Hur systematisk förföljelse och polistrakasserier påverkar anhöriga! Del 2/3

Någon gång under åren 2006-2007 började polisen visa intresse för min pojkvän. Vi blev ofta stoppade för koll av körkort och nykterhetskontroll. När Xxx våren 2007 sålde sitt hus och flyttade in till Östersund intensifierades polisens intresse för Xxx. Polis åkte ofta efter oss i både polisbil och i civilbil. Det garage där Xxx hyr garageplats åkte polis ofta förbi. Xxx kände ganska snart till de civila bilar som polisen använde sig av. Jag fann det obehagligt att de visade så stort intresse för honom och kände ett obehag när de ofta åkte efter oss. Ibland kunde de åka efter oss ända hem till parkeringen för att där begära idkontroll samt fråga allmänna frågor t.ex. vart vi varit, eller vad vi skull ha för oss under kvällen. Tyckte detta var en knepig situation att stå där och ”kallprata” och föra en trevlig konversation samtidigt som frågorna växte varför vi så ofta blev utsatta för detta stora intresse. Ibland möttes vi också utav poliser med attityd som var direkt otrevliga.

Xxx och jag har känt varandra i 35 år och varit ett par sedan 17 år tillbaka. Vi känner varandra väl. Jag hade från Xxx fått höra att han fanns registrerad in det som kallas allmänna spaningsregistret, ASP. När nu polisen visade så stort intresse kom förstås frågan från mig till Xxx om det fanns något som jag inte hade vetskap om. Men han försäkrar att det är bara polisens normala uppgift att störa och kontrollera de som finns med i ASP.

Han har alltid varit hojåkare och känner många likasinnade. 2009 blev Xxx prospekt i Xxx MC och blev så medlem 2010. Efter att jag lärt känna de andra i klubben lite, vet jag att Xxx valt att bli medlem i den klubb som har värderingar som han står för och att det är en klubb med medlemmar som har kvalitéer som att klubben fungerar. Detta verkar förbrylla polisen varför han inte går med i en klubb på hemorten. Han har också fått frågor om han är den som ska öppna någon ny avdelning på orten.

Sommaren 2010 hade klubben 15 års jubileum där andra klubbar i Sverige bjudits in. Redan tidigt på dagen stod polis på de två infarter från E4 som leder till klubbhuset. Vi anlände redan dagen innan men alla de som kom berättade hur de visiterats och fått visat legitimation. Några beslöt sig för att inte komma då det spred sig att polis stod och registrerade de som tänkte besöka festen. En av presenterna från en annan klubb, en kniv monterad på ett stativ beslagtogs av polis. För mig var det konstigt att polis kunde bevaka en fest på detta sätt. Under eftermiddagen åkte Xxx och jag för att hämta några bekanta. De hade hyrt stuga på den camping som ligger ca 800 m från klubben. När vi skulle åka tillbaka blev även vi stoppade. Alla fick kliva ur bilen som skulle genomsökas. Vi fick uppge identitet och alla visiterades. Situationen var obehaglig. Det var första gången jag visiterades. Det hela kändes som en kränkning. Det kändes som att jag blev behandlad som om jag gjort något olagligt. Kom ihåg att jag tänkte tanken att jag nu hamnat i något register hos polis. En del skrattade och sa att nu har vi hamnat på polisens svarta lista.

Overkligt. Jag arbetar som förskollärare och var då anställd som en resursperson till en sjuårig pojke, vars pappa är polis. Han ser mig som en bra människa som betyder mycket för hans son. Vad skulle de tycka om det kom fram att jag finns i något register. Skulle jag bli ifrågasatt då det i mitt yrke är viktigt att man som vuxen är en god förebild. Slog sen bort tanken. Jag har inget att oroa mig för. Jag betraktar mig som en person med goda normer och värderingar och absolut inte gör något olagligt. Jag stod som i en film och iakttog det som skedde runt oss. Flera polisbilar och folk som visiterades. Några skrattade och tyckte att det hela var löjligt. Vi fick sen stå och titta på hur de gick igenom hela bilen och sen åka vidare. Det blev ingen trevlig dag. Polishelikopter cirklade över området och det var som om vi alla väntade på att den polis som befann sig ett par hundra meter bort, skulle storma in när som helst. Det skedde inte men det gav ändå en avslagen stämning. Det stora samtalsämnet denna dagen verkade vara polisens närvaro och ifrågasättande av deras aktivitet.

