Bakgrund
Att JK fastställde att Europadomstolens dom, Gillan och Quinton mot Storbritannien, var applicerbar på polisens kroppsvisitationer mot bikers kommer att ha mycket stor betydelse för bikerkulturens kamp framöver för att återta våra fri- och rättigheter. Vi publicerar därför en artikel om vad domen säger, hur den kan användas för bikers rättigheter samt slutligen en expert på mänskliga rättigheters uttalanden hur dom ska tillämpas i Sverige.
Europadomstolens uttalanden
Rätten till privatliv och personlig frihet
Sidan 37: As the Court has had previous occasion to remark, the concept of “private life” is a broad term not susceptible to exhaustive definition. It covers the physical and psychological integrity of a person. The notion of personal autonomy is an important principle underlying the interpretation of its guarantees (see Pretty v. the United Kingdom, no. 2346/02, § 61, ECHR 2002-III).
Den fria umgängesträtten skyddas av rätten till privatlivet
The Article also protects a right to identity and personal development, and the right to establish relationships with other human beings and the outside world. It may include activities of a professional or business nature. There is, therefore, a zone of interaction of a person with others, even in a public context, which may fall within the scope of “private life”.
Alla kroppsvisitationer bryter i princip mot rätten till privatliv enligt artikel 8 i EK
Sidan 37: In Foka, cited above, § 85, (Foka v. Turkey, no. 28940/95, §§ 74-79, 24 June 2008), where the applicant was subjected to a forced search of her bag by border guards, the Court held that “any search effected by the authorities on a person interferes with his or her private life.”
Sidan 38: The Court is unable to accept this view. Irrespective of whether in any particular case correspondence or diaries or other private documents are discovered and read or other intimate items are revealed in the search, the Court considers that the use of the coercive powers conferred by the legislation to require an individual to submit to a detailed search of his person, his clothing and his personal belongings amounts to a clear interference with the right to respect for private life. Although the search is undertaken in a public place, this does not mean that Article 8 is inapplicable. Indeed, in the Court’s view, the public nature of the search may, in certain cases, compound the seriousness of the interference because of an element of humiliation and embarrassment. Items such as bags, wallets, notebooks and diaries may, moreover, contain personal information which the owner may feel uncomfortable about having exposed to the view of his companions or the wider public.
Sidan 38: For the reasons above, the Court considers that these searches constituted interferences with their right to respect for private life under Article 8. Such an interference is justified by the terms of paragraph 2 of Article 8 only if it is “in accordance with the law”, pursues one or more of the legitimate aims referred to in paragraph 2 and is “necessary in a democratic society” in order to achieve the aim or aims (see, for example, Liberty and Others v. the United Kingdom, no. 58243/00, § 58, ECHR 2008-…).
Lagen måste vara tillgänglig, förutsägbar, enhetlig och stå i proportion till det potentiella brottet
Sidan 39: It followed that “law” must be accessible, foreseeable and compatible with the rule of law, giving an adequate indication of the circumstances in which a power might be exercised and thereby enabling members of the public to regulate their conduct and foresee the consequences of their actions.
Sidan 39: When, unknown to a member of the public, the power had been conferred on a constable, the constable’s discretion to stop and search was broad and ill-defined, requiring no grounds of suspicion and constrained solely by the condition that it could be exercised only for the purpose of searching for articles of a kind which could be used in connection with terrorism.
Skälig misstanke ska föreligga för tvångsmedelsanvändande!
Sidan 40: The removal of the “reasonable suspicion” requirement, or any other objective basis for the search, rendered the citizen extremely vulnerable to an arbitrary exercise of power, restrained only by the police officer’s honesty to divulge what type of incriminating article he was looking for on the occasion in question.
Sidan 44: Not only is it unnecessary for him to demonstrate the existence of any reasonable suspicion; he is not required even subjectively to suspect anything about the person stopped and searched. The sole proviso is that the search must be for the purpose of looking for articles which could be used in connection with terrorism… Provided the person concerned is stopped for the purpose of searching for such articles, the police officer does not even have to have grounds for suspecting the presence of such articles.
Lagen måste ge skydd för övergrepp
Sidan 45: neither sufficiently circumscribed nor subject to adequate legal safeguards against abuse. They are not, therefore, “in accordance with the law” and it follows that there has been a violation of Article 8 of the Convention.
Sidan 47: Holds that there has been a violation of Article 8 of the Convention;
Mänskliga rättigheter-experts uttalanden kring domen och adekvat rättsfall
Henrik Bergquist var den tidigare alliansregeringens expert på mänskliga rättigheter under 8 år. I ett fall där papperslösa utsattes för polisens id-kontroller uttalade sig Bergquist i tre olika artiklar, länkade nedan, just hur dessa kontroller skulle tolkas i förhållande till ovanstående refererade dom från Europadomstolen. Artikel 1:s uttalanden har publicerats tidigare men ej de två följande artiklarnas uttalanden.
