Payback skickade den 22 februari ett mejlbrev med frågeställningar till Justitieminster Beatrice Ask. Idag kom svaret i form av ett intetsägande mejl från en person anställd på Justitiedepartementets informationsenhet. Svaret som helt underlät att besvara de två väsentligaste frågeställningarna rörande polisens underlag för stigmatiseringen av Sveriges bikerklubbar samt vad för motiv regeringen har för att helt frångå aktuell forskning och fakta kring bikerklubbarna lyder som nedan:
Som du kanske känner till inledde regeringen redan under förra mandatperioden en nationell mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten. Regeringens initiativ har gjort att förutsättningarna för att bekämpa grov organiserad brottslighet har förbättrats avsevärt. Nu fortsätter regeringens och myndigheternas kraftsamling på detta område.
Jag vill emellertid framhålla att regeringens styrning sker på ett övergripande plan. Ett uppdragsdirektiv av det slag du nämner är inte aktuellt.
För den som vill klaga på en myndighet finns möjligheten att vända sig till Riksdagens ombudsmän – JO.
Vänlig hälsning
Jan Persson
JUSTITIEDEPARTEMENTET
Informationsenheten
Paybacks svar med vändande post
Payback skickade med vändande mejlpost följande brev till Justitieminister Beatrice Ask:
Jag tackar för svaret som förmedlades via men måste bekänna att jag finner svaret ytterst otillfredsställande. Då Regeringen initierar en särskild satsning mot så kallad grov, organiserad brottslighet och polismyndigheten använder de största delarna av resurserna till att, på vare sig forskningsmässiga eller faktamässiga grunder, bekämpa biker-klubbarna i Sverige är det en inte bara en Justitieministers ansvar utan även en direkt skyldighet att på ett respektfullt och uttömmande sätt besvara uppkomna frågeställningar från den förföljda kulturens intresseorganisationer.
För när Sveriges specialiserade forskningsenhet, Brottsförebyggande Rådet, underkänner och direkt går emot polismyndighetens slutsatser vad avser bikerklubbarnas kriminalitet föreligger ett uppenbart, såväl medialt som allmänintresse, att Justitieminstern i egen hög person med respekt och via uttömmande svar också redogör för regeringens motiv och grunder för att frångå och köra över såväl forskningsmässiga rön som fakta i sak. Det är givetvis även av största vikt att Justitieministern tillfredställer en intresseorganisations frågeställningar rörande vilka bakomliggande motiv och grunder Jusititeminsistern har för att genomdriva en satsning mot en subkulturs medlemmar när till och med polismyndigheten själv, avtvingade underlag, inte kan hänvisa mer än till ”vedertaget språkbruk” och vad de ”valt att kalla mc-klubbarna” såsom enda underlag för de många åtgärder de riktat direkt mot bikerklubbarna.
Kan jag via denna förnyade förfrågan, riktad direkt till Justitieministern, inte heller denna gång erhålla ett uttömmande svar på nedanstående frågeställningar tvingas jag, och många med mig, att dra slutsatsen att inte heller regeringen och Justitieministern har vare sig motiv eller grund för de åtgärder som idag riktas mot Sveriges bikerklubbar. Jag tvingas vidare hänvisa till regeringens avsaknad av direkta motiv och underlag för de åtgärder som direkt riktas mot Sveriges bikerklubbar i kommande rättsförhandlingar kring olika företeelser avseende bikerkulturen.
Peter Schjerva för Nättidningen Payback
Paybacks Ursprungliga frågeställningar till Justitieminister Beatrice Ask
1. Polismyndigheten Värmland har i två olika omgångar kring ett pågående rättsfall i Värmland ställts inför frågan vilket underlag polismyndigheten har för att använda begreppet ”kriminella mc-gäng”. I yttrandet i Förvaltningsrättens mål nr 386-10, svarar polismyndigheten i Värmland följande på frågan utefter vilket underlag polisen begagnar uttrycket ”kriminella mc-gäng”: ”Polismyndigheten har använt begreppet ”kriminella mc-gäng” i målet. Begreppet har inte använts i någon särskild juridisk betydelse utan det har begagnats genom ett mer allmänt språkbruk (och användningen torde inte heller avvika från sedvanligt språkbruk)”.
I Kammarrätten, mål nr: 4450-10, ställs polismyndigheten ännu en gång inför frågan om vilket underlag polisen har för användandet av begreppet ”kriminella mc-gäng”. Svaret blir som följer: ”Polismyndighetens återkallelsebeslut utgör inte något hinder för Xxx Xxxx att delta i vad myndigheten valt att kalla kriminella mc-gäng”.
Anser du, såsom Sveriges Justitieminister, att det är korrekt av polismyndigheterna att begagna ett så svårt stigmatiserande uttryck såsom ”kriminella mc-gäng” när det enda underlag polismyndigheterna, ställda inför frågan i domstol, kan presentera är att uttrycket används på grund av allmänt språkbruk, att begreppet är sedvanligt språkbruk samt att uttrycket är vad polismyndigheten valt att kalla mc-klubbarna för?
2. Brottsförebyggande Rådet kom 1999 med rapporten ”MC-Brott 1999:6” i vilken fastslogs att kriminaliteten inom mc-miljön är ett resultat av enskilda individers gärningar som inte kan härledas till klubbarna.
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=99062318120.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050124/f6dbda9ec98d5595541ead6e4a71a8c5/99062318120.pdf
Lars Korsell, Chef för enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet på Brottförebyggande Rådet (Brå), uttalade så sent som den 11 oktober 2010 i samband med en intervju i Upplandsnytt: – Vår bild är nog den att de här mc-gängen är inte kriminella organisationer eller egentligen kriminella utan att det finns personer i gänget som är involverade i kriminalitet.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4090647
Lena Melin, analytiker vid Kriminalunderrättelsetjänsten (KUT) fastslog i december 2009: – Men det finns inte några kriminella mc-klubbar, det finns möjligtvis kriminella medlemmar i mc-klubbarna.
http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.1648795-mc-klubbs-intresse-skapar-stor-forvaning-hos-polisen
Statens offentliga utredningar, SOU 2000:88. Den s.k. kriminaliseringsutredningen som förutom direktivet att utreda huruvida framförallt mc-klubbar och rasistiska organisationer skulle förbjudas också utredde huruvida brottsligheten var styrd av organisationerna, fastslog på Sidan 87: ”Det finns inga belägg för att brottsligheten är organiserad i den meningen att brotten skulle begås för mc-klubbarnas räkning eller på order uppifrån. Brotten begås av en eller flera medlemmar för egen räkning, ibland i samarbete med personer utanför mc-miljön”
http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/15/b6a1e1ee.pdf
Varför väljer Regering och Justitieministern systematiskt att bortse från Kriminalunderrättelsetjänstens och Statliga utredningars slutsatser likaväl som forskningsmässiga rön och grunder enligt ovan, i det att Ni dels själva framhärdar och dels tillåter Svenskt Polisväsende, att ideligen i media såväl som i interna rapporter, istället driva den ogrundade tesen att vissa mc-klubbar är ”kriminella organisationer” och/eller ”Kriminella mc-gäng”?
Frågan är central, avgörande och ytterligt intressant med tanke på att vare sig regeringens, justitiedepartementets eller Rikspolisstyrelsens kategorisering av mc-klubbarna bygger på vare sig faktamässiga eller forskningsmässiga rön.
Peter Schjerva för Nättidningen Payback