Nästa gång jag visiteras är sommaren 2011. Vi har tidigare varit flera timmar på en utställning och inte haft tillgång till toalett. Vi var på väg hemåt men då jag är så otroligt kissnödig åker vi mot garaget för att använda toaletten En polisbil har åkt efter oss och när vi stannar till utanför garaget kommer de fram till bilen. De ber oss kliva ur och ska genomföra en P19 och en P20. Xxx frågar direkt om jag kan få tillåtelse att gå till toaletten först. Han förklarar att jag genomgått operation och tagit bort livmodern och pga. detta har svårt att hålla urinen och att det är akut. Polismannen svarar med otrevlig ton att vi ska kliva ut för att de ska genomföra visitering och söka igenom bilen.

Xxx hettar till då polisen inte bryr sig om det han säger. Xxx ber då att de ska börja med mig så att jag kan få gå iväg. De nekar och jag står där och tycker situationen är pinsam. Försöker med all kraft att försöka knipa för att hålla tätt men vet att det inte hjälper när det börjat läcka. Måste jag dessutom stå upp en längre stund är det otrevliga oundvikligt. Den polis Xxx pratar med säger då att Xxx ska anhållas och ropar på ytterligare polispatrull till platsen. Tycker att hela situationen är obehaglig och efter kroppsvisitering får jag till slut gå iväg. När jag kommer åter till platsen står de fortfarande och går igenom bilen. En annan person som hyr garageplats har parkerat sin bil på parkeringen och även han blir föremål för en P19 och en P20.

Xxx ger mig bilnycklar och sin plånbok och säger att de ska ta med honom till stationen. Jag står bredvid och ser hur de tar min handväska från bilgolvet och tittar igenom den. Det hela känns kränkande. Platsen där vi står är på en parkering där en cykelväg/gångbana leder ner mot city. Det är 150 meter från den skola där jag arbetar. Flera barn och föräldrar som är bekanta passerar och iakttar storögt den uppslutning av två polisbilar som står runt oss. Jag känner mig både arg och ledsen då jag inte har någon förståelse för det polisen utsätter oss för. När det hela sen är klart får vi sen båda åka från platsen. Vetskapen om att bli utsatt för detta är trött igen gör att jag väljer att inte åka med ibland. Jag är trött på att Xxx kastar en blick i backspegeln och vant konstaterar att nu ligger de efter oss igen.

Sommaren 2011 flyttar jag från ett samhälle två mil utanför Östersund in till Frösön som är en del av Östersund. Efter det ökar aktiviteten runt oss. Under hösten och fram till idag åker polis flera gånger sakta förbi utanför vårt hus. Ibland ser vi dem dagligen. Ofta ser vi dem vända ett par hundra meter bort och sen sakta komma åkande tillbaka förbi. Ibland åker de upp på vår uppfart och vänder. Ibland civilbil men oftast målad polisbil. Ett par gånger har min 16-årige son mött dem på uppfarten när han är på väg till skolan. Jag går kvällspromenad med hunden ca 19.30 men ibland kan klockan även bli 21.30. Oavsett vilken tid jag gick mötte jag under en längre period en bil med två poliser. Det blev till slut pinsamt och jag började till slut höja handen för att hälsa när de åkte förbi. Ibland när jag kom på väg hemåt kunde jag på håll se hur de stod på gatan nedanför huset. Det ger en obehagskänsla och väntade bara på att något skulle hända utöver att de bara stod där. Ibland var jag irriterad på deras närvaro och ville bara gå fram och fråga vad de egentligen ville. Vi sover med öppet fönster. Ibland kan vi höra hur en bil kör extremt sakta förbi trots att det är 50 eller att någon vänder på uppfarten. Kliver vi upp och tittar ut genom fönstret, ser vi polisbilen sakta glida vidare. Även grannar har iakttagit bilarna.