Artikel 1: Kontroller i t-banan bryter mot folkrätten
Att kontrollera människor utan misstanke om brott strider mot Europakonventionen. En person som har utsatts för polisens t-banekonttroller kan alltså driva sitt fall hela vägen till Europadomstolen och Sverige skulle sannolikt fällas.
Regler och praxis inom folkrätten är därför tydliga; som regel ska staten ha en grundad misstanke om brott för att uppehålla en person. I annat fall är den skyldig att avstå från att inkräkta på den enskildes rätt till skydd för privatlivet, en rättighet föreskriven i artikel 8 i Europakonventionen. Bland annat härav kommer förbudet mot rutinkontroller av id-handlingar på allmän plats.
Av särskilt intresse under senare år är 2010 års utslag i fallet Gillan och Quinton mot Storbritannien (GILLAN AND QUINTON v. THE UNITED KINGDOM) dom 12.1.2010, domstolsmålnr: 4158/05, ECLI:CE:ECHR:2010: 0112JUD000415805.
Fallet gällde att polisen med åberopande av lagstiftning mot terrorism hade gripit två personer på väg till en demonstration vid en vapenmässa. Inte ens i fråga om ett så allvarligt område som terrorism fann domstolen det befogat att polisen utan grundad misstanke om brott fick uppehålla och begära id-handling av enskilda personer.
Eftersom domstolens praxis är bindande för alla parter till Europakonventionen, bland dem Sverige, saknar parterna rätt att bryta mot praxisen. Endast om polisen har välgrundade misstankar om att en viss person – misstänkt för ett specifikt brott – kommer att vara på en viss plats, en viss tid kommer saken i annan dager.
Bergqvist fastslår att bara om polisen vet att en person misstänkt för ett specifikt brott kommer att vara på en viss plats kan de stanna honom och kolla id!
Artikel 2: Polisens kontroller i tunnelbanan är olagliga
Att kontrollera människor i tunnelbanan utan brottsmisstanke bryter mot Europakonventionen… regler och praxis inom folkrätten är tydliga; som regel ska staten ha en grundad misstanke om brott för att uppehålla en person.
Om uppgifterna stämmer om att poliser rutinmässigt stoppar människor i tunnelbanan i Stockholm, så strider det därför mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
– Den svenska staten har faktiskt inte friheten att hitta på vad den vill, utan det finns ett regelverk som begränsar handlingsutrymmet, säger han till Aftonbladet.
– Man ska ha välgrundad misstanke om brott för att uppehålla någon. Polisens verksamhet måste vara riktad mot en specifik person – och inte generellt mot flera, baserat på exempelvis utseende.
Artikel 3: Id-kontroller bryter mot folkrätten
”Polisen har helt enkelt inte rätt att stanna personer och begära idhandlingar av dem utan anledning”, säger Henrik Bergquist, expert på mänskliga rättigheter, till Dagens Arena.
– Det är framför allt två artiklar i Europakonventionen som är relevanta i sammanhanget. Artikel 8 om rätten till skydd för privatlivet och artikel 5 om den personliga friheten,
– Polisen har en särställning i samhället i och med sin rätt att utöva tvångsmakt. Därför finns det ett antal regler i svensk lag och på internationell nivå som begränsar polisens handlingsutrymme. I detta regelverk ingår Europakonventionen och där har man genom åren upprättat en praxis som säger att polisen inte har rätt att uppehålla personer på allmän plats och begära id-handling utan att det finns en grundad misstanke om brott,
Bergquist angående polisens undantag: Om det till exempel varit en stor olycka, brand eller en demonstration
som hotar att urarta har polisen rätt att vidta vissa åtgärder för att upprätthålla allmänna ordningen.
– Men det är svårt att hävda att så är fallet en vanlig tisdagseftermiddag i Stockholms tunnelbana. Där har polisen helt enkelt inte rätt att stanna personer och begära id-handlingar av dem utan anledning.
Henrik Bergquist säger att de slentrianmässiga id-kontroller som det förekommit uppgifter om i samband med Reva-projektet är helt och hållet oförenliga med Europakonventionen. Men han är också tveksam till huruvida det är lagligt att använda sig av lindriga brott som förevändning för att kontrollera en persons identitetshandlingar. – Eftersom polisens agerande enligt Europa-konventionen måste vara förutsägbart och enhetligt och stå i proportion till det potentiella brottet kan man fundera över legitimiteten i metoden.
Gillan och Quinton mot Storbritannien
HB-artikel 1 – Kontroller i t-banan bryter mot folkrätten
