Det forskningsarbete kring medias användande av mc-gängsbegreppet som analyseras nedn är mycket intressant för alla bikers! Det belägger och bekräftar en rad av de utsagor som Payback gjort under sin verksamhetstid! Läs och bliv upllyst även om artikeln är lång!
Bakgrund
Kriminologiska Institutionen vid Stockholms Universitet, Petter Ingemarsson, ligger bakom ett mycket intressant arbete om hur media skildrar mc-klubbars farlighet. Forskningsstudien har namnet: ”1 %” – en analys av hur mc-gängs ”farlighet” beskrivs i svensk press under åren 1995 och 2010″.
För forskningsändamålet utvaldes efter forskningsmässiga kriterier 158 artiklar som innehöll något av begreppen mc-gäng, mc-klubb och motorcykelklubb. Av dessa publicerade Aftonbladet 52 stycken stycken 1995 och 15 st 2010. Dagens Nyheter publicerade 59 st 1995 och 32 stycken 2010.
Forskningsanalysens syfte
Ingemarsson anger som syfte med analysen att undersöka hur Aftonbladet och Dagens Nyheter skildrar mc-gängens ”farlighet” i Sverige år 1995 och 2010 utifrån Mary Douglas teori om fara. Definitionen av farlighet utvecklas vidare på sidan 11 (AR): Ordet ”fara” definieras i sin tur som ”hot om mycket skadlig utveckling” eller ”risk” (Nordstedts Svenska Ordbok 1999). Då hotet av ”den farlige andre” riktas mot samhällsgemenskapen avses med begreppet ”farlighet” alltså i denna studie något som utgör ”hot om mycket skadlig utveckling mot samhällsordningen”.
Sidan 11-12 (AR) Garland menar t.ex. att föreställningar om brottsligheten och dess risker skapas i stor utsträckning genom mediernas skildringar av brott (Garland 2001, s. 157 f.)… Garlands begrepp ”criminology of the other” avser brottslingen som den hotfulla utstötta, den farlige främlingen, den exkluderade och förbittrade, dvs. en demonisering av brottslingen – ”den farlige andre”.
Sammanfattning av slutsats
I den inledande sammanfattningen på sidan 3 (Acrobat Reader, AR) anger Ingemarsson vilken slutsats analysen kommer fram till enligt följande:
Douglas menar att samhället kännetecknas av olika klassifikationssystem som uttrycks i form av normer, regler, lagar, kategorier och gränser. Alla dessa hjälper människan att bringa ordning i tillvaron. Det som inte passar in, det som människor i ett givet samhälle betraktar som felaktigt, avvikande eller konstigt är smutsigt. ”1 %-arna” ses som något ”smutsigt” som utgör en fara för samhällsordningen. Studien visar att artiklarna i både Aftonbladet och Dagens Nyheter inte tenderar att skilja sig nämnvärt i sin ”sensationslystenhet” avseende beskrivningarna av mc-gängens ”farlighet” och detta oberoende av tidning och årgång. Slutsatsen är att ”1 %-arna” med sin outlaw-mentalitet och sina symboliska attribut är något orent som hotar samhällsordningen bara genom att vara avvikande, snarare än genom att syssla med kontinuerlig grov kriminalitet.
Payback: Ingemarsson drar således slutsatsen att det är tack vare att bikers är avvikande och konstiga och därmed betraktas som något smutsigt! Ingemansson menar vidare att bikers med sina synliga attribut är något orent som bara genom att vara avvikande och anses hota samhällsordningen och att det är det avvikande, smutsiga och orena snarare än att de skulle syssla med kriminalitet som utgör samhällshotet från bikers sida!
