14 aktörers uttalanden ställda mot Polisväsendets rörande biker-kriminaliteten!

I artikeln nedan ställs 14 aktörers olika uttalanden och bevis för att bikerklubbarna inte är kriminella organisationer mot den enda parten som påstår motsatsen, Sveriges polisväsende.Frågan som osökt måste ställas i sammanhanget är då: Vilken part har mest trovärdighet? De parter som stödjer sig på forskning och vetenskapliga belägg eller den part som har egna intressen i sak och ej förmår presentera ett enda konkreta bevis för sin sak?

Artikeln är på grund av ämnet väldigt långmen även mycket viktig för bikerkulturens sak då den påvisar hur många tunga aktörer som hävdar att bikerkriminaliteten dels är mycket överdriven och dels ett resultat av enskilda individers handlingar som aldrig kan härledas till klubbarna.

Stig Grundvall

Stig Grundvall, fil dr, Göteborgs Universitet. Den ende i norden och en bland blott fyra i världen som doktorerat på bikerkulturen.

I en intervju med Nättidningen Payback uttalar Grundvall bland mycket annat följande:“Forskningen hävdar samfällt, vare sig man fördömer kulturen eller inte, att det inte finns något belägg för att klubbarnas verksamhet handlar om kriminalitet”.

Grundvall resonerar även mycket initierat kring medias roll och polisens vilja att i egen sak uppförstora kriminaliteten inom miljön m.m. En intervju som i sin helhet noga bör genomläsas och bära med sig bagaget!

http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/payback-intervjuar-sveriges-enda-bikerforskare-603441

Lars Korsell, Chef för enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet på Brottförebyggande Rådet (Brå)

I en intervju för Sveriges Radio, Upplandsnytt, poängterar Brå-chefen Lars Korsell ett antal intressanta faktum som om man lägger ihop dem ger en väldigt klar bild över att Brå tar avstånd från förföljelserna mot mc-klubbarna, markerar att polisen ljuger när de målar upp en bild över att den organiserade brottsligheten ökar och att förbud mot gängemblem på krogar är ett exempel på när samhället gått för långt i sina försök att bekämpa gängkriminalitet. Och, viktigast av allt fastslår Brå-chefen mycket tydligt angående mc-klubbarna: Han tycker det är problematiskt att polis och media pratar om mc-gängskriminalitet: “Vår bild är nog den att de här mc-gängen är inte kriminella organisationer eller egentligen kriminella utan att det finns personer i gänget som är involverade i kriminalitet”.

Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4090647

Brottsförebyggande Rådet (Brå)

Brå har genom åren hållit en konsekvent linje och hävdat att mc-kriminaliteten dels är gravt överdriven och dels ett resultat av enskilda individers kriminalitet. Som bevis för det senare svarar hela rapporten MC-Brott 1999:6. Ur de övriga två nedan länkade rapporterna har jag här tänkt citera ett antal uttalanden:

Vi börjar med ett mycket intressant uttalande från Brå-rapporten 2002:7:
Sidan 42: “Denna utgångspunkt innehåller alltså den symboliska påföljden att en för brott dömd eller misstänkt individ tillskrivs en viss grupptillhörighet, att personen i fråga kategoriseras utifrån vem vederbörande är, och inte utifrån av vad han har gjort. Annorlunda uttryckt: medlemmen i en mc-klubb är inte farlig på grund av sitt brott, utan brottet visar hur farlig han är…..Genom en social kategori sker en kollektiv klassificering av individer som reducerar dem till medlemmar i en mc-klubb. När en av dessa individer begår brott beskrivs följaktligen denna brottslighet som brott av en medlem i en mc-klubb”.

Ur rapporten 2008:22 plockar jag följande citat:
Sidan 71: “Även om Brå inte gjort någon studie på senare år som tar sikte på mc-gängen utan mer kommit i kontakt med deras aktivitet genom en rad andra studier, talar mycket för att dessa grupperingars brottslighet ofta överskattas. De spelar exempelvis en roll som indrivare av skulder(Brå 2007c) och kan utföra andra uppdrag i företrädesvis byggbranschen där svart arbete sker i organiserade former (Brå 2007b) men även om samtliga personer i den kriminella mc-miljön skulle hamna i fängelse torde det inte nämnvärt påverka organiserad brottslighet i Sverige“.

