsatsen Rebel by brith, biker by choice. Det är dock inte bitarna kring hojkörningen vi härunder kommer att skriva om utan de delar som har funktion för Paybacks verksamhet mot negativ särbehandling och demonisering av bikers vi fokuserar på.
Demoniseringens natur
Sidan 26: Ceasar tar upp allmänhetens föreställning om den farliga knutten som härstammar från knuttekulturen men mer om den längre fram. Fenomenet kan förklaras med bristande kunskap tillsammans med den symboliska interaktionismen. Till exempel har farbror Nisse någon gång sett på nyheterna eller ännu hellre mött ett gäng motorcykelknuttar som slåss och härjas är det troligt att Nisse införlivar antagandet att det är så alla knuttar gör. Nisse skapar och omskapar en bild med ett negativt förväntat beteende. Det betyder att nästa knutte Nisse möter som ser lika dan ut som den första gjorde kommer han ha samma låga förväntningar om och även leta efter tecken som stödjer sin första negativa bild. Sannolikt på ett omedvetet plan. När så Nisse en annan gång stöter på ett motorcykelgäng som hjälper honom att byta däck på bilen så kommer Nisse att omvärdera sina antaganden och negativa sin syn på knuttar till nästa möte.
Sidan 7: Lagergren (2007) framhåller att den svenska motorcykelkulturen innehåller ett antal olika subkulturer med den gemensamma nämnaren: motorcykeln. Det är sällan eller aldrig vi läser i dagstidningar eller ser på tv om den vanliga motorcyklisten som till exempel mest kör på helgerna. Där de inte lever sina liv enbart i motorcykelns värld. Lagergren säger vidare att bilden om den snälla motorcykelknutten kommer från media på 50- talets Sverige där media framhöll att skinnknuttarna hade flera goda sidor såsom hjälpsamma, bra på sport och var väldigt tekniskt kunniga. Enligt Lagergren beskrevs inte bilden av tidningarna om den farliga knutten som det går att läsa om i moderna tidningar.
Polisförföljelsen
Sidan 10: Den gamla motsättningen mellan polis och motorcyklister började återkomma främst genom att de amerikanska Outlawklubbarna sprider sig till och i Sverige. Konsekvenserna av polisens ökade ambitioner ledde bland annat till att många motorcyklister, främst customåkaren utan anknytning till Outlawklubbar, kom att granskas ingående av polisen. (Lagergren)
Sidan 11: En av de första som studerade motorcykelförare och deras framväxande kultur var Willis (1978) som i England genomförde en etnografisk studie där han jämförde två grupper. Den ena kallar han ”The Motor-Bike Boys” och den andra ”The Hippies”. Willis menar att boken har syftat till att ta fram material om motorcykel-kulturen. Samt att visa hur marginaliserade män kunde välja, utveckla och förändra aspekter av sin omgivning för att utgöra sina egna distinkta kulturer. Fritt översatt säger han att dessa kulturer följer inte riktlinjer för officiell kultur, inte heller lyder de reglerna från utsidan eller auktoriteter. De ses inte ofta som enhetliga kulturer när myndigheter plockar upp olika fragmenterade aspekter och benämner dem som ”sociala problem”. De har avvisats och aldrig fått vad som är känt, värderas eller uppskattats. (Willis).
Sidan 12: När så motorcykeln kom tillbaka igen så växte det så småningom fram motorcykelklubbar men dessa var oftast var mer eller mindre löst sammansatta gäng som bildades och ombildades. Gängen kunde innehålla mindre grupperingar som hade något mera gemensamt än bara motorcykeln, till exempel kom från samma stadsdel eller jobbade tillsammans. Gängmedlemmars bakgrund eller klasstillhörighet var ofta ointressant utan det viktiga var hur personen uppträdde i motorcykelgänget. Denna utveckling med ett ökat antal registrerade motorcyklar drev även på behovet att avskilja sig från varandra och visa tillhörighet genom vilket märke som kördes samt genom olika klubbfärger och klubbens attityd. På så sätt lades grunden till den svenska motorcykelkulturen hävdar Lagergren (1999).
Grupptillhörighet
Sidan 20: Det ömsesidiga samspelet mellan individ och grupp verkar vara livsviktigt, ja rent av fundamentalt. Därför har människan alltid sökt sig till grupper och bildat grupper. Grupptillhörighet tycks vara väldigt viktigt i alla sammanhang, även hos de som kör motorcyklar. Enligt Malten (2011) finns några villkor för gruppbildning. För det första behöver gruppen gemensamma mål. För det andra behöver gruppen gemensamma normer vilka sätter gränserna för gruppens agerande såväl inåt som utåt. Man kan likna normerna vid ett slags spelregler som medlemmarna bör följa. För det tredje behöver gruppen träffas regelbundet och systematiskt annars kan man inte kalla det en grupp utan en tillfällig samling. För det fjärde behöver en grupp känna samhörighet genom en ”vi-anda” och genom kläder och symboler som visar att man delar något gemensamt. För det femte behöver en grupp kunna kommunicera inbördes.
