• Hemsida
  • >
  • Payback Sverige
  • >
  • ”Kriminaliseringsutredningen” fastslog i 13 olika avsnitt att mc-klubbarna inte är kriminella organisationer! Del 2/2

”Kriminaliseringsutredningen” fastslog i 13 olika avsnitt att mc-klubbarna inte är kriminella organisationer! Del 2/2

(Bild av Bikerkonstnären ”Blodlilja”)

Bakgrund

Den statliga ”Kriminaliseringsutredningen”, SOU 2000:88, med namnet “Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella m.m.” tvingades såsom en bieffekt i arbetet för att kunna ta ställning till om bland annat mc-klubbar skulle kriminaliseras, också genomgå all forskning och fakta kring mc-klubbarnas kriminella status för att kunna ta ställning till frågeställningen. Här nedan presenterar vi samtliga stycken som avsåg forskning kring mc-klubbarnas status och vilka uttalanden som gjorts fram till tidpunkten för rapportens framläggande.

I 13 olika avsnitt frias mc-klubbarna från att utgöra kriminella organisationer!

Härunder redovisar vi, utefter utredningens sidonumrering, i vilka avsnitt utefter vilka rön och slutsatser mc-klubbarna direkt fritas ifrån att vara kriminella organisationer och det sker utefter forskningsfakta från Brottsförebyggande Rådet (Brå), utsaga från Kriminologen Joi Bay samt utefter Rikskriminalens dåtida rapportutsagor.

Sidan 34: Vi har valt att undvika det inte sällan förekommande begreppet “kriminella mc-gäng”, eftersom det faktum att medlemmar i mc-gängen begår brott inte med nödvändighet innebär att klubben som sådan kan anses som en brottsorganisation”.

Sidan 37: I ännu högre grad än i den vanliga motorcykelklubben står motorcykeln i centrum i outlaw-klubbarna. Den är det mest centrala objektet i den kultur bikern tillhör och är en väsentlig del i bikerns liv och identitet. Medlemmar i Hells Angels (och även i Bandidos) får i princip köra endast Harley Davidson-motorcyklar.

Sidan 69: Outlaw MC-miljön sägs vara en kriminell sfär som bildar bas för organiserad brottslighet i Sverige. Huvuddelen av den vinstmotiverade kriminella aktiviteten i miljön förefaller dock enligt rapporten ske inom särskilda fraktioner, snarare än direkt i klubbarnas regi. Dessa fraktioner har ofta ett personligt vinstintresse och samverkar i sin brottslighet ofta med andra kriminella aktörer utanför Outlaw MC-miljön. Detta är en tendens som enligt rapporten för år 1999 har förstärkts. Det har enligt RKP (Rikskriminalpolisen) inte gått att belägga att klubbarna som sådana tar del av de vinster som genereras genom denna kriminalitet.

Sidan 77: Här skall påpekas att det av materialet inte är möjligt att avgöra i vilken mån en individ har begått de brott som han straffats för under tiden för sitt medlemskap i mc-gänget. Det är troligt att en del (okänt hur många) av brotten har begåtts innan individen blev medlem…. En stor del av de begångna brotten är av tämligen ”ordinärt” slag. Absolut flest strafförelägganden och åtalspunkter avser olika former av trafikbrott, som till exempel rattfylleribrott, fortkörning och olovlig körning (176 fall). Ofta har dessa brott begåtts i kombination med tillgrepp av fortskaffningsmedel (35 fall). Stölder är en annan stor kategori brott. Totalt 93 fall avser stöldbrott (därav åtta fall av grov stöld och två av förberedelse till grov stöld). Brå-rapporten MC-brott 1999:6

Sidan 78: Enligt BRÅ:s bedömning ger utdraget ur person- och belastningsregistret litet stöd för att mc-gängen skulle ägna sig åt organiserad brottslighet av ”klassiskt” snitt. Brott, som anses typiska för den organiserade brottsligheten (till exempel utpressning, grova narkotikabrott och bedrägerier) förekommer, men inte i så stor omfattning. Bland annat avser endast fyra fall bedrägeri, lika många utpressning och nio fall olika former av olovlig alkoholhantering. Antalet fall av narkotikabrott skulle enligt rapporten dock kunna ses som ett stöd för teorin att mc-gängen är brottsorganisationer. Antalet är stort (29 fall), men endast två fall avser grovt narkotikabrott. De flesta narkotikabrotten avser innehav eller eget bruk av narkotika… den slutsats som dras i rapporten emellertid att det inte finns belägg för att mc-gängen i sin helhet kan likställas med traditionella brottsorganisationer.

