Allt Brå fastslagit kring bikerkriminaliteten genom åren!

FightForYourLife70mm.PDF

Klargörande kring ny BRÅ-Rapport!

För fjorton dagar sedan publicerade BRÅ en rapport omkring organiserad brottslighet som media tagit till sig som fakta och forskning och rapporterat kring som BRÅ uttalat vad som står i rapporten. Så är icke fallet! BRÅ har endast i en rapport redogjort för hur polisen ser på och upplever brottslighet. Det är alltså inte BRÅ som kommit fram till de saker som publiceras i artikeln utan det är polisens utsagor som presenteras i rapporten!! Således är inte heller rapporten fakta och forskning utan bara en sammanställd partsinlaga!! Se vidare: http://www.payback.name/?p=17738

Allmänt om fakta och forskning kring bikerkulturen!

När det kommer till hur vetenskap och forskningen ser på bikerkriminalitet finns det egentligen bara fyra olika källor att gå till. Det finns Brottsförebyggande Rådet och sen har vi tre olika individer som bedrivit seriös forskning i ämnet: Joi Bai, dansk kriminolog. Stig Grundvall, en av blott fyra personer i världen som skrivit en avhandling och doktorerat med bikerkulturen som ämne samt Lars Lagergren, författare som forskat kring svensk motorcykelkultur genom tiderna. Vi börjar genomgången av hur forskningen ser på bikerkulturen genom att publicera vad Brottsförebyggande rådet, utefter fakta och forskning, fastslagit kring bikerkriminaliteten.

Bakgrund

Brottsförebyggande Rådet är den enda oberoende institutionen som arbetar med forskning och fakta kring så kallad organiserad brottslighet i Sverige.

Brottsförebyggande Rådet (Brå)

Brå har genom åren hållit en konsekvent linje och hävdat att mc-kriminaliteten dels är gravt överdriven och dels ett resultat av enskilda individers kriminalitet. Som bevis för det senare svarar hela rapporten MC-Brott 1999:6. Ur denna samt två andra rapporter har vi här tänkt citera ett antal uttalanden:

MC-Brott 1999:6

Vi inleder granskningen över vad Brottsförebyggande Rådet fastslagit krin bikerkriminaliteten genom att se vad de kom fram till i den enda faktsamling över bikerkriminaliteten som någonsin företagits i Sverige, nämligen i rapporten – MC-Brott 1999:6:

Sidan 7: “Brottsligheten är alltså ojämnt fördelad. Detta stärker hypotesen om att de svenska mc-gängens brottslighet främst begås av vissa grupper av medlemmar och då inte i organiserad form. De åtgärder som samhället vidtar mot mc-gängen bör således, för att vara effektiva , främst riktas mot de medlemmar som begår brott i organiserad form”.

Sidan 8: …så begås merparten av vad som brukar kallas mc-relaterad brottslighet endast av någon eller några medlemmar. Dessa mindre grupper agerar ibland tillsammans med personer utanför gängen. Enligt KUT ska mc-gängen alltså inte förstås som brottsorganisationer i traditionell mening”.

Sidan 30:” I material hos Rikskriminalpolisen i Sverige, framstår inte mc-gängen som brottsorganisationer av klassiskt snitt. Organiserad brottslighet sägs dock förekomma. Det kan till exempel handla om att grupper av medlemmar – ibland tillsammans med personer utanför gängen – ägnar sig åt illegal verksamhet. Men den grupp som ägnar sig åt organiserad brottslighet är i sådana fall inte liktydigt med mc-gänget”.

Sidan 32: KUT:s (Kriminalunderrättelsetjänstens antagande att mc-gängen inte är brottsorganisationer utgår från följande: Drt finns ingenting som tyder på att profiten av den brottslighet som medlemmarna begår tillfaller gruppen (mc-klubben). Istället tycks denna delas mellan medlemmen och de som eventuellt har deltagit. Av övriga kan en del varit medlemmar av gänget andra inte. 

Sidan 35: “Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan. Möjligen lever mc-gängen i större utsträckning upp till denna dramatisering idag, än tidigare”.

Sidan 36: “Även om hänsyn tas till de brott för vilka det finns skäliga misstankar, ger det sammantagna utdraget ur PBR-registret inga belägg för att mc-gängen i sin helhet kan likställas med traditionella brottsorganisationer“.

