Då en utredning nyligen tillsatts omkring västförbud m.m. i rättsförhandlingar och då debatten blossat upp i media väljer vi att publicera en artikel kring rättsläget kring mc-västar under rättsförhandlingar. Vi har därutöver även lagt till en förklaring till varför bikers bär västar under rättsförhandlingar och ett inlägg om hur polisens uniformer påverkar vittnen för en pågående utredning att ta till sig. Utredningen kommer att presenteras den 1 juli 2017.
Sammanfattning
En domare kan utvisa bärare av västar under vittnesförhör om han bedömer att vittnet av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av åhörares närvaro. Åhörare äger dock rätt även under dessa förutsättningar att närvara vid sakframställning och slutanförande.
En domare kan också utvisa personer som uppträder hotfullt i rättssalen, helt oaktat klädsel.
Det finns inga förutsättningar, om inte någon av ovanstående två förutsättningar föreligger, att utvisa åhörare oavsett bärande av mc-väst eller ej!
Rättsläge
Lagstiftning
Följande lagparagrafer ur rättegångsbalken är aktuella kring bärande av mc-väst i rättsförhandling.
Rättegångsbalken 5:9: Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de ordningsregler som behövs. Ordföranden får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Ordföranden får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel… Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen, får rätten besluta att han eller hon omedelbart skall häktas och kvarbli i häkte så länge sammanträdet pågår, dock inte längre än tre dagar.
Rättegångsbalken 36:18: Rätten får besluta att en part eller en åhörare inte får vara närvarande vid ett vittnesförhör
1. om det finns anledning att anta att vittnet av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av partens eller åhörarens närvaro, eller
2. om parten eller åhöraren hindrar vittnet i hans eller hennes berättelse genom att falla honom eller henne i talet eller på annat sätt.
När en vittnesberättelse enligt första stycket lämnas i en parts frånvaro, skall parten om möjligt få följa förhöret genom en ljudöverföring eller en ljud- och bildöverföring. Om detta inte kan ske, skall vittnesberättelsen återges i behövlig omfattning när parten åter är närvarande. Parten skall beredas tillfälle att ställa frågor till vittnet. Lag (2005:683).
Rättegångsbalken 37:3: Vid förhör enligt detta kapitel skall i övrigt 36 kap. 9 § andra stycket, 10 § första och tredje styckena, 13 § första stycket, 16 § samt 18 och 19 §§ tillämpas.
Vid förhör under sanningsförsäkran skall, förutom de lagrum som anges i första stycket, 36 kap. 5 och 6 §§, 8 § andra stycket samt 14och 15 §§ tillämpas.
Regeringsformen 2:1: Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad 1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor
Regeringsformen 2:5: Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften.
Regeringsformen 2:21: Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408).
JO-beslut
JO har i två olika ärenden fastslagit att blir personer utvisade utan att det föreligger sådana omstän-digheter som att ett vittne ej vågar fritt berätta sanningen på grund av åhörares närvaro eller om personer uppträder hotfullt i rättssalen så utgör det ett brott mot såväl förenings- som yttrandefriheten i Regeringsformen 2:1.1, 2:1.5.
JO-besluten som refererats till i Sammanfattningen har diarienummer: 105-1998 och 2693-2008
Utdrag ur JO-besluten
JO-beslut 105-1998
Om vi börjar med att titta på det äldsta fallet, Dnr 105-1998, så fastslår JO följande: Av protokollet från huvudförhandlingen framgår inte annat än att förhandlingen var offentlig och att ingen av de säkerhetsåtgärder som anges i lagen om säkerhets-kontroll vid domstolsförhandlingar hade vidtagits.
Att en förhandling är offentlig innebär att allmänheten har fritt tillträde till den lokal där förhandlingen hålls. Häri ligger att envar har rätt att övervara förhandlingen utan att behöva undergå identitetskontroll eller förklara varför han önskar närvara. Åhörarna kan vidare självfallet i princip vara klädda som de själva önskar.
JO fortsätter: Det finns däremot enligt min mening inte rättsligt stöd för att vid en offentlig domstols-förhandling i andra fall visa ut eller förbjuda en åhörare att komma in i rättssalen endast på den grunden att han genom sin klädsel visar att han tillhör en viss förening eller annan sammanslutning, även om denna skulle förknippas med värderingar och som står i strid med vad som är gängse i samhället. Jag vill här erinra om det skydd för yttrande- och föreningsfriheterna som ges i 2 kap. RF.
Vi citerar ytterligare stycken ur JO-beslutet: man måste kräva att vittnets känslor inför en viss eller vissa åhörare kan antas vara sådana att vittnet inte fritt berättar sanningen i deras närvaro. Härav följer också att det inte är motiverat att visa ut andra personer ur rättssalen än sådana som vittnets rädsla e.d. riktar sig emot. Det torde således i praktiken inte bli aktuellt att med stöd av denna bestämmelse ålägga t.ex. representanter för pressen att lämna rättssalen. Vad som hittills sagts avser de fall då part eller åhörare söker påverka ett vittne under en förhandling utan direkt yttre iakttagbara medel. De situationer där sådana mera påtagliga medel används faller under tillämpningsområdet för 5 kap. 9 §.
