Analys i tre delar

Vi kommer i tre olika artiklar att genomgå, kommentera och analysera Utredningen om Skärpta Straffrättsliga åtgärder mot organiserad brottslighet som i fredags överlämnade sitt slutbetänkandet Organiserad brottslighet – förfälts- och underlåtenhetsansvar, kvalifikationsgrunder m.m. (SOU 2014:63) till Regeringen.

I den första delen koncentrerar vi oss på förslagen till de nya lagparagrafernas utformning. I den andra delen tittar vi på vad utredarna konstaterat och hur de resonerat kring definitionen av en kriminell organisation. I den tredje och sista delen kommer vi därefter att titta på lite vad en känd kriminolog uttalat kring denna formen av utredningar samt själva lägga fram vår syn på förslagen.

Vi börjar med att stapla upp utredningens huvudförslag i korthet:

Utredningens förslag i korthet

– Förstadier till allvarliga brott som är vanligt förekommande inom organiserad brottslighet ska kriminaliseras i större utsträckning än i dag. Framför allt gäller det stämpling, som till exempel kan vara en överenskommelse om att begå brott. Bland annat ska stämpling till övergrepp i rättssak, grovt och synnerligen grovt vapenbrott, grovt olaga tvång och grov utpressning kriminaliseras.

– Straffskalan för förberedelse och stämpling till brott skärps genom att det i flera fall än i dag blir möjligt att gå över den begränsning på två års fängelse som gäller enligt nuvarande lagstiftning. Strängare straff än fängelse i två år ska kunna dömas ut om en viss gärning med hänsyn till omständigheterna är särskilt allvarlig.

– Den som har ett bestämmande inflytande i en sammanslutning ska kunna dömas för underlåtenhet att hindra brott om han eller hon underlåter att hindra ett brott inom ramen för sammanslutningen. Ansvaret ska gälla sådana brott där underlåtenhet att avslöja brott i dag är straffbelagd.

– Bland annat anspelning på våldskapital och understöd av vapen eller liknande ska beaktas vid bedömningen av om vissa brott som är särskilt vanligt förekommande inom organiserad brottslighet är grova.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2015.

Polisisärt beställningsjobb – att föra upp straffskalan för brott över två års fängelse!

Vi kommer att koncentrera oss i denna artikel på de två sista förslagen då de övriga är ganska självklara vad de avser. Vi vill bara förtydliga att straffskalan för förberedelse och stämpling i princip inte har något som helst annat motiv än att ge polisen betydligt utökade möjligheter till hemlig telefonavlyssning då även försök och stämpling till brott kan medföra fängelsestraff på mer än två år enligt förslaget. Då polisens telefonavlyssning är helt utan betydelse i mer än 86 % av alla fall och samtidigt väldigt kostsam så kommer polisens resurser att i ännu högre utsträckning att använas på ett högst inneffektivt sätt och i förlängningen medföra ännu lägre brottsuppklarningsprocent!

Anspelningar på våldskapital eller vid understöd av vapen eler liknande hjälpmedel

I Brottsbalkens föreslås flera paragrafer ändras till att betraktas som grova utefter följande skrivning och kriterie:

Om brott som avses i första stycket är grovt döms för grov(t) XXXX till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våldeller hot av allvarligt slag, om gärningen har utförts med understöd av skjutvapen, sprängämne, vapenattrapp eller annat sådant hjälpmedel, om gärningsmannen har anspelat på ett våldskapital eller har visat särskild hänsynslöshet, eller om gärningen annars har varit av särskilt farlig art.

Brotten som avses är:
– Utpressning
– Våld eller hot mot tjänsteman
– Förgripelse mot tjänsteman
– Övergrepp i rättssak

Vad avser begreppet Våldskapital används inte begrepp som klädsel eller mc-väst vid något tillfälle såsom ett exempel i utredningen. Det förs dock i sedvanlig ordning tämligen omfattande resonemang om organisationer som byggt upp sitt varumärke, vålds- och skrämselkapital som kan användas för påtryckningar och otillåten påverkan. Några fakta eller statistik används överhuvudtaget inte för att påvisa sakernas förhållanden…

Underlåtenhet av  ”Ledande person” att hindra brott inom sammanslutningen

Brottsbalken 23:6 föreslås få följande framtida lydelse:

Underlåter någon att i tid anmäla eller annars avslöja en förestående eller pågående brottslig gärning, ska han eller hon i de fall det särskilt anges dömas för underlåtenhet att avslöja brottet enligt vad som är stadgat för den som medverkat endast i mindre mån till sådant brott; högre straff än fängelse i två år får dock inte dömas ut. I de fall
då det är särskilt föreskrivet ska för underlåtenhet att avslöja brott dömas även den som inte haft uppsåt till men borde ha insett att brottet var förestående eller pågående.

För underlåtenhet att hindra brott ska också, i de fall det är särskilt angivet att underlåtenhet att avslöja brott är straffbelagt, dömas den som har ett bestämmande inflytande i en sammanslutning och underlåter att hindra ett förestående eller pågående brott inom ramen för sammanslutningen.

Ansvar för underlåtenhet att avslöja eller hindra brott förutsätter
1. att gärningen har fortskridit så långt att den är straffbar, och
2. att ett ingripande kan ske utan fara för den handlande eller för någon annan och, i fall som avses i andra och tredje stycket, utan anmälan till myndighet.

Vid vilka brott är det då straffbelagt att underlåta att avslöja brott?

Lagförslaget ovan, rörande personer med ett bestämmande inflytande i en sammanslutning föreslår att det ska bli straffbelagt att underlåta att avslöja brott som är särskilt angivet. Vilka brott är då straffbelagda enligt denna skrivelse:

1. 3 kap.: mord, dråp, grov misshandel
2. 4 kap.: människorov, människohandel, olaga frihetsberövande
3. 6 kap.: våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt
mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt
koppleri
4. 8 kap.: rån, grov rån
5. 12 kap.: grov skadegörelse
6. 13 kap.: mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse,
sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage,
grovt spridande av gift eller smitta, förgöring
7. 14 kap.: penningförfalskning
8. 16 kap.: myteri
9. 18 kap.: uppror, väpnat hot mot laglig ordning
10. 19 kap.: högförräderi (även oaktsamhet), trolöshet vid förhandling
med främmande makt (även oaktsamhet), spioneri (även
oaktsamhet), grovt spioneri (även oaktsamhet) grov obehörig
befattning med hemlig uppgift (även oaktsamhet)
11. 21 kap.: rymning
12. 22 kap.: landsförräderi, landssvek (de båda sistnämnda också
oaktsamhet enligt ny lagstiftning som ännu inte trätt i kraft)
13. Specialstraffrätt: brott enligt lagen (2014:406) om straff för
folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (dvs.
underlåtenhet att avslöja de brott som ingår i rubriken), brott
enligt lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor,
terroristbrott, myteri enligt 68 § sjömanslagen (1973:282)

Kriterier för att underlåtenheten ska vara straffbar enligt Brottsbalken 23:6

1. att ett brott är ”å färde” och att gärningen har fortskridit så
långt att den är straffbar,
2. att någon som känner till brottet underlåter att avslöja det,
3. att underlåtenheten är särskilt straffbelagd (enligt gällande rätt
är underlåtenhet att avslöja brott straffbelagd i begränsad
utsträckning och uteslutande i förhållande till allvarliga eller
mycket allvarliga brott),
4. att avslöjandet varit verkningsfullt eller åtminstone att det inte
är uteslutet att ett avslöjande skulle kunna få verkan,
5. att avslöjandet kan ske utan fara för personen eller för någon
hans eller hennes närmaste, samt
6. att underlåtenheten är uppsåtlig (om inte ansvar för oaktsamhet
är särskilt föreskrivet, vilket enligt gällande rätt är fallet endast i
fråga om vissa brott mot rikets säkerhet).

Viktiga skrivningar från utredningen

En utredning är en del av förarbetet till kommande lag som därigenom kommer att ligga till grund för lagens tolkning i domstolar efter lagens införande. Därför är utredningars skrivningar av största vikt för lagens tillämpning. Därför publicerar vi härnedan för lagtolkningen de viktigaste skrivningarna i utredningen såsom vägledning.

Sidan 174: Enligt vår mening framstår det vidare som rimligt att straffansvar förutsätter att ett avslöjande, på det sätt som föreskrivs i bestämmelsen, kan ske utan fara för den underlåtande eller någon närstående. Det gäller inte minst när underlåtenheten gäller att avslöja mer avancerad organiserad brottslighet där ett avslöjande mer eller mindre regelmässigt leder till att sådan fara uppstår. Detta torde gälla oberoende av om avslöjandet kommer från personer i ledande ställning eller av andra personer med anknytning till ett kriminellt nätverk eller en kriminell gruppering. 

Sidan 177: Enligt vår mening är emellertid det fokus som lades på hindrande av brott i och för sig rimligt. Den som har ett bestämmande inflytande över vad som sker kan, även om man kanske inte kan bestraffa personen för att den inte försöker avveckla själva verksamheten, hållas ansvarig för vad som händer i varje enskilt fall, dvs. för sin underlåtenhet att se till att en viss konkret händelse inte inträffar.

Sidan 177: Det ligger i sig inget orimligt i att säga att den som har bestämmande inflytande över vad som sker i en sammanslutning och inom denna ram underlåter att t.ex. hindra att ett mord utförs eller underlåter att se till att ett parti narkotika avlägsnas från sammanslutningens lokaler har ett ansvar för vad som skett respektive för det bestående innehavet. Ett sådant ansvar tar sikte på konkreta gärningar inom ramen för en brottslig verksamhet snarare än på verksamheten som sådan.