Den 27 november blev Xxx stoppad vilket nu är mer en rutin när polis får tillfälle. Xxx visar sin irritation och polis beslutar då att han ska tas in för provtagning. Anledning var att polis tyckte att han visade tydliga tecken på narkotikapåverkan. Körkortet togs ifrån honom. Under de tre följande veckorna, innan provsvaren kom verkade det som bevakningen av vårt hem samt vid garaget ökade. Det var ofta upp på uppfarten eller åkte sakta förbi. Vet inte om de bevakade för att se om Xxx skulle röra bilen och köra olovligt utan körkort. Jag fick agera chaufför under den tid som han var utan. Tre veckor senare när provsvaren kom återfick han körkortet.

Lördagen 4 februari ska några av våra bekanta åka till en födelsedagsfest. Xxx har lovat att skjutsa dem till festen. Vi åker i en av killarnas bil. Efter att vi släppt av dem åker vi en runda på stan. Möter en civilbil vid macken. Xxx och jag skämtar om att vi åker i en bil som inte är bekant för dem. Vi hyr en film och ska sen åka hemåt. Kör en sväng förbi en populär krog. Klockan är 22.30. Xxx känner igen en av två civilklädda poliser som kommer gående ut från krogen. Vi åker sakta förbi och sen konstaterar Xxx att de kommer åkande efter oss. När vi kommit upp på nästa gata slår de på blåljusen och vi stannar. Polismännen går fram på var sida om bilen. Xxxx konstaterar att den polis som står på hans sida är den som tagit in honom in november. En vid namn Tomas Andersson. Vi får visa legitimation. Polismannen på min sida pratar om att det är extremt kallt ute. -25 grader. Xxx får blåsa för nykterhetskontroll. Tomas ber att få Xxx körkort igen. Han går till civilbilen och när han kommer åter säger han att det ska genomföras P19 och P20. Jag ser en viss förvåning när han säger det hos den polis som står och pratar med mig. Xxx frågar på vilka skäl de gör detta. – Det vet du, får han till svar.

Beslutet att göra denna åtgärd får mig att känna nu är det nog. Jag blir arg och frågar vad det är som försigår. Jag talar om att jag är otroligt trött på de aktiviteter de har runt oss. Jag kräver en förklaring. Jag vill veta på vilka grunder det sker. Då får även jag till svar att jag egentlig vet varför det är som det är. När jag svarar att jag inte vet och fortfarande vill ha en förklaring blir till slut polismannen ställd och jag ser att han reagerar på att jag verkligen nu är arg förbannad och ledsen. Jag framför min avsky över de resurser de lägger på oss och att de borde ha viktigare saker för sig. Jag säger att jag inte längre kommer att acceptera denna trakassering. Vi åker bara genom staden, stör ingen, gör inget olagligt och ändå ska vi bli utsatta för detta. Jag tycker att vi anses anklagade för något och vill veta vad.

Polismannen svarar att det finns säkert skäl som gör att det är befogat. Jag talar om att jag ska kontakta överordnad för att få förklaring av det som sker. Efter att de genomsökt både bilen och Xxx går jag fram och frågar om de inte ska genomsöka mig. Dig är vi inte intresserade av får jag till svar. Tycker att det känns löjeväckande. Varför söka igenom och riva ut hela den bil som inte är vår men sen inte söka igenom mig. Vad tror polis att de ska finna? Nu känner jag att jag fått nog och någon ska stå till svar för det som sker. När vi sen åker från platsen berättar Xxx att han frågat polisen under visiteringen varför de hela tiden håller på som de gör. Polisen gav honom svaret att den dagen han går ur klubben, hänger av sig västen och börjar samarbeta med dem, då ska han lämnas ifred. Då jag hör att han uttalat sig så får jag ytterligare skäl till att kontakta överordnad. Det måste var ett tjänstefel att uttala sig som han gjort.