Rätten kan således i ett fall som det aktuella visa ut samtliga åhörare med anknytning till en mc-klubb under ett vittnes- eller målsägandeförhör, om dessas närvaro kan antas påverka förhörspersonen på det sätt som åsyftas i 36 kap. 18 § första stycket RB.
Rätten bör redan före förhandlingen – efter hörande av parterna – kunna besluta om en tillämpning av bestämmelsen (Fitger, Rättegångsbalken Del 3 s. 36:44). Det finns däremot inte någon laglig möjlighet för rätten att vid en offentlig domstols-förhandling visa ut eller förbjuda en åhörare att komma in i rättssalen under t.ex. sakframställning eller slutanföranden annat än om han stör ordningen.
Det finns således inte någon grund för att ta Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer till intäkt för att det skulle vara möjligt att förbjuda en medlem av en extrem motorcykelorganisation att bära en väst som visar hans föreningstillhörighet när han uppträder som åhörare vid en rättegång.
JO-beslut 2693-2008
I fall 2, Dnr: 2693-2008, fastslår JO inledningsvis följande allmänt gällande regel: Rätten får besluta att en part eller en åhörare inte får vara närvarande vid ett vittnesförhör om det finns anledning att anta att vittnet av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av partens eller åhörarens närvaro, 36 kap. 18 § första stycket 1 RB. Bestämmelsen ska tillämpas även vid förhör i bevissyfte med part eller med målsägande som inte för talan, 37 kap. 3 § första stycket RB.
JO fortsätter med att poängtera att det inte är västen utan personerna ett vittne torde frukta: Det förefaller osannolikt att det obehag som en förhörsperson känner inför att yttra sig minskas av att personer som anses ha uppträtt hotfullt, och kan tänkas ogilla innehållet i förhörspersonens utsaga, tvingas ta av sig särskilda kännetecken men ges tillfälle att stanna kvar i rättssalen.
JO avslutar sedan sitt beslut med: 5 kap. 9 § RB ger rättens ordförande en möjlighet att visa ut personer från rättssalen. Enligt min uppfattning torde det ofta vara befogat att vidta en sådan åtgärd mot den som uppträder hotfullt i rättssalen. Vidare har rätten, om det finns anledning anta att en målsägande av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av t.ex. en åhörares närvaro, möjlighet att förordna om att åhöraren inte får vara närvarande i rättssalen under förhöret, 36 kap. 18 § och 37 kap. 3 § RB.
Sammanfattningsvis är det således min uppfattning att Khennet Tallinger i den uppkomna situationen, mot bakgrund av hur han själv beskrivit den, i stället för att förbjuda de personer som genomförde hot-demonstrationen att bära vissa kläder, borde ha övervägt att vidta någon av de nyss nämnda åtgärderna.
Bikers besöker rättegångar för att visa stöd – Polisen för att??
Varför bär då mc-klubbsmedlemmar väst under rättsförhandlingar? Bikers från de flesta klubbar besöker rättegångar när brödrar och vänner står åtalade. Bikers gör så för att visa stöd, support, brödraskap, sammanhållning och lojalitet. Det är inget märkligt med det och det har inget att göra med att påverka vittnen eller målsägare eller för att få dessa att känna obehag. Bikers bär väst till vardags och en rättsförhandling är inget undantag. Det är helt enkelt bara så bikers gör och det är en självklarhet inom kulturen att på så vis visa stöd även genom bärande av förenings- eller bikerkulturgemensamma västar.
För polisen är det däremot lite annorlunda förhållande för när de bär uniform i rätten. När en ung kvinna i november månad 2012 skulle vittna mot en polis som stod åtalad för tjänstefel fylldes hela rättegångssalen av poliser (enligt media cirka 60 st). Även poliser som var i tjänst var på plats. Kvinnans advokat Marianne Andersson uttryckte sig som följer om situationen: Hon upplevde det som mycket jobbigt och kände i efterhand att hon velat få fram ändå mer. Hon tyckte att det var oerhört påfrestande att sitta där med så många poliser… självklart blev det inte lättare för kvinnan att berätta. Jag har haft mål där personer från andra tjänstemannagrupper åtalats för tjänstefel, fast då har man inte haft den totala uppslutning som vi hade här.
En annan advokat skrev följande till tidningen som rapporterade från rättegången rörande polisnärvaron: Naturligtvis påverkar detta den unga kvinnan och eventuellt andra som skall höras. Frågan är om detta är en lämplig signal från samhällets sida. Polismännens närvaro är självklart förenlig med offentlighetsprincipen men kan enligt min uppfattning starkt ifrågasättas utifrån lämplighet och yrkesroll…
Ett kommande förbud mot mc-västar och/eller kläder som visar igenkänningstecken eller support för föreningar måste i så fall tvunget även innehålla ett förbud för poliser att bära, inte bara uniformen som sådan utan även alla andra former av polisiära igenkänningstecken, för att rättssäkerheten ska kunna upprätthållas.
Poliser vittnar i de flesta rättsförhandlingar och de flesta åtalade känner med största sannolikhet osäkerhet och rädsla inför polisens närvaro i uniform.
Payback Sverige kommer självklart att lämna in ett yttrande till utredningen omkring rättsläget både kring mc-västar i rättsförhandling samt om västförbud i allmänna och offentliga lokaler.
Rättegångsbalken: https://lagen.nu/1942:740
Regeringsformen: https://lagen.nu/1974:152