Brå-rapporten 2002:7: Organiserad brottslighet – lösa maskor eller fasta nätverk

Vi går vidare och tittar på ännu en viktig BRÅ-rapport rörande organiserad brottslighet och vad BRÅ där kommit fram till:

Sidan 42: “Denna utgångspunkt innehåller alltså den symboliska påföljden att en för brott dömd eller misstänkt individ tillskrivs en viss grupptillhörighet, att personen i fråga kategoriseras utifrån vem vederbörande är, och inte utifrån av vad han har gjort. Annorlunda uttryckt: medlemmen i en mc-klubb är inte farlig på grund av sitt brott, utan brottet visar hur farlig han är…..

Genom en social kategori sker en kollektiv klassificering av individer som reducerar dem till medlemmar i en mc-klubb. När en av dessa individer begår brott beskrivs följaktligen denna brottslighet som brott av en medlem i en mc-klubb”.

BRÅ-rapporten 2008:22, 14 projekt mot organiserad brottslighet

Nästa BRÅ-rapport av intresse gällande bikerkulturen är den ovanstående som utreder polisens olika då pågående och/eller av slutade projekt rörande så kallad organiserad brottslighet. Vad konstaterar då BRÅ i denna rapport:

Sidan 71: “Även om Brå inte gjort någon studie på senare år som tar sikte på mc-gängen utan mer kommit i kontakt med deras aktivitet genom en rad andra studier, talar mycket för att dessa grupperingars brottslighet ofta överskattas. De spelar exempelvis en roll som indrivare av skulder (Brå 2007c) och kan utföra andra uppdrag i företrädesvis byggbranschen där svart arbete sker i organiserade former (Brå 2007b) men även om samtliga personer i den kriminella mc-miljön skulle hamna i fängelse torde det inte nämnvärt påverka organiserad brottslighet i Sverige“.

Sidan 74:“Ändå är det troligen en begränsad del av organiserad brottslighet som i grunden påverkats. Det har att göra med att brottslighetens nätverksstruktur gör den särskilt motståndskraftig och därför svår att bekämpa. Det är i själva verket bristen på organisation och hierarkiska strukturer som gör den svår att motverka (Brå 2005). Om brottsligheten hade bestått av stora pyramidliknande kriminella organisationer med “medlemskap” hade de varit lättare att skada. Satsningen har haft ett begränsat fokus genom att exempelvis mc-gängen eller andra namngivna gäng fått en större plats än vad deras brottslighet motiverar”.

Källor: Brå-rapport 2002:7,Organiserad brottslighet-lösa maskor eller fasta nätverk?

Brå-rapport 2008:22, 14 projekt mot organiserad brottslighet

MC-Brott 1999:6

Lars Korsell, Chef för enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet på Brottförebyggande Rådet (Brå)

I en intervju för Sveriges Radio, Upplandsnytt, poängterar Brå-chefen Lars Korsell ett antal intressanta faktum som om man lägger ihop dem ger en väldigt klar bild över att Brå tar avstånd från förföljelserna mot mc-klubbarna, markerar att polisen ljuger när de målar upp en bild över att den organiserade brottsligheten ökar och att förbud mot gängemblem på krogar är ett exempel på när samhället gått för långt i sina försök att bekämpa gängkriminalitet. Och, viktigast av allt fastslår Brå-chefen mycket tydligt angående mc-klubbarna: Han tycker det är problematiskt att polis och media pratar om mc-gängskriminalitet: “Vår bild är nog den att de här mc-gängen är inte kriminella organisationer eller egentligen kriminella utan att det finns personer i gänget som är involverade i kriminalitet”.

Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4090647

Slutsats

Summa summarrum tar BRÅ; den enda fakta- och forskningsinstansen i Sverige rörande organiserad brottslighet, gång efter gång klar ställning emot att mc-klubbar skulle utgöra kriminella organisationer! BRÅ slår också fast att den brottslighet som sker inom bikerkulturen helt och hållet är ett resultat av att enskilda individer tillsammans med andra personer utanför bikermiljön begår brott som aldrig sker i klubbarnas regi!

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin