Vill ni veta sanningen? Ett vittnesmål från två kvinnor i bikervärlden!

Vill ni veta sanningen?

Då ska vi berätta för er vår sanning och innan ni börjar läsa så tänk noga efter om ni verkligen vill veta vår sanning, för sanningen är ofta väldigt illa hörd.

I över 30 år har vi varit en del av subkulturen runt mc-klubbar. Vi har sett män komma. Vi har sett pojkar växa till män. Vi har sett hängisar bli prospects. Vi har sett dom bli fullvärdiga. Vi har sett män bli presidenter och vi har sett presidenter falla. Vi har sett män lämna klubbar frivilligt eller med tvång. Vi har sett good standing och vi har sett bad standing. Och, vi har sett milsvis med kvinnor komma och gå. Många är olyckssystrarna vi har sett med tårar i ögonen bli förpassade ut i kylan. Vi har sett kärlek uppstå. Vi har sett förlovningar. Vi har sett bröllop, barnafödslar och vi har sett allt för många skilsmässor. Vi har hört om män fulländning och vi har hört om mäns tillkortakommande. Vi har sett många så kallade västluder komma, vara och försvinna. Vi har sett och hört om otroheterna och om skandalerna.

Vi har också sett och varit en del av glädjen, gemenskapen, brödraskapen och lojaliteten som till så stor del utgör stommen i bikervärlden. Vi var med på jeansvästarnas tid. Vi såg alla som än idag kan hittas i bikervärlden fara omkring som en bunke vildar med ingen respekt för samhället, what so ever. Det var dessa män som byggde fram mc-kulturen i Sverige. Vi var med när skinnvästarna tog över med alla dom ”nya” uttrycken president, sergeant of arms, road captain mm. Vi var med när världen var en helt sluten del av samhället för att ingen var intresserad av att umgås med folket där som på den tiden var outcast.

Vi har också varit med och sett dom sista 10 åren när världen öppnats upp och allt mer sprids som ett rö för vinden. Vi ser idag ett för oss ofattbart intresse för mc-kulturen. En trendig sak som så många från radhusområdena tar till sig och på något vis gör till sin grej utan en enda aning om vad som skapas med detta. För tro oss, vi har sett er också komma, radhusmaffian som i någon slags 40 års kris rusar iväg tatuerar in ett par tribaler, odlar ett välansat litet skägg, knyter bandana runt huvudet, drar på skinnbrallorna, bestiger orginalHarleyn med frugan där bak som så chict kallar sig bikerwife och med bestämdhet hävdar Vi är bikers!?

Vi har sett en lavin av medelålders, nyskilda damer komma från ingenstans dom senaste åren och kalla sig för bikerbabes och eller bikerbitches. Det är helt okej damer om ni vill köra hoj, men bikers blir ni aldrig!

Vi vill med detta fråga alla er nyblivna bikers: Förstår ni inte att ni begår mentala våldtäkter på alla oss som har levt hela liv i detta? Fattar inte ni att det är en skymf mot oss bikers, fruar och barn som inte har detta som en hobby utan detta
är våra liv, vår sanning. Förstår ni inte när ni ränner rundor där ute att ni tar ifrån oss det som vi under 30 år, och för vissa ännu längre tid, har levt och skapat med både gott och ont? Det är ju för oss rent trams att se er sprätta rundor.

Var var ni när det stora mc-kriget drog fram? Var var ni när polisen vände upp och ner på allt som kom i deras väg? Var var ni när ingen ville ha med oss att göra? Behövde ni förklara för små barn som inte fick leka med andra barn pga. att pappa körde hoj och bar ryggmärke? Var var ni när ingen ur etablissemanget ville ha med oss att göra?

Ja, det vet ju bara ni men vi vet precis var vi var. Vi var där som nu mitt i alltihopa. Hemma med ungar som inte fick leka med andra ungar. Vi var på våra jobb där vi blev ifrågasatta. Vi blev föremål för barnutredningar hos sociala myndigheter. Vi blev förföljda och trakasserade av allt och alla. Vi drog inte fram då, ej heller nu, som ett gäng desperata västfetischister på den eviga jakten efter en man. Vi drog inte fram då, och inte heller nu, som ett gäng ställföreträdande män med peniskomplex och det har heller aldrig har hänt att vi har utgett oss för att vara mc-klubbsexperter för det har vi inte nog med kunskap och/eller mandat för.