Sammanhållningen, gemenskapen och kulturen
Sidan 21: Enligt Schein (2004) kan kulturer uppstå och reproduceras i alla former av grupper om tre områden är upplevda och genomgångna. Att gruppen har stött på och delat betydelsefulla problem. Att gruppen har löst problemen och sett effekterna av lösningarna. Att sättet att lösa problem förs över till nya gruppmedlemmar. Först när dessa tre kriterier är uppfyllda kan man tala om en stabil och delad grund som gruppen relaterar till och utgår ifrån. Gruppen har en delad historia. Ju längre tillbaka historien går ju starkare framgår kulturen. Andra faktorer som spelar in i kulturens styrka och genomslagskraft är medlemmarnas omsättning samt den emotionella intensitet och dramaturgi som utspelas och associeras med de gemensamma händelserna. När sedan tillvägagångssätt och tankesätt är assimilerat genomsyras kulturen av vad som kan beskrivas som antaganden om verkligheten, ofta implicita och omedvetna. Gruppkulturen manifesteras genom värderingar, beteende, klimat och ritualer som sammanflätas i en mönsterskapande helhet.
Sidan 34: Min tolkning är att det enligt intervjupersonerna finns olika grupperingar inom MC-kulturen. Dessa grupperingar har sina egna överenskommelser om regler som bör följas. Samtidigt som det finns en bredare samhörighet en gemenskap genom interaktion exempelvis genom MC-hälsningen. Där alla motorcykelförare hälsar på varandra när de möts på vägarna, oavsett märke eller stil. Enligt intervjupersonerna så behövs hjälp så finns hjälp oavsett var någonstans du befinner dig på vägen till exempel vid punktering. Då kvittar det vilken sorts hoj som körs och visar sig en gemensam MC-kultur som säger att man tar hand om varandra.
Sidan 35: På frågan om vad som kännetecknar MC-kulturen finns inget entydigt eller enkelt svar. Sammanfattat kan sägas att det verkar finns en gemensam MC-kultur men det finns även olika kulturer inom respektive gruppering. Customförarna har sina stilmarkörer och sina regler. Racingförarna har sina och touringförarna sina.
Brödraskapet
Sidan 7: Jag tolkar Lagergren så att det som framförallt förenar motorcyklisterna är MC-körningen, men även den gemenskap som uppstått mellan desamma. De framför 2-hjuliga fordon, klär sig i för ändamålet speciella kläder, och har en gemenskap sinsemellan som vanligtvis särpräglas av hjälpsamhet, gemenskap och god sammanhållning. Om jag tolkar Lagergren vidare så anser han att MC-folket är en subkultur i sig om vi ställer det i förhållande till folket i allmänhet. Till exempel så ordnas en rad arrangemang, festivaler, samåkning och träffar runt MC-körningen som också tilltalar motorcyklisten i allmänhet. Där träffas alla oavsett stil och märke på motorcykeln.
Sidan 8: Enligt Lagergren (1999) har gemenskapsformen inom motorcykelkulturen gemensamt att de karaktäriseras i grunden av ett broderskap. Han hävdar att det finns fyra kännetecken på broderskap.
1) Motorcykelkulturen genomsyras av en självständighetsmarkerande, modig, ungdomlig och homocentrisk gemenskapsform oavsett vem den utförs av.
2) Motorcykelns broderskap utmärks av den starka betoningen på allmänna värderingar även om de kan ta sig väldigt olika uttryck, allt från det vaga kamratskapet till blodsfrändernas heliga förbund.
3) De allmänna gemensamma värderingarna är inte kollektiva, utan tvärtom finns en utpräglad individualism, understödd av symbolisk stilisering.
4) Den gemensamma saken, det genuina intresset för något som är högre, viktigare och intressantare än individernas välfärd. I detta fall motorcykeln eller snarare motorcykelns väsen.
Sidan 22: Vidare kan broderskapet ses från flera delar. Den första delen av broderskapet inom motorcykelkulturen handlar om livsgemenskap eller intressegemenskap på varsin sida om det centrala broderskapet. Den andra delen är hur pass tydligt utvecklade normerna och gränserna är gentemot omgivningen: noggrannheten i prövningen av nya medlemmar, mängden av gemensamt arbete i gruppen, gruppnormernas styrka och grad av kodifiering, den interna gruppkontrollens räckvidd, typisk precision.
