Omkring Nödvärnsrätten
En ytterligare företeelse kring Husrannsakningar är den faktiska rätten att utöva nödvärn vid olaga tillslag. Att utöva nödrätt är absolut inget vi rekommenderar då konsekvenserna kan bli vådliga och mycket farliga om det utövas mot skjutglada myndigheter. Men vi informerar likväl kring under vilka omständigheter sådan rätt kan föreligga samt vad som kan bli de rättsliga konsekvenserna.
Allmänt omkring Nödvärn
Nödvärn är en ansvarsfrihetsgrund. En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
I somliga fall kan den som använt sig av uppenbart oförsvarligt våld likväl gå fri från straff. Enligt lagen ska man gå fri från ansvar ”om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig.” Detta kallas nödvärnsexcess.
Lagparagrafer kring nödvärn
Nödvärnsrätten regleras i Brottsbalken paragraferna 24:1 samt 24:4-6.
1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till nödvärn föreligger mot
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).
4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Lag (1994:458).
5 § Om någon enligt 1–4 §§ detta kapitel eller enligt 10 § polislagen (1984:387) har rätt att begå en annars straffbelagd handling, har var och en som hjälper honom samma rätt. Lag (1994:458).
6 § Om någon i fall där 1–5 §§ detta kapitel eller 10 § polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Lag (1994:458).
Utförlig beskrivning av nödvärnsrätten samt juridiska konsekvenser
Då vi på nätet funnit en beskrivning som vi inte anser vi kan kriva bättre citerar vi nedan texten med källhänvisning:
Enligt Brottbalken 24 kap 1 § har man nödvärnsrätt vid brottsligt angrepp på person eller egendom, för att ta tillbaka stulen egendom på bar gärning och när någon tränger sig in i en byggnad eller vägrar lämna en bostad. Det innebär att man för att skydda sig får begå handlingar som annars hade varit brottsliga utan att man döms för dem. Detta gäller både för att skydda sig själv och för att skydda andra.
Den första bedömningen som domstolen gör enligt Brottsbalken 24 kap 1 § är om våldet har varit uppenbart oförsvarligt, det vill säga om för mycket våld har använts. Hur mycket våld man får använda beror på situationen, man får till exempel använda mer våld för att skydda en persons liv eller hälsa än för att skydda saker som riskerar att bli förstörda. Djur ses som saker, men man får använda mer våld för att skydda ett levande djur än för att skydda döda ting. Det man ska hänsyn till då är enligt lagtexten ”angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt”. Bedömningen görs alltså utifrån hur farligt angreppet var, hur värdefullt det som skulle skyddas var och hur den aktuella situationen i övrigt såg ut. Om det är för mycket våld är det ett brott.
Det finns dock ytterligare en regel, i Brottsbalken 24 kap 6 §, som kan fria någon som har handlat i nödvärn och använt uppenbart oförsvarligt våld, alltså för mycket våld. Det är enligt lagtexten ”om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig”. Så kan det vara om personen har varit panikslagen, har varit tvungen att fatta beslut på kort tid och inte har haft några andra alternativ för att skydda sig. Det finns ingen exakt mall för hur varje person ska reagera, utan det måste göras en individuell bedömning. Om domstolen inte heller anser att omständigheterna var sådana att personen svårligen kunde besinna sig, ska han eller hon dömas för brottet.
I Brottsbalken 29 kap 3 § p 5 finns dock ytterligare en regel som säger att en handling som har begåtts i en situation som finns i Brottsbalkens 24 kap, till exempel nödvärn, kan göra att den dömde ska få ett lägre straff eller till och med slippa straffet helt.
Även om det inte har varit ett brottsligt angrepp eller om man har missuppfattat situationen så att man har trott att det var ett mycket större hot än vad det egentligen var, kan man frias enligt reglerna om nödvärn. Det kallas putativt nödvärn och situationen ska då bedömas precis som om det var en riktigt nödvärnssituation, om det kan anses att personen hade anledning att uppfatta situationen på det sättet.
Samma principer gäller vid nödsituationer enligt Brottsbalken 24 kap, 4 §. Nödsituationer innebär situationer med en stor fara, men där det inte finns något brottsligt angrepp. Det kan till exempel röra sig om en naturkatastrof, en olycka eller att man bli angripen av ett djur. Då får man använda så mycket våld att det inte är oförsvarligt. Det innebär mindre våld än vid nödvärn.
Domstolarnas bedömningar styrs av lagen och vad Högsta Domstolen har uttalat i de fall som har gått ända upp till prövning där, men i varje fall måste en bedömning göras utifrån situationen och den individ som har handlat i nödvärn. Exakt var gränsen för nödvärnsrätten går är dock en omdiskuterad fråga, som det inte går att ge något exakt svar på. Jag hoppas i alla fall att detta hjälper dig att förstå lite mer om nödvärnsrätten.
Med vänlig hälsning,
Linn Ahlvik Börjesson
Källa: http://lawline.se/answers/8709