Polisorganisationsutredningen
Efter fem års utredning lämnade idag Martin Holmgren polisorganisationskommitténs ordförande och generaldirektör för Domstolsverket, över betänkandet Tillsyn över polisen och Kriminalvården (SOU 2015:57) till Inrikesministern Anders Ygeman.
Nu ska utredningen förhoppningsvis utmynna i en proposition så att förslagen också kan bli verklighet vilket inte alltid är fallet.
Övergripande uttalande från utredningens ordförande
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Kriminalvården har långtgående befogenheter att ingripa i och påverka tillvaron för enskilda. Deras maktutövning innebär i flera fall inskränkningar i enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Att rättssäkerheten upprätthålls inom dessa myndigheter är därför av yttersta vikt. Tillsyn är ett instrument som kan bidra till detta. Stärkt rättssäkerhet kan dessutom leda till högre förtroende hos allmänheten för polisen och Kriminalvården. Genom tillsynen stärks också den demokratiska insynen och kontrollen i dessa myndigheter.
Utredningens förslag i korthet
Tillsynsmyndigheten ska ha som uppgift att kontrollera om polisen och Kriminalvården uppfyller de krav som följer av lagar och andra bindande föreskrifter.
Tillsynen ska kunna avse all den verksamhet som dessa myndigheter bedriver. Den ska kunna ske i förhållande till samtliga lagar och andra bindande föreskrifter som reglerar dessa verksamheter.
Tillsynen ska inriktas på förhållanden som är särskilt ingripande eller på annat sätt har stor betydelse för enskilda.
Tillsynen över polisen bör fokusera på åtgärder som begränsar enskildas rörelsefrihet, inkräktar på deras privatliv eller som innebär att våld utövas.
Tillsynsmyndigheten ska ta emot och utreda klagomål från enskilda.
Tillsynsmyndigheten bör dock själv avgöra vilka klagomål som ska utredas för att inte riskera att alla resurser förbrukas på att utreda enskilda klagomål.
Tillsynen ska kunna avse enskilda befattningshavares agerande. Kritik ska dock endast riktas mot myndigheten och inte mot den enskilda befattningshavaren. Den enskilde agerar på myndighetens vägnar.
Tillsynsmyndighetens uttalanden ska inte vara bindande för myndigheterna som står under tillsyn. En rätt att tvinga fram förändring skulle påverka de granskade myndigheternas möjligheter att ta ansvar för den egna verksamheten.
De lagar och andra regler som kontrollen sker emot och som uttalandena bygger på är dock bindande för de granskade myndigheterna. För att följa upp granskningen kan tillsynsmyndigheten dessutom kräva att den granskade myndigheten redovisar vilka åtgärder som den har vidtagit med anledning av uttalandena.
Tillsynsmyndigheten ska inte utreda brott. Tillsyn och brottsutredningar är två skilda saker. Om tillsynsmyndigheten i sin tillsyn finner anledning att anta att brott har begåtts ska den anmäla det till åklagare.
Tillsynen omfattar dock polisens internutredningar. Tillsynsmyndigheten kan alltså kontrollera att Polismyndighetens utredning av ett brott som en polis misstänks ha begått är förenlig med gällande rätt.
Payback Sveriges kommentar
Utredningens förslag som helhet är bra och förbättrar med största sannolikhet rättssäkerheten såsom avses.
I vissa fall går dock inte utredning tillräcklig långt. Därför föreslår vi följande tillägg.
Den nya tillsynsmyndigheten borde också ha verktyg och personal att utreda brott. Vi har länge sett att det alltför förhållandet mellan åklagare och polis gör att närmast samtliga anmälda poliser går fria. Riksenheten för polismål har alltför länge varit ett skämt som lägger ner närmast alla anmälningar mot polisanställda.
Avskaffa hela internutredningsenheten och låt den nya tillsynsmyndigheten utreda alla former av brott eller misstankar om brottsliga gärningar begångna av polisanställda. Internutredningen är liksom Riksenheten för polismål oftast bara en formell slussenhet för polisärenden innan ärendena läggs ned för gott. Poliser ska aldrig utreda poliser måte vara grundregeln och så länge Polisen tillåts utreda sig själva kan aldrig förtroendet inför allmänheten m.fl återupprättas.
Tillsynsmyndigheten bör utreda alla inkommande ärenden och ej sortera dessa. Är det frågan om okynnesanmälningar så är de ju också enkla och snabba att utreda och därefter lägga ner. Att inte tillsynsmyndigheten har en skyldighet att utreda samtliga ärenden gör att risken för vänskapskorruption m.m kvarstår och att i det långa loppet även den nya myndigheten riskerar att bli en tämjd, klippt och ofarliggjord tamkatt utan några vassa klor att använda.
Tillsynsmyndigheten ska självklart ha möjlighet att utreda såväl enskilda polisanställdas gärningar såväl som själva myndigheten. En god del i allmänhetens förtroende vilar just på tilliten till de enskilda polisanställda samt att Polisen genom eget sållande eller genom tvångssållning blir av med så kallade rötägg vilket det faktum att tillsynsmyndigheten inte utreder enskilda polismäns beteende gravt försvårar.
All polismyndighetsverksamhet ska självklart stå under tillsyn! Konstaterar tillsynsmyndigheten att ett visst beteende såsom olaga kontroller m.m eller exempelvis att stort arbete nedläggs mot grupper utan att det är motiverat varken ur brottsbekämpningsperspektiv eller sker utefter fakta och forskning ska självklart tillsynsmyndigheten kunna förbjuda och vidta åtgärder så att inte landets polisverksamhet fortsätter ske utan lagstöd.