Bakgrund
Paybacks nyvalda ordförande Bobo Dahlén Vestlund höll under lördagens samnordiska run ett offentligt brandtal på Vattentorget i Växjö inför rundeltagande bikers och allmänhet. Bobos tal byggde på nedanstående text som framfördes i en förkortad version under lördagen.
Vi har fått nog! Vi accepterar inte mer myndighetstrakasserier!
Kriminaliseringen av bikers steg för steg!
Bikerförföljelserna i Sverige inleddes på allvar 1989 när dåvarande rikspolischefen Björn Eriksson i TV-programmet 20.00 fick komma till tals och inleda “bikerjakten”.
Programledaren frågade i programmet rikspolischefen följande: Bland de här medlemmarna i Dirty Dräggels MC finns det inga som åkt fast för någonting. Det finns inga domar emot dom alls. Ändå talar man om att förbjuda dom?
Rikspolischefen Björn Eriksson replikerar med: Det är på det sättet att kulturer av det här slaget har lite utav trettiotalskulturer i sig. De kräver ofta två saker. Det ena är att man begår kriminalitet så man inte kan bryta sig ur gängen. Å det andra är att låta sig förödmjukas i olika former. Det här sättet skapar en falsk grupplojalitet. Det är det som är det stötande och gör de så jobbigt för oss att komma in. För de är väldigt, väldigt slutna.
Med andra ord så hade rikspolischefen inte ett dugg att referera till när han talade inför miljoner tittare. Historien har även visat att Eriksson har direkt fel i det att medlemmar inte kan lämna klubbarna vilket var Erikssons enda argument. Många medlemmar har kommit och gått sedan 1989 varför Erikssons argument helt enkelt inte håller. Det var lögn då och det är lögn idag!
Vi kan således slå fast: Polisen kriminaliserade mc-klubbarna offentligt innan en enda medlem ens begått någon brottslig handling! Det faktum i sig visar att polisen skapade en masshysteri kring mc-klubbar som saknar all form av verklighetsförankring och som inte har något som helst samband med kriminalitet att göra utan endast bygger på polisens önskan att på sagolika skäl erhålla mer pengar och ökade resurser att bekämpa ett chimärt och helt igenom polisskapat bikermonster som inte då och inte heller idag existerar!
1995 beslöt vidare Rikspolischefen att en kartläggning av alla mc-klubbar som kunde tänkas ansluta sig till Hells Angels MC skulle genomföras. Kartläggningen resulterade i en tvåsidiga rapport där inga källhänvisningar överhuvud-taget förekommer som kan ge underlag för de olika siffrornas korrekthet och inga andra tabeller, diagram eller fakta som stöder rapportens skrivningar hänvisas till. Med andra ord är rapporten helt och hållet byggd på ounderbyggda påståenden och inget annat. Den har således inget som helst värde varken fakta- eller forskningsmässigt då den ej belägger ett enda påstående!
Författaren, journalisten och antropologen Carpentier följande fastslog följande kring rapporten i sin bok ”Live To Ride”: I detta dokument som legat till grund för bland annat en riksdagsmotion och åtskilliga mediainslag, är de flesta faktauppgifter falska. Med syfte att smutskasta.
Bland annat hävdar underrättelsetjänsten till exempel att 40 % av HA:s medlemmar i Djurslöv (vid den tidpunkten) saknade körkort. En mycket lätt kontroll, som jag själv gjorde när “rapporten” kom, visade att samtliga HA-medlemmar bevisligen innehade giltiga körkort. Etcetera. Något som ingen tidning parentetiskt brydde sig om att kontrollera… polisens “rapport” rymmer en djupt allvarlig dimension. För när den svenska demokratins rättsvårdande myndigheter medvetet sprider falska uppgifter till media, för att möjligtvis nå egna uppenbara syften – har vi passerat gränsen för det anständiga.
Icke desto mindre kom dock rapporten att användas som ett slagträ mot mc-klubbarna i flera år framöver i debatter och riksdagsmotioner och är därför en viktig och aktiv del i kartläggningen ikring hur bikerdemoniseringen uppstod.
Nästan samtidigt författade riksdagsledamoten Siv Persson en riksdagsmotion där hon förslog en rad åtgärder mot bikerklubbarna. I motionen stödde sig hon på två saker. Dels en rapport från Europol rörande mc-miljön som påstods bevisa att “Hells Angels MC var världens farligaste kriminella organisation”. Det var bara den lilla pinsamma saken att vid senare efterforskning av dokumentet visade det sig att rapporten aldrig ens existerat. En riksdagsledmot beslagtogs således med att råljuga och hitta på en rapport!
I motionen beskyllde Siw Persson även Hells Angels MC:s medlemmar för att vara skyldiga till en hel rad övergrepp i rättssak och/eller våld och hot mot tjänsteman. Hon presenterade en stor mängd siffror utan att hänvisa till var siffrorna kommer ifrån. Hon påstod att HA-medlemmar under tre år gjort sig skyldiga till 224 övergrepp i rättssak samt inte mindre än 5 939 gånger brukat våld mot tjänsteman vilket innebar att varje medlem skulle dömts 178 gånger under samma år för ett brott som ger fängelse i normalfallet… Mycket entydigt och för varje tänkande människa en solklar lögn som dock inte genomskådades av vare sig media eller politiker och därmed istället för att framstå som lögn användes i mediadebatten länge framöver som en helt orimlig sanning riktad mot mc-klubbarna!
Det blir dock värre! Lögnen är större än så då Siw Perssons statistik grundar sig på 10 st medlemmar i HA under 1991-1993. Den enda jämförbara statistiken som finns i sammanhanget avser istället 112 medlemmar i Hells Angels MC, Bandidos MC och Outlaws! Så även jämförbara siffror som kunde hämtas från en senare rapport från Sveriges Radio är kraftigt uppförstorade då även de korrekta 6 respektive 35 brott avser en vida större grupp under en betydligt längre tidsperiod, 13 år istället för 3 år och 112 personer istället för 10 st.
Med direkta lögner och påhittad statistik kan vi konstatera kriminaliserades mc-klubbar på ett sätt som gör att media, politiker och allmänhet än idag tror på dessa lögner. För inte kan väl poliser och riksdagspolitiker stå och råljuga folket och beslutsfattare rakt i ansiktet, eller? Jodå, det är just det de kan och de skäms inte ens…
Fakta – och Forskning
1999 presenterades en rapport från Brottsförebyggande Rådet, MC-brott 1999:6, som hade för avsikt att göra en kunskapsöversikt över fenomenet MC-gäng. Rapporten fokuserade på att anlysera vilken typ av problem som mc-gängen utgör för samhället och rättsväsendet. Rapportförfattaren genomgick allt material som fanns hos Rikskriminalen och kom till slutsatsen att mc-klubbarna inte är några kriminella organisationer utan att enskilda medlemmar tillsammans med personer utanför bikerkulturen begår brott. Brott som aldrig planerats av mc-klubbarna samt att klubbarna inte heller får del av brottsutbytet. Rapporten uppmärksammades knappast alls då den hade kommit till en för samhället oönskad slutsats. Och idag går rapporten inte ens att återfinna varken på internet eller via BRÅ… Payback har publicerat rapporten efter att ha betalt för att få kopierat en arkivkopia från Kungliga Biblioteket men rapporten kan inte återfinnas på något annat ställe än via Payback! Rapporten har således gömts undan och censurerats.
Hetsen fortsatte efter rapporten oavbrutet mot bikerklubbarna.Samma år som Brå-rapporten publicerades beslutades även att genomföra en utredning om bikerklubbarna kunde kriminaliseras.
