Nättidningen Payback

Stäng gränserna och ta tag i problemen! Polisen har försummat förorts-, stadsdelsgäng och direkta kriminella organisationer!

Förord

Jag brukar inte kommentera eller skriva om så kallade allmänpolitiska företeelser och jag kommer fortsättningsvis inte göra så heller. Detta är ett personligt utspel i provocerande syfte.

Inlägget ska ses som ett individbaserat, provocerande försök att starta en debatt kring polisarbetets resultatlösa fokus mot bikerkulturen då en rad andra mål och fokus för polisarbetet skulle vara adekvata och betydligt mer givande för polisens resultat. Polisen bedriver idag ett medialt arbete mot bikerkulturen. Ett arbete som ej undebyggs av fakta- eller forskning. Ett arbete som aldrig kan ge avsett resultat då bikerklubbarna inte är de brottsorganisationer som polis och Lasse Wierup menar utan enligt all forskning består biekrkriminaliteten av enskilda individer som tillsammans med någon medlem eller personer helt utanför bikermiljön begår brott. Brott vars utbyte aldrig tillfaller klubbarna. Individernas gärningar är brott som fångats upp av sedvanlig polisiär linjeverksamhet varför särskilda satsningar varit, är och kommer att vara resultatlösa.

Vilka företeelser, grupper och/eller personer polisen istället borde arbeta emot är inte upp till oss att avgöra eller rikta. Det är upp till företrädesvis Brottsförebyggande Rådet, kriminologer och andra experter att titta på och utefter forskning och faktaunderlag fastställa.

De åsikter och synpunkter som uttalas i detta inlägg är personliga och delas inte nödvändigtvis av bikerkulturen som helhet och representerar inte Payback Sveriges syn eller organisationens styrelse eller enskilda styrelsemedlemmars åsikter. Bikerkulturen är ingen homogen grupp av personer. Kulturen består av en mängd starka personligheter och individer som har åsikter som spänner över hela registret i de flesta ämnen. Individerna samlas kring hojen och hojlivet som centrala företeelser men är i övrigt fria individer med skiftande åsikter.

Stäng gränserna och ta tag i problemen! Polisen har försummat förorts-, stadsdelsgäng och direkta kriminella organisationer!

Vi gör dock ett undantag vad avser förortsupploppen i Sverige då vi anser att polisens arbete mot bikerkulturen är en viktig del i upploppen.

Låt oss börja med att slå fast ett viktigt faktum så att inte den kommande textens innehåll misskrediteras eller skyms av misstänkliggörande: Det våld Sverige upplevt den senaste veckan kan aldrig ursäktas och heller aldrig accepteras! Stenkastning, bil- och skolbränder, vandalism och plundring är och kommer att förbli fullständigt oacceptabla åtgärder från vem det vara månde.

När nu det sagts kan vi gå vidare. Upploppens utlösande orsak kan definitivt sökas i den dödsskjutning som polisen gjorde sig skyldig till av en 69-årig man precis som liknande polisärt övervåld resulterat i upplopp i exempelvis franska förorter och i Los Angeles vid den mycket grova misshandeln av Rodney King. Tillsätter man därefter ett antal ingredienser i form av segregering, hög ungdomsarbetslöshet, bristande framtidstro m.m. så har man bakat ett upplopp. Så långt en enkel analys över upploppens orsak och verkan.

Nu går vi en kort stund över till att skriva om bikers för att sätta in vårt levnadssätt i ett sammanhang så artikelns senare övergripande budskap får en funktion och förklaring.

Bikers är inte Guds bäst barn

Bikers har aldrig gått ut och sagt att de är guds bästa barn. Bikers är inga korgossar, pojkscouters eller biskopsämnen. Bikers är av naturen ett segt, hårt och tufft virke förstärkt av den hårda värld vi lever i med ständiga inslag av spaning, kontroller och registreringar, razzior och husrannsakningar som led i en så kallad brottsbekämpande verksamhet från polisens sida.

