Nästa del i Payback Sveriges artikelserie om vad forskningen uttalat ikring begreppet “kriminella mc-gäng” omfattar kultursociologen och kriminologen Joi Bay. Joi är förmodligen den mest kända personen i Norden som forskat kring men även delvis levt inom mc-kulturen. Han var tidigare verksam som kriminolog vid Köpenhamns Universitet.
Artikel 1
“Den danske kriminologen Joi Bay som vistats flera år i “bikerkretsar tyckte att medierna hade fel utgångspunkt och var ensidiga i sin granskning. – Själva beteckningen “kriminell mc-klubb” är i sig missvisande, sa han. Den är ett resultat av en felöversättning av engelska frasen “Outlaw biker gangs”, som inte betyder “kriminell”, utan “fredlös”.
– Över huvud taget går det inte att använda sig av fakta om de amerikanska förlagorna för att beskriva de skandinaviska klubbarna eftersom dessa har sin egen historia, ansåg han.
Och att definiera klubbarna som kriminella organisationer är även det felaktigt. Den typen av organisationer har en profitmotiverad kriminalitet som mc-gängen saknar, hävdade han.
– Kriminalitet är bara en del, och en underordnad sådan, i den här subkulturen. Personerna är inte kriminella på heltid. Det finns också medlemmar som är tatuerare, mc-mekaniker eller syssla med inkasso och svartjobb – bara försörjningssättet stärker deras identitet och utanförskap.
Lika fel har medierna när de rubricerar våldsamma konflikter mellan Hells Angels och Bandidos som krig om narkotikamarknaden sa Bay.- Deras konflikter bör snarare definieras som fejder, där klubbarnas anseende står på spel. Det rör sig om en långsam process, där våldet eskalerar och kulmen blir sammanstötningar med dödlig utgång.
Han poängterade att mc-klubbarna är en del i ett politiskt spel där både medier och politiker deltar, något han tyckte journalister verkade vara ointresserade av att skriva om”.
Artikel 2
Från den andra, nedan länkade artikeln citerar Payback följande uttalande från Joi:
“Den danske kriminologen Joi Bay, vid Köpenhamns universitet, anser att polisens syn på vad som driver de kriminella så kallade outlaw-klubbarna, med Hells Angels och Bandidos i spetsen, är fel. Detta leder till en felaktig taktik från polisens sida.
Hans resonemang går ut på att polisen behandlar Hells Angels som en professionell kriminell verksamhet som följer kapitalistiska principer. Om förhållandet mellan omkostnader och förtjänster minskas, exempelvis efter en polisrazzia, så förväntar polisen sig att verksamheten stängs.
Men polisens antaganden håller inte, enligt Joi Bay. Han anser att mc-gängen är en subkultur, där varken kriminaliteten i sig själv eller avkastningen i form av pengar eller makt är drivkraften för gängmedlemmarna. Drivkraften är istället värden som ära, stil, respekt och brödraskap, kombinerat med intresse för bland annat speciella motorcyklar och tatueringar.
De brott de svenska medlemmarna i Hells Angels och Bandidos är dömda för är framförallt misshandel, olaga hot, trafikbrott och fusk med tull och avgifter. Brott som vanligen förknippas med organiserad brottslighet har det funnits få bevis för. Polisen har emellertid långtgående misstankar om att medlemmar i Hells Angels och Bandidos sysslar med organiserad brottslighet – inte minst för att flera av dem driver inkassofirmor, vaktbolag och dörrvaktsverksamhet.
Men Joi Bay argumenterar att gängmedlemmarna inte startar firmor för att begå brott, utan för att utnyttja sina kvalifikationer och skapa sig ett sammanhang mellan förvärvslivet och livet som bikers”.
Knarkhandel
Polisen i Sverige anser sig också ha starka skäl att tro att outlaw-klubbarna handlar med narkotika. Antagandena bygger på utländska exempel, bland annat i Danmark och Nordamerika, där medlemmar i Hells Angels har fällts för grova narkotikabrott.
Om narkotikahandeln säger Joi Bay att, som i alla subkulturer där illegala droger används, kommer några att specialisera sig på att skaffa dessa.
Överhuvudtaget är det så att när gängmedlemmar är inblandade i brott, så är det en kriminalitet som är förbunden med deras subkultur, anser han. Våldet och morden är knutna till subkulturens ärobegrepp och symboliska territorier.
Eftersom kriminaliteten är inlemmad i subkulturen fungerar inte polisens stresstaktik, utan är snarast stärkande, enligt Joi Bay.
Pressen från polisen förstärker den kollektiva upplevelsen av att gängmedlemmarna är outlaws – utstötta och fredlösa – och bekräftar därmed deras egen myt.
Artikel 3
Joi Bay skriver även i artikeln Konflikter mellan mc-klubbar, sidan 45-74, i bikerantologin Olja, krom och manlig gemenskap, nedanstående omkring outlawbegreppet:
Sidan 46: Att vara outlaw är detsamma som att ha anseende som en ”stark” man eller klubb. Det betyder att mannen eller hans klubb är beredda att försvara sitt anseende (- även om det måste ske med metoder som är kriminaliserade i det omgivande samhället)… Att vara ”stark” syftar i detta sammanhang inte bara på fysisk styrka utan lika mycket på moralisk styrka i betydelsen sammanhållning, solidaritet, broderskap. En outlawklubb kan alltså vara ”stark” trots att den har få medlemmar eller begränsade resurser… Det viktigaste tecknet på styrka hos en biker eller hans klubb är uppträdandet. Att vara beredd att försvara sig själv, sin klubb eller klubbens anseende innebär styrka. Det betyder att styrka inte är någonting oföränderligt eller en karaktärsegenskap, utan snarare en ägodel som kan vinnas eller förloras som annan egendom.
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=404&module_instance=12
Antologin Olja, krom och manlig gemenskap, Daidalos Förlag
Relaterad artikel:
Författaren och filosofie doktor Lars Lagergren om fredlösa men aldrig laglösa outlaws!
