Nättidningen Payback

MC-klubbar är klubbar och aldrig gäng! Gäng saknar struktur och organisationsform!

notgang

Media har bättrat sig alltmer under åren och använder i betydligt större utsträckning numer begreppet mc-klubbar vilket är berömvärt. Dock sätter fortfarande vissa media och alltid polisen etiketten gäng efter mc varför denna artikel vänder sig till de som ännu inte förstått den stora skillnaden mellan mc-klubbar och gatugäng alternativt olika former av nätverk.  

MC-klubbar och aldrig gäng!

MC-klubbar/bikerklubbar äger en självklar rätt att bli kallade och benämnda för vad de är – nämligen MC-klubbar eller Bikerklubbar men aldrig några gäng och inte heller några nätverk!

För MC-klubbar är inga gäng. MC-klubbar är välskötta och välorganiserade föreningar med struktur, stadgar, styrelse och valda befattningar m.m. som finansieras huvudsakligen utav sedvanliga medlemsavgifter.

MC-klubbar har således en organisationsform och struktur som helt avviker från gatugäng eller från de former som olika nätverk bedriver sin verksamhet inom. Och, mc-klubbar är organiserade på exakt samma sätt som en bridgeförening, en golfklubb eller för den delen Polisens Pistolskytteklubb. Det är ingen skillnad, det finns ingen skillnad och vi accepterar därmed inte heller att media eller polis gör någon skillnad!

Forskarstöd för skillnaden mellan mc-klubbar och gäng!

Kriminalkommissarien, sociologen och forskaren Amir Rostami uttalar följande i en artikel angående skillnaderna mellan mc-klubbar och gatugäng:

Amir Rostami använder ordet gatugäng för att beskriva grupperna av kriminella som lätt tar till vapen. De är mer löst sammansatta och mindre hierarkiska jämfört mot de traditionella mc-gängen.
– Gatugängen överlever inte utan konflikter. Det är en del av deras naturtillstånd, säger han.

Forskaren Linn Jonsson redogör vidare i sin forskarstudie Det stora nordiska mc-kriget följande på sidan 12 omkring skillnaden mellan mc-klubbar och gatu-, stadsdels- och förortsgäng: Enligt Korsell & Larsson (2010) finns två ytterligheter av organiserad brottslighet i samband med gängverksamhet. På ena sidan finns gäng som Hells Angels där broderskapet är i fokus. De är gäng som syns, hörs, uppfattas som hotfulla och bärs upp av identitet och sammanhållning. Medlemskapet manifesteras utåt genom att medlemmarna bär symboler, har särskilda tatueringar och uttrycker sig genom speciella kläder. Dessa grupper får mycket utrymme i media, hos politikerna och olika myndigheter, och har således blivit det som förknippas med organiserad brottslighet. Men grupper som dessa menar Korsell & Larsson är ovanliga inom den organiserade brottsligheten.

Istället menar de att grupper som de kallar ad hoc–grupper är vanligare i sammanhanget. Ad hoc-grupper är tvärtemot broderskapet oftast lösa, flexibla och mer eller mindre tillfälliga (Korsell & Larsson, 2010, s. 429f.). Dessa grupper vill till skillnad från broderskapet inte dra uppmärksamheten till sig utan jobbar mer diskret. De anser att för mycket uppmärksamhet är dåligt för affärerna, och drar nytta av att samhälles fokus riktas mot broderskapens gäng så att deras verksamhet kan fortgå ostört. Det som driver medlemmar i ad hoc-grupper är ekonomisk vinning. Eftersom grupperingarna är flexibla och ofta splittras och bildar nya organisationsstrukturer är det väldigt svårt för myndigheterna att upptäcka och förhindra aktiviteterna.

Författaren och filosofie doktorn Lars Lagergren skriver i artikeln Några nedslag i den svenska motorcykel-kulturens utveckling under efterkrigstiden, sidan 23-44 ingående i bikerantologin Olja, krom och manlig gemenskap följande på sidan 38-39: Överhuvudtaget växte ett tätt regelverk fram som hårt reglerade medlemmarnas beteende visavi varandra och omvärlden… Klubbarna som ingår i outlawbikerkulturen är inte några skenande horder av desperados utan ofta mycket välorganiserade klubbar med strikt hierarkisk struktur... Man är inte längre bara en motorcyklist utan en outlawbiker. Allt man gör präglas av de inofficiella lagar och normer som råder i gruppen. Vill man lämna måste man lämna den helt, för inga mellanting finns.

Vi kräver respekt och stopp för skitsnacket!

Vi kräver av media såväl som politiker, polis och myndigheter att mc-klubbar ska bli respekterade som de föreningar och klubbar de är och inte längre skällas för gäng eller hållas för att vara oorganiserade och kriminella vildar som driver verksamheter av ljusskygg natur!

Propagandaminister Joseph Goebbels uttalade inom Tredje Rikets ram att en lögn som upprepas tillräckligt många gånger blir en sanning. Och, just så är det med begreppet mc-gäng. Det är ett lika felaktigt som tyvärr vedertaget begrepp som vunnit plats i rapporter, utredningar, nyhetsinslag samt inte minst tidningsartiklar och i folks medvetande enbart och uteslutande på grund av begreppets ständiga användande av media och polis.

Precis som med rockers i Danmark har begreppet mc-gäng uppfunnits av polisen med en avsikt att verbalt förnedra, stigmatisera och kriminalisera klubbarna i myndigheters och allmänhetens ögon. Samtidigt talar polisen emot sig själv när de uttalar att mc-klubbar är strukturerade, välorganiserade och hierarkistiskt uppbyggda. Det vill säga att de har en uppbyggnad som är diametralt motsatt sådan som löst sammansatta nätverk eller gäng har.

Så därför kräver Payback å hela bikerkulturens räkning ett stopp på alla misstänkliggörande begrepp riktade mot mc-klubbar som inte har någonting med verkligheten att göra! Bikerklubbar är bikerklubbar och inget annat. Punkt och slut!

Källor:

Forskare Amir Rostami: Själva våldet är logiken

Lars Lagergren, artikeln Några nedslag i den svenska motorcykelkulturens utveckling under efterkrigstiden, sidan 23-44 ingående i bikerantologin Olja, krom och manlig gemenskap

Linn Jonsson, Det stora nordiska mc-kriget – en kvantitativ mediestudie om mc-relaterad brottslighet 1995-97, Kriminologiska Institutionen, Stockholms Universitet

Exit mobile version