Bikers kan också vara våldsamma. Ett faktum vi aldrig förnekat. Det handlar då om konflikter mellan klubbar som kan eskalera från verbala angrepp till handgripligheter och värre. Men sådana händelser, och till och med mc-krig, har alltid en orsak. Det handlar aldrig om någon kamp om marknadsandelar som polisen ofta hävdar. Det handlar om personliga konflikter mellan medlemmar i olika läger där våldshandlingar utlöser en eskalerande våldsspiral där hela klubbar med alla dess medlemmar blir inblandade i en vendetta som accelererar bortom klubbarnas kontroll. I andra fall handlar det om att enskilda bikers eller klubbar/föreningar bryter mot bikerkulturens interna regler såsom regler kring innehav av klubbhus; hoj och körkort samt prövningstider för medlemmar etc.

Bikerkonflikter drabbar dock aldrig oskyldiga. Bikers ger sig inte på personer utanför bikerkulturen vid dessa konflikter varför allmänheten inte har någonting att frukta. Bikerkonflikter är interna konflikter, sköts internt och drabbar bikers och inga andra.

Media gör skillnad på bikers och andra!

Bikers utsätts för ständiga systematiska och olaga kontroller och åsiktsregistreringar. Det skrivs dagligen artiklar i media som svartmålar bikers och därigenom hela bikerkulturen och dess medlemmar. Det gör att klimatet är hårt och gör det svårt att vara biker då allmänhet och politiker köper allt som står i tidningarna. Än värre är att medias representanter när det gäller bikers helt lagt sitt granskande, grävande och kontrollerande uppdrag åt sidan för att snällt och ordagrant återge olika polisutsagor.

Har vi fel? Betänk den snabbt uppblossande debatten kring polisens id-kontroller av mörkhyade och så kallade papperslösa. Hela etablissemanget och media var väldigt snabba att stå upp för individernas rätt att slippa integritetskränkande kontroller då kontrollerna saknade lagstöd. När polisen strax efter genomför en total kontroll och registrering av bikers i samband med en mc-fest säger polisen rakt ut att åtgärderna genomförs trots att inga som helst brottsmisstankar föreligger. Är det då någon från media som reagerar och ställer följdfrågor eller skriver en kritisk ledare eller artikel om saken? Står någon av de 161 debattörerna som skrev ett Öppet brev till stöd för de papperslösa upp för bikerkulturen i samband med denna artikel? Nej! Trots att exakt samma företeelse drabbar bikers som papperslösa är tystnaden total vid tillfället. Ingen yttrar ett kritiskt ord trots att debatten just då är intensiv. En debatt i vilken det klart och tydligt framgått att polisen inte äger rätt att varken stoppa eller kontrollera en enda person utan att brottsmisstanke föreligger! Händelsen var bara en av väldigt många men fungerar som ett tydliggörande av att bikers inte behandlas såsom andra medborgare och att debattörer och media tiger tyst när olagliga åtgärder drabbar bikers.

Se: http://www.payback.name/?p=9694 och http://www.expressen.se/kvp/polisen-bevakar-en-av-hells-angels-lokaler/

Forskning och fakta säger entydigt att bikerklubbar inte är kriminella organisationer

Bikerklubbarna är inga kriminella organisationer. Fakta och forskning talar här ett entydigt språk. Det är enskilda individer som tillsammans med någon medlem och/eller personer helt utanför bikermiljön som begår brott och profiten tillfaller aldrig klubbarna. Detta faktum har också hela tiden förespråkats av kriminologer samt av Brottsförebyggande Rådet. Brå genomförde 1999 den enda oberoende statliga utredning som företagits i ämnet, MC-brott 1999:6, som fastslog just vad vi ovan nämner. Brå har därefter med jämna mellanrum i olika utredningar fastslagit att så fortfarande är fallet. Andra teser som framförs av media, karriärhungriga politiker samt av en medeläskande poliskår saknar således helt belägg för sina motsatta påståenden och ska därför lämnas därhän då experter och forskning talar sitt eget språk och med fakta som underlag.