Om 1 % och outlaws
På sidan 8 (AR) skriver Ingemansson följande om 1 % och Outlaws: En 1 % -symbol används ibland av outlaw-klubbarnas medlemmar för att visa att de är outlaws och delar outlaw-mentaliteten. Märken med symboler sitter ofta på medlemmarnas västar, motorcykeltankar eller som tatueringar (Svedin 1999, s. 9). Att vara en outlaw innebär dock inte att vara kriminell utan att var fredlös, i likhet med positiva myter om kända fredlösa som Robin Hood och Billy the Kid (Tamony 1970, s. 200 f.; Svedin 1999, s. 8; Rostami 2013, s. 16). Själva outlaw-mentaliteten kan således sägas utgöra dels avvikande åskådning, dels avvikande handlingssätt i förhållande till det övriga samhället. Jag kommer i fortsättningen använda mig av begreppet ”1 % -are”, vilket alltså är synonymt med att vara outlaw.
Sidan 14 (AR): det intressanta är istället hur ”1 % -arnas” genom sin outlaw-mentalitet och handlande överträder normens gränser inom nationalstaten på ett sätt som uppfattas som farligt.
Sidan 16 (AR): Hopper & Moore menar att den gemensamma nämnaren för de amerikanska 1 % -klubbarna är att medlemmarna delar kärleken till motorcyklar samt en stark känsla av att vara utstötta från samhället (Hopper & Moore 1983, s. 59).
Den tidiga forskningen visar att klubbarna inte är några kriminella organisationer
Sidan 19 (AR): I den tidigare svenska forskningen har det ansetts att mc-gängen faktiskt inte utgör organiserad brottslighet utan att det snarare rör sig om vissa enskilda brottsaktiva medlemmar, som ägnar sig åt utpressning, olaga hot, illegal invandring, smuggling, narkotikabrott och ekobrott och inte i organiserad form (Brå 1999, s. 7; Korsell & Örnemark Hansen 2002, s. 7, 25; Korsell, Skinnari & Vesterhav 2009, s. 20; jfr Rostami 2013, s. 58).
Sidan 20 (AR): I den tidigare forskningen har medias skildringar av outlaws diskuterats. Redan på 1950-talet bidrog Hollywood till det mesta av mytologin om bikers t.ex. genom filmen The Wild One (Vild ungdom) från 1953 (Lyng & Bracey, Jr 1998, s. 111). Under mitten av 1960-talet skildrades sensationslystet olika fall av biker-”invasioner” i småstäder, krogslagsmål och gängvåldtäkter i amerikansk media (Lyng & Bracey, Jr 1998, s. 114). Detta hot var enligt Lyng & Bracey, Jr till stor del uppdiktat och ledde till den nya mytologi avseende bikerkulturen som, i likhet med de tidigare bikermyter som främjats av filmindustrin, kan sägas råda än idag (ibid., s. 114). Medias beskrivningar gav alltså ”upphov åt mytologiska konstruktioner som bikers internaliserade och vidareutvecklade när de skapade sin egen subkulturella verklighet” (ibid., s. 111).
Moralisk panik
Sidan 14 (AR): Studien omfattar den massmediala beskrivningar av mc-gängs ”farlighet”, vilket skulle kunna studeras utifrån Cohens teoribildning avseende moralisk panik… Moralisk panik kan kortfattat definieras som överdrivna, kraftigt fördömande, reaktioner från olika samhällsaktörer på verkliga eller inbillade problem.
Sidan 15: Moralisk panik kan leda till mer eller mindre bestående samhälleliga förändringar, t.ex. lagstiftning och dess främsta kännetecken är att någon eller några grupper utpekas som ansvariga (av de s.k. moraliska entreprenörerna) för det upplevda hotet (oavsett om detta är faktiskt eller föreställt), att ett ”vi” och ”de andra” etableras och att föreställningarna sprids och omfattas av många (Pollack ibid, s. 65)…
Om ”smuts”
På sidan 13 (AR) definieras forskningsanalysens användande av begreppet smuts. Smuts blir alltså att betrakta som det som avvisas i ordnade system av olika slag och vad som avgör om något är smutsigt eller inte har med moral att göra, dvs. med vad som i ett givet klassificeringssystem kan betraktas som rätt eller fel (Johansson & Miegel 2002, s. 130)… Det som inte passar in, det som människor i ett givet samhälle betraktar som felaktigt, avvikande eller konstigt är smutsigt (Douglas 1997, s. 162 f.; Johansson & Miegel 2002, s. 131).
