Hur i fridens namn ska jag kunna bevisa att den inte finns? Väntar ni er att jag ska söka reda på alla småstenar i världen och testa dem? Man skulle ju kunna påstå att vad som helst är verkligt, om den enda grunden för att tro på det är att ingen har bevisat att det inte existerar!” Citat ur Harry Potter och dödsrelikerna.
Med ovanstående citat i tankarna satt jag och grubblade över hur jag egentligen skulle gå tillväga för att bevisa det jag, och många med mig redan visste, men polisen vägrade erkänna: Nämligen det faktum att det finns inga kriminella bikerklubbar. Då slog det mig att jag angrepp problemställningen från fel håll. Du kan omöjligen bevisa att en sak inte existerar. Det är sant. Men, det är inte min sak att bevisa bikerklubbarnas oskuld. Det är polismyndigheternas sak att istället bevisa bikerklubbarnas skuldbörda.
Oskuldspresumtion
Vi har i Sverige enligt rättspraxis och enligt Europakonventionen en fastslagen oskuldspresumtion. Presumtionen gäller förvisso bara enskilda personer men principen måste ju i rättssäkerhetens namn, i ett demokratiskt land, vara densamma. Ingen vare sig förening eller person skall ju självklart få anklagas eller beskyllas för brottslig verksamhet utan att konkreta bevis för sanningshalten kan presenteras. Så, långt tror jag nog ni är med mig. Det handlar ju om grundläggande etik, moral och rättsprinciper.
Grundlagskyddad föreningsfrihet
Vi har också enligt både regeringsformen och än starkare uti Europakonventionen en fastslagen föreningsfrihet som endast får begränsas utefter stöd i eller bemyndigande av lag. Och, när det kommer till föreningar finns ju heller inga sådana möjligheter till begränsningar eller inskränkningar som kan hävdas eller användas gentemot mc-klubbarna.
Sverige saknar kollektiv straffrätt
Sverige har ett straffrättsligt system som bygger på ett individuellt straffansvar. I klartext, betyder det att vi bestraffar individer inte hela kollektiv eller organisationer. En juridisk person kan, enligt lagen, inte begå brott och kan därför inte heller bestraffas för ett brott. Det är därför en omöjlighet att med någon form av rättslig verkan ens använda eller prata om kriminella organisationer. Det finns inga sådana organisationer som är kriminella enligt lag. I förlängningen innebär det att varje enskild människa eller organ som brukar ett sådant begrepp gör sig skyldig till, om inte ett lagbrott, så åtminstone ett övertramp mot vårt straffrättsliga systems innersta principer om ett individuellt straffansvar. Och den person eller det organ som så gör bryter då mot vårt rättsystems intentioner och ställer sig utanför samhället och bryter mot Svensk lags intentioner!
Sverige saknar legaldefinition för kriminella organisationer
Sverige har ingen legaldefinition av vad som är en kriminell organisation varför man rent logiskt inte heller kan kalla någon enda organisation för kriminell. För utefter vilka kriterier skulle då en organisation ens kunna vara kriminell? Det blir ju under sådana omständigheter, när en faktisk definition saknas, upp till var och att sätta en sådan etikett på vem eller vilka organisationer som helst utefter egna intressen. I förlängningen skulle det medföra att vem som kan kriminalisera vilken annan gruppering som helst utefter vilka det bestämmande/ dömande organet har egna intressen och motiv att kriminalisera. Och, återigen är det självklart inte ett vare sig rättssäkert beteende eller ens godtagbart vare sig juridiskt eller etiskt.
Vem vill införa och vem vill inte införa en legaldefinition
En intressant bild kring just vem som vill kriminalisera och vem som inte vill samt över anledningen till de respektive parternas ståndpunkter får man osökt om man går tillbaka till senaste tillfället som en legaldefinition av en kriminell organisation var på tapeten: Regeringens proposition, 2007/08:144, Sveriges antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet.
Rikspolisstyrelsen (RPS) pekar i sitt remissyttrande på om medlemskap i en kriminell organisation ska brottsbeläggas finns det behov av, och anledning överväga att, införa en legaldefinition av en sådan organisation och att en nödvändig grundlagsändring inte utgör skäl nog att avstå utdefinieringen.
Advokatsamfundet hävdade å andra sidan i sitt remissvar, Ju2008/499/L5: För det fall begreppet ”kriminell organisation” skall förstås så att en sammanslutning skall betraktas som en sådan organisation oavsett om brott inte begåtts genom organisationens försorg, ens på planeringsstadiet, skulle detta i så fall innebära ett krav på kriminalisering som avviker från svensk rättstradition och en utvidgning som måste ifrågasättas i ljuset av regeringsform och Europakonvention. Sett till hur artikel 2 som sådan är formulerad torde även ledande av och aktivt deltagande i organisationen vara kriminaliserat, även om något individuellt straffbelagt handlande inte har begåtts. Detta är inte rimligt.
Regeringen beslutar i sak enligt följande: Ett genomförande i enlighet med den förra artikeln synes dock vara lämpligast, bl.a. av det skälet att man då undviker den av Sveriges advokatsamfund kritiserade vägen att behöva kriminalisera någons deltagande i en kriminell organisation utan att samtidigt uppställa krav på att en konkret straffbar gärning har begåtts inom ramen för organisationens verksamhet.
Således går här regeringen Sveriges Advokatsamfund till mötes och väljer att inte införa ett kriminaliseringsbegrepp av enskilda grupperingar. De avvisar och underkänner således Rikspolisstyrelsens önskan om införandet av en legaldefinition av vad som är en kriminell organisation. I huvudsak på grund av det inte går att försvara ett beslut att kriminalisera en organisation utan att konkreta straffbara gärningar begåtts inom ramen för en förenings verksamhet.
Frågan man då ställer sig är för det första vilken part är det som återigen ställer sig utanför lagen och önskar införandet av en legaldefinition oavsett att en sådan definition skulle strida mot grundlagens och Europakonventionens stadgade föreningsfrihet och oavsett om föreningen som sådan gjort sig skyldig till en kollektiv, straffbar gärning?
Och, för det andra: Hur kan någon eller några parter, efter att regeringen på advokatsamfundets inrådan tagit en direkt ställning emot idén att införa en legaldefinition ens tänka tanken och än mindre ha mage att beskylla någon som helst mc-klubb för att vara kriminell när regeringen avvisat hela tanken på en legaldefinition? För att få svaret på den frågan bör man gå till movitet bakom viljan att införa en sådan definition utan att konkret brottslighet föreligger: Vilken part vill införa begreppet oavsett förhållandet till Sveriges grundlag? Och, vilken part äger ett egenintresse i saken och har nyligen fått igenom historikt stora resursökningar med just mc-klubbarna som hävert?
I Sverige lagför vi personer enligt brottsbalken, sa statsministern
I en intervju nyligen i P1 morgon uttalade Statsminister Reinfeldt sig enligt följande: Vi lagför folk i enlighet med brottsbalken i Sverige. Det vill säga begår man brott kan så kan man lagföras för det.
http://www.payback.name/?p=2433
Polismyndigheten i Värmlands informationschef, Per Ström, uttalade nyligen: Organisationen Hells Angels MC är inte olaglig och följaktligen är dess medlemmar inte kriminella på grund av medlemskapet. Personer, som begår brott, oavsett om man är medlem i en organisation eller ej, straffas för de brott som den enskilde personen har begått.
http://nwt.se/lasarnas/fragapolisen/article901460.ece
Först klargör Statsministern mycket tydligt att i Sverige lagför vi personer utefter konkret begångna brott enligt brottsbalken och därefter skiftar samma polismyndighet, som enligt nedan fört en lång rättsprocess om återkallelsebeslut av vapentillstånd, strax efter domstolarnas fullständiga underkännande av polisens argumentering, nu helt sonika fot och hävdar grunden av den enskilde personens brottslighet. Ström distanserar sig i sitt uttalande från Polismyndigheten i Värmlands tidigare policy att kriminalisera enskilda personer inom mc-miljön på grundval av medlemskap eller en påhittad koppling vilket är intressant och kan tyda på en mer positiv utveckling och nyansering inom poliskåren rörande synen på sveriges bikerklubbar.
Polisens ”fantastiska” fyrtal!
Sista steget i artikeln om det orättfärdiga och kring användandet av begreppet kriminella mc-gäng blir att granska polisväsendets hand. För går man ut med en attityd i media att i parti och minut häva ur sig stigmatiserande anklagelser gentemot bikerkollektivets klubbar har man självfallet mycket, mycket gott på fötterna, eller?
Polisen ställdes under 2010 mot väggen i ett rättsfall, där jag själv var juridiskt ombud, och tvingades redovisa vilka bevis de kan förete för begreppet ”kriminella mc-gäng”. Fallet avsåg en persons rätt att inneha vapenlicens då han var medlem i en klubb som enligt polisen hade kopplingar till en specifik sfär. Polisens svar blev i Förvaltningsrätten: “Polismyndigheten har använt begreppet “kriminella mc-gäng” i målet. Begreppet har inte använts i någon särskild juridisk betydelse utan det har begagnats genom ett mer allmänt språkbruk (och användningen torde inte heller avvika från sedvanligt språkbruk)”.
När samma fall 2011 prövades i Kammarrätten försökte polismyndigheten med en ny variant: “Polismyndighetens återkallelsebeslut utgör inte något hinder för Xxx Xxxx att delta i vad myndigheten valt att kalla kriminella mc-gäng”. Återkallelsebeslutet ogillades på grund av polismyndighetens obefintliga bevis i sak för någon mc-klubbs kriminalitet!
I ett helt annat fall angående en klubbmedlems rätt att avtjäna sitt straff med fotboja bestod polisens argumentering av att personen tillhörde ”De sammanslutningar som av rikspolisen sorteras in under grov organiserad brottslighet”.
Nyligen skickade jag ett Öppet brev till polisen i vilket jag frågade med vilken rätt de använder begreppet ”kriminella mc-gäng”? Svaret från Rikskriminalens underrättelsesektionen blev: Begreppet kriminella MC-gäng är även en direkt översättning av det engelska begreppet “outlaw MC-gangs” (författarens kommentar: Outlaw översätts med fredlös) vilket är det vedertagna begrepp som används av brottsbekämpande myndigheter över hela världen…De brottsbekämpande myndigheterna inklusive Rikskriminalpolisens underrättelsesektion använder sig systematiskt av begreppet kriminella MC-gäng i olika rapporter, lägesbilder etc som beskriver den organiserade brottsligheten i Sverige.
Rikskriminalens underrättelsesektion, Svenskt polisväsendes specialistenhet på så kallad mc-brottslighet, medger således ännu en gång att de brukar begreppet kriminella mc-gäng – inte på grund av vare sig fakta, forskningsmässiga rön eller bevis – enbart på grund av att begreppet är ett vedertaget begrepp som systematiskt används av de brottsbekämpande myndigheterna!?
Sammanfattning av det rättsliga och etiska läget kring kriminaliseringsbegreppet!
Så sammanfattningsvis kan vi konstatera att polismyndigheten använder sig av begreppet kriminella mc-gäng trots att:
1. Den svenska rättstraditionen som förutsätter att alla är oskyldiga tills deras skuld bevisats.
2. Sverige har en grundlagsskyddad föreningsfrihet
3. Sverige saknar all form av kollektiv straffrätt
4. Statsministern har fastslagit att i Sverige lagför vi enskilda personer utefter brottsbalken
5. Sverige saknar en legaldefinition av vad som är en kriminell organisation
6. Rikspolisstyrelsen ville införa en legaldefinition utan att brottsliga gärningar begåtts i organisationens regi. Regeringen tog ställning emot förslaget på advokatsamfundets inrådan!
7. Polismyndigheterna kan inte framlägga något som helst underlag för användandet av begreppet kriminella mc-gäng. De anser att de har rätt att kriminalisera en stor grupp av människor utefter att uttrycket är ett vedertaget språkbruk, vad de valt att kalla eller valt att sortera som kriminella mc-gäng eller slutligen för att det är ett vedertaget begrepp som systematiskt används av brottsbekämpande myndigheter.
Bikerkulturen kräver nu ett omedelbart stopp för all vidare förföljelse av Sveriges bikerklubbar!
Under mer än 20 års tid har media fyllts med olika uttalanden från polisen om samhällsfaran med kriminella mc-gäng. När nu polisen för första gången tvingats redovisa vilka belägg de äger för användandet av begreppet ”kriminella mc-gäng” kan de inte förete ett enda konkret bevis för det riktiga i bruket!
Det innebär i förlängningen att en hel kultur, med alla dess medlemmar under 20 års tid kriminaliserats och tvingats löpa offentligt gatlopp utan att ansvariga polismyndigheter ens kan framlägga ett enda konkret bevis för att någon mc-klubb skulle vara en kriminell organisation! Samma polismyndighet, som med mc-klubbarna som hävert, under de senaste två åren tillförts historiska resursökningar räknat i personal och rena intäkter samt sjösatt en särskild satsning med mc-klubbarna i fokus…
Vi kräver nu från bikerkulturens sida ett omedelbart stopp från såväl polis, politiker och medias sida att använda begreppet. Det finns inga kriminella mc-klubbar vilket väl denna artikel med all önskvärd tydlighet har klarfgjort! Det finns individer inom mc-miljön, liksom inom alla andra miljöer, som begår brott men det gör aldrig klubbarna kriminella. Lika lite som enskilda polismäns brott kan användas till att kriminalisera svenskt polisväsende.
Som ett sista argument för min sak, att mc-klubbarna inte är kriminella organisationer publicerar jag här Paybacks ”fantastiska fyrtal”. Läs dessa artiklar och jämför därefter de många starka beläggen för min sak med ovanstående inflikade stycke om polismyndighetens ”fantastiska fyrtal”! Vem har juridiska såväl som forskningsmässiga belägg för sin sak och vem saknar allt vad som kan kallas belägg för sin sak?
13 röster om bikerkriminaliteten:
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/tretton-aktoerer-om-mc-kriminaliteten-494663
Vad Sverige enda forskningsinstitut kring organiserad brottslighet uttalat kring mc-klubbarna:
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/kaenner-du-till-vad-forskningen-saeger-om-bikerklubbarna-605195
Intervju med Sveriges enda ”bikerforskare”:
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/intervju-med-sveriges-enda-bikerforskare-360673
Intervju med Sveriges mesta bikerreporter:
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/payback-intervjuar-ulf-kristiansson-reporter-paa-helsingborgs-dagblad-599018