En rapport som redan vid författandet är inaktuell har idag publicerats. Den avser regeringens redovisning till riksdagen rörande användningen av hemliga tvångsmedel under 2009. Av uppenbara orsaker, polisens resursförstärkningar, kan vi utgå från att siffrorna över antalet tillstånd ökat betydligt under 2010. Jag kommenterar därför bara två enskilda stycken.

Konkreta resultat understiger 6 procent!

Sidan 12: i 6 % av fallen har resultatet av hemlig teleavlyssning lett till ett konkret resultat – att uppgifterna kunde användas som bevis i en huvudförhandling. Uppgifter om huruvida dessa 6 procent därefter medfört en fällande dom redovisas däremot inte varför vi på goda grunder kan utgå ifrån att nyttan av hemlig teleavlyssning är betydligt mindre än i sex procent av fallen.

Fällande domar är det enda mått som inte redovisas!

Sidan 19: ”Myndigheterna har i år redovisat betydelsen – nyttan – av hemliga tvångsmedel genom att ange antalet förundersökningar där tvångsmedlet på vissa specifikt angivna sätt lett utredningen framåt”. Detta är just sådana luddiga begrepp som används när man vet man inte har fog för sina påståenden men likväl vill försöka häva nyttan av ett integritetskränkande övergrepp. Frihetsberövande, husrannsakningar, använts vid förhör, avförts från utredningen, frihetsberövandet av andra personer. Ja, uppfinningsrikedomen är alltid stor när det avser att underbygga övergrepp men det finns egentligen bara ett enda adekvat mått för nyttan av användandet av hemliga tvångsmedel och det är antalet fällande domar. Och, det är också det enda måttet som inte används eller redovisas i sammanhanget! Hur kan det komma sig, tror ni?

Länk:  http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/84/98/78ccfbab.pdf

Peter Schjerva