Sidan 79: Rikskriminalpolisen (RKP) utarbetar varje år för regeringens räkning en rapport om organiserad brottslighet i Sverige som sedan lämnas till EU… Vi har tagit del av de fullständiga rapporterna avseende organiserad brottslighet i Sverige under åren 1997-1999…

Sidan 80: RKP anser det dock vara mera tveksamt om den vinstmotiverade brottsligheten som förekommer i outlaw mc-miljön sker i klubbarnas regi. Mycket talar i stället för att det är fråga om organiserad brottslighet som bedrivs av fraktioner inom klubbarna, med personliga vinstmotiv och ofta i samarbete med kriminella aktörer som saknar anknytning till mc-miljön. I rapporterna för åren 1998 och 1999 sägs att detta intryck består.

Sidan 81: Som nämnts i det föregående, har det inte gått att belägga att mc-klubbarna som sådana tar del av de vinster som genereras genom den vinstmotiverade kriminalitet som medlemmarna i klubbarna ägnar sig åt. Detta kan, sägs det i 1997 års rapport, bero på bristande insyn i klubbarnas innersta kärna. En annan och enligt RKP kanske mera trovärdig förklaring är att hypotesen om organiserad brottslighet i klubbarnas regi, som framförts i olika sammanhang, åtminstone hittills och för svensk del varit felaktig. Det finns, säger man, en risk för att människans allmänna behov av förenklingar för att hantera en komplex verklighet leder till att sådana kriminella grupperingar som är lättare att identifiera på grund av att de avviker genom en speciell etnisk tillhörighet eller, som mc-gängen, genom sitt sätt att uppträda, får en högre prioritet av de brottsbekämpande myndigheterna än vad de förtjänar jämfört med andra kriminella strukturer.

Sidan 87: Efter att den statliga utredningen haft sammanträffanden med olika poliser och åklagare sammanfattades intrycken av mötena enligt följande:

“Det finns inga belägg för att brottsligheten är organiserad i den meningen att brotten skulle begås för mc-klubbarnas räkning eller på order uppifrån. Brotten begås av en eller flera medlemmar för egen räkning, ibland i samarbete med personer utanför mc-miljön”.

Sidan 89: Kriminologen Joi Bay har i en artikel i Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab, nr 3-4/98, Da organiseret kriminalitet blev indfört i Danmark uttalat följande:Från att mc-gängen tidigare mera uppfattats som ett ungdomsproblem, har den offentliga bilden av mc-gängen genom denna process successivt kommit att ändras så att det i dag tycks råda någon sorts allmän enighet om att s.k. rocker-kriminalitet är liktydig med organiserad brottslighet. Bay menar att detta är en utveckling som inte har någon förankring i verkligheten”.

Sidan 90: Det är ett faktum att medlemmar av mc-gäng har gjort sig skyldiga till narkotikabrott, beskyddarverksamhet och andra brott vars syfte i allt väsentligt är ekonomisk vinning eller profit. Denna typ av brottslighet kan dock inte förstås som ett uttryck för fenomenet mc-gäng, menar man. Mc-gängen är inga brottsorganisationer som planerar och genomför brottsliga aktiviteter i syfte att erhålla profit. Förklaringen till att det finns medlemmar som begår dylika brott, måste sökas hos just dessa individer anser man vidare. När de utför denna typ av brottslighet kan de sålunda inte anses agera som medlemmar av ett mc-gäng.

Sidan 90: Det tredje perspektiv på den s.k. mc-brottsligheten som diskuteras i BRÅ-rapporten (s. 32 ff) är ett specifikt svenskt sådant som bygger på material som finns hos Rikskriminalpolisen (jfr de i föregående avsnitt redovisade rapporterna). BRÅ:s tolkning av det materialet är att mc-gängen inte framstår som brottsorganisationer av klassiskt snitt. Däremot deltar medlemmar i mc-gängen ibland i organiserad brottslighet tillsammans med andra medlemmar eller personer utanför gängen. Antagandet att mc-gängen inte är brottsorganisationer förklaras framför allt av att det inte finns något som tyder på att profiten av den brottslighet som medlemmarna begår tillfaller gruppen

Sidan 169: “Av de i kapitel 5 redovisade uppgifterna framgår visserligen att det i hög grad är tveksamt om det finns belägg för att det här skulle röra sig om organiserad  brottslighet bedriven i mc-gängens regi”.

Källa:

SOU 2000:88, Organiserad brottslighet,hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. – straffansvarets räckvidd – “Kriminaliseringsutredningen”Del 1  Del 2  Del 3

[the_ad_placement id=”after-content”]

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin