Bakgrund

Då Payback under året 2008, i samband med ungdomskravallerna i Köpenhamn, snubblade över diverse intressanta uttalanden från Håkan Hydén, Professor i Rättssociologi vid Lunds Universitet beslöt vi att på vinst och förlust sända iväg en förfrågan till nämnda professor. Vi erhöll mycket intressanta och tankeväckande svar som i sin tur framkallade ytterligare en fördjupande intervju. 

Bakgrund till frågeställningarna:

Förföljelserna och punktmarkeringarna av bikers i Sverige visar inga tecken på att mattas av snarare verkar det som om de kommer att fortsätta trappas upp i ett allt mer accelererande tempo. Samtidigt mullrar det och knorras alltmer i bikerleden över de därigenom alltmer inskränkta levnadsbetingelser bikers tvingas uthärda. Vi förstår att du inte specifikt följt bikerfrågan och vill inte heller att du skall uttala dig om det eventuella berättigandet eller inte i själva förföljelserna. Vi önskar istället att du skissar ett scenario i vad som kan bli resultatet om utvecklingen oförtrutet fortsätter vilket ju för övrigt allt tyder på att den kommer att göra. Utanförskap, svårt/omöjligt att erhålla/behålla arbeten pga massmedial demonisering, en alltmer totalomfattande kontrollapparat med ideliga blodprov, fordonskontroller och liknande.

Exempel på frågeställningar:

Vad har lett fram till dagens situation?

Vad är de dolda, outsagda, bakomliggande motiven från samhällets sida att dagens situation kunnat uppstå?

Kan det sägas vara adekvat att, man pga de stora skillnaderna i uppfattningen om moral och heder, tala om ett kulturernas krig?

Vilket scenario kan du se framför dig?

Vilka kommer de eventuella uttrycksmedlen att bli om bikers beslutar sig för att (juridiskt) ge igen?

Hur kommer en konflikt mellan en bikerkultur och samhället att te sig?

Vilka blir konsekvenserna av en sådan konflikt?

Håkan Hydén:

Vi lever i ett övergångssamhälle mellan ett övermoget industrisamhälle och ett informationssamhälle i vardande. Det skapar historiskt sett spänningar och osäkerhet. Inom samhällsvetenskapen finns det t o m dom som talar om att vi lever i ett risksamhälle. Andra talar om ett postmodernt samhälle, som kännetecknas av att ”allt förflyktigas” (Zygmundt Bauman) och att det inte längre finns några sanningar att hålla sig till. Detta är orsakerna till dagens situation, vilket jag kan tala om länge och väl.

Konsekvensen är som sagt att spänningarna och de sociala klyftorna ökar i samhället. Det kan vi se på sånt som inkomstklyftorna och nyrikedomen. Vi ser det också i den roffarmentalitet som spritt sig från samhällets topp till dess botten.

När det gäller moral och etik, tror jag att vi länge inte har behövt att diskutera sådant. Det har varit inbyggt i det homogena och framgångsrika samhälle vi hade under 1900-talet.

Det är först nu i den brytningstid vi befinner oss i – under ett 50-tal år – som moral och etik väcks till liv. Vi måste ju omorientera oss och bygga ett nytt samhälle. Jag tror inte heller det finns anledning att tala om civilisationernas krig, som Hutchinson, även om ökade inslag i vårt land och i västerlandet generellt av muslimer och islamisk påverkan, skapar sociala spänningar.

Och så till Bikers. I den typ av övergångssamhälle som jag nämnde, vet vi att vissa grupper sluter sig och går sin egen väg. Självförsörjning, legalt och icke-legalt, blir alternativ. Sådant utmanar det etablerade samhället. Det tror jag är en minst så viktig förklaring till att man ”synar” bikers som man gör från statens sida. Denna motsättning förstärks om bikers ger igen. Men det kan ju ske på olika sätt. Att fortsatt odla sitt utanförskap kan ju vara ett sätt att protestera och även medverka till skapandet av alternativ till det existerande sättet att leva. För en sak är klar, det är den sociala dimensionen som står för dörren de närmaste 50 åren. Vi har just passerat peaken av den tekniska digitala utvecklingsskedet.