Efter två år kom utredningen fram till närmast exakt samma slutsatser som Brårapporten tidigare. ”Kriminaliseringsutredningen” fastslog i tretton olika avsnitt att bikerklubbarna inte är kriminella organisationer! Utredningen kom också fram till att det vore högst rättsvidrigt att kriminalisera en förening utefter mål och syfte när bikerklubbarna som föreningar inte fällts för brott.
En sak till av intresse från denna tiden är Brå:s rapport Organiserad brottslighet– lösa maskor eller fasta nätverk. I rapporten konstateras: Genom en social kategori sker en kollektiv klassificering av individer som reducerar dem till medlemmar i en mc-klubb. När en av dessa individer begår brott beskrivs följaktligen denna brottslighet som brott av en medlem i en mc-klubb.
Forskningen hävdar samfällt att det inte finns något belägg för att klubbarnas verksamhet handlar om kriminalitet!
Payback har genom ett jättearbete gått igenom all relevant forskning som existerar kring bikers och bikerklubbar. I samband med fakta- och forskningsgenomgången har vi också intervjuat flera verkliga oberoende experter på området såsom kriminologer, doktorer och forskare.
Stig Grundvall är filosofie doktor vid Göteborgs Universitet. Han är en av blott fyra personer i världen som doktorerat på bikerkulturen och den enda i Sverige. För att kunna författa doktorsavhandlingen var även han tvungen att genomgå all forskning som finns kring bikers och han konstaterar följande: Forskningen hävdar samfällt att det inte finns något belägg för att klubbarnas verksamhet handlar om kriminalitet!
Sveriges internationellt mest erkända kriminolog Professor Janne Flyghed vid Stockholms Kriminologiska Institution, säger bland annat följande om bikerkulturen: Det finns vaga för att inte säga obefintliga bevis för att bikerklubbar är kriminella!
Polisens belägg för bikerklubbarnas kriminalitet
Polisen har under bikerförföljelserna ställts mot väggen i fem olika sammanhang och tvingats redovisa vilka belägg de har för att kalla mc-klubbar för kriminella organisationer. I två fall har det handlar om rättsförhandlingar och i tre fall har Payback ställt dem mot väggen genom frågeställningar och brev riktade till högsta polisledningen. Vi ska här redovisa Polisens svar:
- “Polismyndigheten har använt begreppet “kriminella mc-gäng” i målet. Begreppet har inte använts i någon särskild juridisk betydelse utan det har begagnats genom ett mer allmänt språkbruk (och användningen torde inte heller avvika från sedvanligt språkbruk)”.
- “Polismyndighetens återkallelsebeslut utgör inte något hinder för Xxx Xxxx att delta i vad myndigheten valt att kalla kriminella mc-gäng”.
3. personen tillhörde ”De sammanslutningar som av rikspolisen sorteras in under grov organiserad brottslighet”.
4. Begreppet kriminella MC-gäng är även en direkt översättning av det engelska begreppet “outlaw MC-gangs” (författarens kommentar: Outlaw översätts med fredlös enligt all forskning) vilket är det vedertagna begrepp som används av brottsbekämpande myndigheter över hela världen…De brottsbekämpande myndigheterna inklusive Rikskriminalpolisens underrättelsesektion använder sig systematiskt av begreppet kriminella MC-gäng i olika rapporter, lägesbilder etc som beskriver den organiserade brottsligheten i Sverige.5. Begreppet “kriminella mc-gäng” saknar legaldefinition. Det kan i vissa fall ha betydelse för utgången av ett brottsmål om brottet utövats i organiserad form eller sammanslutning. Sådan prövning görs av domstol efter att åklagare väckt åtal. Prövningarna görs i varje enskilt fall.