Rasism och patriotism

Bikervärlden är internationell och global. Det innebär att bikers i regel har kontakter över nationsgränser och världsdelar. Vi har inom vår kultur både i Sverige och utanför landets gränser kontakter med folk av alla nationaliteter, religioner och hudfärger. Inom bikerkulturen gör vi inte skillnad på personer utefter attribut som nationalitet eller hudfärg. Vi bedömer personer utefter andra kriterier såsom lojalitet, hängivenhet, övertygelse, brödraskap samt personliga karaktärsegenskaper. Allting annat är av underordnad och noll betydelse. Araber, färgade, vita, indianer, asiater och andra beteckningar saknar värde i bikerkulturen och vi har nästan alla vänner som utanför kulturen skulle kategoriseras utefter ovannämnda kriterier.

Bikers är således inte rasister! Bikers är däremot ofta utpräglade patrioter. Vi älskar vårt land. Vi älskar vår mat, kultur, natur, våra landskap samt mycket annat. Vi är stolta över vår flagga vilket syns i den vapensköld innehållande vår svenska flagga som Payback Sverige valt till såsom sin symbol. Det framgår även av våra nordiska broderorganisationer i Norge, Danmark och Finland som har samma organisationssymbol med respektive flaggor invävda i vapenskölden.

Bikers är även ivriga påhejare av våra fotbolls- och ishockeylandslag samt följer, gläds och lider med dem i mot- och medgång. Vi försvarar således vårt land och vad det står för på ett sunt och naturligt sätt utan att vara rasister.

Organisations- och strukturskillnader

Media och polis beskriver ofta bikerklubbar som gäng vilket vi aldrig kommer att acceptera samt starkt tar avstånd ifrån då det inte är med sanningen överensstämmande. Bikerklubbar är välorganiserade. De innehar klubbhus, äger struktur, håller årsmöten, har valda funktioner samt har stadgar och regler som styr upp verksamheten. Således fungerar bikerklubbar på exakt samma sätt som vilka andra former av föreningar som helst.

Gatu-, förorts-, stadsdelsgäng, politiska aktionsgrupper på höger- eller vänsterkanten och direkt uttalat kriminella organisationer fungerar på ett helt annorlunda sätt. De saknar verklig struktur. De arbetar inte utefter stadgar. De har i vissa fall enkla förhållningsregler som reglerar månadsavgifter, utträdesavgifter, uteslutningsregler och liknande. De saknar dock vanligtvis såväl klubblokaler som struktur samt håller inte formella årsmöten eller innehar stadgar eller av årsmöte valda funktioner.

De är således löst sammansatta gäng med någon form av ledare och har inte den form av struktur och organiseringsgrad alls som en bikerklubb! De kan med andra ord rättmätigt etiketteras som gäng av media och polis.

Värdegrundsskillnader

Det finns även andra stora skillnader mellan gängen och bikerklubbarna bestående i den värdegrund av moral och heder som styr de respektive verksamheterna. Vi pratar nu om förorts- och stadsdelsgäng. De handlingar som kännetecknat upploppen i Stockholmsförorterna är totalt oacceptabla! Att bränna bilar för oskyldiga personer, bränna dagis och förskolor, bränna skolor och därmed obstruera våra barns utbildning, vandalisera medborgargemensam egendom, att förhindra brandkåren visavi stenkastning att göra sitt jobb samt att på öppen gata angripa polisen med sten- och tillhyggen är handlingar som inte någon medborgare i Sverige kan ställa sig bakom. Det är gärningar som är direkt systemhotande samt hotar hela vårt land och vår demokrati om dessa individer och gäng får och kan fortsätta sin omstörtande verksamhet! De måste stoppas. Med varje medel och till varje pris!

Sluta med det mediala hyckleriet och säg som det är!

Vi måste sluta med det mediala hyckleriet. För att kunna lösa ett problem måste alla se och inse problemet innan det kan åtgärdas. Felsökning, inringning och identifiering av problemet är grundläggande för att därefter kunna åtgärda felet!

På ovanstående grund måste därför pressen sluta med medial skygglappsrapportering kring olika brott som begås i Sverige. Gör en enskild biker ett brott omskrivs det i media till att en klubb begått ett brott vanemässigt. Publiceringar av namn och bild på bikers sker ofta, vanemässigt och med jämna mellanrum samt utan att media tar någon som helst hänsyn till vilken skada bikern eller hans anhöriga därvid åsamkas.

När en invandrare begår ett brott gör media allt för att maskera personens identitet såväl som nationalitet och etnicitet. Det innebär att allmänheten förs bakom ljuset om de inte själva, på olika suspekta forum, letar fram information för att finna ut identitet och nationalitet.

Vi har ett problem i Sverige. Ett problem som direkt påvisar en avgrundsstor värdegrundskillnad emellan så kallade svenskar och invandrare. Ett problem som även är en stor del i det hat som frodas bland svenskar gentemot invandrare. För ett sådant hat finns och växer hela tiden i Sverige oavsett vad media, debattörer och politiker tror och säger. Ett hat som dessutom växer varje gång media hycklar och medvetet döljer utländska brottslingars identitet och etnicitet.

För svenskar och invandrare begår olika former av brott. En mycket stor andel av invandrarbrottsligheten utgörs av brott som direkt visar att de inte anammat svensk kultur och livsstil varför det är av yttersta vikt att medias rapportering kring olika brott är fullständig och uttömmande.

Vi har de senaste åren fått alltmer av moraliskt låga, oacceptabla och/eller helt otänkbara brott. Det sker alltfler åldringbrott, bedrägerier och rån av vår äldre befolkning. Småungar eller tonårsgrabbar och flickor rånas på mobiler och småpengar (här är säkert mörkertalet enormt). Gruppvåldtäkter där 6-8 yngre killar våldtar kvinnor eller småtjejer och överhuvudtaget en rutten och unken kvinnosyn och behandling. Stenkastning för att förhindra Räddningstjänsten ifrån att göra sitt jobb att släcka bränder. Vandalisering och bilbränder. Skottlossningar och skjutningar på gator och torg mitt ibland allmänheten. Och, ja, det är invandrare som begår dessa brott. Brott som är helt oacceptabla och inte kan tolereras i ett mänskligt samhälle och som måste upphöra här och nu! Sverige står annars inför en total uppdelning i två läger med invandrare och svenskar på var sin sida och med återkommande upplopp och gatustrider som en naturlig följd.

Om Polisens ansvar och skuld

Polisen har självklart ett väldigt stort ansvar och bär även en väldigt stor skuld för den uppkomna situationen. Polisen har genom att skjuta en person i huvudet till döds skapat den tändande gnistan för upploppen. Det är en sak men likväl inte den allvarligaste:

Polisen har genom grov försummelse under många år, i det de sett mellan fingrarna och struntat i olika gängbildningars framväxt, orsakat det samhälle Sverige idag utgör. Polisen har genom att istället fokusera på bikers som på grund av sin synlighet i samhället igenom bärande av västar och tröjor varit ett tacksamt objekt; genom bikerfokuseringen och med ständigt upprepade lögner om klubbarnas påstådda kriminella verksamhet, medvetet skapat ett mediadrev. Ett mediedrev som i sin tur förmått regering och riksdag att skänka medel och personal till en alltmer upptrappad fantomjakt med gravt integritetskränkande inslag mot mer eller mindre alla medlemmar i bikerkulturen.

Polisens särskilda satsning mot grov, organiserad brottslighet (GOB) har år efter visat sig vara ett kapitalt fiasko då den fokuserat på fel mål. Bikers begår visst brott men de gör det i enskild regi varför den brottsligheten också fångas upp i sedvanlig polisär linjeverksamhet. GOB-satsningen har därför visat sig inte ge något som helst mervärde vad avser bikers.

