Polisen har inget lagstöd för sin störa och förstöra taktik mot bikers!

När det nu blivit ett nytt år kan det kännas viktigt att påminna media om vissa allmängiltiga fakta kring polisens arbete mot bikerkulturen. Vi börjar med att reprisera en artikel som skrevs i juni 2012 men som har stort allmängiltigt värde för Sveriges journalister och hur de skildrar bikerkulturen och inte minst polisens arbete mot bikerkulturen!

Det finns inget samband mellan fler poliser och fler lösta brott

Polisen har under de senaste åren tillförts i runda tal 3 500 nya poliser och 5,5 miljarder nya kronor. Samtidigt uppvisar polisen också de lägsta siffrorna för personuppklarade brott på 17 år! Precis det som kriminologer med flera experter varnade för i samband med debatten före polisens resursökningar beslutades har således besannats. Nämligen, det faktum att det finns inget samband mellan ökade polisresurser och ett större antal lösta brott. Detta på forskning byggda faktum har således besannats och vad mera är att polisen faktiskt har blivit bra mycket sämre på att sköta sitt jobb efter ekonomiska och personella förstärkningar utefter historiska proportioner.

Payback Sverige har ingen färdig konceptlösning att lägga fram för hur polisen ska effektivisera verksamheten. Vi arbetar dock i den sektor som polismyndigheten önskade och fick extra resurser till att bekämpa nämligen bikerkulturen. För genom att under en mängd år underbygga ett (falskt) behov genom olika mediautspel om bikerklubbarnas systemhotande brottslighet och genom påståenden om de olika former av brottslighet klubbarna utövade tilldelades också polisen extra resurser.

Vad fick då de extra polisresurserna för effekt gentemot bikerklubbarnas expansion och verksamhet?

Den så kallade särskilda satsningen mot grov, organiserad brottslighet startade upp sin verksamhet i september 2009 med nio olika aktionsgrupper, Rikskriminalens egen grupp inräknad. Den första presskonferensen om satsningens resultat  hölls  början av mars 2010 med självgoda polischefer som ansattes hårt av media för de ringa resultat som då kunde redovisas.  När det var dags att göra samma redovisning 2011 hade Polismyndigheten lärt sig sin läxa och publicerade bara det om möjligt ännu sämre resultatet utan att riskera mediakritiska frågor via en presskonferens. De två årens arbete kan sägas ha resulterat i ett fåtal framgångar när polisen arbetat speciellt emot vissa brottstyper som renderat exempelvis stora tillslag mot doping m.m. Dock har de resultat de erhöll pengarna för nämligen arbetet mot bikerkulturen visat sig vara ett komplett fiasko!

Ingen form av mervärde av polisens arbete mot den organiserade brottsligheten!

För att en särskild satsning med stora tillförda resurser i form av ekonomiska tillskott såväl som personalökningar skall kunna anses ha haft effekt måste också myndigheten ifråga kunna presentera resultat i form av bevis för att satsningen genererat ett mervärde. Ett mervärde som inte kunant uppnås genom sedvanlig linjeverksamhet inom polismyndigheten vilket inte någonting talar för. De insatser som varit framgångsrika och rymts inom den särskilda satsningen har riktats mot speciella brottstyper men är inga insatser som inte skulle kunna genomförts inom ramen för den reguljära polisverksamheten varför satsningen inte genererat något som helst mervärde!

Den organiserade brottsligheten i Sverige svarar för mellan 2 och 3 % av den sammantagna brottsligheten i landet. I den mån man överhuvudtaget kan prata om organiserad brottslighet vilket ett flertal kriminologer ställer sig väldigt tveksamma till. Oavsett, så ligger nyckeln till en effektiv polisverksamhet inte i att förstärka poliskåren utan att rikta den mot adekvata brottstyper och grupperingar och genom regeringens årliga regleringsbrev styra upp polisverksamheten.

Polisen har inget mandat för att störa och förstöra bikers!

Polisen tycks tro att de har fått ett mandat att utan någon form av lagstöd trakassera och kontrollera bikerkulturen utefter att de tilldelats aktionsgrupperna samt på grund av att den särskilda satsningen beslutades och sattes i bruk. Så är det dock inte! Polisen har 100-tals gånger de senaste åren stolt berättat i media om att de i tid och otid stannar och kontrollerar och visiterar bikers och att det ingår i deras störa och förstöra taktik utan att media en enda gång ställt den eller de kritiska frågorna: Med vilket lagstöd bakom er får ni störa och förstöra för bikers och bikerklubbar? För är det inte så att enligt Regeringsformen skall all mndighetsverksamhet ske under lagarna?

För det finns i den svenska lagstiftningen inget som helst lagstöd för den störa och förstöra taktiken som polismyndigheterna iscensatt i en alltmer desperat och accelererande spiral mot Sveriges bikers och bikerklubbar. Enskilda klubbansluta bikers förföljs, kontrolleras och visiteras allt oftare utan att polisen finner något. Tillslag eller razzior med en mängd poliser involverade genomförs över hela landet varje helg. Allmänhet, politiker och mediarepresentanter har ingen som helst aning om omfattningen av denna polisiära verksamhet och än mindre de astronomiska summor polisen förbrukar på dessa kontroller och tillslag mot bikers då såväl media som politiker och allmänhet saknar insyn och heller aldrig brytt sig om att tvinga polismyndigheterna att särredovisa kostaderna gällande arbetet mot bikerkulturen på nationell nivå. Det är tur det. Det har sparat mången människas liv som sluppit fått hjärtsnörp när de verkliga siffrorna skulle ha presenterats i svart på vitt under näsan på dem!