Sidan 178: En annan möjlighet, som enligt vår mening är att föredra, är därför att mer direkt knyta det utökade ansvaret till den ifrågavarande personens position i en sammanslutning, dvs. till dennes möjlighet eller förmåga att med stöd av sin position påverka andra människors beteende. Ansvaret skulle med en sådan modell knytas till
det förhållandet att en person har en sådan ställning i en sammanslutning att han eller hon haft möjlighet att förhindra förövandet av en viss brottslig gärning. Detta kan i lagtext uttryckas så att personen ska ha haft ett bestämmande inflytande i den ifrågavarande sammanslutningen, vilket i det här sammanhanget bör förstås som
en förmåga att faktiskt hindra att gärningar utförs av underlydande personer. 

Sidan 179: Enligt denna modell skulle det alltså inte fordras att en sammanslutning är att hänföra till den organiserade brottsligheten, vilket skulle behöva styrkas i en brottmålsrättegång. Det som i stället ska bevisas är att det inom ramen för en viss sammanslutning har begåtts en konkret brottslig gärning samtidigt som det finns en person som har ett bestämmande inflytande och som därför hade kunnat hindra gärningens utförande, men som inte har gjort det.

Sidan 179: Ett underlåtenhetsansvar skulle i sådana fall kunna fungera som ett i vissa fall värdefullt komplement: det skulle vara tillräckligt att visa att personer har haft kännedom om gärningen på det sätt som uppsåtsläran förutsätter och visa att personen haft en sådan ställning att han eller hon kunnat hindra gärningen.

Sidan 180: I vissa situationer där man har en god bild av hur en brottslig verksamhet är organiserad bör bestämmelsen dock kunna ha praktisk betydelse, inte bara så att den föreskriver ansvar i fall där det annars skulle vara svårt att hålla någon ansvarig, utan också genom att den kan bidra till att ansvaret också kommer att omfatta personer med ledande ställning i en viss sammanslutning.

Sidan 181: Grundtanken är tvärtom att det förekommer situationer där ledande personer har en sådan position
att de utan användning av våld eller hot kan bestämma om ett visst brott – som enligt förslaget ska vara av mycket allvarligt slag – ska utföras eller ej. Om de i ett sådant fall inte förhindrar ett brott som de hade kunnat förhindra är det enligt vår mening rimligt att de klandras för just detta även om deras förmåga att förhindra gärningen ytterst bottnar i en position som från samhällelig synpunkt är oönskad.

Sidan 297: För att någon ska anses ha ett bestämmande inflytande fordras att denne själv har makt att besluta om vad som görs antingen inom ramen för sammanslutningen eller inom en viss del av denna, dvs. att denne har möjlighet att styra över vad andra personer i sammanslutningen gör.

Sidan 297: Den straffbara gärningen består i att en person som har ett bestämmande inflytande underlåter att hindra ett brott som begås inom ramen för sammanslutningen, dvs. i att den person som har sådant inflytande att gärningen kan hindras underlåter att utöva detta inflytande.

Sidan 297: För att man ska kunna tala om att en person har underlåtit att hindra ett visst brott måste förutsättas att personen kunnat hindra detsamma. Vid bedömningen av om detta krav är uppfyllt får man på samma sätt som man normalt gör vid bedömning av kausalitetskravet vid orsakande genom underlåtenhet bedöma om det är i hög grad sannolikt att brottet hade hindrats om personen hade agerat (se bl.a. NJA 2007 s. 369).

Sidan 298: Det relevanta brottet ska vara förövat inom ramen för sammanslutningen. Det betyder att gärningar som ligger helt utanför ramen för sammanslutningens verksamhet inte kan föranleda ansvar. Ansvarsfrihet torde i sådana fall ofta kunna motiveras också med hänvisning till bristande uppsåt. Slutligen följer av bestämmelsens utformning att den är tillämplig endast i de fall ansvar för underlåtenhet att avslöja brott är kriminaliserad. Ansvar förutsätter alltså på samma sätt som de flesta osjälvständiga brottsformer att det finns ett särskilt stadgande som anger att brottsformen är kriminaliserad i relation till ett visst brott.

Sidan 298: För det andra har undantaget för fall där ett ingripande innebär fara för den underlåtande eller någon närstående flyttats till bestämmelsens sista stycke. Undantaget har också vidgats till att gälla inte bara fara för den underlåtande eller någon denne närstående utan också fara för annan. Ansvarsfrihet bör t.ex. kunna aktualiseras om det föreligger konkreta hot om allvarliga repressalier mot någon person i gärningsmannens närhet som inte är en närstående i rättslig mening. Ansvarsfrihet bör också i vissa fall kunna aktualiseras om ett avslöjande av brottet skulle göra klart att en person inom ett kriminellt nätverk eller en kriminell gruppering spridit uppgifter om nätverket eller grupperingen och ett avslöjande därför skulle innebära fara för denne. 

Länk till utredningen:
http://www.payback.name/wp-content/uploads/orgbrott.pdf