Sidan 74:“Ändå är det troligen en begränsad del av organiserad brottslighet som i grunden påverkats. Det har att göra med att brottslighetens nätverksstruktur gör den särskilt motståndskraftig och därför svår att bekämpa. Det är i själva verket bristen på organisation och hierarkiska strukturer som gör den svår att motverka (Brå 2005). Om brottsligheten hade bestått av stora pyramidliknande kriminella organisationer med “medlemskap” hade de varit lättare att skada.Satsningen har haft ett begränsat fokus genom att exempelvis mcgängen eller andra namngivna gäng fått en större plats än vad deras brottslighet motiverar”.

Och slutligen väljer vi citat ur rapporten MC-Brott 1999:6:
Sidan 7: “Brottsligheten är alltså ojämnt fördelad. Detta stärker hypotesen om att de svenska mc-gängens brottslighet främst begås av vissa grupper av medlemmar och då inte i organiserad form. De åtgärder som samhället vidtar mot mc-gängen bör således, för att vara effektiva , främst riktas mot de medlemmar som begår brott i organiserad form”.

Sidan 8: “…så begås merparten av vad som brukar kallas mc-relaterad brottslighet endast av någon eller några medlemmar. Dessa mindre grupper agerar ibland tillsammans med personer utanför gängen. Enligt KUT ska mc-gängen alltså inte förstås som brottsorganisationer i traditionell mening”.

Sidan 30:” I material hos Rikskriminalpolisen i Sverige, framstår inte mc-gängen som brottsorganisationer av klassiskt snitt. Organiserad brottslighet sägs dock förekomma. Det kan till exempel handla om att grupper av medlemmar – ibland tillsammans med personer utanför gängen – ägnar sig åt illegal verksamhet. Men den grupp som ägnar sig åt organiserad brottslighet är i sådana fall inte liktydigt med mc-gänget”.

Sidan 35: “Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan. Möjligen lever mc-gängen i större utsträckning upp till denna dramatisering idag, än tidigare”.

Sidan 36: “Även om hänsyn tas till de brott för vilka det finns skäliga misstankar, ger det sammantagna utdraget ur PBR-registret inga belägg för att mc-gängen i sin helhet kan likställas med traditionella brottsorganisationer“.

Källor: Brå-rapport 2002:7,Organiserad brottslighet-lösa maskor eller fasta nätverk?
Brå-rapport 2008:22, 14 projekt mot organiserad brottslighet
Brå-rapport: MC-Brott 1999:6

Lena Melin, Kriminalunderrättelsetjänsten

Lena Melin, analytiker på den regionala kriminalunderrättelsetjänsten vid polismyndigheten i Umeå, uttalade så sent som den 15 december 2009 fölljande i Länstidningen, Östersund: Men det finns inte några kriminella mc-klubbar, det finns möjligtvis kriminella medlemmar i mcklubbarna. Kriminella individer förekommer i de flesta föreningar. Men mc-klubbmedlemmar märks ju, de är inte som en frimärksklubb eller en bridgeklubb. De är synliga på ett annat sätt”.

Källa: http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.1648795-mc-klubbs-intresse-skapar-stor-forvaning-hos-polisen

Statens Offentliga utredningar, SOU 2000:88

Såsom nästa del i Paybacks plädering för att mc-klubbarna inte är några kriminella organisationer har jag valt SOU 2000:88, “Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella m.m.

SOU 2000:88 är den ökända s.k. kriminaliseringsutredningen som förutom direktivet att utreda huruvida framförallt mc-klubbar och rasistiska organisationer skulle förbjudas också därutöver tog till sin uppgift att analysera vilken typ av brottslighet som begicks av de angivna organisationerna samt om brottsligheten var styrd av organisationerna.

Jag citerar: Sidan 34: “Vi har valt att undvika det inte sällan förekommande begreppet “kriminella mc-gäng”, eftersom det faktum att medlemmar i mc-gängen begår brott inte med nödvändighet innebär att klubben som sådan kan anses som en brottsorganisation”.

Sidan 87: “Det finns inga belägg för att brottsligheten är organiserad i den meningen att brotten skulle begås för mc-klubbarnas räkning eller på order uppifrån. Brotten begås av en eller flera medlemmar för egen räkning, ibland i samarbete med personer utanför mc-miljön”.