Under tiden har förorts-, gatu-, och stadsdelsgäng samt uppgivet kriminella organisationer och politiska aktiviströrelser i all tysthet kunnat bygga sina verksamheter fria från polisiär övervakning, spaning och underrättelsearbete för att vara där de är idag. Klart system- och demokratihotande rörelser och gäng! Ett faktum som även Maria Wallin, sociolog och civil analytiker vid länskriminalen i Västra Götaland, konstaterar i det hon säger: Stadsdelsgängen i Göteborg är ett större samhällsproblem än Hells Angels och Bandidos. Uttalandet berör gängbildningar lokalt i Göteborg men kan utefter den uppkomna situationen i Stockholmsförorterna direkt appliceras på upploppens aktörer.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1684413–stadsdelsgangen-varre-problem-an-mc-gangen-

Det är dags för regering och riksdag att ta sitt ansvar

Det är nu hög tid för regering och riksdag att ta sitt fulla ansvar för den uppkomna situationen och rikta polisverksamheten mot verkliga och konkreta måltavlor:

Styr upp polisen och rikta den mot den verkliga och adekvata brottslighet som utövas i de gängkonstellationer och nätverksarter vi tidigare specificerat. Polisen får ett betydligt svårare arbete då dessa konstellationer bara undantagsvis visar sin tillhörighet. Det kommer av polisen att krävas betydligt mer spaning och underrättelsearbete därvid då medlemmar såväl som ledarfigurer inte är lika enkla att identifiera som bikers och det blir än svårare att hålla reda på sådana lättflyktiga medlemmarna som har en tendens att hoppa mellan konstellationerna med korta intervaller. Men, det är ett jobb som är polisens uppgift och som polisen måste tvingas utföra då vi måste stoppa det vansinne som annars hotar att förstöra hela vår nation!

Ett sådant riktat polisarbete skulle snabbt ge konkreta resultat. De miljarder polisen idag förslösar på närmast resultatlös övervaknings-, spaning – och underrättelse-, samt kontrollarbete mot bikers skulle snabbt kunna överföras och sättas in mot dessa konstellationers verkliga och konkreta brottslighet varvid polisens uppklarningsprocent i ett slag skulle öka väsentligt och kritiken mot polisen från experter, forskare och kriminologer därvid minska.

Upploppen är resultatet av en kapitalt misslyckad svensk invandringspolitik!

Oavsett det faktum att vi kraftigt fördömer och tar avstånd från den terror och de handlingar som upploppet i Stockholmsförorterna genererat måste vi också samtidigt sätta in händelserna i ett sammanhang och dra långtgående slutsatser. Förortsupplopp har hänt förr i Sverige. Det är inget nytt men har denna gång haft ett våldsammare, bredare och längre anslag och förlopp.

Införlivandet av invandrare samt andra och tredje generationens invandrare har totalt misslyckats i Sverige. Invandrarna förpassas till en sorts betongförortsläger där de framlever närmast helt isolerade från svenskar och vad som kan kallas den svenska formen av liv och anpassar sig eller införlivas heller aldrig i det svenska samhället. Förorterna har blivit allmer isolerade öar där invånarna endast umgås med varandra och aldrig tillägnar sig ett spår av svensk kultur och det görs inga eller få försök att förändra detta faktum eller införliva personerna i det svenska samhället.

Vi. Sverige, har arbetat för och tillåtit en mängd isolerade öar, parallella samhällen, att bildas och framväxa inom det svenska samhället innehållande personer som inte känner samhörighet med det omgivande samhället eller ens vill ta del av eller vara en del av Sverige. De har sitt eget samhälle och liv. De känner ingen tillhörighet till Sverige. De struntar blankt i landets lagar.

