Biker utsatt för mycket grov systematisk förföljelse och polistrakasseri!

En Harley har alltid funnits i mitt liv och bikerkulturen är en del av mitt liv. Jag är sedan två år tillbaka medlem i Xxx MC. Polisen började redan för sex år sedan visa intresse. Jag blev stoppad för id och nykterhetskontroll. Blev ofta förföljd när jag åkte någonstans. Jag är registrerad p.g.a. av mitt umgänge i det som kallas allmänna spanings- registret, ASP.

Senaste åren har intresset åter ökat. När jag nu stoppas är det rutin att det genomförs en P19 och en P20. När jag frågar vad det finns för grund, vilken misstanke om brott som finns får jag bara till svar: Det vet du.

Det senaste halvåret har jag i stort sett varje dag en målad polisbil, ibland en civil som åker sakta förbi vårt hus, stannar till utanför eller åker upp och vänder på vår uppfart. Det garage där jag har hyrt plats är också välbevakat.

Den 27 november 2011 blev jag som vanligt stoppad när jag åkte från garaget på väg hemåt genom stan. Polisen tyckte att jag visade tydliga tecken på narkotikapåverkan och beslöt sig för att ta med mig för provtagning. Jag nekar till anklagelsen. Jag visiteras och införd i piketbilen. När jag satt i bilen tänkte jag stänga av min mobiltelefon och förde armen upp mot bröstfickan. Plötsligt knäades jag i sidan och trycktes mot dörren samt att mitt huvud trycktes upp mot rutan. Polismannen, Wallinder slet i min telefon som bröts itu.

Väl uppe hos polisen fick jag lämna blodprover och topsades. Det borde finnas väl utarbetade rutiner för provtagning. Jag är tveksam om dessa följdes. Ambulanspersonal tog tre provrör och precis när det tredje röret fyllts påpekar en av polismännen att det är fel kod på provrören.

Dessa läggs åt sidan och ytterligare tre provrör tas, som stoppas ner i en påse som dock inte förseglas? De andra provrören ligger kvar. Måste ta av kläder och visiteras. När de försöker dra isär mina skinkor tycker jag att det är nog. Min telefon tas och de ”tankar” ur den.

Sen blir jag ombedd att lämna urinprov. Kan inte stå och urinera med en person som iakttar så vi blir sittande i förhörsrummet. Blir informerad att de kommer att hålla mig i det rummet i 36 timmar om så behövs. Lämnar jag inte urinprov ska jag föras till lasarettet för att tömmas med kateter. Så fort jag slumrar till, sparkar de till stolen. Nya vatten muggar bärs hela tiden till mig.

Får till sist gå in i ett tomt förhörsrum för att lämna urinprov. Polisen stoppar sen screenstickan direkt i muggen. Sen töms urin i provröret som ska skickas. Detta anser jag ska göras innan provstickan doppats.

Dom omhändertar mitt körkort.

Efter ca 14 dagar börjar jag ringa polisen för att höra om provsvaren kommit. Efter ett par samtal lovar de att kontakta mig så snart provsvaren kommit.

Transportstyrelsen och får veta att mitt ärende ska tas upp den 23 december kl.10.00. Den 23 december kontaktar jag åter Polisen och får besked av en polis att provsvaren funnits där tre dagar men Tomas Andersson som sköter utredningen är inte där. Då kontaktar jag Transportstyrelsen och berättar att provsvaren ligger hos polisen. Transportstyrelsen ringer upp polisen. Efter ca 15 minuter ringer Transportstyrelsen tillbaka. De upphäver det beslut om omhändertagande av körkortet då inga spår av narkotika funnits i blodet.

Redan senare samma kväll blir jag stoppad så fort de ser mig. De tar för givet att jag kör olovligt och blir förvånade när jag svarar att jag har pass. De ringer stationen och får klart för sig att jag återfått körkortet.

I januari kommer beslut från Polisen om att misstanke om rattfylleri samt ringa narkotikabrott läggs ner pga. negativt provresultat.

Under senaste veckorna har jag ca 3 ggr i veckan stoppats. Senaste veckan har tre P19 och P20 utförts. Som vanligt ska jag själv vara medveten om orsaken till dessa åtgärder. Vid ett tillfälle, lördag 4 februari 2012 är det Tomas Andersson som utför dessa. När jag frågar honom på vilka grunder det görs får jag som vanligt till svar: – Det vet du. Sen säger han vidare: – Den dagen du går ur klubben, tar av dig västen och börjar samarbeta med oss, kommer vi att lämna dig ifred. Min tjej är med i bilen vid detta tillfälle och hon ifrågasätter varför vi blir utsatta för detta gång på gång. När även hon får till svar att det ska hon veta, ber hon någon förklara vad det är hon ska veta och tycker att åtgärderna saknar relevans. De säger då att de fått in information som ligger till grund för detta. När hon frågar varför de går igenom hela bilen men inte är intresserade av henne, får hon till svar att hon inte är av intresse för dem.

Xxx känner sig inte nöjd med detta och är trött på den bevakning som finns runt oss. Xxx kontaktar 8 februari 2012 överordnad för Tomas Andersson och övrig ordningspolis, Maria Könberg. Hon kräver en förklaring då hon tycker att polisens agerande inkräktar på mitt och hennes liv utan att det finns någon relevans i det hela. Hon får till svar att polisen har information som ligger till grund för de åtgärder som görs. Xxx vill att de redogör för henne orsaken till allt då hon inte anser att det stämmer med den bild hon har trots att vi levt tillsammans i 17 år. Maria påtalar då att jag har bekanta inom det röd-vita och ibland besökt deras fester.

Xxx frågar då om det är brottsligt i att umgås och ifrågasätter det uttalande Tomas gjorde ang. att gå ur Xxx MC. Maria kommenterar inte detta men säger att de får information som ligger till grund för de insatser som sker. Maria förklarar skälet till att polisen ständigt finns utanför vårt hem, är väl för att kartlägga vilka vi umgås med. Xxx tycker då att ett drygt halvårs spaning borde ha kartlagt vårt umgänge och att det borde räcka. Xxx vill att de ska prata i klartext vad det är frågan om. Vilken bild har polisen av mig som hon inte är medveten om. Xxx ifrågasätter den information som de går efter. Maria påtalar åter igen att det finns goda grunder för den aktivitet som pågår runt om mig och kan inte närmare gå in på detta.

Xxx vill ha en förklaring till det intresse som finns runt mig och är trött på att sonen ska behöva möta en polisbil på infarten när han är på väg till skolan. Hon är trött på att möta polisen när hon går ut på promenad med hunden men får inga svar från polisen.

”Pissed off biker”