Sidan 89: “Från att mc-gängen tidigare mera uppfattats som ett ungdomsproblem, har den offentliga bilden av mc-gängen genom denna process successivt kommit att ändras så att det i dag tycks råda någon sorts allmän enighet om att s.k. rocker-kriminalitet är liktydig med organiserad brottslighet. Bay menar att detta är en utveckling som inte har någon förankring i verkligheten”.

Sidan 169 “Av de i kapitel 5 redovisade uppgifterna framgår visserligen att det i hög grad är tveksamt om det finns belägg för att det här skulle röra sig om organiserad  brottslighet bedriven i mc-gängens regi”.

Rikskriminalen

Rikskriminalpolisen (RKP) och Rikskriminalens underrättelsetjänst (KUT) hävdade ända fram till 2007 att mc-gängen inte var några kriminella organisationer utan att kriminaliteten inom miljön hänförde sig till enskilda medlemmar som tillsammans med personer utanför miljön begick brott. Vad hände därefter? Förmodligen tvingades de in i fållan för den gemensamma sakens skull!

Jag skall nedan redogöra för några skrivelser men då polisen i samband med att de gjorde om hemsidan också plockade bort en massa rapporter från just RKP så kan jag inte citera ur dom. Är det någon därute som har tillgång till RKP 2004, RKP 2005 a och b samt Problembild 2007 så var vänlig mejla filen till mig.

Vi börjar med att citera ur MC-Brott 1999:6, Sidan 32: “KUT:s antagande att mc-gängen inte är brottsorganisationer utgår från följande: Det finns ingenting som tyder på att profiten av den brottslighet som medlemmar begår tillfaller gruppen. I stället tycks denna delas mellan medlemmen och övriga som eventuellt har deltagit. Av övriga kan en del vara medlemmar av gänget, andra inte.”…är det generella intrycket att det är kotterier inom klubbarna som begår kriminalitet i egen regi och då ofta tillsammans med andra kriminella utanför den egentliga Outlaw MC-miljön”.

Sidan 33: “Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna     omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan”.

Vi fortsätter med att referera till SOU 2000:88: Sidan 78: “RKP anser det dock vara mera tveksamt om den vinstmotiverade brottsligheten som förekommer i outlaw mc-miljön sker i klubbarnas regi. Mycket talar i stället för att det är fråga om organiserad brottslighet som bedrivs av fraktioner inom klubbarna, med personliga vinstmotiv och ofta i samarbete med kriminella aktörer som saknar anknytning till mc-miljön”.

Sidan 79: “En annan och enligt RKP kanske mera trovärdig förklaring är att hypotesen om organiserad brottslighet i klubbarnas regi, som framförts i olika sammanhang, åtminstone hittills och för svensk del varit felaktig. Det finns, säger man, en risk för att människans allmänna behov av förenklingar för att hantera en komplex verklighet leder till att sådana kriminella grupperingar som är lättare att identifiera på grund av att de avviker genom en speciell etnisk tillhörighet eller, som mc-gängen, genom sitt sätt att uppträda, får en högre prioritet av de brottsbekämpande myndigheterna än vad de förtjänar jämfört med andra kriminella strukturer”.

Källor: MC-Brott 1999:6
http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/15/b6a1e1ee.pdf

Norsk Maffia

Boken “Norsk Maffia” är skriven av Ole Martin Kristiansen.
http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=norsk+maffia&title=norsk+maffia&fromproduct=False

En bok, som trots att den speglar densamma kultur och desamma klubbar, kommer till en diametralt motsatt slutsats än Lasse Wierup i Svensk Maffia. Nämligen att mc-klubbar är inte kriminella. Enskilda individer är det ibland.

Det är några få individer som står för brottsligheten. De kriminella handlingar som utförs av medlemmar i en-procentklubbarna är inte ófficiella klubbangelägenheter. Det finns ruttna äpplen överallt, men det kan vara att dessa klubbar har attraherat särskilt många med ett brokigt förflutet. Hursomhelst, det är inte klubben utan medlemmarna som bryter mot lagen.”
(Citat saxat ur artikeln: “Norsk Maffia”, Scanbike 2/2009)

Politidirektoratet (POD)

Såsom nästa plädering för mc-klubbarnas oskuld väljer jag att publicera två utdrag direkt ur Norska Politidirektoriatet (POD) rapport: “Tendenser i kriminaliteten- utfordringer i Norge i 2007 – 2009” och riktar samtidigt ett stort tack till ABATE Norge för informationen.