Stark kritik mot medias rapportering kring mc-klubbar
Annette Cedergren var under det s.k. mc-kriget reporter på Kvällsposten. Sidan 20 (AR): För svensk del har Cedergren analyserat massmediernas pressetiska skildringar av Hell’s Angels och hon menar att medierna har varit mycket offensiva med att publicera namn och bilder på medlemmarna i mc-klubben (Cedergren 1998, s. 141). Hon är kritisk till medierapporteringen som hon menar innehåller en rad påståenden och många felaktigheter och anser att ”den mytologi och den fruktan som idag omgärdar bikerkulturen har i stor utsträckning formats genom massmediernas behandling av fenomenet” (ibid., s. 181). Även Charpentier har riktat kritik mot svenska mediers granskning av mc-gängen som han menar genomsyras av stor okunnighet från journalistiskt håll (Charpentier 1998, s. 196).
Analys av tidningsartiklar om mc-klubbar 1995 och 2010
Efter att Ingemarsson på sidorna 27-33 (AR) genomgått en rad olika artiklar och deras påståenden så fortsätter Ingemnsson därefter med att anlysera artiklarnas innehåll varvid han drar följande slutsatser:
Sidan 33 ff: ”1 %-arna” ses alltså – för att använda Douglas begrepp – som något ”smutsigt” som utgör en fara för samhällsordningen (Douglas 1997, s. 162 f.). Typexemplet på detta är att artiklar som rör andra typer av avvikande grupperingar (nynazister och fotbollshuliganer) också omnämner mc-gäng. Även om mc-gängens farlighet i artiklarna omnämns tillsammans med påståenden om brottslig verksamhet framträder vid en djupare genomgång av materialet att detta inte alls behöver vara fallet. Exempel på detta är de artiklarna som rör yrkesofficeren som avskedas från Försvarsmakten pga. att han är medlem i en ”aspirantklubb” till Hells Angels. Farligheten ligger alltså i att officeren är en del i en gruppering som betraktas som ”smutsig”. För att bringa ordning i den samhälleliga tillvaron behövs alltså smutsen tas bort, vilket sker genom att avskeda officeren (som efter tvist i arbetsdomstolen dock får behålla sitt arbete).
Kopplingar
Ingemarsson tar även upp hur fenomenet ”kopplingar” används för att demonisera mc-klubbarna. Sidan 34 (AR): Detta förefaller tveksamt då det i den sista artikeln rörande detta framkommer att den som grips för brottet har ”kopplingar” till ett mc-gäng utan att detta preciseras närmare. Utifrån Douglas synsätt kan detta förklaras genom att de avvikande mc-grupperingarna redan i om med sin formering utgör ett hot mot den samhälleliga ordningen. Farligheten är således redan befäst vilket innebär att vidlyftiga spekulationer om medlemmar i ett mc-gäng som förövare till knivdådet kan vara mer accepterbara än om det skulle visa sig att medlemmar i Advokatsamfundet skulle ha befunnit sig på platsen… Även flertalet av de andra artiklarnas fokus på farlighet kan förstås på motsvarande sätt utifrån Douglas teori om fara.
Sidan 39 (AR): När personer med kopplingar till mc-gäng misstänks för vapenbrott påminns läsaren om risken för mc-kriget. Med utgångspunkt i Douglas teori skildras mc-gängen fortfarande som något ”smutsigt” som utgör en fara för samhällsordningen (Douglas 1997, s. 162 f.). Även om mc-gängens ”farlighet” i artiklarna omnämns tillsammans med påståenden om brottslig verksamhet framträder vid en djupare genomgång av materialet att detta inte är helt klart. Exempelvis omnämns personer som påstås ha gjort sig skyldiga till brottslighet sägs ha kopplingar till mc-gäng utan att detta närmare preciseras.
Polisrazzior och åklagarförslag används för att bekräfta mc-klubbarnas farlighet
Sidan 34 (AR): När höga representanter för polismyndigheten föreslår hårdare tag för att komma till rätt med de grovt kriminella motorcykelgängen och då flera razzior genomförs mot mc-gäng i syfte att beivra brott kan detta, utifrån Douglas synsätt, sägas vara ett sätt att offentligt bekräfta den rådande ”rena” samhällsordningen och förstärka dess moraliska värden (Douglas 1997, s. 198).
