Varje publicist och offentlig aktör har ett övergripande ansvar för hur han eller de presenterar ett material. Ett ansvar som gäller allt som skrivs och presenteras offentligt. Ansvaret gäller stora nyhetsdrakar såväl som webbtidningar, TV-redaktioner, enkla bloggar, författare eller frilansjournalister.

Du kan aldrig gömma dig bakom ett så kallat allmänintresse eller hänvisa till att du bara lyder order. Du har alltid ett personligt ansvar för vad du skriver eller låter publicera då allt du gör offentligt också fungerar som ett verktyg och påverkar andra i sin tur. Påverkar genom att ge läsarna en viss bestämd uppfattning eller lägger exempelvis en åsikt i en annan persons medvetande. I ansvaret ligger också att betänka vilka konsekvenser det har för de drabbade i ett specifikt sammanhang. Och, kanske viktigast av allt betänka vinklingen. För genom att låta ett reportage eller en skrivelse få den ena sidans vinkling eller den andras, för det finns alltid minst två vinklar, väljer du också sida och tar ställning för eller emot reportaget samt för eller emot aktörerna i reportaget. Detta ansvar kan man aldrig friskriva sig ifrån och det är mycket viktigt att betänka vilken sida varje enskild aktör väljer att stödja genom sina offentliga presentationer.

Exempel på god journalistik!

Idag finns en specifik artikel i Norrbottens-Kuriren. Tidningen, som tidigare varit en av två mediaaktörer som skrivit långa beljugande artiklar om en mc-klubb i Luleå varefter konkurrenten bombhotades av polisen, och innan det faktum att polisväsendet själva låg bakom bombhotet pratade vitt och brett om att de aldrig skulle vika ner sig för ett bombhot och aldrig låta sig tystas. Men, det  var just vad de gjorde. Inte ett ord kommer längre ur någonderas mun om vilket hot mot demokratin, åsikts- och yttrandefriheten som bombhotet utgjorde. Chefredaktören för NSD skrev till och med en nyårskrönika om året som gått med NSD utan att med ett enda ord beröra polisens demokratiövergrepp. Snacka om att sticka huvudet i sanden och inte låtsas om verkligheten. Selektiv demokrati kallas begreppet när demokratin bara skall skydda vissa aktörer medan andra misshagliga gärna kan drabbas av vilka övergrepp som helst.

Nåväl, tillbaka till dagens artikel. Artikeln avser personer med skulder av olika beskaffenheter runt om i Norrbotten. En sund journalistik hade självklart inriktat sig på de personer som har de största skulderna men så är icke fallet. Istället koncentrerar  Norrbottens-Kuriren  sin rapportering på ett antal personer med mc-tillhörighet varför Payback får stå för det givna exemplet i hur en god journalistik använder sig av samma material. Bilder och material kring artikeln har därför neutraliserats till sin utformning. Personerna som presenteras är de som har störst skuldbörda och bilderna kring materialet har beskurits till att omfatta personerna med störst skuldbörda. Alla uppgifter i övrigt är politiskt betingade och har ingen funktion i sammnhanget varför de också raderats och utelämnats ur materialet.

I artikeln sker en skulduppräkning koncenterad till namn och personer i olika kommuner. De personer med största skuldsummorna, de som med god journalistik som måttstock därvid borde ställas i centrum av reportaget, är följande personer:

Leif Thomas Tillberg i Luleå, 12,4 miljoner
Lars Oskar Ingemar Nilsson, Överkalix, 13,6 miljoner
Fritz Harry Andersson, Boden, 16,9 miljoner

Uppräkningen skulle kunna göras väldigt lång innan den träffar på några män med mc-tillhörighet varför varje inlägg som pekar ut någon ur mc-miljön också ofrånkomligen måste ha som enda avsikt att gå medias och polisens årenden i demonisering och stigmatisering av mc-kulturen och dess medlemmar.

Bombhotsartiklar:

Polisen går som väntat fri för systemhotande bombhot!
När polisen visar sig vara skurken eller Polisen + Media = Sant!
Bombhotet kom från polishuset enligt utredande åklagare!
Polisen bombhotade Norrländska Socialdemokraten!!!

Chefredaktörens nyårskrönika:
http://www.nsd.se/nyheter/pajala/artikel.aspx?ArticleID=5879943