Vi har således fullständigt misslyckats med att assimilera och införliva invandrare av första, andra och tredje generationen och i upploppen ser vi nu det konkreta resultatet av en havererad och kapitalt misslyckad invandringspolitik.

Bikerkulturen har en unik position i och med dess internationalisering och globalisering!

Bikerkulturen har på grund av att bikervärlden utgör en global och internationell kultur och rörelse med bikers från hela världen oavsett hudfärg, religionstillhörighet eller nationalitet en unik position som gör att ingen aktör med någon trovärdighet kan anklaga bikers för att vara rasister. Vi umgås över alla ras- och nationsgränser med varandra och vi bedömer varandra utefter var och ens personliga kvalifikationer och aldrig utefter etnicitet och liknande. Vi kan inte heller beskyllas för samverkan med rasistiska partier då vi heller inget har till övers för exempelvis Sverigedemokraterna som står för och bedriver en övergripande intolerant politik. Partiet har ju ett rättspolitiskt program som skulle skicka Sverige tillbaka till diktaturstadiet á la tredje riket eller övervakningssamhället á la forna Sovjetunionen eller Stasi-Tyskland vilket vi också tidigare beskrivit och tagit klar ställning emot: http://www.payback.name/?p=8825

Vi måste införa ett totalstopp för invandringen!

Med det sagt uttalar vi följande: Sverige måste här och nu stänga gränserna för all invandring utifrån! Vi kan inte fortsätta med att ta in personer som vi inte kan ta hand om och inte kan göra till en del av det svenska samhället.

Hur länge ska vi stänga gränserna? Det är en fråga som inte kan besvaras med ett bestämt årtal. Det enda svaret är: Så länge det behövs! Tar det fem år, fine. Tar det femtio år så får det helt enkelt ta femtio år. Det är inte svårare än så. Vi löser problemet och tar därefter en titt på hur vi går vidare därifrån. Och, vi struntar kapitalt i omvärldens krav och påtryckningar om internationell solidaritet för asylsökande.

Sverige tillhör dess invånare. Vi är en självständig enhet. Vi gör som vi bedömer bäst. Behöver vi stänga gränserna är det vårt beslut och det ska och har omvärlden att respektera. För att lösa interna problem krävs stake och ledare som kan stå upp för vår nations intresse och hävda vår rätt att själv bestämma över nationella angelägenheter och därmed basta! Har vi idag inte sådana får vi avsätta de vi har och välja nya som vågar ta tag i känsliga problem och stå raka i motvinden!

Vi måste arbeta med personer som redan är här och se till att dessa blir en del av Sverige och inte bildar eller framlever i alternativa samhällen med en helt avvikande syn på rätt och fel. Vi kan inte längre ha uppdelade bostadsområden med höga tvåsiffriga tal då sådana områden utgör grogrunder för upplopp, våld, samhällsterror och antidemokratiska handlingar och värderingar.

De invandrade måste erbjudas jobb även erbjudas jobb (liksom alla andra svenska medborgare måste förses med arbeten då arbetslöshet är en stor och viktig faktor i social utslagning). De måste i samband med svenskundervisning erhålla obligatorisk utbildning i nationell moral och värdegrund. De måste lära sig tala, läsa och förstå svenska samt erhålla grundläggande matematisk utbildning. (Här måste Sverige skärpa upp. Vi kan helt enkelt inte ha människor, svenska barn såväl som invandares, som lämnar grundskolan utan att ha lärt sig läsa, skriva och räkna längre. Vi kan inte ha en lärarkår som inte förmår lära våra barn ens de mest basala kunskaper).

Med andra ord: Vi måste ge de invandrade verktyg att kunna leva i Sverige och fungera i ett svenskt samhälle! Inget märkligt. Inget svårt och inget annat än vad vilken människa som helst i vilket land som helst de flyttar till, måste vara beredda att skaffa sig och göra. Sunt förnuft och aldrig rasism!

Texten står fritt att publicera i sin helhet med källhänvisning:
http://www.payback.name/?p=10740

Exit mobile version