Fördjupande intervju

Intresseväckande svar, men vi ville även denna gång ha än mer uttömmande, specificerade och nedbrutna svar så jag skickade en extra omgång uppföljande frågor:

1. Till TT instämmer du i att en förklaring till Köpenhamnsupploppen är att invånarna sedan lång tid lider av ett utanförskap samt uttalar själv ”att anlägga bränder är ett av få uttrycksmedel som ungdomar kan använda för att visa sitt missnöje”. Min fråga är då: Bikers är sedan länge drabbade av samma sorts utanförskap som Köpenhamnsungdomarna och har samtidigt varit avskurna alla former av mediala uttrycksmedel för att kunna ge sitt missnöje till känna. Vilka uttrycksmedel kan du se att bikers kommer att använda sig av framöver för att visa sitt allt ökande missnöje? Konsekvenser?

Håkan Hydén:

Vet egentligen för lite om Bikers och deras agenda för att kunna svara. Uttrycksmedlen står i proportion till vilka frågor som drivs och hur pass viktiga de är för gruppen/organisationen. Jag vet t ex inte i vilken utsträckning Bikers ägnar sig åt olaglig verksamhet som en del av sin försörjning, eller om det ”bara” gäller för vissa grupper typ Hells Angels (om nu dessa gör det, vilket jag i och för sig inte har annat än tidningsuppgifter på, något man aldrig ska lita på).

2. Om jag uppfattar dig rätt menar du att det faktum att bikergruppen sluter sig och går sin egen väg och därmed utmanar det etablerade samhället, är en minst lika viktig del i och förklaring till, polisens och samhällets pågående förföljelse av bikers såsom grupp, som den utmålade brottsligheten? Är detta en riktig och korrekt iakttagelse?

Håkan Hydén:

Jo, jag menar det, även om det inte ens säkert sker medvetet från etablerade gruppers sida, utan mer som en reflex och reaktion mot det avvikande, ungefär som mobbing fungerar mellan ungdomar. Man vet inte riktigt varför, men man gör det.

3. Du ger i de tre första styckena av ditt mail en förklaring på de fyra första frågorna, avseende det moderna samhällets och vad som lett fram till dagens situation och läge. I det sista korta avsnittet går
det därefter att även här utläsa svaret både på de fyra första frågorna men också på de tre sista frågorna omsatta till att gälla specifikt bara för bikerkulturen. Är detta korrekt uppfattat?

Håkan Hydén:

Jo, det är riktigt uppfattat. Mina förklaringar ligger på en förhållandevis hög abstrakt nivå, men jag tror ändå att det är de krafter jag pekar ut som gör sig gällande.

4. Med termen ”självförsörjning” och i begreppet ”att fortsätta att odla sitt utanförskap” avser du här även en självförsörjning i meningen av en egen moral- och hederskodex? Och i att fortsätta odla sitt
utanförskap, avser du då att ur isolering och slutenhet utan influenser utifrån, fortsätt bygga en egen kultur med specifika tankesätt, moral och en unik begreppsvärld?

Håkan Hydén:

Innehåller två frågor. På den första svarar jag nej. Jag menar i det sammanhanget självförsörjning i en existentiell mening, dvs. hur man skaffar sitt uppehälle och sin försörjning. På den andra frågan svara jag ja. Odla sitt utanförskap = bygga sin egen kultur i en vid mening precis som du skriver

5. Ser du, såsom rättssociolog, någon ytterligare fara i detta ovanstående beteende? Kan då inte den extrema slutenheten och isoleringen provocera fram än mer kontroll-, övervaknings-avlyssningsåtgärder och rättsövergrepp samt eskalera motsättningarna in absurdum?

Håkan Hydén:

Jo, så är det definitivt. Det finns en fara och risk att det sker en eskalering, för att tala i militäriska termer. FRA-lagen är ju ett ’”bra” (läs dåligt) sådant exempel.