Den 8 mars ringer jag så överordnad för Tomas Andersson och övrig ordningspolis, Maria Könberg. Jag säger att jag vill ha en förklaring till den polisaktivitet som pågår runt oss. Hon svarar då att de får information som ligger till grund för de åtgärder som görs. Jag hänvisar till det inträffade lördagen den 4 februari då polis anser att jag ska veta orsaken till intresset för Xxx. Jag vill att någon ska förklara för mig vad det är så uppenbart att jag ska veta. Jag säger att jag lever tillsammans med Xxx och känner honom väldigt väl och att jag anser att det finns ingen som helst relevans i det som sker. Jag ifrågasätter att den information som de anser vara skälet till insatserna inte är riktig. Maria säger då att en av anledningar är att Xxx har bekanta inom det röd-vita och besökt deras fester. Jag frågar då om hon anser att det finns något brottsligt i detta.

Jag frågor också hur Tomas Andersson har rätt i att göra det uttalandet om att Xxx ska lämnas ifred när han går ur klubben. Anses Xxx vara en brottsling för att han bär väst? Maria kan inte kommentera detta men bedyrar återigen att det finns information som ligger till grund mot det som rör Xxx. Jag säger att jag fått nog och att jag och min övriga familj inte ska drabbas som vi nu gjort. Jag vill ha en förklaring till varför min son ska behöva möta en polisbil på uppfarten när han är på väg till skolan. Vill att hon ger mig en förklaring till varför polisen bevakar vårt hem. Hon svarar då att det är väl för att ta bilnummer och kartlägga dem som vi umgås med. Jag säger då att ett halvårs spaning borde räcka för att kartlägga vårt umgänge. Eftersom det inte kan ha funnit något tvivelaktigt i umgänget tycker jag att det nu inte längre har skäl till att fortsätta. Säger till Maria att jag vill att hon pratar i klartext vad det egentligen är frågan om. Antingen är det jag som lever i en lögn eller så är det ni som har en helt fel bild av allt.

Hon avlutar med att bedyra att finns goda grunder till dem beslut som tas kring Xxx och menar att det är bara att finna sig i detta. Om det finns det tycker jag att de ska komma till skott och få ett resultat någon gång. Jag tycker att det verkar som Xxx redan är dömd i deras ögon men för vad.

Jag anser att det liv jag lever inte ska medföra att min son behöver möta polis, jag ska kunna gå ut med hunden utan att möta polis. Vi ska kunna åka bil utan att bli stoppade.

Allt detta sammantaget gör att jag fått bilden av att pga. att jag har valt att leva med en person som är med i en MC klubb, så får också jag stå ut med att det är polisen uppgift att störa och förfölja dessa personer. Trots allt så verkar det hänt något sen mitt samtal med Maria Könberg. Ingen målad polisbil har vänt på uppfarten eller åkt förbi vårt hus senaste veckorna. Men troligen får vi ta för givet att våra telefoner varit eller är avlyssnade. Även detta ett intrång i vårt redan bevakade liv. På vilka grunder allt sker är det ingen som kan ge svar på, men det verkar räcka att man har väst eller umgås med fel personer. Att jag och mina barn ska drabbas i sin hand är inte accepterbart. Har senaste åren ändrat min syn på polisen då jag mött många med felaktig attityd och fel människosyn? Varför ska vi behandlas som om vi redan är dömda för något olagligt? Jag anser att de inte har rätt att handla som de gör.

Arg och upprörd anhörig