Rapporten som försvann! Här kan du återigen läsa: BRÅ-rapporten MC-Brott 1999:6, i sin helhet!

medgeneralize

Här är rapporten som inte existerar!

There´s no such thing as impossible. Impossible only means that it takes a little while longer to achive!

Staten har en enda gång beslutat att ta fram en rapport, en faktasammanställning rörande mc-klubbarnas kriminella status. BRÅ-rapporten MC-Brott 1999:6, en rapport som idag inte finns någonstans att få tag på, inte ens hos BRÅ!

Dock finns en skyldighet för alla som publicerar tryckta skrifter att lämna ett pliktexemplar till Kungliga Biblioteket varifrån man kan rekvirera en pdf-fil av den tryckta skriften för en ringa summa. Så gjorde Payback och kan därför till alla journalisters, studerande, forskare och allmänhetens glädje nu återpublicera rapporten för alla att ta del av för all framtid! Och, då rapporten klart och tydligt fastslår att bikerklubbar inte är några kriminella organisationer är det av största vikt att tillse att rapporten är tillgänglig för all framtid för de som vill ta del av sanningen!

Hur kan det dock vara frågar man sig att rapporten inte finns att ladda ner på många olika ställen? Jo, det är helt enkelt så att rapporten inte gav önskat resultat utan utredning fastslog att bikerklubbarna är inga kriminella organisationer. Men nu kan du ta del av hela rapporten via länken nederst i artikeln.

Rapportens slutsatser i sammanfattning

Sidan 7: “Brottsligheten är alltså ojämnt fördelad. Detta stärker hypotesen om att de svenska mc-gängens brottslighet främst begås av vissa grupper av medlemmar och då inte i organiserad form. De åtgärder som samhället vidtar mot mc-gängen bör således, för att vara effektiva , främst riktas mot de medlemmar som begår brott i organiserad form”.

Sidan 8: …så begås merparten av vad som brukar kallas mc-relaterad brottslighet endast av någon eller några medlemmar. Dessa mindre grupper agerar ibland tillsammans med personer utanför gängen. Enligt KUT ska mc-gängen alltså inte förstås som brottsorganisationer i traditionell mening”.

Sidan 30:” I material hos Rikskriminalpolisen i Sverige, framstår inte mc-gängen som brottsorganisationer av klassiskt snitt. Organiserad brottslighet sägs dock förekomma. Det kan till exempel handla om att grupper av medlemmar – ibland tillsammans med personer utanför gängen – ägnar sig åt illegal verksamhet. Men den grupp som ägnar sig åt organiserad brottslighet är i sådana fall inte liktydigt med mc-gänget”.

Sidan 32: KUT:s (Kriminalunderrättelsetjänstens antagande att mc-gängen inte är brotts-organisationer utgår från följande: Det finns ingenting som tyder på att profiten av den brottslighet som medlemmarna begår tillfaller gruppen (mc-klubben). Istället tycks denna delas mellan medlemmen och de som eventuellt har deltagit. Av övriga kan en del varit medlemmar av gänget andra inte. 

Sidan 35: “Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan. Möjligen lever mc-gängen i större utsträckning upp till denna dramatisering idag, än tidigare”.

Sidan 36: “Även om hänsyn tas till de brott för vilka det finns skäliga misstankar, ger det sammantagna utdraget ur PBR-registret inga belägg för att mc-gängen i sin helhet kan likställas med traditionella brottsorganisationer“.

Rapporten i sin helhet

Nedan kan du ta del av rapporten i sin helhet samt även av artikeln kring rapporten som analyserar brottsstatistiken.

MC-Brott 1999:6

“Kriminella MC-Gäng??” – Brårapporten: MC-Brott 1999:6: Statistiska belägg för att klubbarna ej är kriminella organisationer!