I detta inlägg har vi för avsikt att klargöra vad som gäller angående polisers skyldighet att legitimera sig.Vi kollar på vad Polisförordningen säger, vad JO uttalat i frågan samt avger därefter en slutsats i frågan.
Enligt Polisförordningen
En polisman ska enligt Polisförordning 4.15 under tjänstgöring bära legitimation med sig om inte särskilda skäl föreligger. Verkligheten säger dock annorlunda. Polisen brukar oftast vägra legitimera sig eller uppge sitt tjänstenummer vid förfrågan från bikers.
Enligt Justitieombudsmannen
JO har i ett äldre ärende diarienr: 2030-1977, uttalat följande angående polismans legitimeringsskyldighet:
I allmänhet torde man kunna utgå från att en person som i allmänhet begär polismannens namn har en rimlig orsak därtill; om han gör det med tanke på en eventuell anmälan i anledning av en åtgärd som polismannen vidtagit, är det självfallet inte fråga om trakasseringssyfte i här avsedd betydelse. Det är därvid oväsentligt om den tilltänkta anmälan är befogad eller ej. Den bedömningen får göras senare i vanlig ordning, om det blir aktuellt. Jag vill alltså understryka vikten av att polisman så långt det är möjligt tillmötesgår den som önskar få upplysning om vem polismannen är.
I ett ärende under 2013, diarienr: 1566-2013, fattade dock JO ett diametralt motsatt beslut:
Polisen anförde: När det gäller polismans skyldighet att lämna identitetsuppgifter har JO uttalat att det i princip föreligger en skyldighet för en enskild polisman att i samband med tjänsteutövning lämna erfoderliga identitetsuppgifter om inte särskilda omständigheter föreligger t.ex. risk för trakasserier. När det, som i förevarande fall gäller personer med anknytning till kriminella organisationer så torde sådana särskilda omständigheter föreligga att en polisman kan välja om han eller hon vill uppge sitt namn. Det kan nämnas att piketpolisen har särskilda id-handlingar med jänstenummer utan angivande av namn.
Ur JO-beslutet framgår följande: När det gäller polismans skyldighet att legitimera sig erinrar jag, som polismyndigheten anfört, i princip finns en skyldighet för en enskild polisman att i samband med tjänsteutövning lämna erforderliga tjänsteuppgifter om det inte finns särskilda omständigheter (Se bl.a. JO 2010/11 sid 134, 5561-2008). Vad som framkommit i övrigt ger inte anledning till något särskilt yttrande från min sida..
I ärendet vägrar således en piketpolis att utlämna inte bara namnuppgift utan även sitt eget tjänstenummer och hänvisar bara till yttre befäls tjänstenummer. Ett klart avsteg från vad JO tidigare uttalat och att JO nu godtar detta förfarande öppnar upp för att Polisen ska kunna dölja de personers identitet helt som begår brottsliga gärningar i tjänstesammanhang! Det är mycket svagt av JO att inte kräva att poliser i tjänstesituationer också ska identifiera sig med namn eller allra minst tjänstenummer och därvid kunna ställas till ansvar för sina handlingar!
Slutsats
En polisman har enligt polisförordningen skyldighet att bära legitimation med sig men inte att uppvisa den.
JO har dock uttalat att vid förfrågan med anledning av en kommande anmälan över åtgärd som polisen vidtagit att polisman ifråga bör så långt det är möjligt bör tillmötesgå en önskan om att erhålla polismannens namn.
Ett JO-beslut under 2013 ger dock polisen möjlighet att undslippa att identifiera sig både vad gäller namn och tjänstenummer under förutsättning att det är personer från vad polisen, utan att på något vis belägga saken, själva betecknar som ”kriminella organisationer”.
Med JO:s båda beslut som underlag bör varje bikers som utsätts för vad han/hon anser vara en olaga åtgärd begära polisernas namn och som skäl uppge att de avser att inkomma med en anmälan avseende polisens åtgärder och att de därvid har rätt att få veta polismännens identitet, enligt JO-beslut 2030-1977! Då måste JO underkänna sitt eget tidigare beslut vilket kan vara betydligt vanskligare för JO att göra.
OBS! Vad som ovan skildrats gällande Polismans legitimeringsskyldighet gäller även ordningsvakt som förordnas av polisen.