Sidan 22: Det centrala är interaktionen med andra som påverkar hur kulturen utvecklas. Desto fler aktiviteter och handlingar som stärker gemenskapen desto längre förskjuts gemenskapen åt hållet mot livsgemenskap. Samtidigt minskar gemenskapen och broderskapet om individen och gruppen inte har så mycket gemensamt eller inte gör gemensamma saker tillsammans. Det räcker alltså inte med stilmarkörer som samma märke på motorcykeln. Då blir det mera en intressegemenskap som i och för sig kan upplevas vara meningsfull för individen. Det är ju enligt den symboliska interaktionismen individer i samspel med andra som skapar och omskapar mening och sedan tolkar den och ger den mer eller mindre mening.
Paybacks slutsatser ur givet material
I forskningsstudien slås fast att den förföljelse som drabbar bikers har sitt ursprung till stor del i den mediabild som byggts via att olika medier intervjuar poliser som oemotsagda ljuger friskt ikring bikerklubbarnas verksamhet. Allmänheten förväntar sig och letar därefter tecken för att bekräfta den bild de redan fått till sig genom media. Allmänhet och politiker skulle kunnat få en rättvis bild av bikers på två sätt. Dels om varje gång polisen får framträda det också funnits en bikerrepresentant med som direkt kunde bemöta vare osanning såsom de etiska riktlinjerna för press, radio och tv faktiskt fastslår men som likväl aldrig sker. Bilden av bikers hade också varit mycket mer nyanserad ifall media lika flitigt som de rapporterar kring enskilda bikers brott även hade skrivit om alla välgörenhetsevenemang och run som bikers arrangerar till fördel för samhället utsatta och svaga. Att så inte är fallet visar i sig att media och polis inte vill ha en nyanserad bild av bikers. Sådana skildringar var vanliga på 50-talet omkring skinnknuttar som just därigenom betraktades som personer med flera goda sidor som hjälpsamma och tekniskt kunniga m.m. Idag är så inte fallet då media står för en vinklad och enögd propaganda riktad mot bikers.
När de internationella klubbarna etablerade sig i Sverige på 90-talet ökade förföljelser och kontroller av hela kulturen. De olika elementen i polisgranskningen av personer inom kulturen drabbade även customåkare och friåkare då de på grund av stillikheter utsattes för samma polisinsatser.
Forskningen visar att det är marginaliserade män som skapade och omskapade motorcykelkulturen till den bikerkultur som idag lever och frodas. Bikerkulturen har skapats inifrån av de aktiva personerna utan inflytande från andra kulturer, regler eller auktoriteter utifrån. Kulturen och dess medlemmar stigmatiseras utifrån bitar av kulturen som omformuleras till att utifrån anses som sociala problem.
I bikerkulturen spelar klasstillhörighet, utbildning samt titlar och arbeten ingen roll om de inte kan tillämpas inom kulturen som till exempel genom att bygga hojar eller renoveringar av klubbhus m.m.
Det ökande antalet motorcyklar mellan 2001 och 2011 innebar samtidigt att motorcykelkulturen splittrades upp i mindre enhetskulturer såsom exempelvis bikerkulturen. Där kläder, hojmärken och utseende samt klubbens attityder skiljde dem från övriga delar inom den större motorcykelkulturen.
Det finns allmänna så kallade förhållningssätt som kan sägas vara applicerbara på de flesta former av gruppbild-ningar, likaså bikerklubbar. Inom de olika kulturerna kör man olika hojar, klär sig olika vis samt har olika värderingar och regelverk att leva inom. Inom alla gruppbildningar krävs mål, gemensamma regler och normer samt att medlemmarna träffas med intervaller. Inom bikerkulturen har klubbmedlemmarna gemensamma symboler, värderingar och träffas så ofta att de växer alltmer ihop och och brödraskapet stärks proportionellt med den tid man tillbringar tillsammans. Det gemensamma intresset, gemenskapen, växer då över tiden till att bli en livsgemenskap istället för en intressesammanslutning.
Lars Lagergren fastslår att brödraskapet inom bikerkulturen existerar enligt nedanstående grönmarkerade text: Enligt Lagergren (1999) har gemenskapsformen inom motorcykelkulturen gemensamt att de karaktäriseras i grunden av ett broderskap… Den gemensamma saken, det genuina intresset för något som är högre, viktigare och intressantare än individernas välfärd. I detta fall motorcykeln eller snarare motorcykelns väsen.
Den första delen av broderskapet inom motorcykelkulturen handlar om livsgemenskap eller intressegemenskap på varsin sida om det centrala broderskapet. Den andra delen är hur pass tydligt utvecklade normerna och gränserna är gentemot omgivningen: noggrannheten i prövningen av nya medlemmar, mängden av gemensamt arbete i gruppen, gruppnormernas styrka och grad av kodifiering, den interna gruppkontrollens räckvidd, typisk precision.
Citat ur forskningsarbetet
”En biker är en man som vänt sig till en maskin för att finna sig själv. Han finner en mening med livet genom sin motorcykel.” Daniel R Wolf
”Four wheels move the body, two wheels move the soul” Jerry Smith