Sidan 12: “1 % MC miljøet” består av et begrenset antall medlemmer. Erfaringer viser at det er enkelte medlemmer innen klubbene som er svært aktive kriminelle, og at de samarbeider med personer utenfor klubben”.

Sidan 27: “Kriminaliteten begås i all hovedsak av uavhengige grupper eller enkeltmedlemmer, i samarbeid med nettverk utenfor klubbene”.

Leif G W Persson, polisprofessor

I nästa inlägg ikring mc-kriminaliteten väljer jag att citera ett uttalande av polisprofessorn Leif G W Persson. Citaten är hämtade ur TV-inslaget: “En polisiär kukförlängare”

“Det finns viktigare områden att satsa resurser på än den organiserade brottsligheten, anser polisprofessorn Leif GW Persson.
– Föreställningarna om de här gruppernas samhällsfarlighet och den kriminalpolitiska vikten av att satsa stora resurser på just dom, dom är inte riktigt grundade i realitet, säger han till Kriminalkanalen.

Att arbeta med organiserad brottslighet fungerar som en “polisiär kukförlängare” illustrerar polisprofessorn”

Källa: http://www.youtube.com/watch?v=99wttn6RMTM

Joi Bay

Nästa del i Paybacks artikel om olika personers eller organisationers uttalande ikring begreppet “kriminella mc-gäng” omfattar Joi Bay. Joi är  förmodligen den mest kända personen i Norden som forskat på men även delvis levt inom mc-kulturen. Han var tidigare verksam som kriminolog på Köbenhamns Universitet.

Jag saxar från den första nedan länkade artikeln:
Den danske kriminologen Joi Bay som vistats flera år i “bikerkretsar tyckte att medierna hade fel utgångspunkt och var ensidiga i sin granskning. – Själva beteckningen “kriminell mc-klubb” är i sig missvisande, sa han. Den är ett resultat av en felöversättning av engelska frasen “Outlaw biker gangs”, som inte betyder “kriminell”, utan “fredlös”.
– Över huvud taget går det inte att använda sig av fakta om de amerikanska förlagorna för att beskriva de skandinaviska klubbarna eftersom dessa har sin egen historia, ansåg han.

Och att definiera klubbarna som kriminella organisationer är även det felaktigt. Den typen av organisationer har en profitmotiverad kriminalitet som mc-gängen saknar, hävdade han.
– Kriminalitet är bara en del, och en underordnad sådan, i den här subkulturen. Personerna är inte kriminella på heltid. Det finns också medlemmar som är tatuerare, mc-mekaniker eller syssla med inkasso och svartjobb – bara försörjningssättet stärker deras identitet och utanförskap.

Lika fel har medierna när de rubricerar våldsamma konflikter mellan Hells Angels och Bandidos som krig om narkotikamarknaden sa Bay.- Deras konflikter bör snarare definieras som fejder, där klubbarnas anseende står på spel. Det rör sig om en långsam process, där våldet eskalerar och kulmen blir sammanstötningar med dödlig utgång.

Han poängterade att mc-klubbarna är en del i ett politiskt spel där både medier och politiker deltar, något han tyckte journalister verkade vara ointresserade av att skriva om”.

Från den andra, nedan länkade artikeln citerar Payback följande uttalande från Joi:
“Den danske kriminologen Joi Bay, vid Köpenhamns universitet, anser att polisens syn på vad som driver de kriminella så kallade outlaw-klubbarna, med Hells Angels och Bandidos i spetsen, är fel. Detta leder till en felaktig taktik från polisens sida.

Hans resonemang går ut på att polisen behandlar Hells Angels som en professionell kriminell verksamhet som följer kapitalistiska principer. Om förhållandet mellan omkostnader och förtjänster minskas, exempelvis efter en polisrazzia, så förväntar polisen sig att verksamheten stängs.

Men polisens antaganden håller inte, enligt Joi Bay. Han anser att mc-gängen är en subkultur, där varken kriminaliteten i sig själv eller avkastningen i form av pengar eller makt är drivkraften för gängmedlemmarna. Drivkraften är istället värden som ära, stil, respekt och brödraskap, kombinerat med intresse för bland annat speciella motorcyklar och tatueringar.

De brott de svenska medlemmarna i Hells Angels och Bandidos är dömda för är framförallt misshandel, olaga hot, trafikbrott och fusk med tull och avgifter. Brott som vanligen förknippas med organiserad brottslighet har det funnits få bevis för. Polisen har emellertid långtgående misstankar om att medlemmar i Hells Angels och Bandidos sysslar med organiserad brottslighet – inte minst för att flera av dem driver inkassofirmor, vaktbolag och dörrvaktsverksamhet.

Men Joi Bay argumenterar att gängmedlemmarna inte startar firmor för att begå brott, utan för att utnyttja sina kvalifikationer och skapa sig ett sammanhang mellan förvärvslivet och livet som bikers”.

Källor:  http://www.journalisten.se/artikel/631/tt-journalister-pa-graev-98-medierna-goer-mc-gaengen-farligare-aen-vad-de-aer
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=404&module_instance=12

Hells Angels

Hells Angels är en av de “stora klubbarna” vars s.k. organiserade brottslighet oftast dras fram och används såsom exempel och slagträ för att bevisa mc-klubbars kriminalitet. Men hur många vet egentligen att klubbens organiserade brottslighet varit föremål för prövning i bland annat Spanien, Holland,Tyskland, Belgien, Canada, Usa och Schweiz! Och, att domstolarna i samtliga fall konstaterat att Hells Angels inte är en kriminell organisation?

Detta är exempel på sådan information som aldrig kommer allmänheten till godo då den skulle kunna bevisa att bikerkulturen har rätt när de säger att det finns inga kriminella mc-klubbar! Det finns bara enstaka individer inom klubbarna som begår brottsliga handlingar vilka aldrig kan ledas tillbaka till klubbarna! Såsom är fallet i stort sett vilken förening som helst!

Tidningarnas Telegrambyrå (TT)

Ett artikelutdrag som påvisar att journalister för några år sedan hade en betydligt mer sansad och nyanserad bild av mc-klubbarna än idag. Utdraget pekar också på ett antal faktorer vi i inom bikerkulturen länge försökt få dagens journalister att förstå och arbeta utefter. Nämligen:
– Gräv själv fram fakta i målet
– Prata med folk från bägge lägren
– MC-klubbarna är inga brottsorganisationer. Enskilda medlemmar begår brott
– Polisen överdriver mc-gängens farlighet i syfte att skaffa sig större resurser

Peter Wallberg och Anders Wahlund från TT har studerat mc-gäng i både Kanada och Sverige och menade att man inte får nöja sig med att enbart ha polisen som källa.
– Snabbt såg vi att mycket av faktamaterialet som cirkulerade i pressen kom från ett fåtal poliskällor från Sverige och Kanada. Vi har försökt hitta eget material; tittat på domar, protokoll, pratat med andra journalister utomlands och med folk ur mc-kretsar, sa Peter Wallberg.

De beskrev också hur mediernas bild av mc-gängen glidit över från rumlande outlaws till rena brottssyndikat.
– En organisation som Hells Angels innehåller en del obehagliga figurer, men den är ingen renodlad kriminell organisation. Det finns det inga belägg för, tyckte Anders Wahlund och menade att man i samband med artiklar om mc-gäng borde gå djupare och diskutera vad som krävs för att beskriva en organisation som kriminell.

De tyckte också att det fanns tendenser till att polisen överdrev gängens farlighet inför medierna, för att enklare få utökade resurser i bekämpningen av gängens kriminalitet. De ställer upp med information om de här grupperna på ett sätt som inte är vanligt annars, tyckte reportrarna från TT.
– Informationen i svenska medier om mc-gängen är oftast saklig, men många artiklar ger en bild av att problemet är större än vad det egentligen är.

Källa: http://www.journalisten.se/artikel/631/tt-journalister-pa-graev-98-medierna-goer-mc-gaengen-farligare-aen-vad-de-aer

Stephen Lyng & Mitchell L. Bracey, Jr & Hunter S. Thompson

Nästa del i Paybacks mc-kriminalitetsartikel är citat ur Stephen Lyngs och Mitchell L. Bracey JR:s artikel: Den enda procenten berövas gadden. Samtliga citat utgör referat ur Hunter S. Thompsons bok: Hells Angels: A strange and terrible saga.

Sidan 110: “Hans empiriska redogörelse för myndigheternas kriminalisering av Hells Angels ger emellertid starkt stöd åt stämplingsteorin om avvikande beteende…När han försökte jämka ihop tidningsrapporterna med olika officiella dokument (som polisrapporter och utredningshandlingar) angående HA:s aktiviteter, upptäckte han ett mönster av förtäckt samarbete mellan media och brottsbekämpande instanser i konstruktionen av en officiell bild av “outlaw-bikerkonspirationen. Den historia som växer fram ur Thompsons data utgör ett klassiskt exempel på hur kulturellt motstånd kriminaliseras genom en stämplingsprocess”.

Sidan 112: “Även om Änglarnas utforskning av gränserna för den egna livsstilen förledde vissa klubbmedlemmar att begå smärre lagbrott, var de i sitt allmänna mönster av kriminella aktiviteter inte annorlunda än andra män från underklassen. Men deras subkulturella identitet och särpräglade stil gjorde dem till väl synliga måltavlor för polisiära åtgärder. Enligt Thompson utsattes Änglarna i samband med sina träffar rutinmässigt för polisens trafikkontroller, vilket ledde till åtskilliga åtal för mindre överträdelser som normalt skulle ignorerats.. Den primära effekten av denna praxis blev att brottsregister för klubbmedlemmar upprättades genom en process av selektiv lagtillämpning. Änglarna kanske inte bröt mot lagen oftare än andra motorcyklister, men de blev mycket oftare än den mera slätkammade majoriteten uppskrivna för de överträdelser de begick. Det kriminella mönster som utvecklades bland Änglarna under dessa år skapades alltså lika mycket genom den av polisen utövade sociala kontrollen som på grund av enskilda Änglars benägenhet för brott.”

Sidan 114: “Kombinationen av starkt ensidiga polisrapporter och pressens tendens till sensationsskapande resulterade i en i stor utsträckning uppdiktad bild av hotet från outlaws, vilken presenterades för en nationell läsekrets”.

Sidan 117: “Pressens kampanj för att påvisa den kriminella konspiration som bikers ansågs skyldiga till skapade jämte polisens razzior ett mönster av kriminalitet bland bikers, vilket annars inte skulle ha existerat”.

Källa: Artikeln “Den enda procenten berövas gadden: bikerstil och handeln med kulturellt motstånd”. Ur antologin: Olja, krom och manlig gemenskap, redaktör Ove Sernhede

Bok: Squaring the One Percent: Biker Style and the Selling of Cultural Resistance av Stephen Lyng and Mitchell L. Bracey JR

Bok: Hells Angels – A strange and terrible saga av Hunter S. Thompson. På svenska: Hells Angels: En hemsk och hisnande historia

Ulf Kristiansson, Sveriges mesta bikerreporter

I Nättidningen Payback nr 3/2009 presenterade sig Ulf Kristiansson såsom följer: “Jag är reporter på Helsingborgs Dagblad och kom i kontakt med biker-kulturen redan på 1980-talet. Sedan skrev jag mycket om den stora konflikten på 1990-talet mellan Hells Angels och Bandidos, vilken startade här i Helsingborg. Jag var för övrigt också den förste reporter som ifrågasatte förra riksdagsledamoten Siw Perssons så uppmärksammade kamp mot mc-gängen. (Detta gjorde att jag fick informationer om hennes agerande i andra sammanhang och mina artiklar om det ledde så småningom till att hennes politiska karriär tog slut.)”

Jag har plockat ut tre särskilt adekvata frågor och svar ur intervjun:

Anser du det vara korrekt journalistik att använda begreppet kriminella mc-gäng eller andra liknande begrepp?
Ulf Kristiansson: Jag använder inte själv det uttrycket. Dels är det ett onödigt förstärkningsord, dels tycker jag att man ska vara försiktig med att sätta etiketter på enskilda och grupper.

Anser du mc-klubbarna vara kriminella organisationer eller anser du att brottsligheten inom mc-kretsen vara ett resultat av enskilda individers kriminalitet?
Ulf Kristiansson: Min erfarenhet säger mig att mc-klubbar i grunden inte är kriminella organisationer, dess syfte är inte att begå brott. Men det finns besvärande kriminalitet bland enskilda individer i mc-klubbar. Och eftersom det i många klubbar finns en acceptans gentemot kriminella individer kan det bidra till att folk ser klubbarna som kriminella organisationer.

Vad är din uppfattning om den alltmer tilltagande hetsjakten på mc-klubbar? Anser du den vara befogad eller överdriven?
Ulf Kristiansson: Jag har en längre tid tyckt att fokuseringen på mc-klubbar varit överdriven och nu noterar jag att Brottsförebyggande rådet är av samma uppfattning.

Källa: http://www.payback.name/20093.html#Intervju

Vidare saxar jag uttalanden från Ulf Kristiansson ur artikeln: Red Devils – So What?
http://www.vk.se/Article.jsp?article=270838

Det är heller inte så att en liten grupp okända män kommit till Umeå för att ställa till ett levandes helvete för befolkningen. Enkelt uttryckt kan man säga att de som är med i Red Devils MC är de som var med i den lokala klubben tidigare.

Tyckte man att de var fähundar tidigare, så är de antagligen fortfarande fähundar. Begick medlemmar i den lokala mc-klubben brott, så gör de nog det även sedan de fått ett nytt ryggmärke. Och de som inte begick brott tidigare kommer sannolikt inte att göra det bara för att de bytt ryggmärke. Så enkelt är det.

Och något har jag lärt mig. Bland annat att inte skapa rädsla i onödan, att göra mc-gängen farligare än de är. Det som nu hänt i Umeå har sannolikt ingen praktisk betydelse för vanligt folk, men är en stor grej för mc-gänget. De är nu del i en internationell gemenskap och har fått högre status i bikerkulturen.

Den lokala klubben har bytt namn och polisen vet exakt vilka dess medlemmar är.

Svårare än så är det faktiskt inte.

Svenskt Polisväsendes belägg

Mot dessa 14 tunga aktörers belägg och uttalanden skall i rättvisans och allsidighetens namn också ställas polismyndigheternas belägg vilka utgörs av följande fyra uttalanden:

Polisen ställdes under 2010 mot väggen i Förvaltningsrätten mål nr 386-10, där jag själv var juridiskt ombud, och tvingades redovisa vilka bevis de kan förete för begreppet ”kriminella mc-gäng”. Fallet avsåg en persons rätt att inneha vapenlicens då han var medlem i en klubb som enligt polisen hade kopplingar till en specifik sfär. Polisens svar blev i Förvaltningsrätten: “Polismyndigheten har använt begreppet “kriminella mc-gäng” i målet. Begreppet har inte använts i någon särskild juridisk betydelse utan det har begagnats genom ett mer allmänt språkbruk (och användningen torde inte heller avvika från sedvanligt språkbruk)”.

När samma fall 2011 prövades i Kammarrätten, mål nr: 4450-10, försökte polismyndigheten med en ny variant: “Polismyndighetens återkallelsebeslut utgör inte något hinder för Xxx Xxxx att delta i vad myndigheten valt att kalla kriminella mc-gäng”. Återkallelsebeslutet ogillades på grund av polismyndighetens obefintliga bevis i sak för någon mc-klubbs kriminalitet!

I ett helt annat fall angående en klubbmedlems rätt att avtjäna sitt straff med fotboja bestod polisens argumentering av att personen tillhörde ”De sammanslutningar som av rikspolisen sorteras in under grov organiserad brottslighet”.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.589003-bandidosboss-slipper-inte-fangelse

Nyligen skickade jag ett Öppet brev till polisen i vilket jag frågade med vilken rätt de använder begreppet ”kriminella mc-gäng”? Svaret från Rikskriminalens underrättelsesektionen blev: Begreppet kriminella MC-gäng är även en direkt översättning av det engelska begreppet “outlaw MC-gangs” (författarens kommentar: Outlaw översätts med fredlös) vilket är det vedertagna begrepp som används av brottsbekämpande myndigheter över hela världen…De brottsbekämpande myndigheterna inklusive Rikskriminalpolisens underrättelsesektion använder sig systematiskt av begreppet kriminella MC-gäng i olika rapporter, lägesbilder etc som beskriver den organiserade brottsligheten i Sverige.

http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/rikskriminalen-svarar-payback-inklusive-paybacks-motkommentar-625990

Sammanfattningsvis

Jag har nu ingående redovisat vilka belägg och erfarenheter 14 stycken tunga aktörer har för att mc-klubbarna inte är några kriminella organisationer och mot dessa uttalanden ställt polismyndigheternas så kallade belägg för motsatsen. Det är nu upp till er att göra bedömningen av de olika parternas tyngd och trovärdighet i såväl argumentering som faktiska konkreta belägg för sin sak. Jag tackar för ordet och för ert visade intresse för ämnet.