Vi satt då som nu hemma med ungar, hundar, katter och ibland rent av hembryggt äppelvin och kände då som nu en stolthet i att vara kvinna, maka och mor. Vi satt och sitter än idag och är tysta och lägger oss inte i vad klubbar och bikers sysselsätter sig med. Vi håller tyst om info som kommer till oss och om vi pratar gör vi det med rätt människor och i rätt forum. Vi diskuterar aldrig om möten som har skett, ska ske, platser, tider eller deltagare. För, det är inget vi har med att göra.

Vi tar inte heller ställning emot andra kvinnor, även om det är dom så kallade västluderna, för det har vi inte mandat för. Vi är tillräckligt gamla i ålder och i subkulturen för att veta vilka man inte bör prata med och det är ju då framförallt polis och press. Och, för oss kvinnor som lever i periferin av klubbarna finns där ändå inget att orda om, för vi vet ju ingenting, eller hur? För att kunna få kulturvana, som är gemensamt för alla kulturer, måste man leva i det dygnet runt med själ och hjärta. Det är inget man kan göra på helgerna när det roar en och för att kunna veta och förstå vad det är man sysslar med så måste man kunna sin historia. Och historien är ju att samhället är emot och inte för oss. Historien är ju att mc-världen ofta får klä skott för all annan skit som händer därute. Och alla ni som lekt rundor ett tag, ni har kanske valet att gå tillbaka till radhusområdena och se detta som en liten parantes i livet. Men vi andra då, som levt så alltid eller sen vi blev ganska så vuxna för att ta egna beslut. Vi då. Ska vi alltid stå till andras förfogande och leklust? Ska vi ta smällen för ert pratande och stå och se på när våra män eventuellt blir kriminaliserade?

För är ni beredda att ta konsekvenserna nu med att era män, barn, släkt och vänner blir kriminella? Att ni själva blir kriminella på grund av att ni, förhoppningsvis en gång i tiden, gifte er av kärlek till mannen? Är ni beredda att precis som vi bli förföljda, trakasserade, bespottade och förlöjligade? För oavsett vilken status ni än har eller kommer att ha i subkulturen, kommer detta att ske! Det gäller storklubbarna. Det gäller fruarna. Det gäller rubbisarna och det gäller västluderna.

Ja, för all del det kan även gälla hundarna som blir upphotade av nervösa poliser som är alldeles ifrån sig av spänningen när dom ska in och störa sig mot personerna i mc-världen. Era barn, precis som våra har blivit, kommer att bli stoppade av polis, trakasserade av skolor, förbjudna att umgås med andra barn. De kommer att få stå till svars för vilka föräldrar de har och nu till råga på allt så blir dom direkt efter födseln kriminaliserade? Ni kvinnor, kommer att få gå igenom det vi har gjort och gör. Se era män stå på knä med händerna bakom nacken och bli omkullsparkade av poliser. Ni kommer att bli kallade för könsord och bli kallade för horor. Ni kommer att bli kartlagda, fotograferade, stoppade och hånade. Ni kommer att få ”bevis” för att era män har varit otrogna. Ni kommer, precis som vi nu upplever, inte veta vilka som är era vänner och vilka det är som snackar.

Ni kommer inte att veta vilka som säljer information till press och eller polis. Vilka det är som samlar info runt om bland klubbar och hela tiden känna varför det samlas in all denna information! Polisinformatörena växer till antalet och det finns den andre kategorin som inte ens fattar att dom är ett läckande såll rakt i knät på polisen. Som tur är för oss, och det är inte alla förunnat, så vet vi sedan länge vilka våra vänner är och vilka som är rättrogna och lojala. Vi har också varit med om alla dessa saker vi beskrivit som tillsammans skapat vårt sätt att se saker som dom är, och det är ju så att honnörsorden för mc-världen är respekt, lojalitet och brödraskap.

När situationen ser ut som den gör så vill vi bara framföra detta med en enda önskan: Slut leden och håll truten! Tillsammans är vi starka.

Vi vill även tacka Peter Schjerva för hans enorma arbeta och hans envishet att via Payback Sverige föra fram subkulturens åsikter, mening och mål!

Och med detta sätter vi punkt och skickar med ett sista ord: Var tysta och samarbeta framåt män, kvinnor, barn och hundar…

Lev väl
Tack för ordet

Love & Respect

Thea Gianneschi & Carola Almgren