Vi kan således konstatera att polisens kriminalisering av bikerklubbarna inte är byggd på någon annan grund än polisens upplevda behov av mer pengar och mer personal, och en hel kultur med alla dess medlemmar samt alla anhöriga och andra människor i och ikring bikerkulturen, dignar under förföljelser, trakasserier och den tunga bördan av en Kriminaliserande stigmatisering! Fair? Not so much…
SLUTSATS
Vi sammanfattar att kriminaliseringen av bikerklubbarna bygger på helt obelagda påståenden från polisen. Polisen kan samtidigt när de ställs mot väggen inte presentera ett enda belägg för att klubbarna skulle vara kriminella organisationer. Kriminaliseringen bygger även på en riksdagskvinnas direkta lögner kring en rapport som aldrig existerat samt statistik över brottslighet som groteskt uppförstorats.
Nu får det fanimej vara nog! Vi kräver en sanningskommission!
Bikerkulturen har under snart 30 års tid utsatts för förföljelser som vanligt folk inte har en susning om. Under täckmantel av att mc-klubbar skulle vara kriminella organisationer har polisen satt i system att agera utan något som helst lagstöd mot klubbar och enskilda medlemmar.
Exempelvis kontrolleras och registreras systematiskt varje enskild person som vill delta vid mc-evenemang, oavsett klubbtillhörighet. Namn, adress, person-nummer, fordon, registreringsnummer, klubbtillhörighet, klubbroll samt vilka märken som bärs av personerna antecknas i särskilda protokoll. Därutöver genomförs i många fall även kroppsvisitationer och fordonsgenomsökning utan att erforderligt lagstöd eller misstanke om brott föreligger. Likaså hör husrannsakningar på klubb eller hemma hos klubbmedlemmar till en vardag som bikers måste vänja sig vid trots att inga brottsmisstankar i regel föreligger för husrannsakan. De genomförs som ett systematiskt led i polisens störa-och-förstöra verksamhet som inte sker enligt lagen!
Är vi då inte alla medborgare och har rätt till exakt samma behandling? Har vi inte därmed rätt att slippa bli kontrollerade, visiterade och åsiktsregistrerade?
Har vi som bikers inte rätt till personlig integritet och att slippa att polisen kontaktar våra arbetsgivare och berättar om vår klubbtillhörighet och rekommenderar avsked utan papper? Har inte de företag som bikers driver eller arbetar i rätt att på samma villkor som andra företag delta i upphandlingar och erhålla kontrakt som andra företag? Har inte bikerklubbar rätt att försäkra sina klubbhus eller rätt att kräva att klubbarnas hyresvärdar respekterar ingångna hyresavtal?
Jo, vi har en sådan rätt enligt lag – men inte i praktiken. I praktiken arbetar polisen efter parollen att ändamålen helgar medlen och struntar i om de har lagen med sig eller ej.
Vi bikers kräver varken exklusivitet eller några frikort att begå brott som polisföreträdare försöker påskina. Vi bikers kräver rätten att bli behandlade precis som alla andra medborgare. Begår bikers brott ska de självklart straffas på samma sätt som andra medborgare men ingen, biker eller ej, ska berövas fri- och rättigheter när varken brottsmisstankar eller lagstöd föreligger. Och, ingen ska straffas eller få indragit sina fri- och rättigheter på grund av ett lagligt klubb-medlemskap eller tillhörighet till en kultur.
Vi har fått nog helt enkelt! Vi accepterar inte längre att polisen och samhället behandlar oss som paria. Vi måste få slut på trakasserierna och förföljelserna av bikers!
Vi kräver nu att polisen följer lagen och slutar att olagligen trakassera och förfölja bikers och bikerklubbar i alla de nordiska länderna!
Vi kräver även att varje nordisk stat omedelbart tillsätter en oberoende sannings-kommission bestående av experter att utreda bikerklubbarnas juridiska status och att staterna därefter fullt ut accepterar konsekvensen av utredningarnas slutsatser.
Visar utredningarna att klubbarna inte är kriminella organisationer ska också ett ovillkorligt påbud utgå från regering till såväl polisen, kommuner och alla anda nationella såväl som regionala och kommunala myndigheter att sluta upp med all form av negativ särbehandling av bikers! Tack för ordet!
Länk till Paybacks Sverige – En dokumentär, där talet ingår till del