Sidan 35: Mc-gängen anses som ondskefulla föremål som fördöms från det etablerade samhällets sida. Exempel på detta är när riksåklagaren vill ge polis och åklagare ökade möjligheter till hemlig telefonavlyssning för att polisen ska skaffa sig kontrollen över den allvarliga mc-relaterade brottsligheten.
Obelagda påståenden om mc-gängs verksamhet för att demonisera klubbarna
Sidan 35 (AR): Under 2010 beskrivs mc-gängens ”farlighet” i Aftonbladet genom att dessa påstås syssla med allvarlig brottslig verksamhet men även med att utnyttja bidragssystemen… Flera artiklar kännetecknas av ett förgivettagande att läsaren redan känner till att mc-gängen är ”farliga” genom att de omnämns som kriminella mc-gäng tillsammans med olika former av grov brottslighet.
Sidan 36 (AR): Under 2010 beskrivs mc-gängens ”farlighet” även i Dagens Nyheter genom att dessa påstås syssla med allvarlig brottslig verksamhet men även med att utnyttja bidragssystemen… Flera artiklar kännetecknas av att läsaren redan känner till att mc-gängen är ”farliga” genom att de omnämns som kriminella mc-gäng tillsammans med olika former av grov brottslighet.
Sidan 37 (AR): Vidare påstås i två artiklar att mc-gängens medlemmar ägnar sig i allt större utsträckning åt ekonomisk brottslighet… Ett par artiklar rör Hells Angels påstådda kriminella verksamhet.
Den som orenar blir i dubbel bemärkelse ett ondskefullt föremål för fördömande
Sidan 40 (AR): Douglas menar att fysiskt överskridande av ”sociala barriärer betraktas som ett farligt orenande […] och ”den som orenar blir i dubbel bemärkelse ett ondskefullt föremål för fördömande: för det första därför att han överskred gränsen och för det andra därför att han utsatte andra för fara” (Douglas 1997, s. 197). Utifrån Douglas synsätt blir medlemmar i mc-gäng som utnyttjar välfärdssystemet ytterligare fördömda. Dessa individer, som alltså redan sedan tidigare är ansvariga för ett farligt orenande av samhällsordningen, uppvisar en ytterligare dimension av ”farlighet”. Genom att de (enskilda medlemmar) utnyttjar välfärdssystemet visar detta på att det orena tränger sig allt djupare in i och besmittar den ordning som samhället med dess välfärdssystem står för.
Misstänkliggörande av behjärtansvärda insatser från mc-klubbar/medlemmar
På sidan 40 tar Ingemarsson upp ett typexempel på hur media och polis genom åren lyckats få väldigt behjärtansvärda insatser såsom stora insamlingar till samhällets olika behövande grupper likväl lyckats misstänkliggöras eller rentutav förhindra. Insatser som om de utövats i annan regi hade hyllats unisont:
Ett typexempel på där sociala barriärer överskrids och betraktas som ett farligt orenande är när det nämns att intagna ungdomar på vårdhem fick spela hockey med en Hells Angels-ledare och renovera hans verkstad och att behandlingshemmet ska granskas av Socialstyrelsen. Det framkommer inte att det skulle ha skett några oegentligheter förutom genom det ”orena” att ungdomarna har kommit i kontakt med Hells Angels. Hade det rört sig om en ledare för en annan typ av gruppering (t.ex. för en veteranbilsklubb) hade det troligtvis inte det omnämnts i en artikel, och skulle det ha gjort det, är ett inte alltför långdraget antagande att det hade skildrats som en behjärtansvärd insats för att hjälpa behövande ungdomar.
