”Granskande journalistik” i polisstyrda medier

Polisen aktiverar med jämna mellanrum tidningarna, antingen i Norrbotten eller i Östergötland, att köra en serie demoniserande artiklar om mc-klubbar. Tidningarna kallar då artiklarna ”granskning”?!

Granskande journalistik är ett utmärkt fenomen de ytterligt få gånger så sker i Sverige numer. Tyvärr har dock inte dessa olika tidningar, som brukar engageras till att skriva av polisrapporter eller att intervjua anonyma eller namngivna polisen tillsammans med Lasse Wierup, ens den blekaste aning om vad granskande journalistik innebär.

Vad innebär granskande journalistik?

Granskande journalistik innebär att kompetenta journalister, fristående arbetar, med att gräva fram nya fakta i ett ämne.

De går in förutsättningslöst i ett ämne, granskar om så kallade vedertagna sanningar verkligen är korrekta. De vänder på stenar, letar trådar och nystar upp dem tills de kan lägga fram en hel beviskedja som påvisar och bevisar att deras slutsatser är korrekta. Slutsatsen ska vara så starkt underbyggd att den även ska hålla för en juridisk granskning ifall någon väljer att ifrågasätta bevisen via rättsprocess.

När Granskningen är färdig ska också reportagen som presenterar saken kunna hänvisa till direkta bevis för sin sak i varje enskild bit av reportaget. Det ska finnas underlag som underbygger och stödjer sanningshalten i sak såsom oberoende forskning, fakta som ej går att ifrågasätta eller rättsfall som ger ovedersägliga bevis för de fakta som framläggs.

Använder tidningen externa experter som uttalar sig i reportagen ska även deras utsagor kunna ledas i bevis och/eller kunna referera till olika skriftliga källor såsom specifik forskning eller oberoende rapporter.

Ska reportagen äga trovärdighet måste ytterligare två kriterier uppfyllas. Reportagen måste präglas av allsidighet. Alla parter ska komma till tals i lika hög mån. Det vill säga de ska möjlighet att utveckla sin talan i sak inom lika stort medialt utrymme.

Sist men inte minst måste hela tiden kritiska frågor ställas till alla som får plats att breda ut sig i reportagen. Varje gång ett påstående som inte är självklart sant, såsom att de eller den sysslar med sådan och sådan verksamhet, också beläggas exempelvis genom att den person som uttalar sig avkrävs svar var han finner belägg i sak för dessa påståenden. Vilka källor kan han hänvisa till? Källor som ej kan ifrågasättas. Saknas sådana belägg ska givetvis obevisade påståenden inte överhuvudtaget publiceras då de skulle vara till men i och för en seriös tidning!

Östgötatidningarnas artiklar är artikelupphovet!

Varför skriver då Payback om granskande journalistik? Jo, för att ännu en gång har östgötatidningarna Corren och NT publicerat en rad artiklar om klubbmedlemmmar och bikerklubbar som i princip inte tillför någonting av nyhetsvärde och som sannerligen inte faller under granskande journalistik!

Tidningen refererar till anonyma poliskällor, någon namngiven polis samt självklart Sveriges största mc-hatare Lasse Wierup. Allsidighet? Nej, endast dessa parter får uttala sig. Ingen från bikerkulturen. Nyhetschefen på NT, Mikael Pihlblad ser ingen anledning till att Payback skulle få uttala sig???!!!

Nej, att Payback skulle få uttala sig skulle ju innebära att två olika parter faktiskt fick uttala sig. Två motstående parter som skulle kunna framlägga olika sidor för läsarna att bedöma sanningshalten i. Det står ju östgötapressen fritt (även om de pressetiska reglerna ställer krav på att alla parter ska få komma till tals och att nyheter ska skildras allsidigt..) att utesluta en part helt och hållet trots att Payback är riksorganisationen för bikers rättigheter vad gäller all form av negativ särbehandling av bikers, en negativ särbehandling det i artiklarna verkligen framgår att det handlar om. Ensidigheten i reportagen skadar ju dock tidningarnas trovärdighet väldigt mycket men med tanke på den journalistiska kvalitén i artiklarna är det kanske likgiltigt?

Komplett hyckleri att kalla gammal skåpmat för granskning!

Att samma tidningar kallar reportagen för granskning är däremot ett komplett hyckleri då artiklarna inte har med fakta att göra. Artiklarna framlägger nämligen inte fakta utan sprider blott osanna fördomar vilket för vanligt folk faktiskt är två skilda saker.

Hela artikelserien bygger helt och hållet på två saker.

1. Polisens och Wierups påståenden som inte kan underbyggas överhuvudtaget varken vad gäller vad mc-klubbar sysslar med eller någons klubbs kriminella status… De påståenden som framläggs granskas överhuvudtaget inte rörande sanningshalten. Tidningarna försöker inte heller ställa några som helt kritiska frågor kring alla påståenden som levereras i parti och minut. Slutligen efterfrågas inte några som helst källor. Det är således bara dålig och ensidig slaskjournalistik.

2. Gammal skåpmat staplas på hög och varje gång en biker begår en brottslig handling hänförs det till att vara klubbens kriminalitet? Som om tidningarna någonsin skulle beskriva polisen som en kriminell organisation bara för att enskilda polismän begår pedofilbrott, våldtäkter och kvinnomisshandel?

Nej, låt oss enas om att enskilda brott är enskildas handlingar och lära oss fakta i saken kring mc-klubbar såsom den fastslogs på sidan 32 i Brå:s rapport MC-brott 1999:6: KUT:s Kriminalunderrättelsetjänstens antagande att mc-gängen inte är brottsorganisationer utgår från följande: Det finns ingenting som tyder på att profiten av den brottslighet som medlemmarna begår tillfaller gruppen (mc-klubben).

Låt oss sluta…

Låt oss sluta att kalla polisbeställda reportageserier för granskning. Att göra så sänker värdet på journalistik överlag och nedvärderar de journalister som verkligen brinner för sin uppgift och gräver fram nya och ovedersägliga fakta kring olika saker!

Låt oss också sluta att gå polisens ärende och hjälpa dem upprätthålla en lika kostsam som resultatlös fantomjakt på ett polis- och mediaskapat bikermonster som aldrig existerat. Det skulle ju till slut tvinga polisen att börja jaga de som faktiskt begår brott istället för att trakassera bikers med ideliga kontroller eller stå och hänga utanför mc-klubbar vid olika event och olagligt registrera festbesökare.

Och då kanske äntligen polisens rekordlåga brottsuppklarningsprocent skulle stiga, medborgarna i Sverige känna trygghet och inbrott, stölder, rån m.m. faktiskt börja utredas och klaras upp. För det finns ju faktiskt de som fortfarande tycker att polisens kärnverksamhet är att klara upp, utreda och lösa brott och inte att trakassera bikers. Vad tycker ni?

Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor – Gustaf Fröding

Länk till del 1: Information till Corren och NT: Korrekta uppgifter kring Sverigemodellen;
http://www.payback.name/?p=15233