Polisens arbete mot bikerkulturen är inget annat än bröd och skådespel åt folket

För tänk en gång. Vad har polisen åstadkommit om vi nu räknar bikerkulturen under de senaste åren? Jätterazzian i Göteborg med 300 poliser och lika många förhandsinbjudna mediarepresentanter? Ett totalt fiasko juridiskt! Uppvisningen på High Chaparral för några veckor sedan när 500 poliser patrullerade och kontrollerade bikers? Nej, det hände mindre med 1 600 bikers under tre dagar än det gör under en timme på en valfri korg i exempelvis Trosa en tisdagskväll!

Polisen har även genom att vid varje rättsförhandling där bikers är inblandade ställt till ytterligare mediaspektakel genom att medelst större polisstyrkor såväl utanför som inne i domstolsbyggnaderna samt med säkerhetsbågar och säkerhetskontroller återigen förmedlat en bild inför en okritisk mediakår om bikers farlighet under påståenden om att det föreligger hotbilder. Häri, genom mediakampanj och rättsförhandlingskampanj och spektakulära tillslag inför inbjudna mediarepresentanter, har polisen arbetat “brottsbekämpande” under de senaste åren speciellt mot bikerkulturen!

Mediakampanjer, tillslag inför media, välregisserade rättsförhandlingar med stora polistyrkor är det brottsbekämpande verksamhet? Nej, det är ju inte det vilket såväl allmänhet som politiker och press helt glömt bort. Det är teater, det är skådespel det är bröd och skådespel åt folket som det romerska riket uttrycket saken en gång i tiden. Det är som den stora Svenska regissören Ingmar Bergman fått låna ett extra liv från gudarna för att spela upp ett sista mästerverk än praktfullare än någonsin tidigare i sin karriär.

För det är inte brottsbekämpning. Det är skådespel och gör inte bikers farliga hur mycket polisen än försöker spela teater och bygga kulisser! Spela inte med i charaden. Låt inte längre polisens styra era marionettdockors trådar. Klipp trådarna och känn den fria tanken på nytt spira och begrunda skådespelet och skriv därefter en kritisk recension av det tomma och ihåliga teaterstycket och dess bristande rollprestationer, det undermåliga manuset och de papperstunna kulisserna och låt aldrig mer den dåliga pjäsen framföras!

Polisens bristande resultat beror på att de jagar spöken och inget annat!

Nej, polisen har kapitalt misslyckats att genom den särskilda satsningens extra tilldelade resurser bevisa vad de pratat om i 20 år. Att bikerklubbarna är kriminella organisationer som hotar hela samhället. Polisen har istället fått föra en kampanj genom att gång på gång ta plats i media och prata om klubbarnas brottslighet utan att media någon gång vågar fråga vad de har för konkreta bevis för saken. Polisen har engagerat kommunala politiker till att i media föra kampanj för polisens sak och argument och för att på riksdagen få upp frågor såsom västförbud trots att Svenskt domstolsväsende redan olagligförklarat sådana förbud. Författare har engagerats för att spökskriva polisens påståenden i egen person, återigen utan att kunna presentera fakta i sak – för det finns inga fakta i sak! Det är och förblir opåvisade påståenden som polisen under mer än 20 års tid aldrig lyckats belägga och orsaken står att söka i att polisen ljuger för att få större resurser! Bästa beviset för den saken är ju just det faktum att när de väl fick större resurser blev polisarbetet bevisligen ännu inneffektivare i det de löste ännu mindre antal brott!

Den fråga man gång på gång måste återkomma till därvidlag är följande: Är polisen så komplett odugliga och inkompetenta att oavsett hur lång tid det går och oavsett vilka resurser de tilldelas så kan de inte bevisa sina påståenden eller är det istället så att polisen råljugit och genom en massiv mediakampanj lyckats föra såväl media, som politiker och allmänhet bakom ljuset och att Sveriges bikerklubbar inte är några kriminella organisationer? Detta är den fråga som media snart måste ställa och förhålla sig till för det är bara ni som genom att på djupet granska fakta också kan avslöja bluffen! Och, då får ju också polisens ineffektivitet en helt annan innebörd. Polisens ineffektivitet beror då helt enkelt på att polisverksamheten är missriktad varför den kan styras om och styras upp till att i framtiden avse att bekämpa brottslighet och inte användas för att trakassera bikers och bikerklubbar!

JO utreder inte polisen för nöjes skull!

Betänk slutligen det faktum att JO för tillfället utreder fyra olika ärenden samtidigt som berör allvarliga övergrepp förövade av polisen gentemot bikerkulturen. Tre stycken drivs av Payback Sverige som juridiskt ombud och ett av Bandidos MC. När hände detta senast? Rätt svar: Aldrig! JO kan väl knappast anklagas för att utreda polisen för nöjes skull heller och då återstår bara det faktum att Polisens arbete mot bikerkulturen är rättsvidrigt och utgör olaga trakasserier, förföljelser med flera grova brott. Granska JO-ärendena med öppna men kritiska ögon och betänk om de övergrepp som polisen där anklagas för från en stor mängd vittnen samtidigt inte bevisar och är exakt vad polisen istället beskyller bikerkulturen för? Nämligen, att Polismyndigheterna utövar grov, kriminell verksamhet mot en subkulturs medlemmar? Öppna ögonen! Tänk och granska! Det är allt vi begär!

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin