OM Oskyldighetspresumtionen i Europakonventionen
Europakonventionen innehåller i artikel 6.2 en oskyldighetspresumtion av vikt för bikerkulturen.
I stadgan står följande: Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.
I den rättspraxis som utvecklats genom olika domslut och uttalanden från Europadomstolen så ger konventionsartikeln ett utökat skydd för bikers.
Artikeln skyddar inte bara enskilda personer och kollektiv ifrån att anklagas oskyldigt i en rättsprocess utan avser också uttalanden från myndighetspersoner, olika former av straffpåföljder, beslut och sanktioner som riktas mot nämnda grupper.
Oskyldighetspresumtionen – Karol Nowak
Vi ska härnedan citera direkt ur den huvudsakliga lagkommentaren kring artikel 6.2, Oskyldighetspresumtionen skriven av Karol Nowak.
I Karol Nowaks bok Oskyldighetspresumtionen står följande på sidan 142: Domstolens tolkning innebär således ofta att artikeln utvidgas till att även omfatta förfaranden i vilka ingen formell anklagelse för brott framförs. Det avgörande är istället vilka konsekvenser som följt av förfarandet.
Nowak påvisar således att det inte är nödvändigtvis i straffrättsliga processer utan att det är förfarandets natur som är avgörande om en person och eller förening utsätts för påföljder eller sanktioner som visar att oskyldighets-presumtionens princip om att alla är oskyldiga tills dess skuld bevisats och fastställts har åsidosatts.
Nowak fortsätter på sidan 171 med att fastställa följande: Oskyldighetspresumtionen har en större räckvidd än artikel 6 (1) som i princip är begränsad till själva rättegången.
Oskyldighetspresumtionen är å andra sidan tillämpbar på en rad förfaranden som inte har anknytning till själva rättegången.
Vidare sidan 211 som berörde fallet Heaney och McGuiness mot Storbritannien, dom 2000-12-21. Nowak fastslår efter domen att ”Garantierna i artikel 6 befanns gälla alla förfaranden från det enklaste till det mest komplicerade”.
Sidan 252: Detta bör gälla även vid handläggning av ordningsförseelser som inte är kriminaliserade. Tillämpningen av artikel 6 beror inte på vilken typ av brott som legat till grund för ett förfarande. Brottets svårighetsgrad spelar med andra ord inte någon roll för tillämpningen av artikeln. Det innebär att oskyldighetspresumtionen skall tillämpas även vid bagatellartade anklagelser.
Sidan 254: Det krävs inte heller ett formellt beslut för att den före detta tilltalade/misstänkte skall kunna anses ha lidit skada. Det är tillräckligt att det förelegat någon form av argumentation som låter påskina att domstolen uppfattar personen ifråga som skyldig. Europadomstolen tar alltså i sammanhanget hänsyn också till vilket intryck som ges angående den tilltalades skuld och då inte bara det som framkommer genom ett formellt beslut.
Sidan 288: Det krävs inte heller ett formellt beslut för att en kränkning skall ha förelegat. Det är tillräckligt att någon form av argumentation pekat på att den anklagade ansetts som skyldig. Europadomstolen konstaterade vidare att artikel 6 (2) inte endast omfattar en rättslig prövning av skuldfrågan och att Europakonventionen måste tolkas på ett sätt som innebär att rättigheterna i konventionen blir praktiskt tillämpbara och effektiva i motsats till teoretiska och illusoriska. Europadomstolen ansåg i linje härmed att oskyldighets-presumtionen kan kränkas även av offentliga myndigheter och inte endast av domstolar.(Allenet de Ribermont mot Frankrike, dom 1995-02-19)
Sidan 289: Det framgår även att oskyldighetspresumtionen kan kränkas även av andra myndigheter än av domstolar. Det medför att oskyldighetspresumtionen är en rättighet som inte endast är begränsad till det rättsliga förfarandet även om den är förknippad med det.
Följaktligen slås i fallet fast tre från varandra i princip fristående kriterier för vad som skall beaktas vid bedömningen om ett uttalande utgör ett konventionsbrott. De tre kriterierna är för det första om uttalandet kan anses föregripa domstols avgörande av skuldfrågan. För det andra om uttalandet riskerar att påverka rättens avgörande av saken och, för det tredje om den tilltalade pekats ut som skyldig i allmänhetens ögon. Nowak konstaterar i detta stycket vidare på sidan 302: Kriterierna kan i vissa fall sammanfalla. Det torde dock räcka med att ett av kriterierna är uppfyllt för att konventionsbrott ska föreligga.
Sidan 290: Rätten är emellertid begränsad för offentliga personer vars åsikt genom deras ställning kan påverka handläggningen av skuldfrågan och den misstänktes situation. Således är det inte tillåtet för myndighetspersoner att offentligt föregripa skuldfrågan. En diskussion kring frågan måste därför ske som saklig diskussion och personerna ifråga måste avhålla sig från värderande omdömen som kan sätta oskyldighetspresumtionen ur spel.
Sidan 295: Europadomstolen konstaterade att oskyldighetspresumtionen är en del av en rättvis rättegång och att den kränks om en myndighetsperson ger uttryck för en åsikt att en person anklagad för brott är skyldig innan detta bevisats enligt lag. I sammanhanget krävs det inte att tvivlen kommer till uttryck i formella beslut. Det är tillräckligt att det finns någon form av argumentation som visar att myndighetspersonen ifråga anser att den anklagade är skyldig. Gendarmeriet anklagade exempelvis en person för att vara en internationell narkotikahandlare utan att personen var fälld för sådant brott vilket ansågs strida mot Oskyldighetspresumtionen (Urfi Cetinkaya mot Turkiet).
Sidan 296: Det innebär att samma försiktighet måste iakttagas av samtliga myndighetspersoner vad gäller till exempel föregripande av skuldfrågan och inte bara av rättsväsendets aktörer.
Sidan 325-326: Oskyldighetspresumtionen skall börja tillämpas senast när en anklagelse för brott framförts. Den kan emellertid även börja tillämpas innan dess. En anklagelse för brott kan de facto ha existerat redan innan den officiellt meddelats, i dessa fall skall oskyldighetspresumtionen börja tillämpas när den misstänkte blivit påverkad av misstanken mot honom. Europadomstolen har vid avgörandet av om det föreligger en anklagelse för brott i första hand sett till det rättsliga förfarandets natur. Domstolens tolkning har således ibland inneburit att artikel 6 (2) utvidgats till att även omfatta förfaranden i vilka ingen formell anklagelse för brott framförts.
Utefter dessa konstateranden i en bok som hör till Europakonventionens doktrin såsom lagkommentar kan vi anse det klargjort att Oskyldighetspresumtionen i Europakonventionen artikel 6.2 skyddar medborgarna i Sverige ifrån att anklagas och utsättas för olika former av sanktioner och påföljder utan att fällande dom föreligger.
Är då Oskyldighetspresumtionen applicerbar på juridiska personer såsom mc-klubbar? Ja, ovanstående relaterade Europadomstolsärende, Heaney och McGuiness mot Storbritannien, dom 2000-12-21 och Quinn mot Irland, dom 2000-12-21, avsåg just förfaranden utefter medlemskap. Se även: Celik (Bozkurt) mot Turkiet där en kvinna anklagades för att hon verkat för en illegal organisation, Gutsanovi mot Bulgarien där uttalanden från åklagare och inrikesministern skapade intrycket att en person var ledare för en grupp brottslingar som förskingrat allmänna medel trots att han inte dömts för sådant brott m.fl.