Slutsatser
Sidan 41: Det etablerade samhället och dess samhällsstruktur präglas av att bringa ordning i tillvaron (Douglas 1997, s. 139). Förekomsten av ordning möjliggör samtidigt avvikelser från denna ordning. Hon menar vidare att fysiskt överskridande av ”sociala barriärer betraktas som ett farligt orenande […] och den som orenar blir i dubbel bemärkelse ett ondskefullt föremål för fördömande: för det första därför att han överskred gränsen och för det andra därför att han utsatte andra för fara” (Douglas 1997, s. 197). Som jag ser det spelar ”1 %-arnas” symboliska attribut en viktig roll i detta sammanhang. Dels genom dessa grupperingars självformering, dels som en avgränsning mot det etablerade samhället.
Sidan 42: Flera av artiklarna innehåller påståenden om att medlemmar ur ett mc-gäng var involverade i ett av bråken. Huruvida det stämmer eller inte spelar i sammanhanget mindre roll. När den misstänkte gärningsmannen påstås ha ”kopplingar till ett mc-gäng” är det oklart vad dessa ”kopplingar” faktiskt innebär, men detta befäster att mc-gängen representerar en synlig oordning som utgör en fara mot samhällsgemenskapen.
Sidan 42-43: Douglas menar alltså att samhället kännetecknas av ett flertal klassifikationssystem som uttrycks i form av normer, regler, lagar, kategorier och gränser. Alla dessa hjälper människan att bringa ordning i tillvaron. Det som inte passar in, det som människor i ett givet samhälle betraktar som felaktigt, avvikande eller konstigt är smutsigt (Douglas 1997, s. 162 f.). Mc-gängens ”smutsighet” har inte förändrats i medierapporteringen under 2010. Genom att medlemmarna påstås utnyttja välfärdssystemet visar detta på att det orena tränger sig allt djupare in i och besmittar den ordning som samhället med dess välfärdssystem står för. Och genom den massmediala bilden av mc-gängen som ”de farliga andra” etableras enligt Douglas synsätt även ”vi:ets” – dvs. medborgarnas i det etablerade samhället – oskuld och normalitet (Greer & Jewkes 2005, s. 29).
Sidan 43: I den Durkheimtradition – som Douglas verkar inom – är själva lagöverträdelserna sekundära i förhållande till ett mera grundläggande hot mot samhällsgemenskapen som ”1 %-arna” ger uttryck för genom att de är avvikande och inte passar in. De betraktas alltså – för att använda Douglas begrepp – som något ”smutsigt” som utgör en fara för samhällsordningen (Douglas 1997, s. 162 f.). Artiklarna i både Aftonbladet och Dagens Nyheter tenderar således mot bakgrund av detta inte att skilja sig nämnvärt i beskrivningarna av mc-gängens ”farlighet”.
Slutsatsen av föreliggande studie är att ”1 %-arna” med sin outlaw-mentalitet och sina symboliska attribut är något orent som hotar samhällsordningen bara genom att vara avvikande, snarare än genom att syssla med kontinuerlig grov kriminalitet.
Sidan 43 (AR): Det empiriska underlaget utgörs av tidningsartiklar och det är utifrån detta som jag dragit min slutsats och besvarat min frågeställning. Cedergren är kritisk till medierapporteringen som hon menar innehåller en rad påståenden och många felaktigheter och anser att ”den mytologi och den fruktan som idag omgärdar bikerkulturen har i stor utsträckning formats genom massmediernas behandling av fenomenet” (Cedergren 1998, s. 181). Hennes resonemang överensstämmer med det som Lyng & Bracey Jr för (Lyng & Bracey Jr 1998). Mot bakgrund av detta samt vad Flyghed (2000, 2007) och Pollack (2008) framhållit bör viss försiktighet iakttas med att dra ett likhetstecken mellan ett massmedialt uppmärksammat brott och ”verkligheten”, i synnerhet gällande mc-gängen. Det förtjänar att poängteras att det i vissa fall är oklart utifrån artiklarnas innehåll om mc-gäng faktiskt har något att göra med de uppmärksammade brottstyperna.
Litteraturförteckning som forskningsarbetet hänvisar till förekommer längst bak i pdf-filen som länkas här över aktuellt forskningsarbete: 1 %” – en analys av hur mc-gängs ”farlighet” beskrivs i svensk press under åren 1995 och 2010
Relaterat forskningsarbete:
